LJUSET GÖR ONT - ICEHOTEL #206

Kaamos Aurinko.

Ljuset gör ont.
Vi går plötsligt över från mörker till ljus. Över en natt är vintertid utbytt mot sommartid.
Det blev inte lättare av att vi just den dagen förflyttade oss från norr till söder, från Jukkasjärvi i Kiruna kommun till Sölvesborg i Blekinge.

Ljuset gör ont.

Vi talar om höstmörkrets depressioner, men sällan om vårljusets svårigheter.

Det är inte självklart att ställa om så kvickt från det ena läget till det andra.

Kanske handlar det om olika mänskotyper också. Den som vill synas trivs i ljuset.
Den som inte vill synas, är hellre kvar i mörkret där skuggorna är milda.

Följ med till ishotellet i Jukkasjärvi - ICEHOTEL - där jag vill dela med mig av en upplevelse i en av de nya sviterna.

Jukkasjärvi Icehotel 2019.

Konstsvit #206 heter KAAMOS AURINKO.

Från mitten av december till mitten av januari stiger inte solen över horisonten här uppe i norra Sverige. Det indirekta dagsljuset vara bara några timmar mitt på dagen, och det skapar ett magiskt pastellfärgat ljus - Kaamos.

När vi var i Jukkasjärvi i november kunde vi se solen vila på bergskanten en liten stund, sedan drog den sig tillbaka.
Skuggorna blev långa, de längsta jag sett.
Berget Puimonen tog hand om solen.

Bygger. November 2018.

Sedan suddades linjerna ut.

Ljuset utomhus och inomhus flöt ihop. Is-teknikerna som arbetade med att bygga upp det nya ishotellet - som jag strax skall visa bilder ifrån - fick uppleva både kaamos-ljus och norrsken; Aurinko.

Med ögon känsliga för grönt? Brunt? Blått?

Nej, ögon känsliga för ljus över huvud taget!

Svit 206.

Med andäktighet gick vi in i de nya konstsviterna. Det är fem minusgrader där inne, nästan kallare än ute. Andedräkten rök om oss.

En rund öppning, som i barndomens snögrottor, fast mycket större, väckte min fantasi och livsglädje.

Det var ett milt och vackert ljus där inne, skönt för både själ och sinne.
Mina ögon fick vila.

Men bara en kort stund, för plötsligt ändrades allt...

Något börjar förändras.

De tre konstnärerna Katarina Wyss, arkitektjournalist i Zürich, Veronika Mayerböck, ljusdesigner, arkitekt och dansare från Wien samt Frank Dittmann som arbetar tvärvetenskapligt med konst, design och arkitektur, har skapat detta konstrum #206 - Kaamos Aurinko.

De berättar om sin skapelse:

"Den arktiska sommarsolen har gått i ide i ICEHOTEL och hittat ett isigt näste som skydd mot de långa vintermånaderna.
Ditt första möte med sviten är med vinterns mörker och polarnattens skymningstoner.

Djupare in i dunklet stiger du över tröskeln in i midnattssolens tempel, där varma nyanser fyller det kupolformade rummet.

Genom att använda ljusets och snöns karaktäreristiska egenskaper ställer Kaamos Aurinko Nordens två mest extrema årstider mot varandra.
Sviten inbjuder gästen att uppleva såväl polarvinternatten som sommarens varma midnattssol."

Det blev allt starkare.

De gömda LED-lamporna trollade med ljuset och spelade upp årstidernas alla känsloregister!

Det var magiskt.

Där hade jag velat stanna...

Ljuset gjorde inte ont där.

Jag tänkte på Jesusordet:

     KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT.
    OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT
       FÅR HELA DIN KROPP LJUS.

    MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT
       BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP.

    OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER
       HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET...
                                                             Matt 6:22

Klart eller grumligt?

Jag är inte säker på att vi bara ser med ögonen. Vi ser lika mycket med vår erfarenhet, liksom vi kan se med vår fantasi och våra inre föreställningar. Visualisering och dagdrömmar är lika verkliga som det fysiska ögats upplevelse.

Vi som är högkänsliga, HSP, har fått en gåva att kunna se djupare, längre och före... än den som är normalt seende.
Det gör att vi upplever den yttre verkligheten mycket starkare än vad du gör, som är normalbegåvad...

Ljuset gör ont.

Nejdå, inte alls! Det är så skönt att det äntligen är ljust igen och mörkret är borta!
Jodå, så är det för de flesta, men det är viktigt för mig att berätta att för ca 10-15% av befolkningen så är det tvärtom.

Och som fotograf är det milda ljuset med utsuddade skuggor det bästa fotograferingsljuset!

Korridoren till konstsviterna.

När ögat grumlas av svek, våld och allmän fulhet, då grumlas det. När erfarenheten består mer av hot och gräl än av tillit och uppmuntran, då grumlas ögats seende.
När förtryck och synd blir som en grå starr i ögat, då kan det smitta av sig på hela livet så att man hamnar i destruktion eller cynism.

Om denna mänskliga grumling tar sig ända in i själen, och djupast sett in i vår ande, då grumlas vår Gudsbild och det blir nästan omöjligt att erfara Gud.
Hur djupt blir då inte mörkret...

En omvändelse måste till. En befrielse. En gudomlig Optiker som kan rena ögongloben från sotpartiklar, närsynthet, starr och lång-sinthet…

Ill-dåd! Inte välfärd. Ill-färd.

Inne i Kaamos Aurinko var det alldeles rent och vitt.

Det var som att befinna sig inne i ett öga! Mitt öga. Guds öga.

I detta seende bor alla färger, alla årstider och alla känslor. Här inne, i denna närvaro, gör ljuset inte ont.

Och i mitt hjärta hörde jag en sång av bön sjungas:

       TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA
       I DITT LJUS SER VI LJUS... Psaltaren 36:10.


Kanske var vi längst inne vid själva livets källa?

Jag lyssnar efter känslan. Jag känner vad det frusna vattnet vill förmedla. Mitt inre öga är helt klarvaket.

Denna is flöt förra året som starkt vatten i Torne Älv. När vintern kom, stillade det sig och förvandlades till is, skördad och uppsågad till dessa stora isblock som formar den ena sviten efter den andra.
Med varsamma händer.

Det är så mycket mer än det vi fysiskt "ser".
Formen berättar om innehållet. Innehållet förmedlar syftet. Och syftet är förundran. Och kärlek!!

Vid livets källa?

#301 Whishful Thinking.

 

Jag far så illa i detta "ill-färds"-samhälle, skändat av konflikter, krig och naturskövling. Jag tror inte du förstår hur djupt det sargar min själ.
Någon väl-färd är det inte längre. Vi färdas inte väl.

Men att då få vistas en stund i norra Sveriges orörda natur, där respekten är större än exploateringen, det gör hela mig så gott, så gott!

Och se, det var mycket gott!


Namnet Jukkasjärvi härstammar från ett samiskt ord som betyder "mötesplats". Byn är en historisk marknadsplats där människor från när och fjärran har träffats sedan urminnes tider.

Nu fördjupas mötesplatsen med konstens hjälp. Vintern är den nya turistsäsongen, där naturen hjälper många tillbaka till respekten för skapelsen.

Av 20451 personer boende i Jukkasjärvi församling, så tillhör 14753 personer av befolkningen Svenska kyrkan. Ju närmare naturen, desto mer självklar är Gudstron. Håller du med mig om den slutsatsen?

Naturen vittnar om Skaparen.

Jag låter min tacksamhet och längan få ta ord ur Psaltaren igen. De urgamla orden bär än idag.
Och erfarenheten från konstsviterna förstärker detta.

HERRE, UPP TILL HIMMELEN RÄCKER DIN NÅD, OCH DIN TROFASTHET ALLT UPP TILL SKYARNA.

DIN RÄTTFÄRDIGHET ÄR SOM VÄLDIGA BERG, DINA LAGAR SOM DET STORA HAVSDJUPET,
BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR HJÄLPER DU, HERRE.

HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!

MÄNNISKORS BARN HAR SIN TILLFYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA.

DE BLIR MÄTTADE AV RIKA GÅVOR I DITT HUS, OCH AV DIN LJUVLIGHETS STRÖM GER DU DEM ATT DRICKA.

TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA. I DITT LJUS SER VI LJUS.
Psaltaren 36:1-10

Midnattssol möter midvinterljus.

Sakta värms Torne Älv upp av vårljuset. Snön kommer att smälta, medan det här nere i söder redan finns tussilago, svalört och gröna trädgårdshäckar!
Vilket rikt land vi har!
Och så klokt av oss att inte bygga ut de sista orörda älvarna!

Nu låter jag mig omfamnas av detta milda vinterljus, där mörkret är en vän, inte en fiende, och tar på mig solglasögonen och går ut i Blekinges kontrastrika aprilljus.

Ljusskygga hälsningar,

Helene Sture Icefelt,

- isförtjust vinterälskare, blyg konstnjutare med förkärlek till vitt och blått,
- med tack till Icehotels skapare Yngve Berglund och hans konstnärsteam!

Välsignelser till er alla.

Varm is!

P.S. Alla foton är tagna utan filter, av Sturella, alltså jag...