OFÖRLÅTELSE och OGUDAKTIGHET

Hållhake. Här kan man inte gunga.

Det finns en hållhake... Guds beskydd och Guds förlåtelse fungerar inte automatiskt...

Detta är en fortsättning på föregående inlägg, där Jesaja kapitel 37 nu tar plats tillsammans med söndagens psaltarpsalm 78. 

DE MINDES ATT GUD VAR DERAS KLIPPA, ATT GUD DEN HÖGSTE VAR DERAS BEFRIARE.

MEN DERAS ORD VAR HYCKLERI, VAD DE SADE TILL HONOM VAR LÖGN.

DE HÖLL INTE FAST VID VID HONOM,

DE VAR INTE TROGNA MOT HANS FÖRBUND.

Psaltaren 78:35.

Folket höll inte fast vid Gud. Hur tror de då att relationen skall fungera?

Det är för lågt.

Guds beskydd är gränslöst. Guds förlåtelse likaså! Men det finns ett stort hinder - och det ligger hos oss, inte hos Herren. 

Vi människor kan låtsas vara fromma, men orden betyder ingenting. Vi kan tillhöra kyrkan, eller synagogan, men utan att hålla fast vid Gud i en levande relation. 

Vi lever inte i det förbund vi har infogats i - det är bara ett spel för galleriet.

Eller ännu skarpare, vi säga nej till Gud (och till och med vilja "avdöpa oss"):

- Jag vill inte ha med Gud att göra!

- Och jag vill varken förlåta eller ta emot någon förlåtelse!

Vår oförlåtelse och vår ogudaktighet stänger ute Gud, som inte tränger sig på.

Men då ska vi inte ge Gud skulden för den bitterhet eller det oskydd som då drabbar oss.

Smaka på de orden: 

- Oförlåtelse... Ogudaktighet... Oskydd...

Oskyddat.

I Jesaja kapitel 36-37 är Guds folk utsatt för en attack från Assyrien - dagens Iran. Kung Sanherib hotar kung Hiskia, som jag skrev om i förra inlägget.

Han låter sin stabschef  Rab-Sake ösa över dem verbala hot, för att få dem att vackla.

Han vill skrämma dem till rädsla så att de inte sätter sig upp mot denna stormakt. Han sår tvivel med lögners hjälp och gör det klart att motstånd mot honom är lönlöst.

Det är lika bra att de ger upp:

SÅ SÄGER KUNGEN I ASSYRIEN: 

- GÖR UPP I GODO MED MIG OCH GE ER ÅT MIG, SÅ SKALL NI FÅ ÄTA VAR OCH EN AV SITT VINTRÄD OCH DRICKA VAR OCH EN UR SIN EGEN BRUNN...

LÅT INTE ER KUNG HISKIA FÖRLEDA ER ATT HERREN SKALL RÄDDA ER.

Jesaja 36:16-17.

Uttrycket känns igen från öknen då Jesus frestades av satan att ge upp sitt eget:

DJÄVULEN FÖRDE HONOM UPP TILL ETT HÖGT BERG OCH LÄT HONOM SE ALLA RIKEN I VÄRLDEN.

JAG SKALL GE DIG ALL DENNA MAKT OCH HÄRLIGHET OM DU FALLER NED OCH TILLBER MIG...

Lukas 4:5-6.

Frestelsens berg, Jeriko.

Samma luriga och lögnaktiga röst finns hos Assyriens kung - hos dagens makthavare i Iran - men kung Hiskia står fast vid förbundet som de ingått med Herren Gud.

De argumenterar inte...

De tiger.

Men Rab-Saka ångar på för att få dem på fall:

NI MENAR ATT HERREN SKULLE RÄDDA JERUSALEM UR MIN HAND?!

MEN DE TEG OCH SVARADE HONOM INTE ETT ORD, TY KUNGEN HADE BEFALLT SÅ.

Jesaja 36:20-21.

Även Jesus teg när han blev falskt anklagad och utfrågad inför Herodes:

NU STÄLLDE HERODES EN MÄNGD FRÅGOR TILL HONOM, MEN JESUS SVARADE INTE.

Lukas 23:9.

Att vara tyst och tiga kan ibland vara bästa argumentet.

Jag säger ingenting.

Den förklädde satan från Assyrien tar nu till sitt tyngsta artilleri vad gäller andlig krigföring; att på alla sätt häda Gud och ifrågasätta Guds makt och beskydd:

SÅ SKALL NI SÄGA TILL HISKIA, JUDAS KUNG:

- LÅT INTE DIN GUD SOM DU FÖRTRÖSTAR PÅ, BEDRA DIG, I DET ATT DU TÄNKER:

JERUSALEM SKALL INTE BLI GIVET I DEN ASSYRISKE KUNGENS HAND.

Jesaja 37:10.

Och så räknas de länder upp som Assyrien erövrat, och hur kung Sanheribs fäder gett dessa folk tillspillo.

- Och du tror att du skall bli räddad? Ha!

Se hur det gick för Gosan, Haran, Resef och Edens barn! Har deras gudar kunnat rädda dem? Nej, ha ha!

- Var fanns då Hamats och Arpads gudar? Var fanns Sefarvaims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? Nej, icke! 

Stabschefen öser på med förakt över andra folk och länder och deras hjälplöshet.

- Och deras gudar gav inget beskydd. Och inte er "Herre Gud" heller!

Hm, just det, det nästsista är det enda som stämmer. 

Räfsa bort skräpet!

Vad gör då den gudfruktige kung Hiskia? Jo, han går in i Herrens hus, breder ut brevet som han fått av sändebuden med alla dessa okvädningsord, och lägger fram det inför Herrens ansikte, och ber.

DET ÄR SANT, HERRE, ATT KUNGARNA I ASSYRIEN HAR ÖDELAGT ALLA LÄNDER, LIKSOM OCKSÅ SITT EGET LAND.

OCH DE HAR  KASTAT DERAS GUDAR I ELDEN, TY DESSA VAR INGA GUDAR, UTAN VERK AV MÄNNISKOHÄNDER, TRÄ OCH STEN.

DÄRFÖR KUNDE DE FÖRGÖRA DEM.

MEN FRÄLS OSS NU, HERRE, VÅR GUD, UR HANS HAND, SÅ ATT ALLA RIKEN PÅ JORDEN MÄRKER ATT DU, HERRE, ÄR DEN ENDE.

Jesaja 37:20.

Läs vidare själv den dramatiska och spännande berättelsen när Jesaja sänder budskap till kungen!

Kapitel 37 från vers 21. Detta är min "cliff-hanger"... klipphängare...

... för du kommer väl ihåg hur jag inledde?

Cliff-hanger. Klippan.

Guds folk kom ihåg att Gud alltid varit deras klippa... men att de nu hängde löst... för att deras ord var hyckleri.

Trots deras trots, och olydnad mot förbundet, ser Gud på folket med kärlek:

DE VAR INTE TROGNA MOT GUDS FÖRBUND.

MEN HERREN ÄR BARMHÄRTIG, HAN FÖRLÅTER SYNDER OCH VILL INGENS FÖRDÄRV.

HERREN HÅLLER OFTA SIN VREDE TILLBAKA, 

LÅTER INTE SIN HARM BRYTA FRAM.

HAN TÄNKER PÅ ATT DE BARA VAR MÄNNISKOR,

EN VIND SOM FAR FÖRBI OCH ÄR BORTA...

Psaltaren 78:38-39.

Poff! Puts väck! Så var det med det mänskosläktet. I universums tidsrymd är vi bara en liten vindpust.

Då kan man lika väl förbarma sig och ha förlåtelsen i beredskap.

Kan inte vi också göra så?

Livet är för kort för att vi skall strula bort det på oförsonlighet, bitterhet, stolthet och hamna utanför Guds beskydd.

Räddad liten stensöta.

Det budskap som profeten Jesaja sänder till kungen handlar om en liten räddad skara, inte rädd, men just räddad:

OCH DEN RÄDDADE SKARAN AV JUDAS HUS, SOM BLIR KVAR, SKALL ÅTER SKJUTA ROT NEDTILL OCH BÄRA FRUKT UPPTILL.

TY FRÅN JERUSALEM SKALL UTGÅ EN KVARLEVA, EN RÄDDAD SKARA FRÅN SIONS BERG.

HERREN SEBAOTS NITÄLSKAN SKALL GÖRA DETTA.

Jesaja 37:31.

Där står vi nu.

Är det så att alla de oförsonliga människorna måste dö bort för att livet åter skall kunna spira?

Kan människor vara som ogräs, som tistlar som kväver andra, och som måste ryckas bort?

Det verkar så.

I så fall betraktar jag det som vårt stora hopp!

Dessa ord blir vår avslutning:

Förlåtelse, Gudaktighet och Beskydd!

Amen!

Helene F Sturefelt,

- bibelläsare och amatörfotograf.

Gunga med sandtårta, pinnar och blommor...