Bogö kyrka på Mön i Danmark.
Nej, jag har inte stavat fel. Danskarna stavar ordet "psalm" utan "p" - SALME.
Följ med på nästa pilgrimsvandring i Danmark! Vi befinner oss på ön Mön och börjar dagen med andakt i Bogö kirke.
Jag sätter stort värde på de danska psalmerna, rika på innehåll där Gud och natur hör oupplösligt samman.
Det är fint att komma in i en kyrka och se söndagens psalmnummer hänga kvar.
Då vet man vad församlingen har sjungit och kan själv slå upp dem, för att i efterhand vara med.
Detta har jag påpekat till flera kyrkvaktmästare i svenska kyrkor, men nej, här skall städas undan allt. Det ogillar jag! Varför inte låta besökare under veckan få se dessa siffror och så själva slå upp och läsa psalmverserna till sin egen andakt?
Låt psalm-numren hänga kvar!
Nåväl.
Vi började med salme 15, där den långe, senige mannen Folmar 88 år, hörs med sin starka stämma.
Pilgrimspräst Elizabeth Knox-Seith leder morgonandakten.
Här är min svenska översättning, och efter den ligger ett ljudklipp som du kan lyssna på!
Salme 15 "Op, al den ting"
OPP, ALLA TING SOM GUD HAR GJORT
ATT HANS HÄRLIGHET PRISA
DET MINSTA SOM HAN SKAP'T
ÄR STORT OCH KAN HANS MAKT BEVISA.
GICK ALLA KUNGAR FRAM PÅ RAD
I SIN MAKT OCH SITT VÄLDE
SKULLE DE INTE MÄKTA ATT
SÄTTA MINSTA BLAD PÅ "en naelde".. (?)
Har jag översatt rätt?
DET MINSTA GRÄS FUNDERAR JAG PÅ
DÄR I SKOG OCH DALAR
VAR SKULLE JAG DEN VISDOM FÅ
OM DE RÄTT KUNDE TALA?
VAD SKALL JAG SÄGA NÄR JAG GÅR
BLAND BLOMSTERNA PÅ ÄNGEN
NÄR FÅGELSÅNGEN SAMMANSLÅR
SOM TUSEN HARPOSTRÄNGAR.
VAD SKALL JAG SÄGA NÄR MITT SINN
I HAVETS DJUP BEGRUNDAR
OCH SÅ LITE KAN KIKA IN
OCH SER SÅ MÅNGA MUNNAR (?)
Den danske Salmebog.
En pilgrimsvandring är inte bara vackra vyer, det är lika mycket av ljud och tystnad.
Tyvärr blev det alldeles för lite av den senare varan - danskarna tycker om att prata och ledaren styr inte gruppen... Därför skulle jag här kunna lägga in lite tomrum:
- - - TYSTNAD - - -
Men det gör sig dåligt i en bloggtext, så låt oss därför fortsätta denna pilgrims-sångstund med danska psalmer.
Naturen talar om Guds närvaro och salme 15 fortsätter så här, i min översättning som nästan är rätt...
Ljudklipp från Bogö kyrka, 16 augusti 2022:
Psalm 15, vers 7-10
VAD SKALL JAG SÄGA NÄR JAG SER
HUR STJÄRNEFLOCKEN BLINKAR
HUR MILT EMOT MIG ENVAR LER
OCH UPP TILL HIMLEN VINKAR.
VAD SKALL JAG SÄGA NÄR JAG OPP
TILL GUD I ANDEN FÄRDAS
OCH SER DEN STORA HÄRSKARAN (kaempetrop)
AV BLIDA ÄNGLASKAROR.
VAD SKALL JAG SÄGA? MINA ORD
VILL INTE MYCKET SÄGA
O, GUD, DIN VISDOM ÄR SÅ STOR!
DIN GODHET, KRAFT OCH RIKE.
OPP, STÄM IN ALLA FOLK PÅ JORD
MED FRÖJDETONER SAMMAN
HALLELUJA, VAD GUD ÄR STOR!
OCH HIMLEN SVARAR: AMEN!
Sången klingade under de gamla valven.
Jag är en morgontrött människa, särskilt nu när det är värmebölja och det knappt går att sova på nätterna. Därför är det för mig ganska provocerande att sjunga att "morgonstund har guld i mun" när jag upplever att det är kvällen som har det!
Jag trivs mycket bättre med de gyllene aftonstunderna då solen drar sig tillbaka och färgar himlen rosa och lila. Ännu bättre är det om jag dessutom kan ta mig ett kvällsdopp efter dagens vandring!
Aftonstund har guld i mun!
Nu gick jag händelserna i förväg.
Vi är inte klara med morgonandakten i Bogö kyrka än.
Solen har i alla kulturer varit föremål för beundran och ibland även dyrkan.
Men himlakropparna är inga gudomar, utan bara en del av Guds skapelseverk.
Dock jämförs Kristus ibland med solen, ty han är huvudet av alla ljus vi känner!
Solen är för stark! Jag äter upp dig!!
Här kommer salme 752, först min svenska översättning, därefter ännu en ljudupptagning med mobilens diktafon:
MORGONSTUND HAR GULD I MUN(D)
FÖR NATTEN GUD VI LOVAR
HAR LÄRDE OSS I JESU NAMN
SOM BARNET I SIN MODERS FAMN
ATT ALLA GOTT KAN SOVA.
MORGONSTUND HAR GULD I MUN
VI TILL VÅRT ARBET' ILAR
SOM FÅGELN GLAD I SKOG OCH VANG .... (?)
UTFLYGER MED SIN MORGONSÅNG
PÅNYTTFÖDD AV NATTENS VILA.
MORGONSTUND HAR GULD I MUN
OCH GULD BETYDER GLÄDJE
OCH GLADELIG ÄR VARJE DAG
SOM LEVES TILL GUDS VÄLBEHAG
OM ÄN VI MÅSTE GRÅTA.
Salme 752 i danska psalmboken.
GÅ DÅ FRITT ENVAR TILL SITT
OCH LITA PÅ GUDS NÅDE
DÅ FÅR VI LUST MED LYCKA TILL
ATT GÖRA GOTT, SOM GUD DET VILL
PÅ ALLRA BÄSTA (måde) SÄTTET.
SOL UPPSTÅR OCH SOL NEDGÅR
NÄR DEN HAR GJORT SIN GÄRNING
GUD GIVE OSS ATT SKINA SÅ
SOM HIMMELSLJUS, skönt af de små ----
da randt for os guldterning.
(Yandes Translate föreslår: "Då fick vi en guldmedalj"... ha ha! Ingen förmåga till kristen poesi där inte!)
Så kom vi ut i ljuset och jag bländades av solens strålar. På med solglasögonen för att skydda ögonen!
Värmen var också påtaglig, den slog emot oss med 27 grader...
Hur skulle jag klara detta, jag som inte längre klarar av sommarhettan?
Jag tänkte på orden i Psaltaren 121:
SOLEN SKALL INTE SKADA DIG OM DAGEN
EJ HELLER MÅNEN OM NATTEN.
Psalt 121:6.
Förr trodde man som sagt att himlakropparna var gudaväsen, med makt att hjälpa eller skada.
Hm, det räcker så väl att veta att solen i sig själv är skadlig utan skugga...
Psaltarpsalmen fortsätter därför:
HERREN SKALL BEVARA DIG FÖR ALLT ONT,
HAN SKALL BEVARA DIN SJÄL...
Psalt 121:7
En skatt av sånger.
Men min tro var liten denna dag, därför hade jag ett paraply med mig - som skydd mot solen!
Det hjälpte.
Tack och lov fanns det dessutom en vattenkran vid kyrkogårdsmuren i skuggan. Där ställde vi oss, Folmar med sin hund Buster, och jag. Den svarta pilgrimslabradoren drack sig otörstig, därefter fyllde jag min vattenflaska.
Men viktigast av allt: jag körde huvudet under slagen och spolade nacken med kallt vatten...
Folmar med sin hund Buster.
Min kropp kan inte reglera temperaturen när den närmar sig 30 grader.
En blöt handduk blev min räddning under dagens vandring på Bogös platta ängar.
Men hur långt skulle jag orka?
Läs mer om det i nästa inlägg.
Psalm-mässiga hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- pilgrimslunkare i Danmark,
- för någon större vandrare är jag då icke!
Bogö kirke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar