Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!
Visar inlägg med etikett Karlskrona. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karlskrona. Visa alla inlägg

söndag 7 april 2019

PILGRIMSVANDRING Sju Nyckelord, Marieberg

Treenigheten blommar!


Det får inte gå för fort.
Långsamhet gör gott. För våren, som håller på att ta sig igenom växtlighetens vinterskal och för oss människor, som sakta vaknar till liv igen.

Nu har den första vårvärmen anlänt till Karlskrona!
Vinterjackorna var för varma och vindarna var milda. Åh, så skönt!

Följ med på en pilgrimsvandring i Mellanstaden.
Ja, den heter så... Varje kommun har sina bostadsområden som växer fram "mitt emellan" och som får lägre status, fast det får man inte säga. Just därför är kyrkans närvaro desto viktigare!

Bästa Kungsmarkskyrkan.


Den moderna pilgrimen söker inte bara natursköna upplevelser, nej, framför allt handlar det om att gå med Gud i bön, precis där man är.
Herren manade mig att gå mellan Kungsmarken - Marieberg och Gullaberg.

Mitt vaksamma naturöga ser att en gång i tiden har det stått en stor ekskog här, i Karlskrona stads norra utmarker. Ännu finns stora träd kvar, och mellan dem har man byggt stora huskomplex.

Här ska vi vandra!

Visa mig, Herre, din väg.
Och gör mig villig att vandra den - vill jag det?

Ja, vi var fem villiga personer som sändes i väg av kantorn med bön och psalmsång:

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET
SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
NÄR VÅR VANDRING BLIR LÅNG OCH SVÅR... Sv Ps 298.

Vandringsfolk.


I handen höll jag den senaste bönekransen från Pilgrimscentrum i Vadstena - sju färgglada bönepärlor, ett för varje nyckelord.

Allt sedan Hans-Erik Lindström formade dessa protestord mot "ill-färden" - inte väl-färden - så har många reflekterat och utvecklat tankarna.
I armbandet finns små, svarta pärlor mellan de stora. Och de sju stora pärlorna kan också representera veckans sju dagar. Det blir extra intressant!

VIT - Friheten. Söndagen, Herrens dag. Absolut är det frihetens dag!

VIOLETT - Enkelhet. Måndagen, arbetsdag. Vi börjar enkelt.

BLÅ - Tystnad. Tisdag. Prata inte för mycket. Ta en tyst retreat på kvällen.

GRÖN - Bekymmerslöshet. Onsdag. Nu tornar arbetsuppgifterna upp sig. Bekymmer kommer och oron växer över att klara av alla krav. Det gör vi inte...

GUL - Långsamhet. Torsdag. Bromsa ned när andra växlar upp. Ge dig själv marginaler.

ORANGE - Andlighet. Fredag. Många religioners faste- och bönedag.

RÖD - Delade. Lördag. Vi behåller inte det vi fått. Ge det vidare. Med glädje. Nu håller vi helg.

Nyckelordskransen.


Karlskrona är en kuperad stad. Bergsknallar över allt. Först så går det upp så går det ned så går det uuuppp…

Med den vita bönepärlan i hand bad vi stilla för dem vi mötte. Hälsade på några, vinkade på barnen.
På innergårdarna var grillar igång och glada skratt hördes. Kvinnor med svarta sjalar tittade och vi log tillbaka.

Så märkligt, här springer barnen fritt... Inga bilar, inget ont, bara trygghet. Det var länge sedan jag såg barnen leka på detta vis!
Vad då "låg status"...?
Här samlas folk på uteplatserna med naturskog runt omkring och barnen är fria.

Det var deras FRIHET som gav denna bönepärla sitt innehåll. Tack!

Uppåt.


Vi vilade på en bänk.
Tänk så många livsöden det finns bakom varje fönster.

Den violetta pärlan påminner oss om ENKELHETEN. Det är fastetidens färg. Att träna sig i att avstå. Var förnöjsam.
Jag har så det räcker. Säkert du med. Annars kan du få lite av mig.

Eller som Gandhi sa:

- Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva.

Och nedåt.


Den blå tystnadspärlan var en utmaning...
En man trimmade en moped, som osade. Bilar körde och infartsledens buller brusade. Järnvägsbommarna gick ned och tåget kom.

Stadens ständiga ljud.

Går det att bevara TYSTNADEN inom sig?

Det är inte tigande vi vill ha, det är den vilsamma tystnaden där vi är överens att vi inte pratar just nu. Utan lyssnar. Känner. Tänker våra egna tankar.

Och söker Guds Närvaro.

Buller och bång.


Profeten Elia fick erfara att Gud inte var i den stormande stormen, inte i åskan och inte heller i dundret.
Men i den stilla susningen var Herren...

En anledning till att vi har tappat tron är just allt detta buller. Ventilationsfläktar, kopieringsmaskiner, TV-apparater eller musik i örat. Reklam, prat och tjat.

Guds Ande tränger sig inte på. Gud inväntar vår fulla närvaro.
Denna ljudmatta stänger ute vår förmåga att uppfatta Guds närhet. Det är inte bra.

Den blå pärlan låg intensiv i min hand.

Intensiv tystnad.


Även i Frälsarkransen finns dessa ord med, men på ett annat sätt. Det visar bara hur viktiga de är!
Nu kommer vi till nyckelordens fjärde bönepärla - den gröna.

Gör er inga BEKYMMER. Planera gärna, men bekymra er inte.

Jesus säger:
- Jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Han är stigfinnaren. Jesus går först. Han banar väg. Vi följer efter.
Och när vi hamnar i de situationer att vi måste ta täten bland våra medmänniskor och gå först, så går Jesus ännu mer före...

… vad gäller förmågan att älska, förlåta, upprätta och leva i hoppet.

Jag tyckte gräset var ovanligt grönt denna aprilsöndag den 7:e.

Skönt vid Marieberg.


Som sagt, en pilgrim går LÅNGSAMT.

- Det är fult att skynda sig, sa Skalman, och drog sig tillbaka i sitt skal.

Det är skönt att ta det lugnt. Ge sig själv marginaler. Gott om tid. Tacka nej. Tacka ja - till sig själv och de egna behoven.

Att gå på pilgrimsvandring är en upplevelse av meditativ tid. Tillsammans förstärks detta intryck.

I grässlänterna växte vårblommor och lyste solgult. Vintergäcken har dragit sig tillbaka, men nu ser vi de spröda vårlökarna och den fetare svalörten. Den första har långa smala blad, den andra har runda bladrosetter i marken.

Svalört med bladrosetter.


De blev en sinnebild av våra olika personligheter. Och framför allt ropade de gula färgklickarna till mig:

- Långsamt, långsamt! Sakta, sakta!

Och jag svarade i mitt hjärta:
- Jag vet... Men det här samhället har stressat sönder mig och tvingat mig göra allt för många saker i med allt för lite tid...
Länge höll jag den gula bönepärlan i min hand.

Min bästa vän.



Mariebergs bostadsområde övergår till nästa, som heter Gullaberg. Det är fint!
Husen är byggda med en lekplats i mitten, och i mitten av den står ett körsbärsträd.

Vårvärmen hade fått trädet att öppna sina första rosa blommor, mot den himmelsblå himmelen.

Det var mycket vackert, denna Herrens dag.

Den orangea pärlan lyfter fram ANDLIGHETEN. Hur ska vi förstå det ordet? Vad är motsatsen?

Saker, prylar och konsumtion är motsatsen, men inte tvunget materialism. Själva ordet "materialism" kommer från ordet "mater" - moder - Hon som mättar. För hundra år sedan var Sverige ett fattigt land. Då var materialismen till stor välsignelse och tacksamhet.

Men när den kväver andligheten, då missbrukar vi den.

Motsatsen blir då "ogudaktighet".

Gullaberg, snart i rosa.


I kyrkan lever vi vår andlighet i gemenskap med Helige Ande. Kristendomen är inga system eller regler. Nej, det är relation, med Jesus Kristus.

Vi bad för alla de tre stora religionerna vi har i vår närhet - om samförstånd mellan kristna, judar och muslimer.
Men framför allt bad vi för frälsning, för oss alla, om befrielse från det som binder i synd och tynger ned oss. Den kristna människans frihet är alldeles underbar!

Och det är Sanningen som skall göra oss fria, säger Jesus, inte vi själva, inte våra föreställningar, meditationer eller gärningar. Sanningen om vad Jesus har gjort för oss. Så fantastiskt att vi får möta honom!

Orange för Andlighet.



Nu var vi tillbaka vid Kungsmarkskyrkan.
Vi satte oss i församlingshemmet och släckte törsten med vatten och kaffe. I den ordningen.

Den röda pärlan uppmuntrar oss till DELANDE.

På denna vandring har vi delat tid med varann. Vi har bjudit på vår närvaro. Någon delade en dikt, andra vad de upplevt.
Och vi hade alla röda rosor på kinden, av solsken och engagemang.

Kyrkklockorna kallade till mässa.

Välkommen tillbaka!
 
 
Vi gick in i kyrkan och ställde oss framför altaret. Vi mottogs med bön och andakten inom oss var stark.
Nattvardsgåvorna var framdukade, med violett kläde. Bot och bättring. Fastetid. Enkelhetstid.

Vi brast ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSGÅNG... Sv Ps 297.

De textila bilderna på väggen visar bekymmerslösheten från Bergspredikan.

- Se på himlens alla fåglar, de sår inte och skördar inte, men er himmelske Fader föder dem.
Och se på ängens liljor hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men inte ens Salomo i all sin prakt var såsom en av dem.


Kungsmarkskyrkans altare.


På tåget hem hade jag med mig min pilgrimsstav.
- En sådan hade min farfar i mitt hemland.... sa en mörkhårig man och tittade med hemlängtan på min stav.
Kanske likande den en herdestav?

Våra ögon möttes och inga avstånd fanns.

Vilken fantastisk vandring, i all sin enkelhet! Till fots. På räls. Med stav. Med öppet hjärta.

Lunds stifts pilgrimsmärke.


Vit, violett, blå, grön, gul, orange och röd. Ett ord för veckans alla dagar. Och jag sjunger för mig själv:
- Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord! Röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord! Och alla gråa vuxna.

Er pilgrimsledare,

Helene F Sturefelt,

- som tappade nyckelordskransen bland svalörten men återfann den, nätt och jämt.

Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir den 28 april. Samling vid Fredrikskyrkan. Välkomna!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Kransblommig plister.




söndag 24 mars 2019

BROTTAS och ACCEPTERA - Pilgrimsvandring

Pilgrimsvandring.


- Nej, det går inte! Jag kan inte! Hur skall det gå till förresten?

Maria brottas med ängeln Gabriel. Hon har just fått hälsningen att hon är utvald till en mycket stor uppgift.
Det är Jungfru Marie Bebådelses Dag idag, och nu får du följa med på en pilgrimsvandring tillsammans med henne!

Jag stannade till vid Fredrikskyrkan och såg affischen och skuggan av en vandrare. Jag var redo.

Skuggan av verkligheten.


Solen sken över Karlskrona och vinden var västlig, som oftast. Samling vid Kungsmarkskyrkan med Skönstavik  som mål. Det är vackert överallt där vi går! Vi följer kustlinjen och havet gör oss sällskap.

Skönstavik... vilket fint namn!

Vi knäpper våra händer och ber.

DENNA PLATS OCH DENNA STUND ÄR DIN, HERRE.
ÖPPNA VÅRA SINNEN FÖR HELIGHETENS NÄRVARO,
I VÅRA KROPPARS VILA,
I VÅRA SJÄLARS STILLHET,
I MARKEN SOM BÄR OSS,
I VINDENS BERÖRING.

DU OMGER OSS, GUD, PÅ ALLA SIDOR.
LÅT OSS NU TRYGGT VILA I DIN HELIGA OMSORG OM ALLT SOM LEVER.

Vi lämnade höghusområdet och passerade genom ett villaområde. En man räfsade löv och gjorde fint i sin trädgård.
- Vårstädning!

Lunds stifts pilgrimsmärke.


Vi gick under viadukten till infartsleden och ställde oss i cirkel. Dessa två ord får följa oss:
- Brottning och acceptans.

Maria kämpade med ängelns ord, att bli havande och föda Guds son till jorden.

- HUR SKALL DET GÅ TILL? JAG HAR JU ALDRIG HAFT NÅGON MAN.
MEN ÄNGELN SVARADE HENNE:
- HELIG ANDE SKALL KOMMA ÖVER DIG OCH DEN HÖGSTES KRAFT VILA ÖVER DIG... Lukas kap 1:26-38.

Jag vill lyfta fram kampens nödvändighet. Ingen av oss kommer undan livets svårigheter. Hur skulle vi kunna det?

Förra söndagen kunde vi höra om Jakob som brottades med Gud i en ängels gestalt (1 Mosebok 32:22). Han gav sig inte med mindre än att han blev välsignad. Men det kostade honom ett slag på höften och han gick haltande genom livet därefter, men hel...

Nu är det Maria som brottas. Hon argumenterar och ifrågasätter. Uppdraget är omöjligt. Att bli Guds Moder... Hur länge kämpade hon?
Inte bara tre rader i Bibeln! Vi vet inte om hennes kamp tog fem minuter eller tre veckor. Men kämpade gjorde hon!

Vad ska sedan till för att komma till acceptans av Guds vilja?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Utmärkt?

Vandringsleden var utmärkt, men utmärkningarna låg på marken... som en hjälp att ta sig över de geggiga ställena. Precis som i det själsliga livet.

Vi stannade till vid några stora och mycket gamla ekar. Brustna grenar låg runt omkring och träden var bitvis döda.

En modern pilgrim kan unna sig att se det yttre landskapet som en sinnebild av det inre.
Våra pilgrimsmotiv är annorlunda jämfört med medeltidens pilgrimer. Vi har det bra, är mätta och har tak över huvudet, men likväl behöver också vi reflektera över vart vi är på väg.

Ekarna sägs leva i 900 år: de växer och frodas i 300 år, de vissnar i 300 år och de är döda i 300 år innan de ramlar ihop...

Vad i oss har just börjat spira och vill grönska?
Vad i oss behöver börja dra sig tillbaka och ge plats åt annat?
Vad i oss är dött men ger ännu liv åt "insekter och läderbaggar"?

Ekarna talade och gav eko inom oss. Solen glittrade i havskanten. Vi fortsatte uppför stigen.

Det var en gång.


Frälsarkransens pärlor var med oss. Ur vårt pilgrimshäfte bad vi växelvis:

VI HAR EN GUD, FADERN, FRÅN VILKEN ALLTING UTGÅR,
OCH SOM ÄR VÅRT MÅL.
DU ÄR GRÄNSLÖS, DU ÄR NÄRA, DU ÄR LJUS,
OCH JAG ÄR DIN.

FYLL MIG MED DIN STILLHET.
VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.

Vi blickade ut över havsviken.
Kan du se att kobbar och skär skyddar dig?
Kan du se att vattenytan ger dig plats att agera, leva och finnas till?

Inre landskap i det yttre.


JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
HÄR ÄR JAG, GUD. HELT ENKELT.
JAG VILL MÖTA DIG. UTAN HINDER.

Acceptans. Och brottning. Det tar tid. Allting tar tid. Livet tar tid. Tar plats.

ACK, HERRE, HJÄLP! ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG, SÅ BLIR JAG REN,
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Så skönt att det fanns bänkar här och var så vi kunde sitta ned och vila en stund.

BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?

Rena mig. Men elda inte!


Skönstaviks camping är fullsatt under sommarhalvåret. Nu på jungfru Marie bebådelses dag hade de första husvagnarna börjat ta plats och solen torkade sakta upp de regnfuktiga gräsmattorna.

Vi passerade receptionen och rundade lövskogsdungen.
Här är naturen känslig. Naturligtvis är eldning förbjuden, men det måste talas om. För de glömska och ovarsamma.

Vi samlades i ring och funderade i tystnad.

Vad gör elden med oss?

När den tänder upp sinnets glöd och värmer frusna själar, då är den vår vän. Likaså när den tar hand om skräp och bränner upp gammalt bråte.
Väckelsens eld, helig Andes eld som föder nytt liv i oss.

Men när tungan blir som en eld, då kan den vara vår fiende. Arga ord sätter känslor i svall och förflugna meningar kan såra relationer. Förlåt mig...

KOM, HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD!
SÅSOM DU MIG ÄLSKAR, INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.

Utbränt.
 

Västvinden låg på som mest just där jag tänk att vi skulle pausat lite längre.
Det gick inte. Det var bara att vara följsam mot naturens krafter och bryta upp.

Just så som Gud vill att vi skall vara följsamma mot hans vilja...

Vi tittade på de röda kärlekspärlorna i Frälsarkransarmbandet.

Kan man brottas i kärlek? Med kärlek till det kampen syftar till? Att acceptera Guds kallelse till ett liv tillsammans med Honom.

Frälsarkransens bönepärlor.


Kämpade Maria med Gud i kärlek? Argumenterade hon med ängeln i kärlek? Gjorde Jakob det vid Jabboks vad?

Det är en annan sak att brottas i vrede och ångest mot Guds vilja...

- Varför, Herre, tjatar du på mig?? Varför måste jag genomlida detta? Varför måste jag lämna det gamla och gå in i det nya? Varför kallar du på mig?

Men Gud hör inte av sig till oss för att han är arg på oss... Tvärtom! Gud älskar dig och mig så oändligt mycket att han självklart hör av sig, och ger oss sina vinkar, sin vägledning och sina snubbelstenar… för att vi skall stanna upp.

Och lyssna.

Och ta bort skummet som skymmer.

Havsskum, Skönstavik.


Tänk om Maria inte hade tagit kampen med ängeln? Tänk om hon bara hade vänt ryggen och gått.
- Omöjligt. Hejdå.

Vad hade hänt då? Hade Gud inte kommit oss mänskligt nära? Hade Jesus fått födas på annat sätt?
Och vad händer med oss när vi förnekar Guds vilja med våra liv?
Vad missar vi då?
Och hur mycket missar andra genom oss, för att vi tvärar och inte vill?

FRÅN DIG KOMMER ALLTING.
UR DIN HAND GER VI DET TILLBAKA TILL DIG.
ALLA MINA ORD OCH TANKAR JESUS, LÅT DEM GLÄDJA DIG.

Hm. När kärleken går upp för oss, då kommer acceptansen.
Kärleken!
Naturligtvis!

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN. Nu vill jag!

Visa oss din väg.


Sista platsen för reflektion var vid båtupplägget "Sunna" vid Lorentsberg, nedanför Villa Vik.

Jag kunde inte låta bli att ta den passning som situationen gav mig.

Tänk om du är en båt på en båtuppställningsplats, vad är meningen med ditt båtliv då?
Jo, att komma i vattnet!
Du kan inte ta dig dit själv, "kaptenen" måste hjälpa dig i. Om du tvekar och hellre vill stå där inplastad resten av ditt liv, ja då lever du inget vidare bra båtliv...

Var och en måste förstå sin kallelse till vilket liv vi är ämnade att leva!

Och väl i vattnet, så är det fortfarande inte du som styr, det gör "kaptenen"...

Att komma till acceptans med sitt liv, sina livsuppgifter. Att acceptera vinterns vila lika mycket som vårens sjösättning!

MÅ DET SKE MED MIG SOM DU HAR SAGT.

Ja, käre himmelske Fader, så må det ske med mig så som DU önskar!!

Båten ifrågasätter inte vattnet...


MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
VAR INTE RÄDD, DET FINNS ETT HEMLIGT TECKEN,
ETT NAMN SOM SKYDDAR DIG DÄR DU GÅR.

BRED DINA VIDA VINGAR, O JESUS, ÖVER MIG.
OCH LÅT MIG STILLA VILA, I VE OCH VÄL HOS DIG.
HERRE, DU HAR DÖTT FÖR MIG.
HJÄLP MIG LEVA FÖR DIG.


Vi lämnade Skönstavik bakom oss och närmade oss infartsledens livliga trafik, som höjde bullernivån rejält.
När vi skulle passera under viadukten igen blev jag full i skratt...

Över allt var det sprayat grafitti, med rubriken:

           GOD IS DEAD.

Gud är död.

Jodå, på långfredagen dog Gud när Jesus gav sitt liv, för att vara i dödsriket i tre dagar.

Gud är död. Inte längre...


Till vänster i tunneln stod det:

          FROM HELL.

Från helvetet.

Jodå, Jesus har besegrat helvetets alla djävligheter genom sin försoningsdöd.
Från helvetet till himmelen!
Vilken märklig "portal" att avsluta en pilgrimsvandring med!

Det var nästan för bra och hemskt och realistiskt för att vara sant, nästan lite "iscensatt", men det var det inte. Jag lovar, jag hade inte varit där och sprayat i förväg!

Det kändes som om vi verkligen lämnade brottningskampen bakom oss, och nu vandrade med Marias ord, fulla av glädje, frid och acceptans.

Sinnesrobönen var med oss:
- Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.


Från helvetet. Till himmelen!
 

Och i tunnelns betonggång brast vi ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG.
GENOM DE FAGRA RIKEN PÅ JORDEN
GÅ VI TILL PARADIS MED SÅNG.

Mannen som räfsade löv i sin trädgård hade gått in. Så fint det blev! Även hans brottningsmatch med fjolårets löv var över. Nu kunde krokus och scilla få fritt fram att blomma.
Och jag tyckte att de spirande vårblommorna viskade:

DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE.
DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI!
TILL DESS DU KOMMER ÅTER, I HÄRLIGHET!

Livet uppstår igen!

 
Pilgrimsvandring innehåller en så god och vacker tystnad.
Vi är tillsammans, men vi pratar inte. Gemenskapen är ordlös med kommunikationen ändå rik.
Uppmärksamheten blir ännu större när orden får vila.

Detta gjorde oss gott.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA, ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.

STANNA HOS OSS, HERRE.
VÄLSIGNA, O GUD, DITT VANDRINGSFOLK.
FÖLJ MIG. JAG ÄR VÄGEN.
HERRE, GE OSS DEN FRID SOM VÄRLDEN INTE KAN GE.

Amen.

Tack, Svenska kyrkan.

Brottningen var klar då kärleken kom. I erfarenheten av att det är Guds kärlek som kallar oss, så kommer acceptansen.
Det är stort.

Skönaste hälsningar till er alla!

Helene F Sturfelt, vandringsledare,

- som inte fotograferade då vi gick utan vid ett annat tillfälle. Förstås.
- Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir om två veckor, den 7 april. Vi ses.

Pax et bonum. Frid och allt gott.




fredag 9 november 2018

FÖR MITT NAMNS SKULL - Benknotor

Stadens dimma.

Världen brusar och bullrar.
Samhällsliv och politik kämpar på. Näringsidkarna gnager på sin inkomstredovisning för att få ekonomin att gå ihop, allt medan Afrikas elefanter vandrar vidare in i Botswana för att slippa tjuvjägarna.

Jag går in i kyrkan och dansar.

Vilken verklighet är verkligast? Värk-ligast… Vilket liv värker mest?

Kroppen minns.

Mina celler och min DNA-spiral dansar fortfarande med stäppen, hedarna och bergen som minne.

Jag dansar för min egen skull. Men lika mycket för Guds skull. För Guds namns skull.

För Guds namns skull.
 

En av de bibeltexter som läses i Allhelgonatidens höstmörker är profeten Hesekiel.
Vi förflyttar oss långt tillbaka i tiden, till en tid som märkligt nog liknar vår.
Det handlar om döda ben... om benknotor... som får liv igen.

År 597 före Kristus var Hesekiel en av dem som fördes bort i den babyloniska fångenskapen.
De ord som Herren ger honom följer ett mönster som varje människa och varje folk genomgår:

- Gud uppenbarar sin härlighet.
- Folket formas och utkrävs ansvar för sitt sätt att leva.
- Gud upprättar folket genom att först döma det med rättvisa, sedan kommer befrielsen "för mitt namns skull" och till sist:
- Fulländningen där Gud själv ger sitt löfte.

Gud fulländar.


I mitt hjärta har jag fått ana Guds rikes härlighet. När jag på allvar blev kristen öppnades sig Bibelns blad och Guds närvaro blev påtaglig.
Naturen bekräftar det som min själ fått erfara - en underbar Skapare som gett oss skapelsen som gåva.
Och jag läser denna heliga gröna bok som en underbar hälsning!

Elefanterna - Afrikas klokaste djur - lurar tjuvjägarna och väljer andra vägar. Deras klumpiga fötter är oerhört känsliga för vibrationer och deras snabel känner dofter som vi inte vet finns.
Elefanternas öron uppfattar lågfrekventa ljud som vi knappt kan mäta.

Dessa varelser "ser" med andra sinnen. De är mer intelligenta än vad vi är, tänker jag, för de lever i harmoni med naturen.

Missionärer.


När Gud vill skapa ett folk till sin ära, börjar han med Abraham. Det är en mödosam fostran där hela Gamla Testamentet beskriver hur detta växande folk är mycket motsträvigt. De vill inte alls följa Guds vilja utan går hellre sin egen väg.

Det får konsekvenser.

NI KRÄNKER VARANDRAS HUSTRUR, NI LYFTER UPP ERA ÖGON TILL ELÄNDIGA AVGUDAR OCH NI UTGJUTER BLOD, JA NI ÄTER KÖTT MED BLOD I - SKULLE NI FÅ TA LANDET I BESITTNING?!
Hesekiel kap 33:25-26.

Att inte välja "livets väg" utan hellre den kortsiktiga Giriga vägen, Otrohetsvägen, den partipolitiska Egoistvägen eller Elefenbensvägen gör att vi skapar ett större eller mindre helvete för varandra. Och för djuren.

Ansvar skall utkrävas. Av Gud själv.

Dimma ute. Klarhet inne.


Jag är inne i kyrkan och lyfter blicken mot kupolen. Högt där uppe är Guds o-ut-tal-bara namn tecknat. JHWH.
Rakt under i kyrkans mitt står dopfunten av sten.

Sakta rör jag mig runt, i förberedelse innan gruppen kommer. Jag är i bön, jag dansar runt, med händerna lyfta och hjärtat vidöppet.
Det är stilla, oändligt stilla och tyst, trots stadens brus utanför på torget.

Utan att jag vet hur det går till, bildas en osynlig pelare mellan Guds namn och dopfunten.
Den tysta lovsången öppnar upp för en kraftfull kanal där Guds Ande är närvarande.

Det känns som om det som är dött skulle kunna få liv här...

Gudsnamnet i kupoltaket.


Gång på gång skriver profeten Hesekiel varningsord till Guds folk Israel.

I kapitel 34 är det Israels herdar - de andliga ledarna - som får sin dom.

DET SVAGA STÄRKTE NI INTE, DET SJUKA HELADE NI INTE, DET SÅRADE FÖRBAND NI INTE, DET FÖRDRIVNA FÖRDE NI INTE TILLBAKA, DET FÖRLORADE UPPSÖKTE NI INTE UTAN MED FÖRTRYCK OCH HÅRDHET FOR NI FRAM EMOT DEM.
SÅ BLEV DE FÖRSKINGRADE... Hesekiel kap 34:4

TY SÅ SÄGER HERREN, HERREN:
- SE, JAG SKALL SJÄLV TA MIG AN MINA FÅR OCH LETA DEM TILLSAMMANS. Hes 34:11.

Gud själv är subjektet.


Detta löfte gäller än idag för det judiska folket.

Jag tänker också stilla på alla de svenskar som förnekar tron i rädsla att vara annorlunda, och ser hur Gudslängtan får allt fler att ta emot Jesus som sin frälsare. (Du har väl läst om Sebastian Stakset, vilket underbart redskap han är i Guds hand!).

Lika så ber jag för alla elefanter - inte bara fåren i symboliks betydelse - att Gud även skall ha omsorg om dem... och hjälpa modiga människor att hejda framfarten av tjuvjägare och regnskogarnas förstörelse.

Jag längtar hem...


Nästa dom kommer över Israels grannfolk Edom.

EFTERSOM DU HAR HYST EN EVIG FIENDSKAP MOT ISRAEL OCH PRISGETT DEM ÅT SVÄRDET UNDER DERAS OLYCKAS TID, DÄRFÖR, SÅ SANT JAG LEVER, SÄGER HERREN HERREN, SKALL JAG FÖRVANDLA DIG TILL BLOD, OCH BLOD SKALL FÖRFÖLJA DIG.

EFTERSOM DU INTE HAR HATAT BLOD SKALL BLOD FÖRFÖLJA DIG...
OCH JAG SKALL FYLLA DESS BERG SEIR MED SLAGNA DESS SLAGNA MÄN...
Hesekiel kap 35:5-7.

Läs själv helheten, jag kan bara återge en bit av den dramatiska händelsen. För det är en faktisk händelse i historisk tid som skildras.

Ingen når upp till det moraliska kravet. Ingen har en etik som håller måttet. Varken förr eller senare.
Och Levande Gud håller inte på med "positivt tänkande" utan först är det en bister verklighetsbeskrivning. Det negativa är det realistiska. Sedan kommer vägen ut.
Och det är då det vänder... På slutet ljusnar det - "för mitt namns skull" säger Herren.

Först negativ. Sedan positiv.


Hela Bibeln är full av berättelser där människan kommer till korta. Ingenting är tillrättalagt.
Guds ord väjer inte för det svåra. Inte heller för ansvaret och konsekvenserna.
Men det gör vi.

Vår tid är livrädd detta.

Hellre tyst och politiskt korrekt än våga tala sanning. Allt är bra. Allt är som det skall vara.
Det är den värk-lighet vi skapar idag.

Men Gud ger inte upp!

Det är det som är det märkliga.


Kyrkan är full av osynliga ljus. Ohörbara röster på andra frekvenser sjunger sin lovsång.
Säkert skulle elefanterna uppfatta detta! Och änglarna...
Klumpiga fötter och rynkiga snablar är mer finkänsliga än mänskliga ögon och öron.

Men hjärtat förnimmer att Någon är här!

Kvällssolen letade sina strålar in genom kyrkfönstret. Jag vände mig om för jag tyckte det lyste så besynnerligt.
Jag vacklade till när jag såg vad jag fick se.

Guldbelyst!


Gud bekräftade sin närvaro genom att lysa på predikstolshänget, som är snidat av trä och målat.

Jag tappade andan... och gick sakta närmare.

- Jag är här genom mitt eget Ord, sa Herren. Jag är här genom det förbund jag upprättade med Mose genom de Tio budorden, jag är här genom de heliga sakramenten som jag gett er genom Jesus Kristus; Dopet och Nattvarden.
- Min kärlek går genom lidande, sa Herren.

Två förbund!


Det var bara jag som såg detta. Jag var ensam i kyrkan. Dansgruppen hade ännu inte kommit.

Hela mitt hjärta var fullt av detta förunderliga.

Hur skulle jag förmedla det?!

Bortom min kontroll lät jag det vara.
Det är Gud som är subjekt - den handlande. Det är vi som är objekt - föremål för Guds agerande.
Gud lyser igenom den, eller det, som är lika genomskinlig som en glasruta.

Genomlyslig.


SÄG DÄRFÖR TILL ISRAELS BARN: SÅ SÄGER HERREN, HERREN:

- INTE FÖR ER SKULL GÖR JAG DETTA, NI ISRAELS BARN, UTAN FÖR MITT HELIGA NAMNS SKULL, DET SOM NI HAR VANÄRAT BLAND DE FOLK TILL VILKA NI NU HAR KOMMIT... Hesekiel kap 36:22

Och så kommer den välkända apokalyptiska synen då profeten Hesekiel får se ett slagfält med döda ben. Herren Gud uppmanar honom att profetera över de döda benen, att låta Guds ande komma in i dem så att de åter blir levande.

SE, JAG SKALL LÅTA ANDE KOMMA IN I ER SÅ ATT NI ÅTER BLIR LEVANDE.
JAG SKALL FÄSTA SENOR VID ER OCH LÅTA KÖTT VÄXA PÅ ER OCH ÖVERTÄCKA ER MED HUD OCH GE ER ANDE, SÅ ATT NI ÅTER BLIR LEVANDE.
OCH NI SKALL ERFARA ATT JAG ÄR HERREN.
Hesekiel kap 37:4-6.

Nu hördes ett rassel och ett gny då benen åter kom samman.

Sturella tecknar benknotor.


Och Herren låter sina ord gå genom den unge prästmannens mun så att han talar till Anden:

SÅ SÄGER HERREN, HERREN:
- KOM, DU ANDE, FRÅN DE FYRA VÄDERSTRÄCKEN OCH BLÅS PÅ DESSA DRÄPTA, SÅ ATT DE ÅTER BLIR LEVANDE.
Hes 37:9

Gud vill liv. Gud ÄR LIV.

Gud är allvar. Gud är glädje.

Men många läser Bibeln med fel glasögon. Kanske du är en av dem som bara ser domen, utan att förstå att det är Guds kärlek som driver honom att markera mot det onda. Gud kan aldrig tillåta att det onda tar överhanden! Och Gud ger oss ansvar att samarbeta med honom.

Mot giriga samhällsbyggen, mot våld, mot utnyttjande i relationer, mot egoism, mot tjuvjakt och skövling.

Gud gör inte detta för att vi är så bra. Gud leder inte Israels folk för att de är så förträffliga.
Tvärtom!
Gud gör det av en obändig kärlek - för att vi skall förstå att det är Gud som är GUD.

FÖR SITT NAMNS SKULL.


                                                       
                                                                 För sitt namns skull.


Den cirkeldans av Helig Dans som jag leder i Tyska kyrkan i Karlskrona, har sina rötter i den bibliska kontexten.
Jag vet att flera danscirklar av detta slag är tömda på sitt innehåll, men när det återförs till Guds sammanhang, då är det Gud som dansar oss!
Då ger vi plats för heligheten.

Det är levande Gud som är verksam.

Och när dansgruppen äntligen kom, och vi fick dela steg och händers värme, då hände det.
Omärkligt och osynligt kom upprättelsen, i stärkt självkänsla och mjuka muskler, där själen blivit påfylld av Guds egen välsignelse.

Det är detta som är verkligheten. Den värker inte! Den läker!

Och det känns som att hela den bullriga tillvaron där utanför är en enda stor parentes.

Det är friden i kyrkan och dansens glädje som är det egentliga livet.
För mig.
Glädje. Snickarglädje.


Genom mina känsliga sinnen såg jag också hur Afrikas elefanter vände sig om i cirkel, och viftade med svansarna...
Tillsammans. I enhet.

Herre, tack för att Du är vår herde!
Tack för att Du låter mig vila vid lugna vatten.
Tack att Du styrker min trötta själ och leder mig på rätta vägar,
för Ditt namns skull.

Tack Herre för att Du är Livets Gud, universums Herre, den som kan ge torra benknotor liv igen!

Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen. Amen!
Från Psaltaren 23:3.


När jag kom ut ur kyrkan hade solen gått ned.
Dimman tog över.

Men mina inre ögon såg.

Borgmästarfjärden.


Mjukaste hälsningar med största det största hopp!

Helene F Sturefelt,

- som citerat ur den gamla Bibelöversättningen,
- och som dansar i Karlskrona, till Guds ära, till läkedom och hälsa,
- och som förundras över träsnidarkonsten...
- Sturella tecknar "Aula-wabbeln". Mer kommer att komma.

Se bilderna. De talar.

                                        
                                                                      Evangelium i trä.