Kärleken är underbart farlig.
Det nära mötet med en annan människa kan ställa till det.
Vi blir avslöjade vem vi egentligen är. Det kan vara alldeles underbart - och alldeles fruktansvärt.
Tåler verkligen kärleken ett så intimt möte?
Nu tar jag fram religionshistorikern inom mig och tar dig med i myternas djupaste verklighet, där kvinnan och mannen kan få syn på sig själva.
Existensens kamp är nedkokad till myternas starka buljong av berättelser, som ger nycklar till förståelse varför det inte alltid fungerar så bra, särskilt inte för oss kvinnor. Det drabbar även mannen. Ett hemligt sår finns oss emellan.
Men vad är det?
Det erotiska kriget. Channa Bankier.
Det gäller den falska bilden av kvinnan som antingen "madonna eller hora". Båda är lika falska. Det förstör både för kvinnan och mannen.
Men figurerna Kali och Inanna kan hjälpa oss.
Från boken "Lust och Längtan" (Ottar nr 4/1986) citerar jag konstnären Channa Bankier:
"Jag heter inte bara mitt namn. Problemet för mig och andra kvinnor är att våra andra namn och våra andra sammansatta krafter är gömda. De är namnlösa, djupt där nere i gångarna.
I den långvariga, tusenårig process där kvinnan stötts ut ur det västerländska samhällets strålkastarljus så har myterna och bilderna av kvinnor blivit allt färre och allt tunnare.
Det finns inga gudinnor på parnassen längre, bara Guds moder blev kvar. Och hon är jungfru, avskärmad från livets process genom sin sexuella oskuld, som vi gett henne.
Och kvar på jorden är hennes motsats: horan, som är utnyttjad och utstött."
Konstnär Channa Bankier.
Hon fortsätter:
"Få kvinnor känner igen sig i det enkla motsatsparet 'madonna - hora'. De som försöker identifiera sig i det, slits sönder. Madonnan av sin förnekelse av sexualiteten. Horan av sitt falska bejakande.
Madonnan och Horan är alltid samma person. Hon är kvinnan som ger sitt liv, för att ge det till mannen.
Och eftersom en sådan gåva inte är möjlig, får mannen bara aska" skriver Channa Bankier.
Aska.
Det blir bara aska kvar av kvinnan när hon tvingas leva i dessa falska roller.
Och det förstör sexualiteten så till den milda grad att kvinna skriker inom sig av smärta, och skötet stänger sig. Fel, fel, fel, ropar det från djupen.
Falska kvinnoroller. Bara aska blir kvar!
Channa Bankier skriver:
"Madonnan blir Hora, och horan blir madonna. Till slut går det med en rasande fart, för kasten är så våldsamma och längtan så svår.
Detta gamla motsatspar är inte bara förödande för kvinnors självuppfattning. Det krossar också männen."
Vad händer då?
"Mannens möte med kvinnan blir med den här rollerna mycket svår, nästan omöjligt, och fyllt av fruktan."
Vad är det som är fel?
"Varje möte med den Verkliga Kvinnan - som är oändligt mycket mer sammansatt än det enkla motsatsparet - blir en fara för mannen, om han inte kan acceptera andra bilder än de förenklade schablonerna.
Många män visar bort detta möte med den omaskerade kvinnan för hon är så skrämmande. Andra krossas av det."
Förnekad. Krossad. Förfalskad.
Nu får teologin ta hjälp av psykologin, som finns dold i religionshistoriens skatter av berättelser.
Vi förflyttar oss till Indien.
I indisk kultur finns Dödsmodern kvar. Hon kallas KALI.
Kali är svart eller blå, och avbildas med stel, utstående tunga för att visa att hon har absorberat maskulin kraft, såväl som feminin.
Kali dansar på de döda, med livets kraft. Sexualiteten är både livgivande och dödande. Hon är fruktansvärd i sin energi, och alldeles nödvändig.
Varför då?
Jo, därför att Kali är det enda verkliga alternativet till att komma ur de falska rollerna av madonna och hora. Vi kvinnor anar att hon finns där i våra djup, men vi vågar inte närma oss henne. Om den kraften skulle komma lös, ja då vet vi inte vad som skulle hända...
... jo, det vet vi. Kalis kraft återsätter kvinnan på den plats hon har i skapelsen, och återsätter mannen på hans plats. Den Goda Modern och den Onda Modern möts i henne.
Kali. Tavla från 1700-talet.
Konstnären Channa Bankier förklarar:
"Kvinnorna måste se Kali hos sig själva, annars får de inte tag på sin sexualitet. Och får de inte det, får de inte heller tag på sin kreativitet och skapande kraft.
Vad händer med kvinnor när det här 'kaliskapet' är så förnekat? Jo, 'kaliskapet' riktas inåt...
Kvinnor sticker kniven i sina underliv.
Vi har två institutioner i västerlandet som är överbefolkade av Kali-kvinnor. Det ena är de psykiatriska klinikerna. Där finns de maniska kvinnorna som bara skriker och skriker.
Eller bara är olyckliga och gråter och gråter.
Utan att förstå.
Jag är en av dem" skriver Channa Bankier. Och det är många som inom sig skriker och gråter i det tysta, i mardrömmarna och i förtvivlan på dagen.
Den självskadande kvinnan.
Hon fortsätter:
"De andra klinikerna är de gynekologiska. Där has det ont överallt, och där öppnas det överallt och där det tittas och grejas och det är bölder som blöder och... Det är alldeles uppenbart att den här kvinnliga kraften, som inte används och 'inte finns', riktas mot psyke och livmoder."
Jag vet att symbolarbete i bildterapi kan komma åt dessa djup. Det går att förlösa!
Och jag vet också att samlivets problem ser olika ut inom kyrkan och där ute i världen.
I kristna sammanhang riskerar Madonnan att lägga lock på den goda, kvinnliga sexuella kraften.
Ute i världen förstör bilden av Horan så till den milda grad att även mellanstadieflickor får ångest av de krav som nu tar sig nedåt i åldrarna, i normlöshetens namn.
Att skriva om detta stora problem i Hänryckningens tid är sannerligen intressant! Det är nämligen Pingstdagen idag, då helig Ande föll över de första lärjungarna, och Andens kraft drev dem ut att trotsade all rädsla.
Att Jesus steg ned i dödsriket och uppstod igen från de döda på tredje dagen, är ett historiskt svar på alla de mytologiska berättelser som vill hjälpa oss se detta.
Jesus i dödsriket, sedan uppstånden!
Nu skall du få möta Inanna.
Maria Bergom Larssons bok "Nedstigningen" hoppade fram ur bokhyllan, med en Guds fingervisning...
Nu förflyttar vi oss till en av de äldsta kulturer vi känner, med fysiska spår kvarlämnade. Det är den sumeriska kulturen vid floddeltat Tigris och Eufrat, nära dagens Irak.
Kilskrifterna från fyratusen år tillbaka i tiden berättar om en kvinnas utveckling från ung flicka till mogen kvinna.
Vid ett annat tillfälle skall jag ge dig alla de sex avsnitten om "Huluppu-trädet", "Inannas och visdomens gud", "Inannas och Dumuzis bröllop", "Inannas nedstigning", "Dumuzis dröm" och "Återkomsten", men just nu får du bara en liten försmak.
Nedstigningen.
Det handlar om att få fatt i allt det där som vi förträngt, allt mörker som ligger i det fördolda, all outtalad lust och längtan. Ja, livet har en syster som heter död - det visste även den helige Franciskus!
"Inannas skuld är att hon förnekat sin äldre dödssyster, Ereshkigal. Därför "spökar" hon och ställer till det och förstör. Det är först när Inanna stiger ned i dödsriket som hon kan återknyta kontakten med dessa bortträgnda krafter", skriver Maria Bergom Larsson i sin sammanfattning av den sumeriska myten.
"Himmel och dödsrike försonas i denna nedstigning", liv och död leder över till återkomst" - alltså uppståndelse tillbaka i detta livet."
Det är precis det Jesus Kristus gör, men vi har inte vågat se konsekvenserna av vad det även betyder för kvinnan och mannens roll till varandra!!
Detta är oerhört stort.
Inanna. Den sumeriska myten om kvinnan.
Samma sak finns alltså i den indiska mytern kring Kali.
Bilden av kvinnan som den Goda Modern enbart blir både falsk och omänsklig, skriver Channa Bankier.
Kvinnan är sammansatt även av den motsatta kraften, den Onda Modern.
Dödsmodern kommer om hösten och tvingar allt levande att dö. Det är så hon tjänar livet. På våren återkommer livet.
Detta känner vi så väl igen, eller hur!
Detta är Kali. Om vi med vårt språk kallar henne för Hösten, så förstår vi bättre. Hon tar andan ur livets sommar då alla träd bär sina frukter och de faller till marken, liksom "ihjälälskade" av Kalis enorma kraft.
I indisk mytologi avbildas detta att Livets gud, Shiva, blir älskad till döds av Kali. Han måste dö. Annars kan livet inte blomstra igen.
Dödsmodern finns överallt där den Goda modern finns.
Var finns Dödsmodern?
Den indier som kan sin kultur, kan bli överväldigad i mötet med Jesus Kristus, som på djupet försonar alla dessa krafter!! Vi kan lära oss mycket i det religionshistoriska mötet! Allt ifrån Andens extas till kropparnas extas.
"Av alla mödrar så är Dödsmodern den mest förträngda, både på det kollektiva planet och det personliga. Just därför blir hennes makt så stor".
I det undermedvetna...
Rollo May säger:
- Vi kan tränga bort det demoniska, men vi kan inte undgå att att betala för det, med apati och med en tendens till explosion vid ett senare tillfälle" (citat ur Lust och Längtan, sid 76, Ottars förlag).
Robert Bly:
- Mannens fruktan för kvinnor tycks vara en fundamental känsla på den här planeten. I västerlandet förvärras den, eftersom man inte talar om de 'farliga mödrarna'. Kvarstår gör en obestämd känsla av obehag inför alla kvinnor, och till sist för hela den feminina sidan av sin egen personlighet. Det är en katastrof.
En sannare bild tränger fram.
Nu ska jag avrunda detta långa, men livsnödvändiga inlägg.
"Sexualitet utan kärlek, och utan det sensuella, är iskall. Kali finns inte där. Bara horan, den falska.
Denna bottenlösa kyla kan leda till vansinne.
KALI är aldrig en brist.
Kali är fullständigt närvarande, som en skrämmande eld, men varm och livsbejakande."
Kali finns i kärleken, men inte i den som förnekar kroppens behov.
Gud har skapat vår lust och längtan.
Den kan varken Madonnan eller horan tillgodose, endast Inanna som stiger ned i dödsriket för att uppstå igen, hel och läkt till detta liv.
Endast Kalis sammansatta krafter av liv och död kan ge sexualiteten tillbaka till kvinnan, där hon är definierad av helheten, inte av en falsk kultur som förnekar henne.
Om vi inte lär känna denna sanna livs-döds-livskraft, så kan Kali hugga huvudet av oss, precis så som hon gjorde med Shiva.
Så ligger vi där blödande, huvudlösa och med ett trasigt sköte, och vågar aldrig älska mer.
Kärleken är farlig. Livsfarlig! Dödsfarlig.
Channa Bankier.
Vi kvinnor behöver möta denna sammansatta sida hos oss själva, där själen har rötter ned i jordens mörker, för att låta dess kraft tjäna livet i ljuset.
Ni män behöver se kvinnan med helt nya ögon - den Goda modern OCH Dödsmodern, med sin våldsamma kraft. Försök inte kuva henne igen!
Kalis sexuella kraft är hel och odelad.
Den tjänar hela mänskligheten.
Sällan har väl uttrycket Ur askan, i elden, varit så sann!
Brännande hälsningar, i kärlekens tid.
Helene F Sturefelt, religionshistoriker, rädd och läkt rödtuschtecknare.
Mannens måste bli hel.
Observera ordet "kali-skapet" - kvinnoskapet - inte "kali-fatet"... som jag skulle kunna beskriva som mannens totala förtryck av kvinnan!
Kaliskapet tjänar både man och kvinna. Det är skillnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar