PILGRIMSVANDRING Sju Nyckelord, Marieberg

Treenigheten blommar!

Det får inte gå för fort.
Långsamhet gör gott. För våren, som håller på att ta sig igenom växtlighetens vinterskal och för oss människor, som sakta vaknar till liv igen.

Nu har den första vårvärmen anlänt till Karlskrona!
Vinterjackorna var för varma och vindarna var milda. Åh, så skönt!

Följ med på en pilgrimsvandring i Mellanstaden.
Ja, den heter så... Varje kommun har sina bostadsområden som växer fram "mitt emellan" och som får lägre status, fast det får man inte säga. Just därför är kyrkans närvaro desto viktigare!

Bästa Kungsmarkskyrkan.

Den moderna pilgrimen söker inte bara natursköna upplevelser, nej, framför allt handlar det om att gå med Gud i bön, precis där man är.
Herren manade mig att gå mellan Kungsmarken - Marieberg och Gullaberg.

Mitt vaksamma naturöga ser att en gång i tiden har det stått en stor ekskog här, i Karlskrona stads norra utmarker. Ännu finns stora träd kvar, och mellan dem har man byggt stora huskomplex.

Här ska vi vandra!

Visa mig, Herre, din väg.
Och gör mig villig att vandra den - vill jag det?

Ja, vi var fem villiga personer som sändes i väg av kantorn med bön och psalmsång:

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET
SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
NÄR VÅR VANDRING BLIR LÅNG OCH SVÅR... Sv Ps 298.

Vandringsfolk.

I handen höll jag den senaste bönekransen från Pilgrimscentrum i Vadstena - sju färgglada bönepärlor, ett för varje nyckelord.

Allt sedan Hans-Erik Lindström formade dessa protestord mot "ill-färden" - inte väl-färden - så har många reflekterat och utvecklat tankarna.
I armbandet finns små, svarta pärlor mellan de stora. Och de sju stora pärlorna kan också representera veckans sju dagar. Det blir extra intressant!

VIT - Friheten. Söndagen, Herrens dag. Absolut är det frihetens dag!

VIOLETT - Enkelhet. Måndagen, arbetsdag. Vi börjar enkelt.

BLÅ - Tystnad. Tisdag. Prata inte för mycket. Ta en tyst retreat på kvällen.

GRÖN - Bekymmerslöshet. Onsdag. Nu tornar arbetsuppgifterna upp sig. Bekymmer kommer och oron växer över att klara av alla krav. Det gör vi inte...

GUL - Långsamhet. Torsdag. Bromsa ned när andra växlar upp. Ge dig själv marginaler.

ORANGE - Andlighet. Fredag. Många religioners faste- och bönedag.

RÖD - Delade. Lördag. Vi behåller inte det vi fått. Ge det vidare. Med glädje. Nu håller vi helg.

Nyckelordskransen.

Karlskrona är en kuperad stad. Bergsknallar över allt. Först så går det upp så går det ned så går det uuuppp…

Med den vita bönepärlan i hand bad vi stilla för dem vi mötte. Hälsade på några, vinkade på barnen.
På innergårdarna var grillar igång och glada skratt hördes. Kvinnor med svarta sjalar tittade och vi log tillbaka.

Så märkligt, här springer barnen fritt... Inga bilar, inget ont, bara trygghet. Det var länge sedan jag såg barnen leka på detta vis!
Vad då "låg status"...?
Här samlas folk på uteplatserna med naturskog runt omkring och barnen är fria.

Det var deras FRIHET som gav denna bönepärla sitt innehåll. Tack!

Uppåt.

Vi vilade på en bänk.
Tänk så många livsöden det finns bakom varje fönster.

Den violetta pärlan påminner oss om ENKELHETEN. Det är fastetidens färg. Att träna sig i att avstå. Var förnöjsam.
Jag har så det räcker. Säkert du med. Annars kan du få lite av mig.

Eller som Gandhi sa:

- Lev enkelt, så att andra helt enkelt kan leva.

Och nedåt.

Den blå tystnadspärlan var en utmaning...
En man trimmade en moped, som osade. Bilar körde och infartsledens buller brusade. Järnvägsbommarna gick ned och tåget kom.

Stadens ständiga ljud.

Går det att bevara TYSTNADEN inom sig?

Det är inte tigande vi vill ha, det är den vilsamma tystnaden där vi är överens att vi inte pratar just nu. Utan lyssnar. Känner. Tänker våra egna tankar.

Och söker Guds Närvaro.

Buller och bång.

Profeten Elia fick erfara att Gud inte var i den stormande stormen, inte i åskan och inte heller i dundret.
Men i den stilla susningen var Herren...

En anledning till att vi har tappat tron är just allt detta buller. Ventilationsfläktar, kopieringsmaskiner, TV-apparater eller musik i örat. Reklam, prat och tjat.

Guds Ande tränger sig inte på. Gud inväntar vår fulla närvaro.
Denna ljudmatta stänger ute vår förmåga att uppfatta Guds närhet. Det är inte bra.

Den blå pärlan låg intensiv i min hand.

Intensiv tystnad.

Även i Frälsarkransen finns dessa ord med, men på ett annat sätt. Det visar bara hur viktiga de är!
Nu kommer vi till nyckelordens fjärde bönepärla - den gröna.

Gör er inga BEKYMMER. Planera gärna, men bekymra er inte.

Jesus säger:
- Jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Han är stigfinnaren. Jesus går först. Han banar väg. Vi följer efter.
Och när vi hamnar i de situationer att vi måste ta täten bland våra medmänniskor och gå först, så går Jesus ännu mer före...

… vad gäller förmågan att älska, förlåta, upprätta och leva i hoppet.

Jag tyckte gräset var ovanligt grönt denna aprilsöndag den 7:e.

Skönt vid Marieberg.

Som sagt, en pilgrim går LÅNGSAMT.

- Det är fult att skynda sig, sa Skalman, och drog sig tillbaka i sitt skal.

Det är skönt att ta det lugnt. Ge sig själv marginaler. Gott om tid. Tacka nej. Tacka ja - till sig själv och de egna behoven.

Att gå på pilgrimsvandring är en upplevelse av meditativ tid. Tillsammans förstärks detta intryck.

I grässlänterna växte vårblommor och lyste solgult. Vintergäcken har dragit sig tillbaka, men nu ser vi de spröda vårlökarna och den fetare svalörten. Den första har långa smala blad, den andra har runda bladrosetter i marken.

Svalört med bladrosetter.

De blev en sinnebild av våra olika personligheter. Och framför allt ropade de gula färgklickarna till mig:

- Långsamt, långsamt! Sakta, sakta!

Och jag svarade i mitt hjärta:
- Jag vet... Men det här samhället har stressat sönder mig och tvingat mig göra allt för många saker i med allt för lite tid...
Länge höll jag den gula bönepärlan i min hand.

Min bästa vän.

Mariebergs bostadsområde övergår till nästa, som heter Gullaberg. Det är fint!
Husen är byggda med en lekplats i mitten, och i mitten av den står ett körsbärsträd.

Vårvärmen hade fått trädet att öppna sina första rosa blommor, mot den himmelsblå himmelen.

Det var mycket vackert, denna Herrens dag.

Den orangea pärlan lyfter fram ANDLIGHETEN. Hur ska vi förstå det ordet? Vad är motsatsen?

Saker, prylar och konsumtion är motsatsen, men inte tvunget materialism. Själva ordet "materialism" kommer från ordet "mater" - moder - Hon som mättar. För hundra år sedan var Sverige ett fattigt land. Då var materialismen till stor välsignelse och tacksamhet.

Men när den kväver andligheten, då missbrukar vi den.

Motsatsen blir då "ogudaktighet".

Gullaberg, snart i rosa.

I kyrkan lever vi vår andlighet i gemenskap med Helige Ande. Kristendomen är inga system eller regler. Nej, det är relation, med Jesus Kristus.

Vi bad för alla de tre stora religionerna vi har i vår närhet - om samförstånd mellan kristna, judar och muslimer.
Men framför allt bad vi för frälsning, för oss alla, om befrielse från det som binder i synd och tynger ned oss. Den kristna människans frihet är alldeles underbar!

Och det är Sanningen som skall göra oss fria, säger Jesus, inte vi själva, inte våra föreställningar, meditationer eller gärningar. Sanningen om vad Jesus har gjort för oss. Så fantastiskt att vi får möta honom!

Orange för Andlighet.

Nu var vi tillbaka vid Kungsmarkskyrkan.
Vi satte oss i församlingshemmet och släckte törsten med vatten och kaffe. I den ordningen.

Den röda pärlan uppmuntrar oss till DELANDE.

På denna vandring har vi delat tid med varann. Vi har bjudit på vår närvaro. Någon delade en dikt, andra vad de upplevt.
Och vi hade alla röda rosor på kinden, av solsken och engagemang.

Kyrkklockorna kallade till mässa.

Välkommen tillbaka!

 

 

Vi gick in i kyrkan och ställde oss framför altaret. Vi mottogs med bön och andakten inom oss var stark.
Nattvardsgåvorna var framdukade, med violett kläde. Bot och bättring. Fastetid. Enkelhetstid.

Vi brast ut i sång:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSGÅNG... Sv Ps 297.

De textila bilderna på väggen visar bekymmerslösheten från Bergspredikan.

- Se på himlens alla fåglar, de sår inte och skördar inte, men er himmelske Fader föder dem.
Och se på ängens liljor hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men inte ens Salomo i all sin prakt var såsom en av dem.

Kungsmarkskyrkans altare.

På tåget hem hade jag med mig min pilgrimsstav.
- En sådan hade min farfar i mitt hemland.... sa en mörkhårig man och tittade med hemlängtan på min stav.
Kanske likande den en herdestav?

Våra ögon möttes och inga avstånd fanns.

Vilken fantastisk vandring, i all sin enkelhet! Till fots. På räls. Med stav. Med öppet hjärta.

Lunds stifts pilgrimsmärke.

Vit, violett, blå, grön, gul, orange och röd. Ett ord för veckans alla dagar. Och jag sjunger för mig själv:
- Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord! Röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord! Och alla gråa vuxna.

Er pilgrimsledare,

Helene F Sturefelt,

- som tappade nyckelordskransen bland svalörten men återfann den, nätt och jämt.

Nästa pilgrimsvandring i "staun" blir den 28 april. Samling vid Fredrikskyrkan. Välkomna!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Kransblommig plister.