Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 17 april 2019

NOTRE DAME BRINNER


Notre Dame brinner!


Är det sant att Paris hjärta brinner? Står Notre Dame i lågor??

I flödet av alla våldsamma nyheter är det lätt att bläddra förbi massmedias rapportering av världshändelserna. Särskilt nu under Stilla veckan inför påsk - jag hade stängt av alla kanaler för att gå in i vila och bön.

Men röken trängde sig igenom...

Notre Dame har överlevt tre revolutioner, flera krig, bomber och terrordåd. Och så är det en olycka som tänder gnistan...

På något sätt är det både skönt men ännu mer obehagligt att det är en olyckshändelse som orsakat branden. Det var ingen ill-gärning. Men resultatet är det samma - Notre Dame är allvarligt skadad.

Kyrkans tak är uppbrunnet till stora delar. Trästockar från 1100-talet brann som torrt fnöske. Värdefulla föremål räddades till viss del, men mycket är skadat.
Jag ser en bild med räddningstjänsten framför altarets kors, i rök och sotig dimma...

Katolska kyrkan hade en helig relik i Notre Dame - en bit av Kristi törnekrona.

Nu får vi tro vad vi vill om det, men där tar jag min utgångspunkt för detta inlägg.

Olyckshändelse.
 

Som troende och kristen har jag alltid två perspektiv:
- de naturliga orsakssammanhangen,
- och det budskap som Gud vill ge i det som händer.

Jag lever med ena örat nära marken och det andra riktat mot himmelen.
Att leva med Gud är att leva med Guds ord. Hela Bibeln är full av vanliga händelser som får sin tolkning utifrån Guds närhet.

Jag ser ständigt de fyra orden i det som sker:
- Uppmuntran, tröst, förmaning och varning.

Branden i Notre Dame, hur ska vi förstå den i tolkningen av Guds närhet?
Vill Gud uppmuntran? Tröst? Förmaning? Varning?

Scouternas lilla eld.
 

Vi hör olika nyhetsrapportörer intervjua parisare. De är förtvivlade, gråter och faller ned på knä.
Tidningen Libération skriver:
- Notre drame = vårt drama.

La Croix (= Korset!) skriver:
- Le Coeur en cendres = vårt hjärta i aska.

En del säger:
- Jag är inte religiös... Jag går inte till mässan... Men Notre Dame är en nationell symbol för Paris, för hela Frankrike, en helgad plats för vår historia.

Och en liten bit av Kristi törnekrona är räddad...

Ser du törnekronan på korset? Tyska kyrkan i Karlskrona.
 

… Han som dog för oss på ett kors (La Croix), för att vi skulle få frihet (Libération) från egoism och gudlöshet, som leder till synd och död.

!!!

Allt lidande och alla olyckor är i sig negativa.
Men när Herren talar i mörkret så är alla de fyra ledorden där, som jag ser det.

För det första är detta naturligtvis en Varning.

Frankrikes helgedom är skadad i brand. Vänd om!
Ifall kyrkan betyder så mycket för dig, vänd om och se varför den är byggd! Inte bara som "ett historiskt monument" utan till Guds ära, för Jesu skull!

För Guds skull.


Jag har varit i Paris många gånger. Jag har firat nyår framför Notre Dame, jag har firat den heliga nattvarden - trots att jag inte är katolik - och tagit emot det heliga sakramentet. Jag har sett de mäktiga kyrkfönstren och jag har tagit emot Guds välsignelse genom denna väldiga katedral.

Att förneka en kyrka är för mig en allvarlig sak.
Att förneka dess syfte och mål ställer en människa utanför det förbund som Gud har upprättat med oss (se förra inlägget "Gul, gul högtid").
Att inte vilja vara i Guds närhet, Guds ledning, är naturligtvis ett led i den nödvändiga religionsfriheten, men den får konsekvenser för en människas andliga liv.

Hon gör sig själv till egen herre och hon försöker skapa sin egen mening med livet.
Ofta med pengar och glans i fokus. Det går en tid, men en sådan livshållning bär inte när livet går sönder.

Uppsala Domkyrka, vår rikshelgdom.
 

Det andra ordet är Förmaning.

Som jag känner det så talar Herren i den här branden till alla parisare som bekänner sig som troende, också där med ordet "Vänd om!"

Igår skrev jag om högtider, men att fira utan att hjärtat är med, leder inte till välsignelse.
Att deltaga i högtider som tomma ceremonier är att förakta Gud. Det är som att komma till släktträffen och inte bry sig om den som fyller år...

Att dyrka en relik gör kristendomen till magi, och det är att missa målet. Det spelar ingen roll hur många taggar jag har från Jesu törnekrona om det inte betyder något för min frälsning!!
Hellre en "tagg i köttet", som Paulus skriver, som håller mig nära Herrens nåd.

Ingen av oss kan förhandla med Gud:
- Jag lovar att gå till mässan hela året om Du bara kan ge mig...

Stopp. Nej. Förmaning. Vänd om från ditt kontrollerande perspektiv.

Elden äter pinnar och taggar.
 

Det tredje ordet, i bakvänd ordning, är uppmuntran.

Det kan väl över huvud taget inte finnas någon som helst uppmuntran i detta som hänt?
Nej, det kan det inte.

Men konsekvensen av allt sot är att människor kommer samman. Kris och katastrof kan hjälpa oss att se livets väsentligheter.

Därför finns det en bakvänd uppmuntran i denna brand:
- Ta din medmänniska på allvar. Se hennes behov. Och ta ditt eget behov av Gud på allvar och lyssna på vad GUD vill med ditt liv.

Och ingen människa har ju dött...

Det är bara trä och sten som har gått hädan.

Valborgseld i Gullabo.
 

Fjärde, eller första ordet, till sist: Tröst.

Finns det någon tröst i att Vår Fru, Notre Dame, har brunnit?

Ja, möjligen det att händelsen är en kraftfull "illustration" av hela påskens budskap!

GENOM DÖD TILL LIV.

Ur askan i elden.

Eld som renar. Eld som bränner bort allt av hö och strå. Eld som visar kyrkans budskap:

- För att du skall slippa sona alla dina synder själv, så gör Gud det som vi inte kan.

Eller som Anna Sophia Bonde skriver i tidningen Dagen:

- Det Gud inte krävde av Abraham, det krävde han av sig själv.
Det Gud inte kräver av oss, det låter han Jesus göra.

Hur ställer vi oss till en sådan oerhörd kärlek??

JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV... Sv Ps 45.

Kyrkan kommer att byggas upp igen.
Men en kyrka byggs inte med sten, en kyrka byggs av levande stenar, av människor med brinnande hjärtan (!) i kärlek till Jesus Kristus och det han har gjort för oss.

Byggas upp. Uppstå...

Notre Dame betyder alltså "vår fru". Vilken fru är det?

Jo, jungfru Maria.

Kyrkan är helgad åt Guds moder. När Notre Dame brinner, så brinner även Maria.
När Vår Fru står i lågor, så är det samma smärta som när Maria skulle föda Frälsaren till världen.
Det är samma brännande smärta som när hon såg sin son dö på korset...

Händelsen i Paris är en fruktansvärt stark predikan!!

Se, du som har ögon. Hör, du som har öron. Känn, du som har ett hjärta.

Mitt hjärta i Guds hand.


Käre himmelske Fader!

Hjälp oss alla, fransmän och svenskar, att vända om till Din kärlek.
Hjälp oss att ta varningar på allvar.
Förlåt oss vår gudlöshet.
Förlåt oss vår ytlighet och nonchalans.

Helig Ande, inför påsken vill vi nu ta emot Dig, se Dig, och svara på Din längtan efter oss. I kärlek Amen.

Onsdagen i Stilla veckan, "Dymmelonsdagen" i Sölvesborg, med sinnesromässan framför mig "Jag hjälper"...

Helene F Sturefelt.

Väckelsens eld?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar