Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!
Visar inlägg med etikett Pilgrimsvandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pilgrimsvandring. Visa alla inlägg

söndag 24 maj 2020

HÄLLEVIK - MJÄLLBY Pilgrimsvandring

Från Listerkyrkan till Mjällby.


Erkännas skall att jag var mycket trött. Mardrömmar med rekyl från allt som hänt gjorde att energin var låg - precis som väderleken!
Igår rullade tung, fuktig dimma in från havet över Listerlandet och dolde solen. Åskan gick, det mullrade över Stibyberget och likaså långt bort över Ryssberget.

Hur skulle det då gå att pilgrimsvandra idag, denna söndag före Pingst?

Att vara väl förberedd och dela upp uppgifterna löser det mesta. Att sedan lägga helheten i Guds hand är just den kombination som gör det så gott att vara en troende människa.

Vi började i Listerkyrkan.
Meditativ bönemusik från Taizé gav oss lugn. Lilla Pilgrimsboken gav oss en bön.

- En ny dag, Herre, av nåd och liv, av rörelser och vila, av intryck och uttryck, av nya erfarenheter och tankar.

Hjälp mig att denna dag lämna allt som hindrar mig att vara närvarande i det som sker.

Öppna mig för skapelsens skönhet, för själens andning, för din närvaro hos mig i tankar och samtal.
I Jesu Kristi namn, amen.
                                          (sid 82, bön nr 1).

Lugn och frid.


Texterna lästes, men bara i korthet, utan kommentarer. Ibland pratar vi bort texten... eller predikar sönder den. Nu fick den tala för sig själv, med musik emellan:

   I HERREN HAR VÅRA HJÄRTAN SIN GLÄDJE,
   VI FÖRTRÖSTAR PÅ HANS HELIGA NAMN.
   HERRE, LÅT DIN NÅD VILA ÖVER OSS,
   TY VI HOPPAS PÅ DIG. Psaltaren 33:22.

Den gammaltestamentliga texten var nästan som en väderleksrapport.

HERREN TALADE TILL PROFETEN ELIA OCH SADE:
- GÅ UT OCH STÄLL DIG PÅ BERGET INFÖR HERREN. HERREN SKALL GÅ FRAM DÄR.

EN STARK STORM SOM KLÖV BERG OCH KROSSADE KLIPPOR GICK FÖRE HERREN.
MEN HERREN VAR INTE I STORMEN.

EFTER STORMEN KOM ETT JORDSKALV. MEN HERREN VAR INTE I JORDSKALVET.

EFTER JORDSKALVET KOM ELD. MEN HERREN VAR INTE I ELDEN.
EFTER ELDEN KOM ETT STILLA SUS...
1 Konungaboken 19:12.

Där var Gud.


Kristus-väven i Mjällby kyrka.


Episteltexten tog oss med till Olivberget i Jerusalem. Vi har själva gått den sträckan för några år sedan.

LÄRJUNGARNA ÅTERVÄNDE TILL JERUSALEM FRÅN DET BERG SOM KALLAS OLIVGÅRDSBERGET - EN SABBATSVÄG FRÅN STADEN.

ALLA DESSA HÖLL IHOP UNDER STÄNDIG BÖN.
Apostlagärningarna 1:12, 14.

Evangeliet erkände ärligt vår oförmåga:

JESUS SADE:
- JAG HAR MYCKET MER ATT SÄGA ER, MEN NI FÖRMÅR INTE TA EMOT DET NU.
MEN NÄR HAN KOMMER, SANNINGENS ANDE, SKALL HAN VÄGLEDA ER MED HELA SANNINGEN. 
Johannes evangelium 16:12.

- Käre himmelske Fader, tack för friheten att ha sin glädje i Dig.
Nu ber vi för alla som är rädda för stormar som klyver berg och krossar klippor, för jordskalv och eld. Herre, kom till oss i den stilla susningen.

Hjälp oss alla att hålla ihop i bön, särskilt med dem vi inte kan träffa just nu.
Tack för att Du sänder Sanningens Ande till oss. Förlåt oss när vi blandar ihop våra åsikter och känslor och tror att det är din sanning... Vi ber verkligen om vägledning, hela vägen.
Amen.

Ständigt på väg.


- Vi skall vandra, inte bara för oss själva, utan lika mycket för alla som inte kan komma ut p g a risken för smittspridning. Vi skall vandra för alla som längtar efter ett fördjupat böneliv, ja vi vandrar för vår församling, för kyrkan, för hela vårt folk...

Med heliga Birgittas bön lämnade vi Listerkyrkan och den massivt gröna bokskogen.

   HERRE VISA MIG DIN VÄG
   OCH GÖR MIN VILLIG ATT VANDRA DEN.

Herre, visa oss.


Där den gamla banvallen börjar - som nu är cykelstig - är det en fårhage. En stor familj med några barn stod vid staketet och matade fåren, under glada skratt.

Vår vandringsledare läste om Jesus som är själva grinden in till fåren. Alla andra, som hoppar över staketet, är tjuvar som vill förstöra, utan att bry sig om hur fåren har det.

Den första pärlan i nyckelords-armbandet gav sin tolkning till detta: FRIDHET (nej, nu  stavade jag fel, men det var så vackert att det får stå kvar!). Frihet.

- Det är en stor frihet när man upptäcker att Jesus är grinden till Gud.
Många religioners sökande efter Gud kan liknas vid att inte hitta grinden utan försöka ta sig över ändå. Var är öppningen? Hur kommer man nära Gud?
Det finns många vägar till Jesus, men bara en väg till Gud Fader - och det är genom Jesus.

Fåren bräkte och lammen puffade på tackans juver för att mjölken skulle rinna till...

I mitt hjärta bad jag tyst för alla som längtar efter Gudsgemenskap, att den andliga mjölken skall komma.

   VISA MIG HERRE DIN VÄG
   OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Bä bä vita lamm. Och de svarta!


Cykelleden ledde oss rakt in i avenbokskogens unika grönska. Marken var täckt av nässlor, löktrav och murgröna. Det var kompakt grönt.

Om det skulle komma en skur nu, så skulle vi nog klara det, i skydd av löven.
Jodå, i tre minuter...

Vandringsledaren stannade och regnkläder togs genast på. Vänta inte! Då är det ingen mening...
Svettig inifrån och blöt utifrån... nej, så vill pilgrimen inte ha det.

Kompakt.


Vi fick lyssna till Jesus-ordet hur han vid högtidens sista dag ropade:
- Är någon törstig, kom till mig och drick. Ur hans inte skall strömmar av levande vatten flyta fram.

Vattenmolekylen är skapad så förunderligt intelligent. Livgivaren till oss alla.

Det regnade.

Som en bekräftelse från himlen.

Den violetta nyckelords-pärlan talar om enkelhet:

- Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva.
Tar vi vattnet för givet? Låter vi kranen rinna medan vi borstar tänderna, rakar oss, duschar eller diskar? Eller är vi rädd om detta vårt viktigaste livsmedel?

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Regn, ingen självklarhet.


Nästa sträcka ville jag inte se. Till vänster var ett kalhygge där maskinerna fullständigt hade kört sönder marken. Det kan inte vara tillåtet att lämna så djupa sår efter sig!
Detta är inte att "skörda" - detta var skövling!

Usch.

Vi korsade stora vägen - en asfalterad pulsåder på Listerlandet, kallad Tejnabacksvägen.

Vandringsledaren gav oss ännu ett Jesusord:

- Jag är vägen, sanningen och livet.

Vi fick fundera på vad motsatsen var - stillaståendet, lögnen och döden?
Det är ju så många känner det just nu... i ofrivillig karantän och svårighet att hitta tillit i tillvaron.

Jesus är en rörelse, en väg. Att leva med Honom är att få tillgång till Guds sanning, som leder till livet.
- Och om vi tittar på dessa två vägar som korsar varann - den grusiga banvallscykelstigen och den raka bilvägen - vilket visar bäst hur vårt liv är? Går det snabbt i hög hastighet, eller långsamt i sakta mak?

Kalhygge. En styggelse!


Den tredje pärlan - den blå Tystnadspärlan - påminde oss om Guds närhet i det stilla suset. Just då bullrade bilarna förbi, med smattrande däck mot den blöta vägbanan.
Den goda tystnaden är inte ett tigande, utan en talande tystnad, med ordlös kommunikation. Det är så skönt!

Vi bad tillsammans med ord ur Lilla Pilgrimsboken:

- Kom, Gud, med din livskraft till våra morgontrötta kroppar, till spirande gröda och längtande hjärtan, till denna dags vandringsgemenskap.

Kom, Gud, med din kärlek till marken vi beträder, till människor vi möter, till vårt eget kärlekstörstande jag.

Kom, Gud, med din Ande och ge oss vidgade sinnen, så att ditt liv kan genomströmma oss denna dag, i kroppen, själen och anden.
I Jesu Kristi namn, amen.
                                                (sid 83, bön nr 2)

   HERRE, VISA MIG DIN VÄG
   OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Det hade slutat regna.

Vi kom från Hällevik.


När Lunds stift förra året firade 10-årsjubileet av pilgrimsvägen genom Blekinge-Skåne, skrevs en fin vandringssång, en tonsättning av heliga Birgittas bön. Den behövde vi just nu, för framför oss låg en sträcka av hård asfalt.

Skogsvårdsstyrelsen har en granplantering här vid Hosaby Backe. De städse gröna träden står i raka rader, men nu var alla topparna avsågade...
Sabotage?
Nej, medveten beskärning.

Jesus sa:
- Jag är vinstocken och ni är grenarna. Var gren som inte bär frukt skär han bort, och den som bär frukt, ansar han så att den skall bära mer frukt.

I min hand höll jag den gröna pärlan med nyckelordet Bekymmerslöshet. Det var det sista jag kände där vi stod...
Men går det att förlika sig med att låta Gud verkligen vara den där trädgårdsmästaren som vet vad han gör?
Att bryta av toppen... och tvinga trädet/ församlingen/ oss var och en att söka oss längre ned i rötterna?

Molnen skingrade sig över åkrarna.

   VISA MIG HERRE DIN VÄG
   OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vänster, tack.


Vi kom fram till nästa vägkorsning, där en gammal affär låg och en gårdsplan med loppis-prylar.
I vanliga fall samlas mycket folk där, men inte idag.

Jesus sa:
- Samla er inga skatter där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in. Samla er skatter i himlen...

Vandringsledaren påminde oss om att varenda sak vi har kräver sin vård och uppmärksamhet. Har vi plats för alla våra saker? Måste alla ha en släpkärra, en... Kan vi se prylarna på ett annat sätt?

Nu tittade solen fram!
Åh, så skönt! Jackor och blöta byxben fick torka till.
Nyckelordet Långsamhet har solens gula färg. Den påminner oss om att pilgrimen vill leva långsamt och hållbart. Alla våra saker kan vi använda många gånger utan att slänga dem genast.

Och när solen bränner, då orkar vi inte vara snabba. Vi vet att samhällets tempo med hög effektivitet lurar oss in i ett sätt att leva som skadar oss. Pilgrimen protesterar mot det, och vill hellre leva som gräset på marken - det kommer upp i sin egen takt.

Vi hade inte långt kvar till fikaplatsen, bara en "sabbatsväg" bort...

   VISA OSS HERRE DIN VÄG
   OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Solgul långsamhet.


Lärkan sjöng och drillade, men svalorna visste inte om de skulle ta höjd eller hålla sig närmare backen. Vädret visste inte heller vad det ville.

Vi närmade oss Mjällby samhälle där det stora dagiset ligger.

Vi öppnade grinden, och stängde den noga efter oss förstås, och intog vår matsäck under grillplatsens tak.
Vi hann nätt och jämt ta fram våra äggsmörgåsar och hälla upp kaffet förrän kraftiga skurar for över oss.

Allt enligt Skriften!


Det droppade genom takspjälorna ner i det redan avsvalnade termoskaffet.

Ja, ösregnet skvätte så pass att vi fick trycka oss runt grillhällen för att inte bli blöta igen.
- Glädjens Herre var en gäst...

Det är lika bra att skratta.

Och ta det lugnt. Det är ju det allt går ut på!

Håll tätt! Håll er tätt...


Jesus sa:
- Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig hungra.

Vi fick fundera på om även vi kan vara ett bröd för varandra och ge varandra näring?
Någon är som ett knäckebröd och ger tuggmotstånd, andra är som medgörliga wienerbröd...

Den oranga pärlan i nyckelordens bönekrans talar om Andlighet. I våra sammanhang hänger det alltid ihop med den Helige Ande, så som Jesus sa i dagens evangelium:

- Sanningens Ande skall vägleda er med hela sanningen.

Det finns andlighet idag som inte räknar med den helige Ande. Fokus ligger mer på det egna tänkandet eller förmåga till meditation. Änglarna tillbedes och rådfrågas, men inte Gud Fader...
Jesus inbjuder oss verkligen att ta emot honom som vårt bröd för själen!

Sittbrädorna var ordentligt blöta.
Skulle vi våga oss ut?

Vatten överallt.


Det ljusnade över Sölvesborg, men ännu inte här. Vi fick vänta. Och samtala och sjunga oss varma!

- Jag är livets bröd :// Den som kommer till mig skall aldrig hungra, jag är livets bröd.
Jag är levande vatten :// Den som tror på mig skall aldrig törsta, jag är levande vatten.
(Sv psalm 689).

Vi bad tillsammans:

- Gud, här har människor gått förre oss under seklers gång, med sin längtan och tro, i glädje och möda..
Tack för att vägen är beredd för oss.
På dessa åkrar och fält har jorden såtts och skördats, släkte efter släkte, och mättat pilgrimers hunger.

Tack för människors tålmodiga arbete, tack för vetekornets kraft och energi.
Här har du, Gud, redan funnits i varje skapad detalj.
Tack för att du har gått före.
I Jesu Kristi namn, amen.
                                               (sid 87, bön nr 9).

Tak. Tack!


Minsann! Ösregnet drog vidare österut!

Tack.

Vi klev omsorgsfullt runt vattensamlingarna... ty pölar kunde man inte kalla dem.
Trädens fröskal åkte med i tjocka högar.

Rentvättat.

VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Inga kommentarer.


Vandringsledaren hade ringt kyrkoherden och meddelat att vi nu var på väg mot kyrkan.
Så mäktigt det var att gå genom Mjällby samhälle, vägledda av kyrkklockornas klang!

Storståtligt!

Trötta fötter fick nu kraft och hjärtat tog ett skutt.

Vi hade tänkt att vi skulle sjunga Härlig är jorden när vi kom innanför murarna, men det gick inte.
Kyrkklockornas decibel var så stark att vi blev helt överröstade!
Ljudvågorna tog ut vår lilla sång.

Tystad av kyrkklockor.

Det var en ny erfarenhet. Mäktigt.
Tryck på den vita pilen på bilden och lyssna:

Mjällby kyrkas klockor.



Så underbart att få bli välkomnad på detta sätt!
Vid kyrkporten stod herden och tog emot oss. Vi hade inte gått långt, bara 5 km, men det var krävande på annat sätt.

Det är en stark tradition att ta emot vandrande pilgrimer med klockklang. Det blir ett vittnesbörd till hela församlingen att något viktigt är på gång.
Det ger också oss känslan att detta inte bara är något för egen skull, utan även för den stora gemenskapen - liksom för de ofrivilliga vandrarna som är på flykt.

Pilgrimsvandringen är viktig.
- Välkomna!


Väl inne i kyrkan sjöng vi desto mer. Med stor tacksamhet samlades vi runt altarringen och bad innerligt av hjärtat.

- Tack Herre att vi fått vandra från altare till altare... Tack att Du har talat till oss genom naturen och Ditt ord, tack...

Altaret i Mjällby kyrka.


Nere vid ljusbäraren gjorde vi ett enkelt Delande.
Den sista röda pärlan har kanske det viktigaste pilgrimsordet - just att dela - men denna gång genom bön.
Var och en fick tända sitt ljus och be med de ord som ville komma fram, eller vara tyst.

En av medvandrarna bad med ord från psalm 491:4:

FÖRNYA DU MITT HJÄRTA, MED KÄRLEKEN FRÅN DIG,
SÅ ATT JAG DEM KAN ÄLSKA SOM HAR GJORT ONT MOT MIG,

OCH HJÄLP MIG, GUD, ATT SÖKA EJ MITT, MEN DET DU VILL.
VAR MÄNSKA JAG FÅR MÖTA, O HERRE, HÖR DIG TILL.

"Förnya Du mitt hjärta".


Ja, vi fick verkligen hålla ihop i bön tillsammans under denna vandring, men också i det samarbete många längtar efter mellan EFS Listerkyrkan och Svenska kyrkan i Mjällby.
Herren välsigne oss...

Med hopp om att snart få vandra igen,

Jörgen Hjärtenflo - stigfinnare och vandringsledare,
Helene F Sturefelt- ankare och nyckelordsbedjare.

FRIDHET till er alla.

Många händer och min stövel...





söndag 17 maj 2020

REGN, BLÅST OCH SOL Vandring Wämöleden

Bräckligt och hållbart.


Det var stormbyar i vinden. Regnet regnade snett och vi blev snabbt blöta.
Skulle kläderna hålla? Hade vi klätt oss rätt för fem timmars vandring i Karlskronas gröna oaser?
Wämöleden skulle leda oss upp för branter och nedför desamma, med ständig havsutsikt.

Samtidigt vandrade Unga Ledare på Aspö med vår högskolepräst Jenny Fogelström och kyrkopedagogen Anders Bergström. Kyrkan är på fötter!

Men följ nu med i ryggsäcken... så bär vi dig runt digitalt på vår pilgrimsvandring, med temat:

BRÄCKLIGT och HÅLLBART.

Stigfinnare och ordgivare var min kollega Annika Melkersson. Jag har lånat hennes ord här, såsom jag uppfattade dem.
Ankare och nyckelordsbedjare var undertecknad.

Herre, visa mig din väg.


Samling i Tullparken.
Det som sker nu med Corona-viruset gör att vi tillsammans måste tänka kring "bräcklighet" och "hållbarhet", med blick på det som finns omkring oss och inom oss, med Gud bredvid oss.

Borta vid Blå Port stannade vi till vid stenskulpturen, formad av Pål Svensson, Göteborg, som även format dopfunten "Skeppet" utanför Amiralitetskyrkan.
Det fick bli vårt sammanhang att "gå från altare till altare".

Blå Port, av Pål Svensson.


En pilgrimsvandring har två kännetecken: Bön och tystnad.
Däremellan kan det komma reflektioner kring naturen eller de platser man kommer till.
Den här dagen, 16 maj, blev det en hel del historia.

Karlskrona har ingen känd historia förrän vid slutet av 1600-talet, då maktens mäns blev intresserade av dess strategiska läge i Östersjön. På 1700-talet var Karlskrona rikets tredje största stad!
Men utebliven hygien och kunskap därom skulle snart visa sig bli mycket ödesdiger.

Vi vandrade vidare till pestkyrkogården, nedanför Bryggareberget.

Pestkyrkogården, Karlskrona.


Pandemi, eller epidemi, är för varje generation en unik upplevelse. Har man ingen kunskap, kan man inte heller förbereda sig.

År 1710 härjade böldpesten här under lång tid, till 1711. Då hade vår stad ca 10.000 invånare. På grund av krig och farsoter minskade befolkningen med nästan 70%!
Mellan 6000- 7000 personer dog av böldpesten...

Det skulle dröja sextio år innan invånarantalet var det samma igen.
År 1766 hade Karlskrona åter 10.018 invånare. På grund av smittorisk utfärdades förbud att begrava de döda inom staden, på Trossö.
Därför anlade man en kyrkogård här ute på Wämö - som är den största ön - för civila.
För kronans tjänare och för Amiralitetsförsamlingen anlades en kyrkogård ute på Aspö, som ännu är i visst bruk.

Kronokyrkogården på Aspö.


Historieböckerna berättar att man begravdes i sina "gångekläder", alltså inte i någon svepning, och spår efter gropar och förmodade massgravar finns här där vi står...

Vår bräcklighet blir mycket tydlig.

Men man lärde sig av erfarenheten. När kolerautbrottet kom  på 1830-talet var en kyrkogård förberedd på Saltö.
Då hade Karlskrona 14.000 invånare, varav ca 1.000 dog.

Pestkyrkogården användes igen 1917-18 under Spanska sjukan.

Utsikt in mot stan.


Vinden från havet tog i och skakade blöta droppar från kastanjeträdet över oss.

Kan man någonsin vara förberedd på det som skall hända?
Världen runt gör alla allt vad de kan för att undvika sprida smittan vidare, och ge sjukvården de resurser de behöver för att hjälpa dem som drabbats av Covid-19.

Vad innebär allt detta för oss, med isolering, begränsningar, sjukdom, död och förluster?

Hur hanterar vi vår bräcklighet?

Vår pilgrimsvandring fick en mycket konkret start...

Konkret vandring.


Det första pilgrimsordet som fick hjälpa våra tankar och känslor vidare in i bönen, var Enkelhet.

Bräcklighet och hållbarhet hör ihop med enkelheten.
Många har slitit ett helt liv för materiella ting, men dyrt fått uppleva att det inte var sakerna som gav glädjen.
Hela vår tillvaro hotas av en överdriven konsumtion. "Jordens resurser räcker till våra behov, men inte till våra begär".

Käre himmelske Fader, 
Hjälp oss att leva enkelt, så att andra helt enkelt kan leva.

Hjälp oss att bli fria från det jordiska, att inte vara så bundna av ägodelar, utan också öva oss i andlighet.
Förlåt oss när vi samlar oss skatter här på jorden där mott och mal förstör. 
Jesus, hjälp oss samla vårt hjärtas skatter i himmelen.
Amen.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Tungt.


Vi vandrade vidare, förbi Tyska bryggeriet på Bryggareberget, in i lövskogen där lövsångaren sjöng.
Vi passerade militära skyddsrum och reningsverket, med talldungen ut mot Krutviken där Hästö ligger.

Regnskurarna drev på oss, och vi gick in genom portalen till Wämöparken - Blekinges eget lilla "Skansen".
En skylt välkomnade oss:

Vädjan till vandraren.


Parken grundades av Gustav Quiding, 1858-1927, affärsman, samlare och förste intendent för Blekinge museum.
Tolv äldre byggnader flyttades hit och Wämöparken invigdes 1910.

Här kan vi se hundra år gamla tankar på att redan då bevara det gamla och uppmana till varsamhet.
Vårt tema "Hållbarhet" finns här.
När vi tänker på historia - nutid - framtid, får vi ställa oss frågan:

- Vilka var vi? Vilka är vi? Och vilka vill vi vara?

Finns det ett välbefinnande och en hållbarhet i Långsamheten? Var är hållbarheten idag, för människan, samhället och skapelsen?

Ord på min varma "bäverpäls"...


Jag delade några ord ur häften "Pilgrimskransen" och "Ord för vandrare":

- Den solgula pärlan i nyckelordens bönearmband påminner oss om förmågan att vänta, ha tålamod och vara eftertänksam.
En pilgrim har inte bråttom, utan vandrar i långsamhetens lov. Solen och tiden följer sitt lopp och kan inte skyndas på.
Stress och duktighet med kampen mot klockan för att hinna med andras och egna krav leder lätt vilse.
Att jaga runt förlorar till sist mening. Livet är ingen tävling.

Att istället vänta hör samman med hoppet och tron på ljusets seger över mörkret.

Käre himmelske Far,

Hjälp oss att leva i den goda långsamhetens rytm, där vi får tänka våra tankar till slut och känna våra känslor till botten.
Amen.

Nyckelordens bönepärlor.


Lunch-paus - under tak!
Wämöparkens stora dansbana hade både bänkar och skydd mot regnet.

Här finns ett Natura 2000-område, skyddad för framtiden, med nyckelbiotoper såsom gamla ekar med rödlistade lavar och svampar, högstubbar med boningar för läderbaggarna, tickor på stammarna och en växtlighet som är typisk blekingsk.

De grova ekarna planterades säkerligen på 1700-talet, för att ge ett hållbart bestånd av virke till kungens stora skeppsbyggen i framtiden.
Tack och lov så står de kvar - träbåtarnas tid är svunnen.

Jag gick en liten runda och upptäckte en labyrint av gröna häckar - så roligt för barnen att få leka i!

Nu gick vi in i tyst vandring med ord att fundera på:

- Människan i relation till naturen; ser vi ett hållbart samband eller ett bräckligt?
Gud har ju gett oss uppdraget att "råda, vårda och vörda" naturen, med ansvar för överlevnad.

Naturen ger möjlighet till enkelhet och långsamhet, som på sikt ger oss Frihet.


Nya portalen och labyrinten.


Låt oss be med den vita pärlan i nyckelordens bönekrans:

Käre himmelske Far,

Vi längtar efter frihet från plikter, måsten och krav, att bli fri från tidens tvång.
Tack för hjärtats och tankens frihet.
Jesus, tack för Ditt ord att Sanningen skall göra oss fria.

Hjälp oss att likt den flygande måsen få hitta en bärande vind, så att vi kan få flyga högt och fritt, med vidgat perspektiv på livets inre landskap.
Amen.


Wämöparken, så vackert! Men bilarna dånar intill...


Den tillfälliga luckan i molnen med värmande solsken varade bara en kvart.
Sedan öppnades kranen igen...

HERRE, VISA MIG DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN...

Jag upptäckte att mina dyra stövletter hade spruckit på ovansidan och snart skulle börja ta in vatten.
Medvandraren framför mig hade för långa byxor, som effektivt sög upp regnvattnet från marken och kylde hennes ben...

Ordet "bräcklig" kändes tydligt inom mig.

Tillfälligt skydd.


Vi lämnade grönskan, gick genom en tunnel där grafitti var tillåtet att utföra - allt enligt kommunens anvisning - över en asfalterad jätteparkering där skog offrats, över järnvägsbron till infartsledens vägsystem.
Det var inte lugnt... inte tyst...Biltrafiken brusade och bullrade värre än vanligt, på blöta vägbanor.
Och över Sunna kanal regnade det snedare än någonsin! Nu var ytterjackan genomblöt.

Ett vackert rosa körsbärsträd lindrade väderpåslaget något.

Annika gav oss ord av reflektion:

- Dessa vägar och broar av förbindelser - över vatten och andra vägar - ger oss frihet att ta oss fram. Ännu är vi inte på fastlandet... Här krävs ingenjörernas skickliga hållfasthetslära.

Kan vi se våra relationer som en del av livets hållfasthet? Medmänskliga relationer ger välbefinnande och gott liv.


Sunna kanal.


Om vi tar hållfastheten ett steg till, så kan Andligheten och trons liv ge stommen till hela livets hållfasthetslära!

- Den här blommande grenen är skapad med en mening, av Skaparen själv. Vi finns alla i ett sammanhang, ett beroende, i ett "Vi".

JAG VET VÄL VILKA AVSIKTER JAG HAR MED ER, SÄGER HERREN:
VÄLGÅNG, INTE OLYCKA. 
JAG SKALL GE ER EN FRAMTID OCH ETT HOPP. Jeremia 29:11.

Profeten Jeremia talar Guds ord till kollektivet. Gud agerar för sitt folk, för mänskligheten.
Vi är beroende av varandra.
Kan vår bräcklighet vara vår möjlighet?

NÄR NI ÅKALLAR OCH BER TILL MIG, SKALL JAG LYSSNA PÅ ER.
NÄR NI SÖKER MIG, SKALL NI FINNA MIG.
JA, OM NI HELHJÄRTAT  SÖKER EFTER MIG SKALL JAG LÅTA ER FINNA MIG.

JAG SKALL VÄNDA ERT ÖDE, OCH SAMLA IN ER FRÅN ALLA DE FOLK OCH ALLA DE PLATSER FRÅN VILKA JAG HAR FÖRDRIVIT ER, SÄGER HERREN.
JAG SKALL LÅTA ER ÅTERVÄNDA TILL DEN PLATS JAG HAR FÖRVISAT ER IFRÅN.
Jeremia 29:12-14.

I mitt stilla sinne tänkte jag med kärlek på Israel, som detta handlar om, och hur de än idag församlas till sitt land. 60% av deras land är öken, men med effektiva bevattningssystem får de landet att grönska.
Och jag tänkte också på hur viktig bönens identitet är att söka Guds vilja, inte att be att Gud skall bekräfta våra idéer...

Guds bevattningssystem.


Den röda pärlan talar om Andlighet, som i våra pilgrimssammanhang har Kristus i centrum.
Helig Ande leder oss.
I stillhet, skönhet och förundran vaknar något i oss.
Andligheten leder inåt, men slutar inte där - det får inte bli navelskåderi! Andlighet är relation, bön och gemenskap.
En längtan att bli född på nytt.

Nu var även mina små bönböcker blöta i byxfickan...

Det blev en kvidande liten bön att regnet måtte hålla uppe snart, för villigheten att vandra i denna nederbörd minskade raskt...

Käre himmelske Far,

Hjälp...!

Vi gick på hård asfalt längs Sunnakanalväg, nu i samtal om hållbarhet och bräcklighet.
Vår Herre behövde bara tio minuters planeringstid, sedan upphörde regnet, som genom ett under...

Det forsade ordentligt ned i dagvattenbrunnarna...

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande...! Tack!

Sväljer ösregnet.


Vi gick upp mot Västra Mark, och in i bokskogens vindskydd igen.

- Ordet "bräcklig" kan vi associera till den här växten i gläntan, sa Annika, och pekade på de spirande Bräken-stjälkarna som var på väg upp.
Den är bräcklig i början, men sedan rullar den upp sig och breder ut sig.

Vi behöver få andas, få vara och ta plats.
Gud har format oss både starka och bräckliga. Jesus talade om liljorna på marken och fåglarna i skyn och visade på den Bekymmerslöshet som finns i naturen.

VEM AV ER KAN MED SINA BEKYMMER LÄGGA EN ENDA ALN TILL SIN LIVSLÄNGD? Matteus 6.

Här for mina tankar direkt till alla vårdinrättningar, sjukhussalar och äldreboenden.
Ibland ska vi inte göra någonting... för att flytta gamla människor till nya boenden för att de skall slippa Corona-smittan, men att orsaka att de förtvinar av ensamhet... vad har vi då vunnit?

Jag kände en stor ledsamhet inom mig. Bräckligheten var mycket påtaglig.

Vandringsled på V Mark.

Bräken, eller ormbunke som vi kallar den, är en kärlväxt som suger upp vatten. Det påminner oss om att vi också är som kärl, inte tomma kärl, utan öppna för Guds Ande.

JESUS SA:
- ÄR NÅGON TÖRSTIG, SÅ KOM TILL MIG OCH DRICK. 
DEN SOM TROR PÅ MIG, UR HANS INRE SKALL FLYTA STRÖMMAR AV LEVANDE VATTEN.
Johannes 7:37.

Bekymmerslöshet... detta svåra ord som inte kan betyda att vi ska släppa all kontroll, men göra kloka planeringar, och sedan låta livet ha sin gång... i förnöjsamhet.
Går det att vara nöjd?

Käre himmelske Far,

Hjälp oss vara förnöjsamma på rätt sätt.
Amen.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG,
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Snart tar den sin plats.


Jodå, nu ledde vägen nedför branta backar och upp för lika branta backar. Vi kom ut mot den inre skärgårdens västra sida, där vinden låg på.

Vinden? Blåsten, snarare, med stormbyar! Tillsammans med solen torkade vädret upp våra kläder.
Men nu var vi blöta inifrån - av svett.
Vissa hade proffskläder med vattentäta kjolar ovanpå byxorna. Här finns en del att lära sig, tack!

Hållbart!


Wämöledens utsiktspunkt är mäktig. Naturens skönhet är betagande.
Mitt i dessa stormbyar fick vi höra de goda orden om Tystnad.

Tystnadens pärla har himmelens blåa färg. Människan har alltid sökt sig till avsides platser där det finns stillhet och frid.
I tystnaden kan det inre få tala.

Pilgrimen är aldrig ensam. I det inre rummet finns en hemlig gäst; Gud själv. I tystnaden finns en vän och en inre kompass.
Tystnad och tomhet kan berika, den är inte farlig.

Sol mellan skurarna!


Tomas Tranströmer skriver:

- Det tomma vänder sitt ansikte till oss och viskar; jag är inte tom, jag är öppen.

Profeten Elia fick höra denna uppmaning:

GÅ UT OCH STÄLL DIG PÅ BERGET INFÖR HERREN.
HERREN SKALL GÅ FRAM DÄR. EN STARK STORM SOM KLÖV BERG OCH KROSSADE KLIPPOR GICK FÖRE HERREN.

MEN HERREN VAR INTE I STORMEN.

EFTER STORMEN KOM ETT JORDSKALV. MEN HERREN VAR INTE I JORDSKALVET.

EFTER JORDSKALVET KOM ELD. MEN HERREN VAR INTE I ELDEN.

EFTER ELDEN KOM ETT STILLA SUS. DÅ HÖRDES HERRENS RÖST...

Stilla sus. Inte!


Käre himmelske Far,

Vi behöver mer tystnad...
I en tillvaro av så mycket ljud- och blidbrus längtar vi efter ordknapphet och tystnad.
Herre, vi orkar inte med alla dessa påstridiga budskap som mot vår vilja öses över oss.

Hjälp oss att skapa den goda tystnadens välsignelse-bringade läkedom, så att vi kan höra Dig när Du viskar i vår själ.
Amen.

Böjer sig.


Vi kom ned till vattnet vid Studentviken. Blåsten var så kraftig att det gick vita gäss på de små vågorna ända in till stranden, och vassen vek sig fogligt mot land.
Nu var det fikadags!
Finns det lä här någonstans?

Annika berättade mycket intressant om andlighet ända ned på molekylnivå:

- Vattnet i sig visar oss också vad bräcklighet och hållbarhet är då det både kan ge liv, och ta liv.

Blöt. På frivillig väg...


Vattenmolekylen är unik; två väteatomer och en syreatom binds ihop i vinkel, men bara två av sex elektroner i syreatomens yttre skal. De andra fyra drar sig från varandra, varpå väteatomerna trycks närmare varandra. Vinkel blir då 104,5 grader istället för 109,5 grader, och det ger större kapillärkraft.
Detta fenomen används av kärlväxter såsom vår Bräken, liksom av alla träd.
Vattnets konstruktion gör att den kan sträva högre än andra vätskor.

Här kan vi se en hållbarhet genom "relationer på elektronnivå"! Vilken förundran över skapelsen och dess ändamålsenlighet.
Någon tycks ha ordnat mer än vad konstruktionen behöver... i en slags "andlighet i tystnad".

VISA MIG HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Ohållbart!


Vi gick på trägångbron längs klippkanten och havet. Grafitti kan vara kul, men inte överallt...

Här ligger BTH - Blekinge Tekniska Högskola - med utbildningar i hållbar ingenjörskonst och sjuksköterske-programmet... Blessings!

Det finns nog ingen högskola som ligger så vackert vid havet som BTH. Tjusigt!

Vi tog lä mot en husvägg och gjorde ett enkelt Delande.

Kanske är det pilgrimsrörelsens vackraste ord? Att dela insikter och erfarenhet i ett uppmärksamt lyssnande, fritt från diskussionens höga vågor, men i ett respektfullt lyssnande.

Tänk att det finns några som faktiskt vill lyssna till delar av min livshistoria, och dela min glädje och sorg... det är stort! Med kamratlig tystnadsplikt.

Tack.

Vackrast belägna högskolan.


Pilgrimsvandringarna har ett mål - att gå från altare till altare - men också att vara en del på den stora vandringen till det himmelska målet.
Jag håller inte alls med Karin Boyes uppgivna citat att "det är vägen som är mödan värd" - då finns det ju inget mål värd sitt namn!

Man bygger inga vägar om de inte ska leda någon vart... eller hur!

Käre himmelske Far,

Tack att vårt liv här på jorden har sitt mål hos Dig, i himmelen, en gång på andra sidan.
Hjälp oss att leva så att vi har smak av Ditt himmelrike varje dag.
Amen.

Vilken eftermiddag vi fick! Under fem timmar gick vi i alla slags väder, i alla väderstreck, tills vi var tillbaka i Tullparken.
Där bad vi Herrens bön och välsignelsen, på pilgrimsvis: vi ställer oss i cirkel och håller höger hand in mot mitten med handflatan uppåt i en mottagande gest, vänster hand håller vi utåt mot staden och så tar vi emot och ger Guds välsignelse vidare...

Herren välsigne oss alla i bräcklighet och med hållbarhet.


Tack till er medvandrare, och tack Annika Melkersson för dina goda ord.
"Ankaret" och pilgrimsprästen i Karlskrona,

- med hopp om att ni fortsätter vandra på öarna, gärna tillsammans med Nättrabyfolket!


Visa mig. Jag lyssnar.


Detta var en välsignad mil, som jag bär med mig nu när jag inte längre skall vara kvar i Karlskrona-Aspö Pastorat.
Med vidöppet hjärta ropar jag och ber, i full tillförsikt:

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!


Ingång. Eller utgång?





söndag 6 oktober 2019

LÅNGSAMT OCH BEKYMMERSLÖST

Ska vi gå nordost i Karlskrona?


Snabbt och nervöst. Effektivt och oroligt. Inte alls långsamt och bekymmerslöst.
Vårt fantastiska och underbara liv - hur lever vi det egentligen?

Det känns som om vi slår på det, missbrukar det och tvingar in det i mallar som det kvävs i.

Vårt vackra lilla liv.

Följ med på pilgrimsvandring i staun, denna soliga och kalla söndag i oktober.
Vinden låg på från nordöst, då är det bäst att anpassa sig efter det, och gå sydväst...

Pilgrimsvandring i Karlskrona.
 

Pilgrimens sju nyckelord låg som utklippta remsor i min ficka. Var och en fick dra en lapp. Två ord upprepades märkligt.

Långsamhet och Bekymmerslöshet.

Helige Fransiskus blir vår inspiratör och medvandrare.

Han har namnsdag den 4 oktober och det firar jag mycket gärna. Inte tvunget med en kanelbulle - dessa matdagar förtar helgondagarna!
Fransiskus drabbades av Kristus, som talade till honom genom en ikon:

- Bygg upp min kyrka!

Detta ord tog vi med oss där vi stod framför Fredrikskyrkan i Karlskrona. Vi nämnde vårt namn, och var och en fick höra dessa goda ord:
- Bygg upp min kyrka.

Kanske inte fysiskt, med tegelstenar, men andligt, med bön och tillbedjan.

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Fredrikskyrkan.


Vi tog vägen ned mot kaserngården. Där var det lä och solen värmde våra ryggar.
Oj, titta! Där ligger en jättestor 5-öring!

Det blev en bra illustration till den helige Fransiskus och det första nyckelordet som handlar om FRIHET.
Frihet från att äga.

Fransiskus lämnade rikemanslivet och blev en fattig tiggarmunk. Hur kunde han göra det? Det finns väl ingen frihet i fattigdomen?
Nej, vi skall inte romantisera det, men allt som man väljer själv är Frihet.

5-öres brunnslock!


Guds lille Frans mötte varje dag de spetälska vid hospitalet i Assisi. En sjuk man hälsade honom varje morgon med orden:
- Pax et bonum.

Frid och allt gott.

Hm, det borde väl vara tvärtom, att han den rike hälsade den utslagen med önskan om fred och godhet?

Nej, Fransiskus upptäckte att det var han som var bunden och ofri. Den spetälske mannens hälsning blev början till omvändelse.

HERRE VISA OSS DIN VÄG.
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Fattigdom är min rikedom.


Nere vid kajen intill Stumholmssundet står en staty i buskarna av konstnären Erik Höglund.
Det är ett älskande par som kärleksfullt tittar på varandra, så innerligt vilande i varandras blick.

Tänk om våra mänskliga relationer fick vara så fyllda av tillit!

Statyn blev också en sinnebild för relationen mellan Gud och människa.

Vi vilar i Guds blick, omhuldade och omslutna av hans kärlek.

Kan livet få vara så enkelt?

ENKELHET präglade Fransiskus liv då han gjorde sig av med den materiella barlasten.

Kan vi också göra det? Ta bort det som gör livet komplicerat?
Leva enkelt.
Ja, leva så enkelt att andra helt enkelt kan leva.

Ömsesidig gemenskap.


Vår vandringsledare tog oss bort förbi residenset, längs Bastion Auroras mäktiga stenmur fram till Tårarnas Park.

I långa tider har mödrar, fruar, fästmöar och äldrekvinnor stått där och vinkat farväl till sina älskade söner män. Skulle de ses igen? Eller skulle sjukdom och krig ta deras liv?
Det var lätt att känna höstlövens prassel som torra tårar från svunna tider.

På stenmuren kunde vi läsa en minnesplakett från Andra världskriget, då Danmark tackar sina svenska bröder för bistånd i kriget. Vackert!

Pax et bonum. Fred och allt gott.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Fred och allt gott.
 

Vi rundade kvarteret och gick in mot Amiralitetskyrkan. Till höger om Rosenbom står en välformad svart sten - en utomhusdopfunt, formad som ett skepp i svart bakelit (med likheter med Fredrikskyrkans nya dopfunt).

Pilgrimsordet TYSTNAD var vår tredje pärla i bönearmbandet.

Kan stenar tala? Är berg och sten tysta och tigande?
Nej, i dess stelnade massa finns talande budskap, om mineraler och utdött liv med spännande fossila lämningar.

Kan denna sten säga något till oss? Har vårt liv stelnat? Har vår livsberättelse blivit till hård sten, som upprepar sig utan nya infallsvinklar?

Käre Gud,
Gör vårt liv levande igen, hjälp oss att berätta vårt liv på nytt, med ny förståelse och nya insikter.

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILIGA ATT VANDRA DEN.

Stentyst.
 

Nere på parkeringen vid Örlogshamnen stannade vi upp och sökte efter tiden. LÅNGSAMHET är ordet.

Det är nog det vackraste ordet jag vet, jag som blivit fördärvad och botad från stressen…

Den stora klockstapeln i gult trä byggdes för att varvsarbetarna skulle veta hur långt dagen var kommen.
Detta är långt före armbandsurens tid.

På ett tak såg vi en lustig sak som jag inte kan namnet på, men som vår vandringsledare förklarade var den tidsenhet som alla militära enhet ställde sina instrument efter. När klockan var fem i ett åkte kulan på stativet ned en bit för att göra alla beredda. Exakt klockan ett föll kulan ned - då visste alla vad tiden var slagen!

En gång citerade jag Jesus fel. Jag sa:
- Min tid ger jag er... När det skulle vara:

MIN FRID GER JAG ER.

Tid och frid hör ihop. Långsamhet ger det perspektiv vi behöver. Det hade förmodligen Fransiskus och hans bröder i överflöd!
Örlogsbasen.
 

Vi gick in på Konstapelsgatan där vi hörde några dunsar och smällar. Aj, rakt i huvudet!
En jättestor kastanj stod stolt och släppte sina adepter på både vandrare och bilar...

Bruna nötter låg överallt, söndertrampade men också glansigt glänsande.

Vi tog några i händerna, kramade dem och beundrade dem.
Tänk att ett så taggigt skal kan rymma något så lent och mjukt!

Kastanjenöten är som en människa; ett taggigt yttre vill skydda den ömtåliga insidan. Den som gör sig mödan värd, kan finna den underbara nöten, en hemlighet som bara hösten kan visa.
I handen höll vi potentiella små träd.

Kropp, själ och ande. Skal, nöt och frö. Naturens treenighet, nedlagd i oss av Gud själv.

Kastanjeträdet.


Varifrån kommer livet i kastanjen? Hur kan det finnas ett frö till ett nytt träd i detta lilla?

Helige Fransiskus förundrades också över skapelsens skönhet, och fann genom det Skaparen själv.
Hans kärlek till naturen var så stor att till och med fåglarna kände det och åt ur hans händer.
Självklart är Guds lilla Frans naturens och miljöns skyddshelgon.

Pax et bonum!

Brunetter.


Våra pilgrimssteg gick mot Borgmästarefjärden och den lilla fiskargumman.
Polska turister stannade till vid henne och tog några selfies. Nutid möter dåtid. Välbeställdhet mot fattig enkelhet då man drog upp sin mat ur havet och sålde.

Det kan tyckas som en BEKYMMERSLÖSHET, men rädslan för hunger kan vara värre än själva hungern.

Och den dryga långsamhet som det kan vara att fiska ute på sjön, den ser vi på ett annat sätt - i våra stora, tröga organisationer, som tar så lång tid på sig att handlägga våra ärenden att livet redan gått förbi.
Det är den negativa långsamheten som vi helst vill slippa.

Men den som motverkar skadlig stress, den långsamheten längtar vi efter. Låt oss ge varandra den.

VISA MIG HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Bekymmerslös?



Vad ska vi säga om ANDLIGHET då?

I vår kristna kyrka hör andlighet alltid ihop med den Helige Ande.
Det finns många gudar och många andar, men endast den Helige Ande är den som ger oss vår andlighet.

Det är motsatsen till det materiella, som håller på att kväva oss i västerlandet.

Men Andens andlighet är inte utan riktning. Där bor både sanning och kärlek, rätt och fel, förmaning och barmhärtighet, ordning och reda.
Vi får be Helig Ande om andens gåvor:

KÄRLEK, GLÄDJE, FRID, TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROFASTHET, ÖDMJUKHET OCH SJÄLVBEHÄRSKNING.
Gal 5:22.

 Ju mer den helige Fransiskus umgicks med Kristus, desto mer präglades han av Andens gåvor.

Gåva.


Uppe vid Fredrikskyrkan avslutade vi vår pilgrimsvandring. Kvällssolen färgade kyrkan guldgul. Vi stämde upp gemensamt:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG!

Med ett enkelt DELANDE i cirkel bjöd vi varandra på några av de insikter vi fått denna eftermiddag.

Vi lurade nordöstan! Men må Guds varma vind värma våra kroppar och själar! Och vår ande.

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Visa oss Herre din väg.


Snabbt och nervöst. Effektivt och oroligt. Nej, pilgrimen protesterar mot ett så ovärdigt sätt att leva detta enda liv!

Långsamma och bekymmerslösa hälsningar från

Fru Fransson,

Alias Helene F Sturefelt,

Nästa vandring i Karlskrona är den 27 oktober, men redan den 20 oktober har vi en dagsvandring i Nättraby. Vi ses då!

Jag, en pilgrim.