LÅNGSAMT OCH BEKYMMERSLÖST

Ska vi gå nordost i Karlskrona?

Snabbt och nervöst. Effektivt och oroligt. Inte alls långsamt och bekymmerslöst.
Vårt fantastiska och underbara liv - hur lever vi det egentligen?

Det känns som om vi slår på det, missbrukar det och tvingar in det i mallar som det kvävs i.

Vårt vackra lilla liv.

Följ med på pilgrimsvandring i staun, denna soliga och kalla söndag i oktober.
Vinden låg på från nordöst, då är det bäst att anpassa sig efter det, och gå sydväst...

Pilgrimsvandring i Karlskrona.

 

Pilgrimens sju nyckelord låg som utklippta remsor i min ficka. Var och en fick dra en lapp. Två ord upprepades märkligt.

Långsamhet och Bekymmerslöshet.

Helige Fransiskus blir vår inspiratör och medvandrare.

Han har namnsdag den 4 oktober och det firar jag mycket gärna. Inte tvunget med en kanelbulle - dessa matdagar förtar helgondagarna!
Fransiskus drabbades av Kristus, som talade till honom genom en ikon:

- Bygg upp min kyrka!

Detta ord tog vi med oss där vi stod framför Fredrikskyrkan i Karlskrona. Vi nämnde vårt namn, och var och en fick höra dessa goda ord:
- Bygg upp min kyrka.

Kanske inte fysiskt, med tegelstenar, men andligt, med bön och tillbedjan.

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Fredrikskyrkan.

Vi tog vägen ned mot kaserngården. Där var det lä och solen värmde våra ryggar.
Oj, titta! Där ligger en jättestor 5-öring!

Det blev en bra illustration till den helige Fransiskus och det första nyckelordet som handlar om FRIHET.
Frihet från att äga.

Fransiskus lämnade rikemanslivet och blev en fattig tiggarmunk. Hur kunde han göra det? Det finns väl ingen frihet i fattigdomen?
Nej, vi skall inte romantisera det, men allt som man väljer själv är Frihet.

5-öres brunnslock!

Guds lille Frans mötte varje dag de spetälska vid hospitalet i Assisi. En sjuk man hälsade honom varje morgon med orden:
- Pax et bonum.

Frid och allt gott.

Hm, det borde väl vara tvärtom, att han den rike hälsade den utslagen med önskan om fred och godhet?

Nej, Fransiskus upptäckte att det var han som var bunden och ofri. Den spetälske mannens hälsning blev början till omvändelse.

HERRE VISA OSS DIN VÄG.
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Fattigdom är min rikedom.

Nere vid kajen intill Stumholmssundet står en staty i buskarna av konstnären Erik Höglund.
Det är ett älskande par som kärleksfullt tittar på varandra, så innerligt vilande i varandras blick.

Tänk om våra mänskliga relationer fick vara så fyllda av tillit!

Statyn blev också en sinnebild för relationen mellan Gud och människa.

Vi vilar i Guds blick, omhuldade och omslutna av hans kärlek.

Kan livet få vara så enkelt?

ENKELHET präglade Fransiskus liv då han gjorde sig av med den materiella barlasten.

Kan vi också göra det? Ta bort det som gör livet komplicerat?
Leva enkelt.
Ja, leva så enkelt att andra helt enkelt kan leva.

Ömsesidig gemenskap.

Vår vandringsledare tog oss bort förbi residenset, längs Bastion Auroras mäktiga stenmur fram till Tårarnas Park.

I långa tider har mödrar, fruar, fästmöar och äldrekvinnor stått där och vinkat farväl till sina älskade söner män. Skulle de ses igen? Eller skulle sjukdom och krig ta deras liv?
Det var lätt att känna höstlövens prassel som torra tårar från svunna tider.

På stenmuren kunde vi läsa en minnesplakett från Andra världskriget, då Danmark tackar sina svenska bröder för bistånd i kriget. Vackert!

Pax et bonum. Fred och allt gott.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Fred och allt gott.

 

Vi rundade kvarteret och gick in mot Amiralitetskyrkan. Till höger om Rosenbom står en välformad svart sten - en utomhusdopfunt, formad som ett skepp i svart bakelit (med likheter med Fredrikskyrkans nya dopfunt).

Pilgrimsordet TYSTNAD var vår tredje pärla i bönearmbandet.

Kan stenar tala? Är berg och sten tysta och tigande?
Nej, i dess stelnade massa finns talande budskap, om mineraler och utdött liv med spännande fossila lämningar.

Kan denna sten säga något till oss? Har vårt liv stelnat? Har vår livsberättelse blivit till hård sten, som upprepar sig utan nya infallsvinklar?

Käre Gud,
Gör vårt liv levande igen, hjälp oss att berätta vårt liv på nytt, med ny förståelse och nya insikter.

HERRE, VISA OSS DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILIGA ATT VANDRA DEN.

Stentyst.

 

Nere på parkeringen vid Örlogshamnen stannade vi upp och sökte efter tiden. LÅNGSAMHET är ordet.

Det är nog det vackraste ordet jag vet, jag som blivit fördärvad och botad från stressen…

Den stora klockstapeln i gult trä byggdes för att varvsarbetarna skulle veta hur långt dagen var kommen.
Detta är långt före armbandsurens tid.

På ett tak såg vi en lustig sak som jag inte kan namnet på, men som vår vandringsledare förklarade var den tidsenhet som alla militära enhet ställde sina instrument efter. När klockan var fem i ett åkte kulan på stativet ned en bit för att göra alla beredda. Exakt klockan ett föll kulan ned - då visste alla vad tiden var slagen!

En gång citerade jag Jesus fel. Jag sa:
- Min tid ger jag er... När det skulle vara:

MIN FRID GER JAG ER.

Tid och frid hör ihop. Långsamhet ger det perspektiv vi behöver. Det hade förmodligen Fransiskus och hans bröder i överflöd!

Örlogsbasen.

 

Vi gick in på Konstapelsgatan där vi hörde några dunsar och smällar. Aj, rakt i huvudet!
En jättestor kastanj stod stolt och släppte sina adepter på både vandrare och bilar...

Bruna nötter låg överallt, söndertrampade men också glansigt glänsande.

Vi tog några i händerna, kramade dem och beundrade dem.
Tänk att ett så taggigt skal kan rymma något så lent och mjukt!

Kastanjenöten är som en människa; ett taggigt yttre vill skydda den ömtåliga insidan. Den som gör sig mödan värd, kan finna den underbara nöten, en hemlighet som bara hösten kan visa.
I handen höll vi potentiella små träd.

Kropp, själ och ande. Skal, nöt och frö. Naturens treenighet, nedlagd i oss av Gud själv.

Kastanjeträdet.

Varifrån kommer livet i kastanjen? Hur kan det finnas ett frö till ett nytt träd i detta lilla?

Helige Fransiskus förundrades också över skapelsens skönhet, och fann genom det Skaparen själv.
Hans kärlek till naturen var så stor att till och med fåglarna kände det och åt ur hans händer.
Självklart är Guds lilla Frans naturens och miljöns skyddshelgon.

Pax et bonum!

Brunetter.

Våra pilgrimssteg gick mot Borgmästarefjärden och den lilla fiskargumman.
Polska turister stannade till vid henne och tog några selfies. Nutid möter dåtid. Välbeställdhet mot fattig enkelhet då man drog upp sin mat ur havet och sålde.

Det kan tyckas som en BEKYMMERSLÖSHET, men rädslan för hunger kan vara värre än själva hungern.

Och den dryga långsamhet som det kan vara att fiska ute på sjön, den ser vi på ett annat sätt - i våra stora, tröga organisationer, som tar så lång tid på sig att handlägga våra ärenden att livet redan gått förbi.
Det är den negativa långsamheten som vi helst vill slippa.

Men den som motverkar skadlig stress, den långsamheten längtar vi efter. Låt oss ge varandra den.

VISA MIG HERRE DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Bekymmerslös?

Vad ska vi säga om ANDLIGHET då?

I vår kristna kyrka hör andlighet alltid ihop med den Helige Ande.
Det finns många gudar och många andar, men endast den Helige Ande är den som ger oss vår andlighet.

Det är motsatsen till det materiella, som håller på att kväva oss i västerlandet.

Men Andens andlighet är inte utan riktning. Där bor både sanning och kärlek, rätt och fel, förmaning och barmhärtighet, ordning och reda.
Vi får be Helig Ande om andens gåvor:

KÄRLEK, GLÄDJE, FRID, TÅLAMOD, VÄNLIGHET, GODHET, TROFASTHET, ÖDMJUKHET OCH SJÄLVBEHÄRSKNING.
Gal 5:22.

 Ju mer den helige Fransiskus umgicks med Kristus, desto mer präglades han av Andens gåvor.

Gåva.

Uppe vid Fredrikskyrkan avslutade vi vår pilgrimsvandring. Kvällssolen färgade kyrkan guldgul. Vi stämde upp gemensamt:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG!

Med ett enkelt DELANDE i cirkel bjöd vi varandra på några av de insikter vi fått denna eftermiddag.

Vi lurade nordöstan! Men må Guds varma vind värma våra kroppar och själar! Och vår ande.

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Visa oss Herre din väg.

Snabbt och nervöst. Effektivt och oroligt. Nej, pilgrimen protesterar mot ett så ovärdigt sätt att leva detta enda liv!

Långsamma och bekymmerslösa hälsningar från

Fru Fransson,

Alias Helene F Sturefelt,

Nästa vandring i Karlskrona är den 27 oktober, men redan den 20 oktober har vi en dagsvandring i Nättraby. Vi ses då!

Jag, en pilgrim.