PÅSKENS BITTRA KARAMELL

Påskägg, med vad då?

Hittade du ditt påskägg? Fågel, fisk eller mitt emellan. Vad fanns i det?
Sött, surt, segt eller bittersalt?

Att fira, är att levandegöra händelser som inträffat för länge sedan, vilka fortfarande påverkar oss.
Samtidigt händer det ständigt nya saker som skriver morgondagens historia.

Det är starka krafter i görningen. Påskens firande av den sista måltiden, korsfästelsen och uppståndelsen från de döda får en fruktansvärd rekyl av de politiska händelserna just nu.

Notre Dame har eldhärjats. Ytterligare 47 kyrkor i Frankrike har utsatts för attentat denna vår, men det rapporterar inte svensk media.

Sri Lanka har drabbats av terrorbomber som dödat mer än 290 människor. Blodstänk på krucifixet i en av kyrkorna var makabert att se...

Skogsbränder har börjat härja igen i Sverige, där Gislaved är värst drabbat. Marken är redan snustorr och på åkrarna i Skåne är vattenkanonerna redan i gång - och det är bara mitten av april...! Hur ska då resten av sommaren bli?!

Och Ukraina har fått en ny statschef, en komiker... Är det en bittersöt karamell?

Terrordåd på Sri Lanka.

 

Jag nyper mig i armen och vet inte om jag skall skratta eller gråta.
Ena stunden njuter man av sitt eget lilla liv, nästa stund förfäras man över världshändelserna.

Terrordåd. Terrordöd. Bränder. Igen.

Vad har hänt med gamla Europa?

Anti-kristligt våld ökar alltmer.

I Frankrike kommer aggressionerna främst från anarkistiska och feministiska grupper, skriver tidskriften Newsweek som hänvisar till den katolska tidningen The Tablet.
Att vandalisera istället för att kommunicera är djupt ociviliserat. Frankrike har varit ett sekulärt land i hundra år, katolska kyrkan är ingen maktfaktor på det viset - så slå inte!

På Sri Lanka har en lokal islamistgrupp tagit på sig ansvaret för sprängladdningarna som riktades mot hotell och kyrkor. Myndigheterna kände till ännu fler detaljerade uppgifter, men agerade inte...
Varför?

Försent.

Den katolska bloggaren Sam Guzman skriver:

- Vi är arvtagare till så mycket skönhet, sanning och tro, men vad har vi gjort? När jag såg bilderna där en av det kristna Europas stora landmärken brann ned, kunde jag inte låta bli att se en tragisk metafor för kyrkan i väst idag...

Citat ur tidningen Världen idag, 17 april.

Och Carl Bildt skrev på Twitter:

- Det känns som slutet på allt. Europa gråter.

 - - -

 

Det är svårt att hålla undergångstonerna ifrån sig. Det går inte att låtsas att det inte är allvarligt. För det är det!! Hur länge orkar man hålla kaos och destruktion ifrån sig? Har vi redskap till att hantera detta, när kristendomen krackelerar?

På Sri Lanka manar präster och biskopar sina landsmän att genomlida denna långfredagsprövning utan att ta till hämnd... Böner, böner!!

Några av mina muslimska bekanta berättade att:
- Det är just det som är så konstigt med er kristna; ni förlåter. Vi kan göra vad som helst mot er - ni förlåter... Det ger oss ingen respekt. Ni är svaga! Varför gör ni inte motstånd??

Hoppfullt.

Sam Guzman skriver vidare på bloggen The Catholic Gentleman:

- Istället för att fästa vår blick på himlen, som de gotiska valven och rosettfönstren inbjuder oss att göra, har vi försökt dra Gud ned till oss för att göra honom till vår avbild.

Ja, men samtidigt får vi som kyrka inte vara en kontrollfunktion som kväver människors liv, tänker jag, och bruka Guds ord fel.

Ropen från Pontius Pilatus domarsäte ljuder än idag. De som känner och älskar Jesus - och har följt honom på nära håll - ser hans kärlek.
De som står på för långt håll, ser bara sin egen maktbalans rubbas, och de skriker "korsfäst!". De vill hellre se en rövare släppas fri, någon med samma mörka själ som de.

Kan vi egentligen förvänta oss något annat?
Den gudlösa människan ser situationen på sitt sätt, den som har en annan gud ser det från ett annat håll och den tredje biter hårt i chokladäggets stanniolpapper och spottar ut det...

Det skulle ju vara gott.

Fågel, fisk eller mitt emellan?

Det känns som att Påskäggen just nu bara innehåller ondska och hat, sot och mental virus.
Det är sega kolor där myndigheterna ligger ett steg efter. Det är brända mandlar där säkerheten brister. Det är ruttna ägg och bärfisar som gömmer sig i glittriga godispapper och infiltrerar där man minst anar det.

Äppelodlingarna i Kivik är hotade.
Kyrkor och skogar är hotade.
Människors välvilja är hotad. Blodet rann inte bara från törnekronan på korset, det rinner än idag, på oskyldiga.

Behåll lugnet.

 

Men som kristna har vi inget alternativ. Det är försoning och förlåtelse som gäller, samtidigt som vi måste markera gränser mot det destruktiva. Murar behövs inte i paradiset, men i vår värld är de tyvärr nödvändiga.

Vi predikar "genom död till liv".

Så får vi också leva.

Men vi önskar alla att det inte vore så bokstavligt...

Livet gömmer sig.

Käre himmelske Fader,

Du som samlar din kyrka över hela världen kring nattvardsbordet denna påsk, förlåt dem som orsakar mer blodsspillan i Din kalk...

Förlåt dem som bryter Ditt förbund med sin otro!

Jesus Kristus, fördjupa vår gemenskap med Dig - och varandra - och hjälp oss vara enade i kärleken.

Helige Ande, just nu känns alla ord för stora... men de är ändå nödvändiga.

Hjälp oss att inte tappa fokus på Din seger över det onda!
Förbarma Dig över oss, innan gamla Europa faller samman.
Amen.

Välj det goda.

Och trotsigt fortsätter jag fira påskens djupaste innebörd, och jag svarar:

- KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
- JA! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

Helene F Sturefelt,

- som egentligen hade tänkt skriva något mycket roligare och mer upplyftande, men jag är alltför bedrövad för det.

Trotsig förkunnelse.