FÖR MITT NAMNS SKULL - Benknotor

Stadens dimma.

Världen brusar och bullrar.
Samhällsliv och politik kämpar på. Näringsidkarna gnager på sin inkomstredovisning för att få ekonomin att gå ihop, allt medan Afrikas elefanter vandrar vidare in i Botswana för att slippa tjuvjägarna.

Jag går in i kyrkan och dansar.

Vilken verklighet är verkligast? Värk-ligast… Vilket liv värker mest?

Kroppen minns.

Mina celler och min DNA-spiral dansar fortfarande med stäppen, hedarna och bergen som minne.

Jag dansar för min egen skull. Men lika mycket för Guds skull. För Guds namns skull.

För Guds namns skull.

 

En av de bibeltexter som läses i Allhelgonatidens höstmörker är profeten Hesekiel.
Vi förflyttar oss långt tillbaka i tiden, till en tid som märkligt nog liknar vår.
Det handlar om döda ben... om benknotor... som får liv igen.

År 597 före Kristus var Hesekiel en av dem som fördes bort i den babyloniska fångenskapen.
De ord som Herren ger honom följer ett mönster som varje människa och varje folk genomgår:

- Gud uppenbarar sin härlighet.
- Folket formas och utkrävs ansvar för sitt sätt att leva.
- Gud upprättar folket genom att först döma det med rättvisa, sedan kommer befrielsen "för mitt namns skull" och till sist:
- Fulländningen där Gud själv ger sitt löfte.

Gud fulländar.

I mitt hjärta har jag fått ana Guds rikes härlighet. När jag på allvar blev kristen öppnades sig Bibelns blad och Guds närvaro blev påtaglig.
Naturen bekräftar det som min själ fått erfara - en underbar Skapare som gett oss skapelsen som gåva.
Och jag läser denna heliga gröna bok som en underbar hälsning!

Elefanterna - Afrikas klokaste djur - lurar tjuvjägarna och väljer andra vägar. Deras klumpiga fötter är oerhört känsliga för vibrationer och deras snabel känner dofter som vi inte vet finns.
Elefanternas öron uppfattar lågfrekventa ljud som vi knappt kan mäta.

Dessa varelser "ser" med andra sinnen. De är mer intelligenta än vad vi är, tänker jag, för de lever i harmoni med naturen.

Missionärer.

När Gud vill skapa ett folk till sin ära, börjar han med Abraham. Det är en mödosam fostran där hela Gamla Testamentet beskriver hur detta växande folk är mycket motsträvigt. De vill inte alls följa Guds vilja utan går hellre sin egen väg.

Det får konsekvenser.

NI KRÄNKER VARANDRAS HUSTRUR, NI LYFTER UPP ERA ÖGON TILL ELÄNDIGA AVGUDAR OCH NI UTGJUTER BLOD, JA NI ÄTER KÖTT MED BLOD I - SKULLE NI FÅ TA LANDET I BESITTNING?!
Hesekiel kap 33:25-26.

Att inte välja "livets väg" utan hellre den kortsiktiga Giriga vägen, Otrohetsvägen, den partipolitiska Egoistvägen eller Elefenbensvägen gör att vi skapar ett större eller mindre helvete för varandra. Och för djuren.

Ansvar skall utkrävas. Av Gud själv.

Dimma ute. Klarhet inne.

Jag är inne i kyrkan och lyfter blicken mot kupolen. Högt där uppe är Guds o-ut-tal-bara namn tecknat. JHWH.
Rakt under i kyrkans mitt står dopfunten av sten.

Sakta rör jag mig runt, i förberedelse innan gruppen kommer. Jag är i bön, jag dansar runt, med händerna lyfta och hjärtat vidöppet.
Det är stilla, oändligt stilla och tyst, trots stadens brus utanför på torget.

Utan att jag vet hur det går till, bildas en osynlig pelare mellan Guds namn och dopfunten.
Den tysta lovsången öppnar upp för en kraftfull kanal där Guds Ande är närvarande.

Det känns som om det som är dött skulle kunna få liv här...

Gudsnamnet i kupoltaket.

Gång på gång skriver profeten Hesekiel varningsord till Guds folk Israel.

I kapitel 34 är det Israels herdar - de andliga ledarna - som får sin dom.

DET SVAGA STÄRKTE NI INTE, DET SJUKA HELADE NI INTE, DET SÅRADE FÖRBAND NI INTE, DET FÖRDRIVNA FÖRDE NI INTE TILLBAKA, DET FÖRLORADE UPPSÖKTE NI INTE UTAN MED FÖRTRYCK OCH HÅRDHET FOR NI FRAM EMOT DEM.
SÅ BLEV DE FÖRSKINGRADE... Hesekiel kap 34:4

TY SÅ SÄGER HERREN, HERREN:
- SE, JAG SKALL SJÄLV TA MIG AN MINA FÅR OCH LETA DEM TILLSAMMANS. Hes 34:11.

Gud själv är subjektet.

Detta löfte gäller än idag för det judiska folket.

Jag tänker också stilla på alla de svenskar som förnekar tron i rädsla att vara annorlunda, och ser hur Gudslängtan får allt fler att ta emot Jesus som sin frälsare. (Du har väl läst om Sebastian Stakset, vilket underbart redskap han är i Guds hand!).

Lika så ber jag för alla elefanter - inte bara fåren i symboliks betydelse - att Gud även skall ha omsorg om dem... och hjälpa modiga människor att hejda framfarten av tjuvjägare och regnskogarnas förstörelse.

Jag längtar hem...

Nästa dom kommer över Israels grannfolk Edom.

EFTERSOM DU HAR HYST EN EVIG FIENDSKAP MOT ISRAEL OCH PRISGETT DEM ÅT SVÄRDET UNDER DERAS OLYCKAS TID, DÄRFÖR, SÅ SANT JAG LEVER, SÄGER HERREN HERREN, SKALL JAG FÖRVANDLA DIG TILL BLOD, OCH BLOD SKALL FÖRFÖLJA DIG.

EFTERSOM DU INTE HAR HATAT BLOD SKALL BLOD FÖRFÖLJA DIG...
OCH JAG SKALL FYLLA DESS BERG SEIR MED SLAGNA DESS SLAGNA MÄN...
Hesekiel kap 35:5-7.

Läs själv helheten, jag kan bara återge en bit av den dramatiska händelsen. För det är en faktisk händelse i historisk tid som skildras.

Ingen når upp till det moraliska kravet. Ingen har en etik som håller måttet. Varken förr eller senare.
Och Levande Gud håller inte på med "positivt tänkande" utan först är det en bister verklighetsbeskrivning. Det negativa är det realistiska. Sedan kommer vägen ut.
Och det är då det vänder... På slutet ljusnar det - "för mitt namns skull" säger Herren.

Först negativ. Sedan positiv.

Hela Bibeln är full av berättelser där människan kommer till korta. Ingenting är tillrättalagt.
Guds ord väjer inte för det svåra. Inte heller för ansvaret och konsekvenserna.
Men det gör vi.

Vår tid är livrädd detta.

Hellre tyst och politiskt korrekt än våga tala sanning. Allt är bra. Allt är som det skall vara.
Det är den värk-lighet vi skapar idag.

Men Gud ger inte upp!

Det är det som är det märkliga.


Kyrkan är full av osynliga ljus. Ohörbara röster på andra frekvenser sjunger sin lovsång.
Säkert skulle elefanterna uppfatta detta! Och änglarna...
Klumpiga fötter och rynkiga snablar är mer finkänsliga än mänskliga ögon och öron.

Men hjärtat förnimmer att Någon är här!

Kvällssolen letade sina strålar in genom kyrkfönstret. Jag vände mig om för jag tyckte det lyste så besynnerligt.
Jag vacklade till när jag såg vad jag fick se.

Guldbelyst!

Gud bekräftade sin närvaro genom att lysa på predikstolshänget, som är snidat av trä och målat.

Jag tappade andan... och gick sakta närmare.

- Jag är här genom mitt eget Ord, sa Herren. Jag är här genom det förbund jag upprättade med Mose genom de Tio budorden, jag är här genom de heliga sakramenten som jag gett er genom Jesus Kristus; Dopet och Nattvarden.
- Min kärlek går genom lidande, sa Herren.

Två förbund!

Det var bara jag som såg detta. Jag var ensam i kyrkan. Dansgruppen hade ännu inte kommit.

Hela mitt hjärta var fullt av detta förunderliga.

Hur skulle jag förmedla det?!

Bortom min kontroll lät jag det vara.
Det är Gud som är subjekt - den handlande. Det är vi som är objekt - föremål för Guds agerande.
Gud lyser igenom den, eller det, som är lika genomskinlig som en glasruta.

Genomlyslig.

SÄG DÄRFÖR TILL ISRAELS BARN: SÅ SÄGER HERREN, HERREN:

- INTE FÖR ER SKULL GÖR JAG DETTA, NI ISRAELS BARN, UTAN FÖR MITT HELIGA NAMNS SKULL, DET SOM NI HAR VANÄRAT BLAND DE FOLK TILL VILKA NI NU HAR KOMMIT... Hesekiel kap 36:22

Och så kommer den välkända apokalyptiska synen då profeten Hesekiel får se ett slagfält med döda ben. Herren Gud uppmanar honom att profetera över de döda benen, att låta Guds ande komma in i dem så att de åter blir levande.

SE, JAG SKALL LÅTA ANDE KOMMA IN I ER SÅ ATT NI ÅTER BLIR LEVANDE.
JAG SKALL FÄSTA SENOR VID ER OCH LÅTA KÖTT VÄXA PÅ ER OCH ÖVERTÄCKA ER MED HUD OCH GE ER ANDE, SÅ ATT NI ÅTER BLIR LEVANDE.
OCH NI SKALL ERFARA ATT JAG ÄR HERREN.
Hesekiel kap 37:4-6.

Nu hördes ett rassel och ett gny då benen åter kom samman.

Sturella tecknar benknotor.

Och Herren låter sina ord gå genom den unge prästmannens mun så att han talar till Anden:

SÅ SÄGER HERREN, HERREN:
- KOM, DU ANDE, FRÅN DE FYRA VÄDERSTRÄCKEN OCH BLÅS PÅ DESSA DRÄPTA, SÅ ATT DE ÅTER BLIR LEVANDE.
Hes 37:9

Gud vill liv. Gud ÄR LIV.

Gud är allvar. Gud är glädje.

Men många läser Bibeln med fel glasögon. Kanske du är en av dem som bara ser domen, utan att förstå att det är Guds kärlek som driver honom att markera mot det onda. Gud kan aldrig tillåta att det onda tar överhanden! Och Gud ger oss ansvar att samarbeta med honom.

Mot giriga samhällsbyggen, mot våld, mot utnyttjande i relationer, mot egoism, mot tjuvjakt och skövling.

Gud gör inte detta för att vi är så bra. Gud leder inte Israels folk för att de är så förträffliga.
Tvärtom!
Gud gör det av en obändig kärlek - för att vi skall förstå att det är Gud som är GUD.

FÖR SITT NAMNS SKULL.


                                                       
                                                                 För sitt namns skull.


Den cirkeldans av Helig Dans som jag leder i Tyska kyrkan i Karlskrona, har sina rötter i den bibliska kontexten.
Jag vet att flera danscirklar av detta slag är tömda på sitt innehåll, men när det återförs till Guds sammanhang, då är det Gud som dansar oss!
Då ger vi plats för heligheten.

Det är levande Gud som är verksam.

Och när dansgruppen äntligen kom, och vi fick dela steg och händers värme, då hände det.
Omärkligt och osynligt kom upprättelsen, i stärkt självkänsla och mjuka muskler, där själen blivit påfylld av Guds egen välsignelse.

Det är detta som är verkligheten. Den värker inte! Den läker!

Och det känns som att hela den bullriga tillvaron där utanför är en enda stor parentes.

Det är friden i kyrkan och dansens glädje som är det egentliga livet.
För mig.

Glädje. Snickarglädje.

Genom mina känsliga sinnen såg jag också hur Afrikas elefanter vände sig om i cirkel, och viftade med svansarna...
Tillsammans. I enhet.

Herre, tack för att Du är vår herde!
Tack för att Du låter mig vila vid lugna vatten.
Tack att Du styrker min trötta själ och leder mig på rätta vägar,
för Ditt namns skull.

Tack Herre för att Du är Livets Gud, universums Herre, den som kan ge torra benknotor liv igen!

Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen. Amen!
Från Psaltaren 23:3.


När jag kom ut ur kyrkan hade solen gått ned.
Dimman tog över.

Men mina inre ögon såg.

Borgmästarfjärden.

Mjukaste hälsningar med största det största hopp!

Helene F Sturefelt,

- som citerat ur den gamla Bibelöversättningen,
- och som dansar i Karlskrona, till Guds ära, till läkedom och hälsa,
- och som förundras över träsnidarkonsten...
- Sturella tecknar "Aula-wabbeln". Mer kommer att komma.

Se bilderna. De talar.

                                        
                                                                      Evangelium i trä.