GÅ BORT, SATAN!

Är det vad det ser ut att vara?

Han skulle ju bara vara snäll... Han ville visa sin omsorg. Hur kunde han då mötas av så hårda ord?

Petrus hade just bekänt att Jesus är Messias och Guds son, och Jesus hade svarat att Petrus är den klippa som han skulle bygga kyrkan på. Så långt var allt väl.

Men.

Detta inlägg vill visa hur lätt det är för oss alla att i ena stunden vara starka i vår tro, och nästa stund bli Guds fiende...

Men hur kan det goda och beskyddande vara fel?
Hur kan en hjälpsamhet att förhindra lidande gå emot Guds vilja?
Det verkar som om det positiva tänkandet får sig en riktig käftsmäll...

Är du god?

Följ med på en textvandring i Matteus evangelium. Framför mig ligger min Bibel med Matteus kapitel 16 uppslaget. Det är första förutsägelsen om Mänskosonens lidande.
I söndags predikades det över denna text i våra kyrkor. Men jag vet inte hur många som stannade upp vid satan...
Han ska inte ha någon uppmärksamhet! Men inte heller negligeras.

Sammanhanget är detta:
Jesus hade undervisat lärjungarna nu under lång tid. De var mogna att få höra nästa steg, det svåraste.

FRÅN DEN TIDEN BÖRJADE JESUS FÖRKLARA FÖR SINA LÄRJUNGAR ATT HAN MÅSTE BEGE SIG TILL JERUSALEM OCH LIDA MYCKET /…/

/…/ OCH BLI DÖDAD OCH BLI UPPVÄCKT PÅ TREDJE DAGEN. Matt 16:21.

Gabbata i Jerusalem där Pilatus domartribun stod.

Den starka, goda ledaren Petrus tar då Jesus avsides och började förebrå honom. Han ville förhindra ett så svårt livsöde. Dessutom hade ju Petrus avlagt sin stora bekännelse att följa Jesus vart han än gick. Inte ville väl Petrus dra upp till Jerusalem, där även han då skulle drabbas av svårigheter och - död.

Så, Petrus talar i egen sak, men låter påskina att det är av Guds godhet han talar.
Dialogens ord faller så här:

- MÅ GUD BEVARA DIG, HERRE! NÅGOT SÅDANT SKALL ALDRIG HÄNDA DIG!


Det låter ju fullt rimligt, eller hur? Det skulle säkert både du och jag kunnat ha sagt.
Att undvika lidandet finns i alla religioner.

* Buddhismen vill utsläcka livstörsten för att på så sätt minska lidandet.
* Koranen berättar att Allah räddade Jesus direkt upp till himmelen. Han slapp korsets plåga, det var någon annan som korsfästes, menade Muhammed.
* Inom nyandligheten undviker man också lidandet genom att tänka positivt, inte säga ordet "inte" för då kan det dra till sig just det man inte vill ha. (Jag ska återkomma till det i ett annat inlägg).

Det är bara det att Petrus inte har en aning om varför Jesus verkligen har kommit till jorden. Inte vi heller, kanske. Messias skulle ju bli deras kung. Då kan han väl inte gå rakt in i döden?! Det verkar helt bakvänt.

Golgata idag. Döskalleklippan.

Men Jesus påstår att han måste lida.

Är Jesus självdestruktiv? Är han trött på livet? Varför söker han sig in i getingboet, bland de äldste, de skriftlärda och fariséerna?


MEN JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL PETRUS:

- HÅLL DIG PÅ DIN PLATS, SATAN!

DU VILL FÅ MIN PÅ FALL, FÖR DINA TANKAR ÄR INTE GUDS UTAN MÄNNISKORS.

Mot graven.

En allmän fråga:
- Hur skall vi klara av livets svårigheter?

Genom att undvika dem? Eller möta dem?

Vi vet att det inte hjälper att springa ifrån sina problem. De bara växer. Förr eller senare måste vi ta tag i dem, eller hur?

En andlig fråga:
- Hur ska vi lösa lidandets problem? Som i sin tur hänger ihop med synden...

Jesus Kristus har kommit till oss för att gå in i det allra svåraste och lösa existensens djupaste smärta. Det finns ingen människa som kan gå in i syndens helvetesgap och överleva. Gud måste göra det själv, åt oss, genom Jesus.
Och nu är Petrus, den starke ledaren, på väg att förhindra hela befrielseverket!!

Tänk om Jesus hade sagt:
- Du har rätt, Petrus! Vi går och fiskar istället. Det här verkar för jobbigt. Har du fika med dig? - - -

Till och med under själva korsfästelsen säger ju en av rövarna:
- Om du är Guds son, hoppa ned och hjälp dig själv och oss!!

Satan talar igen.

Fortsätt undvika lidandet. Blunda för det. Rädda ditt skinn. Meditera dig upp i det andliga molnet. Träna på gymet så du slipper tänka. Roa dig med skojiga saker så livsångesten inte får utrymme. Och så vidare. Vi har alla gömt oss... och förnekat.

Men inte Jesus.

Jesus sviker inte.

Nu kommer ett tungt "köttben" av insikter från Guds eget ord. Vill du stanna kvar i din egen åsikt så skall du inte läsa detta.
Men vill du komma vidare, och söka den sanning som är av Gud, ta då ett djupt andetag och läs tillsammans med mig:

Synd är inte en lägre grad av godhet, eller brist på godhet.
Synd är något aktivt ont och destruktivt. Synd är något som inte skulle finnas till, egentligen. Det är inte något nytt som förts in i människan, nej synden är en störning som finns genom människans fria vilja.
Vi rycktes ut ur paradiset och den totala gudsgemenskapen, till vårt eget självbestämmande, som är på gott och ont.

Det handlar inte bara om någon slags själviskhet. Att förhärliga "jaget" är en alltför ytlig definition av synden.
Visst, det finns stora bitar av själviskhet i synden, men syndens rätta ansikte är detta:

- Förhärdelse. Otro. Hat. Världslighet med bortvändhet från Gud, med ett aktivt bekämpande av Gud och Guds godhet. Fastän man tror att man gör det goda!!

Synd är lagbrott. Olydnad mot Guds vilja.
Synd är otro, alltså kränkning av Guds person och väsen, och förolämpning av Guds karaktär.

I skuggan av synden.

Ett litet, men tråkigt exempel:

I förra veckan skändades Trefaldighetskyrkan i Karlskrona. Det var nedskräpat, gravkapellets luckor i golvet var öppnade och brända ljusstumpar låg under träbänkarna...
Vid ett annat tillfälle var väggarna nedsmetade med räkmackor och annat kladd...

Detta är en aktivt ond och aggressiv handling. Någon vill kyrkan något ont. Några vill medvetet förstöra och häda Gud och Guds tempel.

Sydöstran idag.

För att fortsätta den bistra sanningen om oss människor:
Upproret mot sanning och rätt pågår hela tiden, i smått och stort.

Synden är inte bara en engångsföreteelse som en grym handling, den är en djupgående "sjukdom" i människan, utan hopp till tillfrisknande. För människan, utlämnad åt sig själv, finns det ingen väg tillbaka. Självfrälsning är omöjligt - annars hade vi väl gjort det för länge sedan?

Syndafallet var den fria viljans val av det onda, men det står inte i den fallna människans makt att omvända sig själv från synden, som håller fast henne.

"Att en människa kan hoppa utför ett stup är inte något bevis för att hon också är i stånd att hoppa upp igen".

Men nu vänder det. Det goda evangeliet har nu sin plats!

Nu vänder det!

Därför är det långt mer oförklarligt att en syndare över huvud taget kan och vill omvända sig... än att han/hon fortsätter göra fel.

Människans innersta kärna är att vi hör samman med Gud. Vi är Guds barn, från grunden. Det är vårt sanna väsen. Det är detta som Gud vill rädda oss tillbaka till. Vårt ursprung, hos Honom.

Både i den andliga och den fysiska världen - vid krigszonernas djävulskhet - så får synden den konsekvensen att den utvecklar sig mot det demoniska. Förhärdelsen mot att respektera Gud är så destruktiv att Gud måste ingripa och hejda den framfarten.

Människan vänder inte tillbaka om inte Gud leder henne tillbaka.

Det är en "laglöshetens hemlighet" att ett väsen som skapades gott, kunde välja det onda.
Det är lika märkligt på andra hållet att vi syndare, trots vårt hjärtas fiendskap mot Gud, likväl söker Gud - - -

Omvändelsen är i sitt djupaste väsen ett Guds verk OCH likväl en frivillig handling, såsom också fallet var.

Omvänd er tillbaka till Gud!

Två bibelord som talar om detta:

DU TUKTADE MIG OCH JAG BLEV TUKTAD SOM EN OTÄMJD KALV.
FÖR MIG ÅTER, SÅ VÄNDER JAG ÅTER.
TY DU ÄR MIN GUD.

JAG VÄNDE MIG BORT, MEN NU ÅNGRAR JAG MIG.
JAG KOM TILL INSIKT OCH SLÅR MINA LÅR I SORG.

I BLYGSEL OCH FÖRÖDMJUKELSE BÄR JAG SKAMMEN ÖVER MINA UNGDOMS SYND.
Profeten Jeremia, kap 31:18.

Och från Nya Testamentet, om att rätt utlägga sanningens ord och inte fastna i oordnade diskussioner:

KANSKE LÅTER GUD DEM OMVÄNDA SIG OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN, SÅ ATT DE NYKTRAR TILL OCH SLIPPER UR DEN FÄLLA DÄR DE HÅLLS FÅNGNA AV DJÄVULEN, FÖR ATT GÖRA HANS VILJA.
2 Timoteusbrevet kap 2:25.

Du skall åter grönska.

Så, tillbaka till Petrus.

Det han inte förstår är att Messias måste lida för att segra. Jesus går in i Messiasuppdraget och vet att det är endast inifrån lidandet som lidandet kan besegras.
Det är endast genom att dö som döden kan besegras - infrån - av honom som är ett med Gud.

Syndens makt vill leda oss till döden, men inte genom den...
Medan Guds makt leder oss genom döden, till livet, det eviga!

Det är en enorm skillnad!!

Gud vill skilja oss från syndens och dödens makt, men synden vill skilja oss från Gud.

Så när Petrus vill bevara och beskydda Jesus från detta lidande så är denna "goda och snälla" kommentar helt förkastlig. Det är mänskotankar, inte Gudstankar. Det är ord som vill få Jesus på fall.

Det är satans ord.

Snäll men falsk. Och feg.

En liten kort tillämpning på våra egna liv, så kommer ingen enda av oss undan livets lidanden. Det är sjukdom, operationer, arbetslöshet, skilsmässor, konflikter... Det är inte okej! Det är inte "som det skall vara". Det onda måste benämnas vid sitt rätta namn och vägen går rakt igenom det, inte förbi.

Men jag orkar inte... jag klarar verkligen inte av det här...

Inte jag heller.

Det är därför Jesus går före.  Han banar väg. Han tar smällarna, hånet, piskslagen och korsets spikar. Jesus gör det för oss, för oss alla.
Oh, vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han!

Jesus bär hela världens syndaskulder på sina axlar. En sådan börda går inte att väga.

Omätbart.

Idag har Kristoffer namnsdag.

Legenden om Christoffer berättar om en storvuxen man som hjälpte vägfarare över en flod. En dag fick han i uppdrag att bära ett litet barn över. Trots sina väldiga kroppskrafter var han nära att drunkna själv under dess tyngd. Barnet var ingen mindre än Kristus själv som bar all världens skuld på sina axlar.

Kristoffer betyder Kristus-bärare. Denne Christoffer led så småningom martyrdöden och fick därför sitt namn i almanackan idag, den 15 mars.

Så, slutsatsen är att inte hindra varandra i lidandet, utan att bära varandra!

När man har blivit funnen, räddad och frälst vet själen inga gränser över sin tacksamhet till Jesus!

Glädjestrålar!

Tack Jesus för att Du inte lät dig hindras av Petrus felaktiga ord!
Tack för att Du troget gick lidandesvägen, och besegrade all ondska på korset.
Tack för att Du gjorde detta för alla människor, i alla tider, i alla länder, oavsett religion och livsåskådning.

Jag ber för dem som sitter fast i ondskans hämndfulla klor.
Jag ber för dem tror att de gör gott, fast det blir till ett hinder för Guds godhet.
Herre, ge oss urskillnings gåva, att genomskåda den falska godheten och avslöja demonerna som ligger bakom.

Amen.

Vill du läsa mer om den "falska godheten" så kan du gå in på www.lillastorajag.se

Hur god är du?

Jag måste få sjunga också!

En gammal fin läsarpsalm har räddat missmodet på många, när de dignat under livets bördor.
"Hela vägen går han med mig" - nr 252 i psalmboken:

HELA VÄGEN GÅR HAN MED MIG
VAD KAN JAG VÄL ÖNSKA MER?
KAN JAG TVIVLA PÅ HANS GODHET
NÄR JAG HÄR HANS LEDNING SKER?

HELA VÄGEN GÅR HAN MED MIG
HJÄLPER MIG OCH ÄR MITT STÖD
GER MIG KRAFT I VARJE PRÖVNING
MÄTTAR MIG MED LIVETS BRÖD.

HELA VÄGEN GÅR HAN MED MIG
VILKEN KÄRLEK HÖG OCH RIK!
OCH TILL SIST EN EVIG VILA
GER HAN MIG I HIMMELRIK... Sv Ps 252, men jag glömde visst halva texten...


Hoppas att denna reflektion hjälpt dig acceptera livets villkor lite till. Och framför allt att du har fått syn på Guds godhet!
Men vandra inte ensam!
Sträck ut din hand mot Jesus. Här är där. Också för dig!

Hur gick det sedan för Petrus? Jo, så småningom kom också han till insikt. Men vägen var lång och svår...

Jesusvarma hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade både i Jerusalem och hemma i rabatterna,
- och som älskar namnet Kristoffer. Grattis till er som bär detta vackra namn!

Han bär dig över.