SISTA HÖSTVANDRINGEN

Farväl sommartid.

Så har vi då åter ställt om klockan från sommartid till vintertid.
Vi har fått sova en timme extra, det var välbehövligt. Om det ändå vore så att vintertid innebure att vi varje natt fick en extra timme, då skulle jag hylla detta påfund!

Men nu blir jag bara trött av detta manipulerande och önskar att vi finge behålla sommartid året om.

Den bleka oktobersolen svepte in Karlskrona skärgård med milda strålar denna söndagseftermiddag.

Det var dags för vår sista pilgrimsvandring i "staun" som man säger på karlskronitiska.

Följ med på en digital upplaga!
Min pilgrimsstav och jag tog oss till andra sidan av Blekinge. En regnbåge visade oss vägen och Gud lät sitt förbundstecken påminna om den stora Närvaron.

Regnbågen välsignar pilgrimsstaven.

Karlskrona är en vacker stad med vatten över allt. En stadsvandring är alltså inte en "promenad på asfalt och betong". Nej, residensstaden låter våra ögon vila på djupaste blått och ljusaste ljusblått.

Fotona är tagna en timme innan vandringen.

Vi började inne i Fredrikskyrkan.

Vid dopfunten rörde vi vid vattnet, det heliga, och tecknade ett korstecken i vår panna.

- Tack käre himmelske Fader att Du genom dopet gjort oss till Dina barn!

Vaktmästaren lät de förinspelade kyrkklockorna ringa oss ut på färden. Fint!

VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN.

Dopvattnet välsignar oss.

Pilgrimens sju nyckelord gav oss insikter att reflektera över.

FRIHET.

Vi stannade till vid Hvita Briggen, det gamla fängelset som står tomt. Det var en stark känsla att stå där mitt i den stora infartskorsningen och fundera på vad Frihet är, med ett fängelse strax bakom.

- Hur fria är vi? Är det andra saker som binder oss?
Oron för framtiden, tankar som inte fungerar här och nu, eller är det minnen från förr som plågar oss?

Pilgrimens första vita pärla i bönearmbandet ger uttryck för den frihetslängtan som burit människan i alla tider.

Pilgrimsvandring förbi fängelset.

VI VILL DEN FRIHET DÄR VI ÄR OSS SJÄLVA
DEN FRIHET VI KAN GÖRA NÅGOT AV
SOM EJ ÄR TOMHET, MEN EN RYMD FÖR DRÖMMAR...

GUDS KÄRLEK ÄR SOM STRANDEN OCH SOM GRÄSET
ÄR VIND OCH VIDD OCH ETT OÄNDLIGT HEM.

OCH ÄNDÅ ÄR DET MURAR OSS EMELLAN
OCH GENOM GALLREN SER VI PÅ VARANN...
Sv Ps 289.

Rädslan är själens fängelse. Att inte våga stå upp för sitt samvete och sanningen. Att inte våga stå upp för sig själv eller sin tro.

Vi sände en tanke till alla de som just nu sitter fängslade - en del orättvist och felbedömt, andra med rätta för att sona sina brott.

Huvudled till friheten.

Vi gick längs kajen i hamnen och lämnade den brusande infartsleden.
Där låg en av Aspöfärjorna förtöjd tillsammans med bogserbåten "Karl", om-namnad från Hamburg.

Vi passerade segelbåtar som ännu inte var upptagna inför vintern, en enkel husbåt och den stora ombyggda farkosten som nu tjänar som studenthem.

ENKELHET

Pilgrimen vill leva enkelt. Lämna det som gör tillvaron så komplicerad. Hitta tillbaka till det okomplicerade.
Tvärs över viken färgade solen Bryggareberget i guld. Så enkelt i sin skönhet.

Pilgrimsbandets violetta träpärla utmanade oss.

- Vad gör mitt liv komplicerat? Vad är det som hindrar oss från att leva så enkelt att livet känns gott igen?

Marinan i Karlskrona.

Förra söndagen fick vi höra berättelsen om den rike mannen som längtade efter evigt liv. Han hade hållit alla buden men ägde mycket, och det höll honom fast.
Jesus uppmanade honom att gå och sälja allt det som band honom.

Enkelheten skulle göra honom fri. Där skulle sinnesfriden få plats, istället för det materiella överflödet. Kan det vara så även för oss?

Herre, visa mig Din väg...

Enkelhet eller överflöd?

Inne i en stor industrilada höll ungdomarna på med skejting, som en lekfull balansakt.
Ja, livet är en ständig balansakt där vi ibland har för hög fart och missar målet, eller ingen fast alls och står bara stilla...

Väggarna fick ljudet att studsa och förmeras till hårda stötar. Sådant hör bara en pilgrim som går på mjuka sulor. När man är mitt uppe i sin idrott ligger fokus någon annanstans och man är inte medveten om oljuden som stör.

Utmaningen för mig är att behålla friden inuti när det bullrar utanför. Det är inte alltid jag klarar det.
Just därför är dessa stadspilgrimsvandringar en sådan god övning att inte låta sig dras med i hetsen.

Skejthallen.

 

Vid Stumholmen tog vi fram den blå pärlan och fick några ord om Tystnad.

TYSTNAD.

Jag kan inte låta bli att skoja om detta med tystnad när vi ska vandra på Stumholmen...

Tystnad i våra sammanhang är dock inte att vara stum, inte heller att vara tigande tyst i betydelsen att vara ovillig till att kommunicera.

Nej, tystnaden är lyssnade.

Det är pilgrimens protest mot allt som bullrar, väser, plingar och tar fokus från det som är viktigt - mitt hjärta, och Guds.

- Hur ska Gud kunna tala och bli hörd om vi inte stillar oss?
Även våra böner behöver tystna ibland för att vi villkorslöst ska kunna lyssna till det Herren vill säga oss.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA
ORDLÖS, STILLA, UTAN KRAV.
KLARA RYMDER, ÖPPNA DAGAR
HÄR EN STRAND VID NÅDENS HAV.
Sv Ps 522.

Jo! Gå med mig.

Marinmuseet med sin nybyggda ubåtshall ligger mäktig på Stumholmen.
Vi gick längs bryggan med doft av tjära och saltstänkt hav.

Stora krigsfartyg låg förtöjda. Tremastaren Jarramas låg längst ut. Vi rundande galjonshallen och satte oss i lä nära den lilla fyren, med utsikt över Verkö och Möcklöbron långt bort.

Armbandets gröna pärla fick nu uppmärksamhet.

BEKYMMERSLÖSHET.

- Dessa krigsfartyg vilka känslor väcker de? Skapar de bekymmerslöshet eller mer bekymmer?
Är försvaret nödvändigt? Eller är gränslöshet bättre?

Och vilka inre försvar har vi? Kan vi vara utan dem. eller måste vi ha en inre sköld mot det som kan möta oss?

Försvarsmakten vid Marinmuseet.

I Bergspredikan uppmanar Jesus folket att inte göra sig bekymmer för morgondagen. Var dag har nog av sin egen plåga. Vi ska inte skapa fler än nödvändigt med vår oro.

I dagens evangelium berättas om den blindfödde tiggaren som fick synen tillbaka.
Jesus bröt mot sabbatsbudet och gjorde en deg av jord och spott (som ansågs ha botande egenskaper) och strök på mannens ögon.
Innan han trodde, fick han uppleva trons kraft!

Anklagelsen att hans blindhet var ett straff för synd avvisade Jesus med en gång.
Tiggaren var blind från födseln, så han hade ju inte kunnat hinna synda något... Men inte heller hans föräldrar hade någon skuld.

Men varför drabbas vi då av alla dessa bekymmer i livet?

Jesus är mycket tydlig då han säger, då och här och nu:

DETTA HAR SKETT FÖR ATT GUDS GÄRNINGAR SKULLE UPPENBARAS PÅ HONOM.
Joh 9.

Detta ord betyder mycket för mig!
Alla de plågor vi går igenom kan Gud använda för att visa sin storhet och förvandlande kraft!

- Käre himmelske Far, visa då Dina gärningar på oss var och en! Kom och vänd vårt öde, förnya oss, välsigna oss...

VISA OSS HERRE DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN!

Visa dina gärningar för oss!

Vår pilgrimsvandring fortsatte runt strandpromenaden på Stumholmen, förbi militärens f d amfibie-plan-hangarer och runt på andra sidan, där motvinden och solnedgången mötte oss.

Som väl är finns det bänkar utsatta överallt, så trötta vandrare kan sitta och vila en stund.

Vi måste få leva livet i den rytm som naturen bjuder. Låta vilan få komma med kvällsmörkret.

Den gula pilgrimspärlan talar om detta.

LÅNGSAMHET.

Nyckelordens bönearmband.

När detta bönearmband formades var tanken att under solens gula strålar orkar man inte gå så fort. Ta det lugnt. Vandra långsamt i värmen. Och kylan.

Pilgrimen gråter över vår tids tempo där så många drabbas av stressens utmattning. Tiden bränner ut oss, men det var inte så det var tänkt.
Vi måste få hitta tillbaka till den rytm som kroppen är skapad för.

Och hjärnan.

Farmor och farfar led inte av stress på samma sätt. De var oroliga för regnet - att det skulle regna för mycket, för lite och vid fel tillfälle då skörden skulle in. De hade ett lugnare livstempo.
Kan vi hitta tillbaka till det?

Lugnare livstempo.

Vi sjöng pilgrimssången "Visa mig Herre din väg", tonsatt av Lunds stifts pilgrimspräst Magnus.
Det var skönt att få sjunga.
Vi sjöng hela vägen upp mot Fredrikskyrkan, längs hela Norra Kungsgatan.

I MIN GUD HAR JAG FUNNIT STYRKA
I MIN HERRE HAR JAG ALLT!
HAN HAR ÖPPNAT FÖR MIG EN VÄG
OCH BYTT MIN ÄNGSLAN I JUBELSÅNG!

En telefonerande söndagsflanör vände sig om. Någon på en balkong hörde oss genom det öppna fönstret.

TACKA HERREN TY HAN ÄR GOD!

Några enkla pilgrimer spred sin glädje längs stadens trottoarer. Till förvåning och välsignelse.

Funnit styrka.

ANDLIGHET.

Enbart materialism ger inte människan mening. Den är nödvändig, men inte själva målet för livet. Pilgrimen påminns om alla dimensioner - kropp, själ och ande. Hur gör vi plats för andligheten?

Tack och lov lever vi med religionsfrihet. Det finns ett smörgåsbord av andlighet, men allt mättar inte.
Det brandgula pärlan påminde oss om den goda andligheten som inte förnekar Gud som skaparen, Jesus Kristus som Guds son och den Helige Andes närvaro.

Gjort plats för andligheten?

DELANDE.

Vi sände några goda tankar till alla dem som gått före oss, och delat med sig av sina insikter.
Delandet är en glädje. Särskilt att få ge av sina erfarenheter när de tas emot av dem som behöver.

Pilgrimens sista röda pärla i armbandet talar om kristendomens kärna. Gud själv är den som ger liv. Kristus ger sitt liv, där försoningen blir det djupaste delande vi kan uppleva.

Stor tacksamhet!

Tillbaka på Stortorget igen ställde vi oss i cirkel, med högra handen in mot mitten och den vänstra utåt mot stan, i alla riktningar. Detta är mitt sätt att förmedla välsignelsen, som den omslutande bönen "caim" i Helig Dans.

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER...

Fredrikskyrkan. Början och slutet.

Nu får vintertiden komma.
Men sluta krångla och se till att behålla det ena eller andra!
Sandalerna får gå in i garderoben och höstkängorna ska fram. Men min pilgrimsstav är med mig hela året runt!

Pax et Bonum.

Frid och allt gott.

Eder pilgrimsledare Helene F Sturefelt,

- som inte gillar internets komplicerade värld... Det tog hela veckan att lösa tekniken kring webbmodem, SiM-kort och svullna batterier... Suck. Men när det väl fungerar, då är det bra!

Jag hoppas du har glädje av dessa digitala repriser av våra fysiska vandringar.
Nästa gång får du följa med, om du har möjlighet.
Vi ses!

Alltid på väg.