Abiskojaure.
Detta är del tre av min berättelse från Luleå stifts pilgrimsvandring 2009 på Dag Hammarskjölds-leden mellan Absiko-Nikkaloukta.
Vi har just kommit fram till Abiskojaure-stugan, denna vår första vandringsdag. Tio vandrare är trötta och varma.
Vi befinner oss fortfarande under trädgränsen med vindpinade fjällbjörkar som kantar vår stig.
- Vad betyder "jaure"?
- Det är en "sjö" svarade Lennart Lindquist, stiftsadjunkt och vandringsledare.
- Kan man bada här?
- Visst. Om man vill bli pigg...
Det ville vi!
Det ville vi! Kvällsdopp i Abiskosjön.
DEN LÄNGSTA RESAN
ÄR RESAN INÅT.
Dag Hammarskjöld skriver i sin bok "Vägmärken" att "Den längsta resan är resan inåt", men vi menade att resan mellan värme och kyla också är lång...
Från svett till svalka!
Från svett till svalka.
Timrade fjällstugor ligger på drygt 1 mils avstånd längs Kungsleden. Det går inte att boka stugorna, men de "fjällvärdar" som finns i närheten har koll på ungefär hur många som är i rörelse i närheten, med behov av övernattning.
Med oss i packningen hade vi den lilla pilgrimsboken med kartor och meditationstexter, men även den egna lilla anteckningsboken med mina "Stigpunkter":
Trätimrad enkelhet
Enkelhet med funktion
Så vill jag att mitt liv skall vara.
Som en trevåningssäng
i Abiskosjaure.
Fjällstugan i Abiskojaure.
LÅT MIG MED ÖPPNA ÖGON
LÄSA DEN BOK
LÄSA DEN BOK
MINA DAGAR SKRVER
- OCH LÄRA.
Ur "Vägmärken".
Ja, varje människas liv är som en bok, som skrivs av dagens händelser och nattens drömmar.
Har vi redskap att förstå?
Begriper vi vad som händer med oss, eller är vi fast vid gamla, trånga mönster?
Vart är jag på väg?
Fjällvidderna utmanar till helt nya perspektiv.
Jag är här och nu.
Härvarande.
Nuvarande.
För närvarande
är jag här.
Just nu.
Härvarande.
KG Hammar skriver en reflektion i vår bok:
"Nuet töms på närvaro.
Det kan vara smärtsamma misslyckanden som binder mig vid det förflutna. Förlåtelse, försoning och befrielse kan möjliggöra den närvaro i nuet som är mottagandets grundförutsättning.
Även framtiden kan hota ett öppet liv i ett närvarande nu. Rädsla, oro och bekymmer för morgondagen är en klassisk närvarotjuv.
Men också alltför klara bilder av vad framtiden skall bära i sitt sköte, för att vara meningsfyllt för mig, kan omöjliggöra den lyhördhet i varje nytt nu som behövs, för att upptäcka att detta nu bär på nya livsvägar och nyskapande livsmöjligheter."
Nu-varande.
FN's generalsekreterare på 1950-talet, Dag Hammarskjöld, medlade i tre stora politiska kriser.
Det var en oerhört stor press, med ständig ovisshet om varje beslut var rätt eller skulle leda till ökande konflikter.
Den ödmjukhet som finns i hans efterlämnade texter är imponerande.
Vi får titta i hans dagbok, som han lät kabinettsekreterare Leif Belfrage publicera, efter sin död.
"Vägmärken" och "Stigpunkter".
Jag satt och blickade ut över fjällsjön och läste.
ALDRIG FRAMME
- DEN STÖRRE UPPGIFTEN
ÄR ENDAST EN HÖGRE KLASS
DÄR DU NÄRMAR DIG ETT PROV
SOM INGEN SKALL KÄNNA
DÄRFÖR ATT DU DÅ ÄR HELT ENSAM.
Men vi var framme!
Dagens slutmål var uppnått.
Torrfoder kokas upp och förvandlas.
Kvällsmaten smakade ljuvligt, nåt torrfoder som vi kokade upp, just nu oåtkomligt för minnet, men härligt stärkande i god gemenskap.
En pilgrimsvandrings identitet innehåller alltid ett Delande vid vandringens slut.
Var och en får komma till tals och dela en tanke eller upplevelse.
Men det stannar i gruppen och går inte vidare.
Jag vet dock vad som var min allra bästa känsla...
Doppet i Abeskojavri, 488 m djup...
Därför får Dag Hammarskjöld sista ordet i detta inlägg, där nya insikter inte behöver vara hotfulla, utan snarare utvecklande:
"SKALL NU HAN FÖRSÖKA LÄRA MIG!"
- VARFÖR INTE?
DET FINNS INGEN
AV VILKEN DU INTE KAN LÄRA.
INFÖR DEN GUD
SOM TALAR I ALLA
ÄR DU ALLTID I FÖRSTA FÖRBEREDANDE.
Godnatt.
Timmerstugans tredje våningsplan kallar med sovsäck och en tröja i örngott som kudde.
Vem klättrar högst?
Fortsättning följer.
Helene F Sturefelt,
- pilgrimsvandrare i norra Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar