ISEN på TORNE ÄLV

Enorma isblock i Jukkasjärvi.

Sakta stannade vattnet.
Minusgraderna tog över det nordliga landskapet allt mer, och den stora älven brusade allt mindre.

Det var oktober och Torne Älv blev allt mer stilla.
I november låg isen tjock och människan hade fått fast vintermark under fötterna att gå på.

Klövdjur och tassdjur kunde nu springa över till nya jaktmarker. Vintern ger stora möjligheter.

Följ med upp till Abisko, Kiruna och Jukkasjärvi!

Kiruna kommun.

När andra åker söderut, drar jag norrut.

Jag älskar snö och is!
Vintern är min bästa månad, när naturen går till vila och kylan fryser ned marken och de små skadedjuren.
Det gråa och mörka får nya konturer och allt blir så oändligt vackert. Mörkret ger tillåtelse att vila och sova lite mer.

Den nödvändiga återhämtningen.

Förra året var vi också i Jukkasjärvi och såg vi hur is-teknikerna började bygga det nya ishotellet. Isen skördas i mars och förvaras i det enorma fryshuset. Nu förvandlades de två ton tunga blocken till igloo-liknande formationer.

Undrar hur det  blev?

Vi ska strax titta efter.

Mot nya ishotellet.

 

I förra veckan, sista veckan i mars, såg vi hur is-teknikerna just hade skördat färdigt årets mängd av Torne älvs frusna vatten. Dessa block kommer att användas om ett drygt halvår då nästa konsthall skall uppföras.

En enorm såg stod lite längre ut på isen och en gaffeltruck lyfte upp isblocken, ett efter ett, med måtten 2 x 1 x 1 meter.
Varningsskyltar hindrade nyfikna att gå allt för nära.

Hur kan isblocken vara så vackert himmelsblå?

Bor himmelen i detta vatten?

Eller är det mycket kalk i vattnet? Nä, det är nog mest himmel...

Himmel i isen.

Det stora, permanenta is-hotellet har inbyggda kylslingor som håller det kallt året om. Torv och presenningar skyddar byggnaden mot sommaren sol. Där inne är det städse minus 5 grader.

Det nya ishotellet har andra förutsättningar.
Där finns inga kylslingor, och när våren kommer får denna byggnad smälta ned och bli ett med Torne älv igen.

Förgängligheters förgänglighet.

Det är sorgligt. Men livet har sina begränsningar, och de som arbetar med konsten här vet att deras arbete kommer att återgå till naturen.

Konstnärligt kretslopp.

Miljövänligt skönhet.

Tillfällig konst, men den förevigas med våra kameror.

Tur är väl det!

Förgängligheten förevigad.

Isen är alldeles kristallklar här uppe!
Hur är det möjligt?

Eller är det glas?

Inne i isfabriken fräser man ut glas av isen och förpackar dem ned till Stockholms finare restauranter.

Vi träffade grundaren, Yngve Berglund, som såg ut som en äldre bror till Stenmark... och han visade oss runt innan de stängde. Jag förstod inte vem jag hade framför mig, och ställde okunniga och dumma frågor:

- Vad är ditt jobb här?
- Jag har byggt detta.
- Jaha... och vad gör du då?
- Jag fräser is. Det är jag som har byggt allt detta.
- Öh... va' ? Hm... Aha!! Oj, förlåt... eh… Tack!

Pinsamt. Is-vak öppna dig så jag får försvinna! Det var ju själva Mr Icehotel som stod framför oss och visade sitt livsverk.
Men det kunde ju inte jag veta.

Han fick en kram. En varm is-kram, som tack för att han förvandlat den lilla byn Jukkasjärvi till en mötesplats för människor från hela världen!

Isfabriken.

Barnbarnet tittade in i en is-kub.

- Jag ser fruset norrsken, mormor. Ser du strecken! Är det norrsken i vattnet?

- Säkert... Detta vatten har sett så många förunderliga saker. Himmelen speglar sig i det. Visst är det fruset norrsken, mitt älskade barn!

Genom att vattnet i Torne älv flyter så långsamt, blir isen utan luftbubblor. Expansionssprickorna kan man dock se, som uttryck för naturens kraften, som vi måste samspela med.

Ser det ut så i själen också?

Själsspegel?

- Mormor, titta på dem som klättrar där... Det ser ut som pixlar...

Konstrummet "Out of the Box" är inne det stora is-hotellet.

Jag läser:
"Varje dag följer vi livets regler. Vi rör oss innanför ramarna, men nattetid, i våra drömmar, är vi fria att göra vad vi vill.
Vi går utanför ramarna för att utforska. Det hade nog gjort oss gott at emellanåt gå utanför boxen även dagtid - och få nya perspektiv på livet."

Kreatörerna Edith Van De Wetering och Wilfred Stijger vill med sin konst inspirera andra att öppna sina sinnen och låta fantasin flöda.
Detta konstnärspar är återkommande konstnärer till ICEHOTEL, och förra året gifte de sig i sin egen ceremonisal som de skapat!

Någon klättrar. "Out of the Box".

Jag kommer att göra ett antal inlägg framöver och dela med mig av upplevelserna, särskilt av den makalösa is-kyrkan...

To be continued…

Sakta flyter vinterns landskap i mitt sinne. Snö och is mättar min skönhetstörst.
I söder råder mental is-tid, men här bor den varmaste respekt för naturen och dess villkor.

Torne älv har Europas renaste vatten. Naturen är oskadad. Industrin håller sig borta.
Låt det fortsätta så, för skapelsens skull, för Guds skull! För vår och våra barnbarns skull.

Is-varma hälsningar,

Helene Sture Tornefelt,
- som fotograferade Icehotel förra veckan,
- och som gärna återvänder dit, gång på gång...

Icehotel, stora ingången.