En längtan efter andligt liv.
Det började med en längtan, en längtan efter ett lugnare och värdigare liv där både själ och Gudsnärvaro skulle vara en självklarhet.
Så startade pilgrimsrörelsen i Norden för trettio år sedan, efter att ha tystats ned av Gustav Vasa i 500 år. Han stängde kloster och förbjöd pilgrimsvandringar, som då var en gärningslära i syfte att gottgöra sina synder och till och med köpa sina synders förlåtelse i form av avlatsbrev i Peterskyrkan i Rom.
Vid flera tillfällen har nordiska pilgrimsmöten anordnats, och i år inbjöd våra danska vänner till Emmaus Högskola i Haslev, dit ca 70 personer anmält sig.
Emmaus högskole, Haslev.
Nu är syftet för vandringarna, som sagt, ett helt annat, där vi nutidsmänniskor vill bli hela igen, och inte förneka den andlighet som bor i djupet av varje själ.
Det är Svenska kyrkan som är organisationen bakom, liksom folkkyrkorna i övriga Norden.
Tusen mil av vandringsleder finns nu både i Sverige och Norge, där Vadstena och Trondheim är centralpunkter.
I Danmark växer pilgrimsrörelsen sakta, men de har brottats mycket just med detta att det skulle vara katolskt...
Även i Finland har längtan börjat ta form, och vandringsleder växer fram från Åbo och runt Helsingfors.
Det är spännande!
Haslev utvidgade höjskole.
Att vandra ute i naturen gör också att reflektionen kring Guds skapelse blir ännu tydligare.
Vi kan inte hantera miljön hur som helst. Därför finns nu ännu en gren på pilgrimsträdet som heter Walk For Future.
Boken "Naturens Katedral" är ett hjälpmedel på vandringarna, skriven av Hans-Erik Lindström, där naturen blir en spegelbild av Guds närhet.
Ingrid Marie!
Vad skiljer en pilgrimsvandring från en vanlig promenad i skog och mark?
Egentligen ingenting. Men ändå med ett väsentligt tillägg:
* den tydliga reflektionen över att naturen är Guds skapelse
* stunder av gemensam tystnad och stillhet i vandringen
* enkel bön, som öppnar hjärtat mot Guds närvaro.
Heliga Birgitta och den helige Franciskus är förebilder i detta.
Franciskus och Birgitta, ikoner i Vadstena.
Många, många, många kan berätta att de fått sin Gudstro tillbaka - eller upptäckt den för första gången - just genom detta sätt att vara tillsammans.
Många pilgrimsledare uttrycker stor framtidstro här i Haslev, eftersom pilgrimsrörelsen kommer från fot(!)folket och är en gräsrotsrörelse.
Problemet har ofta varit att den etablerade kyrkan inte förstått vidden av vandringarna. Det är ingen specialrörelse, det är en enkel metod att liksom Jesus vandra i undervisning och i bön.
Rötterna går alltså ända ned till evangelierna egentligen!
Människan är alltid på vandring... och söker vilan.
Det betyder också att pilgrimsrörelsens andlighet är förankrad i den kristna tron, dock inte så att någon avkrävs någon trosbekännelse, men det finns alltså ett "Du" som är Gud...
I Köpenhamn har en pilgrimspräst prövat att vandra som i religionsdialog. Hon bjöd in en judisk väninna, en buddhistisk och en muslim, så vandrade dessa fyra kvinnor från olika traditioner sida vid sida för att visa omvärlden att samarbete är möjligt - utan religionsblandning.
St Pauls kirke, Köbenhavn.
Pilgrimsrörelsen upplever sig själv som en proteströrelse.
Det är protest mot bundenhet, komplicerade sammanhang, buller, oro, stress, egoism och materialism.
Just därför är de sju nyckelorden så vägledande:
- frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.
Och ordet "delande" är väl det allting går ut på? Att dela livet med vandra, i ett tempo som inte forcerar kroppen och som ger näring åt själen?
Pax et bonum!
Helene Fransson Sturefelt,
- pilgrimsledare från Blekinge, med hopp om att den påbörjade leden i Polen skall bli verklighet, mellan Karlskrona och Gdansk, Gdynia.
Hälsningar från grannlandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar