NÅGOT ÄR MYCKET FEL

Regnoväder.

Något är fel, mycket fel.

Vi blir allt mer främmande i det samhälle vi skapar. Vi förstår allt mindre, ser allt färre sammanhang, finner ingen mening, orkar inte hänga med och känner oss allt mer otillräckliga.

Det hänger en irritation i luften. Tiden krymper och stressen tar oss.

Här om dagen kom jag cyklande till affären och skulle parkera. Just vid cykelställen är det ingen parkering, men där ställde sig en snygg BMW så att jag var tvungen att tvärbromsa. Den tunga väskan på pakethållaren ramlade av och klämman vreds helt ur läge.

- Här är ingen parkeringsplats, sa jag till den unga bilföraren, med uppskrämd puls.
- Det skiter jag i! sa han.
- Det var ingen bra attityd, svarade jag och tittade på hans barn. Vilken pappa hon hade...

Han kunde ha bett om ursäkt, eller förklarat sig i hyfsad ton. Men det kändes som kriget och jag hade ont i magen resten av dagen.

Något är fel.

Det skiter du i.

 

En annan bagatell, idag.
Jag var ute och gick och njöt av de små träddungar vi ännu har kvar i staden. Men överallt låg cigarettpaket och dryckesförpackningar. Suck.
Jag började plocka. Städade rent.

Ett gäng killar kom gående från affären upp till sin skola. Jag höll upp skräpet och frågade:
- Känner ni till vem som slänger skräp så här?
- Nä, sa de och mumsade på sina chokladbitar och sörplade sin Redbull.
- Hoppas ni tar hand om ert skräp...
- Öh.. va... ? Va' sa hon??

Strax kom nästa gäng och jag sa samma sak. Ett par invandrarkillar höll sitt skräp i handen och sa:
- Javisst!
- Jag kan ta det här i min påse, sa jag och vi log mot varandra.

Vilken skillnad!
Det ena gänget ouppfostrade mot vuxna, de andra respektfulla. Hur kommer det sig att svenska föräldrar tappat så mycket av sin föräldraroll? Varför finns ingen artighet? Varför är det så dåligt med respekt och gränser?

Något är mycket fel.

Vad gör du där?

Vi tar det ett steg till.

Stressen och gränslösheten skapar olyckliga människor. Värst är det för tonåringar som ännu inte fått perspektiv och insikter till att lösa livets motgångar.
Allt fler mår allt sämre.

Trots att vi har det allt bättre, materiellt sätt.

Och så lurar vi oss själva.

Jag läser en god men skrämmande tidningsartikel om psykisk ohälsa. Rubriken är "De som begär självmord är inte psykiskt sjuka".

Tack och lov så har vi äntligen börjat tala om psykisk ohälsa. Allt fler ordnar föredrag och bjuder in till sammanhang där människor kommer till tals om hur det är att hamna bredvid samhället, ofta helt utmattade och utbrända.

Förtvivlan kan leda så djupt att ångesten blir vardag och driver en sakta ut ur livet... tills man bestämmer sig för att avsluta det.
En kontaktperson för SPES i Karlshamn skriver:

- Det är många gånger frågan om en ung och medveten människa som har förstått det hela med den hypertekniska utvecklingen med sina allt hårdare krav.
Hon orkar inte hänga med, känner sig otillräcklig inför anhöriga och omgivningen, ser ingen framtidsvision och tycker sig inte platsa någonstans i det moderna samhället.
Slut citat.

Gråter.

Att inte platsa.

Att inte finna sin plats. Eller få plats. Att känna sig som ett skräp.

Att vara en främling i sin hemmiljö.

Ogripbar. Ointressant. Omöjlig att leva i.

Ibland när jag åker tåg händer det att det uppstår förseningar som inte beror på tekniskt krångel, utan på att en människa valt att hoppa framför tåget.
Det är så fruktansvärt tragiskt! Det är så fel. Och det är så grymt fel att låta andra utföra döden åt en!

Och så sitter man där och retar sig på att man kommer för sent hem till middagen...

Försenad. P g a döden.

Insändarskribenten fortsätter:

- På flera tusen suicidfall är det bara 2-4% av dem som räknades som psykiskt sjuka, allt enligt en omfattande studie i Tyskland.

- Samtidigt blir situationen inte bättre med alla TV-dokusåpor där aktörer med alla medel försöker förnedra varandra för deras utseende, kunskapsbrister och där mänsklig värdighet lyser med sin frånvaro.
Det vardagliga livet sexualiseras, våldet legaliseras, det onda blir det goda och allt detta blir 'det verkliga livet' för många unga tjejer.
Slut citat.

Jag vill bara gråta.

Detta är konsekvensen av att vi inte velat sätta gränser mot det destruktiva inom film, internet, instagram och andra media. Det "sunda förnuftet" finns inte, bara en lust att se hur långt man kan tänja gränsen för yttrandefriheten.

Är det det vi vill bjuda våra barn och ungdomar på? Förnedrings-TV, som skapar aggressiva kommentarer i verkliga livet vid cykelstället på parkeringsplatsen?!

Ansvarslöshet och girighet som gör att man skiter i sin närmiljö och kan skräpa ned hur som helst?

Utan respekt.

Jag flyr och ägnar mig åt gamla svartvita svenska långfilmer från 1940-talet. Då var livet ännu inte exploaterat, och bondesamhället och kyrkan fostrade fortfarande det unga släktet till respekt för de äldre, naturen som man brukade, och Gud Fader själv.

Barnen bockade artigt och sa:
- God dag farbror!
- Tack så mycket, tant! Vet tant vad klockan är?

Visst fanns det förtryck och hårdhet också då, men livet var inte gränslöst och respektlöst på det sättet vi ser idag.

I en scen, djärv för sin tid, står en tonårsflicka i beteslandet med hacka i handen, klädd i bikini á la 50-tals modell, med sitt konfirmationskors runt halsen. Det är prästens dotter.
Bonddrängen säger:
- Här trängs högfärden med heligheten mellan brösten...

Sexualiteten började ta plats i filmrullarna.
Romantiken fick konkurrens.

Romantisk romantik.

 

Vi blir allt mer främmande i det samhälle vi skapar. Vi förstår allt mindre, ser allt färre sammanhang, finner ingen mening, orkar inte hänga med och känner oss allt mer otillräckliga.

Unga människor reagerar helt rätt på ett sjukt samhälle. Men det skall inte behöva leda till något så svårt som att behöva ta sitt liv, som enda sättet att orka med... : ((
Katastrof!
I ett gott samhälle får vi alla plats, känner oss hemma och förstår sammanhangen.

Det var i min egen svajiga ungdomstid som jag tog tumgreppet i min Bibel och fann Guds närvaro.

JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY DÄR INGEN BOTTEN ÄR... Psaltaren 69:2.

Men.

GUD DROG MIG UPP UR FÖRDÄRVETS GROP, UR DEN DJUPA DYN. HAN STÄLLDE MINA FÖTTER PÅ EN KLIPPA, HAN GJORDE MINA STEG FASTA.
Psaltaren 40:3

Det finns en ljusning.

Men de hoppfulla texterna blandades också med svidande sanningar om laglösheten.

DET SKALL DU VETA, ATT I DE SISTA DAGARNA BLIR TIDEN SVÅR.

DÅ KOMMER MÄNNISKORNA BARA ATT TÄNKA PÅ SIG SJÄLVA OCH PÅ PENGAR, BLI SKRYTSAMMA, HÖGMODIGA, FRÄCKA, OLYDIGA MOT SINA FÖRÄLDRAR, OTACKSAMMA, OGUDAKTIGA, KÄRLEKSLÖSA, OFÖRSONLIGA, FULLA AV FÖRTAL, OBEHÄRSKADE, VÅLDSAMMA, FRÄMMANDE FÖR ALLT GOTT, SVEKFULLA, HÄNSYNSLÖSA OCH INBILSKA.

Hjälp, det här är ju en uppräkning av dagstidningarnas nyhetsrubriker med sitt bittra innehåll!

Paulus skriver vidare i sitt andra brev till Timotheos:

DE ÄLSKAR NJUTNINGAR MER ÄN GUD.

DE BÄR FROMHETEN SOM EN MASK MEN VILL INTE VETA AV DESS KRAFT.
2 Timotheusbrevet kap 3.

Något är mycket fel.

Himlen gråter våra tårar.

Men när laglösheten finns beskriven så finns det också en väg igenom den.

… TA EMOT DEN KÄRLEK TILL SANNINGEN SOM KUNDE HA RÄDDAT DEM.
2 Tessalonikerbrevet 2:10.

Civilkurage. Vänliga frågor.
- Hur mår du?

Böner. Varma förböner.
- Får jag be för dig? Jesus älskar dig.

Omtanke. Jag ser dig.
- Kom in på en kopp kaffe!

Medan jag vägrar laglösheten, får jag mina snytingar. Vi har inget val. Stå upp för sanning och rätt, för kärlek och trofasthet, där respekt och ansvar gör livet gott igen.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG OCH VARE DIG NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE MOT DIG OCH GIVE DIG FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.
AMEN.

Varmaste hälsningar, Helene F Sturefelt,

- väldigt mycket Tant,
- med tack till Ilpo Okkkola, som skrev artikeln i lokaltidningen, och allt gott arbete som föreningen SPES gör i förebyggande syfte.

Kom in!