Blomstertid - för vem?
Nu syns det bleka skinnet och ärren, och hos en del även de grova tatueringarna med viktiga meddelanden om identiteten.
Det är sommartid och skolavslutningstid. Studenterna har sprungit ut och barnen springer in. De sitter vid sina datorer dygnet runt medan solen inte vill gå ned.
Den datortid nu kommer... Det är ingen idé att vara ute - det är pollen och mygg och vindar och väder och krav på att bada och...
Kropparnas meddelanden.
Det finns ingen som åker till landet längre, det är sällan man ser barn på bryggor där de fiskar, och ingen som plockar jordgubbar.
Några tonåringar försöker sig på att tälta, men de klarar inte temperaturen och fåglarnas läten.
Och ångesten kom krypande när de första trevande närmanden kom...
Kroppen vet ingenting om livet, längre.
Huvudet får den mesta uppmärksamheten under året. Tänka, läsa, skriva, räkna ut, göra analyser, redovisa, tala högre, vara pressad och rädd. Ryggen blir mer och mer böjd och håret blir fulare och fulare.
Magen fylls av näringsfattig skräpmat och hela systemet blir allt sämre.
Livsröda.
Tänk om Gud tog tillbaka de fem sinnen han utrustat oss med?
- Eftersom ni inte använder känseln, smak och lukt så återtar jag det. Jag hänger in dem i livets garderob, så får vi se när du saknar dem.
- Synen och hörsel får du behålla, med bara till hälften. Du kan inte längre uppfatta naturen, endast digitala impulser.
Den blomstertid nu kommer.
Men kroppen får inte uppleva den.
Vi har reducerat blomstertiden till en gammal sång som endast förekommer på skolavslutningar. Om man har tur och rektorn inte har alltför stor religionsfobi.
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER
MED LUST OCH FÄGRING STOR.
DU NALKAS LJUVA SOMMAR
DÅ GRÄS OCH GRÖDA GROR.
Tänk om du varken såg, kände eller hörde?
Sakta förminskar vi oss själva till ett medvetande, inlåst i en kropp, utan redskap att uppleva det som sker utanför oss.
- Så skönt att slippa känna hunger och törst, sa en kille. Så bra att slippa äta och dricka, bara spela och lana. Och jag känner inte när jag är trött, jag är vaken hela tiden och bara kör!
- Jag vill slippa känna all smärta, sa en tjej. Jag vill inte ha mens, inte ha ont, inte ha någon kropp, slippa tänka.
Bedövningsmedel.
I pojkrummet låg ett flak med energidrycker. I flickrummet låg en liten kniv.
Innan Gud på allvar svarade på deras omedvetna och desperata önskningar, svimmade killen av och tjejen skar sig blodig i armen.
De föll i djup sömn, var och en i sitt rum, och drömde om att de såg sig själva som vuxna.
Tonårskillen hade blivit en framgångsrik spelutvecklare och levde helt i den artificiella världen.
Men i drömmen såg han hur han föll från ett högt berg, föll och föll, och slog sig mycket illa när han landade långt där nere. Hans kropp rullade bland stenar, nära en flodbädd, och plötsligt tog en våg honom.
Han drogs med ned i vattnet. Där i djupet sköljdes alla hans sinnen rena. Näsa och mun genomspolades av kraftiga vattenrörelser. Örnen rensades och ögonen tvättades. Ja, hela hans kropp med känsel och alla sinnen vaknade till liv i flodbäddens virvlar.
- Jag döper dig.
En röst med kraftfull insikt talade till honom.
- Jag döper dig. Jag dränker ditt falska liv. Jag dödar allt i dig som inte är du. Du dör, för att uppstå till livet. På riktigt.
Han vaknade med ett ryck i sitt pojkrum, genomsvettig och darrig.
Vad hade hänt?
Vågen döpte honom.
Tjejen drömde att hon befann sig i en ökentrakt, med förtorkade träd. Hon var fattig och slavade med att samla torra grenar till ved. Det var ett tungt arbete och kroppen var inte van vid att bli använd.
Det var lika torrt och livlöst som hennes lilla känsloliv, som aldrig fått blomma.
Byns enda levande träd var deras stolthet. Men denna dag höggs det ned och släpades iväg till en kulle.
- Nej, ta inte vårt träd! skrek kvinnorna.
- Jo, det skall användas till ett kors, ropade männen. En förbrytare skall korsfästas! Han stör ordningen och tar gudsmakten från våra gudar.
Tonårstjejen smög efter för att se vad som hände. Hennes armar hade fortfarande sår från knivens rispande.
Plötsligt stod hon under korset, där en man med utsträckta armar blödde från händer och fötter.
Han tittade ned på henne och viskade:
- Jag döper dig.
Döpt i blod.
Sedan gav han upp andan.
Byns män kom och stack knivar i hans hjärta för att han säkert skulle vara död.
En dusch av blod stänkte över henne.
Varm livskraft rann från mannen på korset och hon förmådde inte röra sig.
Men något vaknade till liv inom henne.
Hans livskraft väckte hennes outvecklade sinnen. Blodet smakade järn, öronen hörde hans rop till Gud på korset, ropet om att vara övergiven som hon själv alltid hade upplevt. Men hennes känsliga hud kände nu hur gudskraften omslöt henne, som i en blodig kram.
- Aldrig mer skall jag skära mig! ropade hon och vaknade av att hon blödde näsblod på kudden.
Kan man döpas i blod?
Larm! Ett liv har förblött.
Kropparnas blomstertid gjorde ett dyrköpt återtåg.
MED BLID OCH LIVLIG VÄRMA
TILL ALLT SOM VARIT DÖTT
SIG SOLENS STRÅLAR NÄRMA
OCH ALLT BLIR ÅTERFÖTT.
Drömmarna är inte "bara drömmar". De är verkliga. Drömmarna är den djupaste verkligheten, förklädd i symboler med kraftfulla hälsningar. De går förbi huvudets spärrar där förnuftet gjorts till kung.
Drömmarna släpper fram alla känslor i en hejdlös kaskad av nattlig teater.
Den ene blev döpt i vatten.
Den andra blev döpt i blod.
Livet bor både i vattnet och i blodet.
Men det bor inte i ettor och nollor. Livet bor inte i den digitala världen, och datorer har inget eget liv.
Än.
Det kommer en tid, och den kommer snart, när vi har gett bort vårt eget liv till de datorer vi kallar för AI - artificiell intelligens. Konstgjort liv.
Medan forskarna forskar förblindat av sina stulna kunskaper från Edens Lustgård, gråter barn och ungdomar över att deras liv inte är på riktigt.
Vem lär barnen att leva?
Ingen lär dem att känna igen sina känslor. Inte mycket tränar deras fem sinnen, som i sig själva är så djupt intelligenta - givna av Skaparen själv.
Efter sitt uppvaknande (på flera sätt!) genom drömmens kraft, förändrades livet för den unge pojken och flickan.
Omskakade av att bli dränkt i vatten, och duschad i blod, ändrade de sina levnadsvanor.
Han avprogrammerade sig sitt spelmissbruk.
Hon genomskådade sina behov av att skära sig.
Han sökte sig till kyrkan och frågade hur det gick till att bli döpt.
Hon började läsa Bibeln och hittade Jesus på korset och tänkte:
- Han har tagit mina smärtor på sig. Då är jag ju fri.
Då kanske blomstertiden kan komma tillbaka?
Psalm 199
JESUS SADE:
- KAN NI DRICKA DEN BÄGARE SOM JAG DRICKER, ELLER DÖPAS MED DET DOP SOM JAG DÖPS MED?
DE SVARADE:
- JA, DET KAN VI.
JESUS SADE:
- DEN BÄGARE JAG DRICKER SKALL NI FÅ DRICKA OCH DET DOP JAG DÖPS MED, SKALL NI DÖPAS. MEN PLATSERNA TILL HÖGER OCH VÄNSTER OM MIG KAN JAG BARA GE TILL DEM SOM HAR BESTÄMTS DÄRTILL.
Markus kap 10:38
Att döpas är att dö. Man kan döpas i eld och vatten. Man kan döpas i blod.
När Jesus talar om detta så låter han dopet vara en genomgångsrit, där vi får lämna vårt gamla liv av skuld och skam och upproriska felaktigheter. Istället blir vi en helt ny skapelse, genom hans försoning.
Detta anade killen och tjejen tack vare de kraftfulla drömmarna.
Livet återvände.
Gud ställde in sitt hot att ta bort våra sinnen. Det var nära att han svarat på de destruktiva önskningarna, men han kunde inte.
Gud är kropparnas gud.
Skaparen är det fysiska livets Gud.
Vår Herre är alla de fem sinnenas Herre.
Och vi får falla på knä och be om förlåtelse...
Kroppsliga hälsningar i den blomstertid som nu kommit.
Helene F Sturefelt,
- som blir gråtfärdig av kärlek då psalm 199 ljuder... "De skola oss påminna Guds godhets rikedom..."
Då finns det hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar