BRÖD-TJYVEN

Brödtjyven i Sölvesborg.

Den tar arbetet ifrån oss! Den äter upp vårt levebröd.

Brödtjyven i hamnen har fått sitt namn från hamnarbetarna, som miste sina jobb, ett efter ett, då tunga arbeten moderniserades.

Idag, på 1 april, skämtas det hej vilt på sociala medier, där Svenska kyrkan i Lunds stift tar hem det bästa skämtet.
Roboten "Pepper" skall utbildas för att ta över biskop Johans arbete, åtminstone vad gäller att svara i telefon...

När vi var där i Lund på teologdagen (se inlägget Artificiell Intelligens, 31 januari) fick vi möta "Pepper". Den ville gå oss till mötes och försökte sjunga "Tryggare kan ingen vara", med laggande dator-röst. Skrattet från oss blev krystat.

Robot "Pepper" - en brödtjyv.

"Var varandras bröd".

Så har jag som vigselpräst sagt många gånger, särskilt när "Halvåtta hos mig" var i ropet och jag serverade knäckebröd...

- Är ni varandras bröd? På vilket sätt ger ni varandra näring? Som limpa i vardagen och som wienerbröd på helgen?

Det är en vacker och bärande tanke i relationen.

Var bröd för varandra och ge känslomässig näring och tankemässig näring, både vid köksbord och i sängkammare.

Var bröd för varandra.

Det blir på ett annat sätt när det kommer till arbetet.

En av Blekinges finaste jordbruksmarker hotas nu av bilarna. Trafiken måste läggas om mellan Lösen och Ramdala och Trafikverket vill offra den bördiga åkermarken och förvandla den till asfalt.

Vems levebröd skall gälla?

Om bilisternas framfart är viktigare än böndernas livsmedelsproduktion, ja då får vi snart äta grus istället för potatis. Nästa generation kommer att döma oss hårt, mycket hårt.

Du tog mitt bröd.
Du körde över mitt arbete.
Du åt upp mitt levebröd. Brödtjyv!!

Du tog levebrödet!

Vi är mitt i kyrkans fasteperiod - Midfastosöndagen - och jag läser med glädje orden ur episteltexten:

LÄGG BORT ALLT SLAGS ONDSKA, FALSKHET OCH FÖRSTÄLLNING, AVUND OCH FÖRTAL.

SOM NYFÖDDA BARN SKALL NI LÄNGTA EFTER DEN RENA, ANDLIGA MJÖLKEN, FÖR ATT VÄXA GENOM DEN, OCH BLI RÄDDADE.

NI HAR JU FÅTT SMAKA HERRENS GODHET.
1 Petrusbrevet kap 2:1-3.

Vi satt i Jukkasjärvi kyrka och läste texterna för varandra. Det var ingen gudstjänst där i söndags, så vi tog saken i egna händer.
Det Petrus skriver om är ju just detta med att stjäla brödet för varandra.

Klockstapeln i Jukkasjärvi.

 

Ondskan svälter ut all näring mellan människor. Den skövlar naturen och lämnar bara torra kanter efter sig. Gruvnäring, skogsnäring, kalkbrott och industrier.

Falskheten luras och utger sig för att vara ett gott bröd, men är mögligt på undersidan och borde kastats bort för länge sedan.
Oärligheten älskar att suga ut andra. Godtrogenheten har låtit sig luras många gånger av falskheten.

Man vill ju tro gott om andra. Gör gärna det, men lukta på dem också... Det gröna möglet stinker när falska motiv avslöjas. Man måste kräkas.
Det brödet går inte att äta.

Lägg bort det!

Luktar.

Förställning, vad är det?

Tillgjordhet. Spel för galleriet. Mask för ansiktet. Låtsaslek och lurendrejeri.
En föreställning med förställning.

- Får jag föreställa herr och fru Livslögnare!

Det falska leendet och ögonen som flackar. Handsvetten. Handen som darrar och foten som inte kan vara still. Lägg bort det!

Men pälsen är fin och bilen tuff. Dessa "vänner" ger status och uppmärksamhet. Man får låna den glans man inte själv får. Förställningen blir ersättning för det egna liv man själv inte har.

Men hellre ett ärligt förtjänat knäckebröd än feta rätter med falska vänner.
Petrus vet det mycket väl. Han hamnade i svårigheter när han ljög om sin vänskap med Jesus.

- Var inte du också med honom?
- Nej! Jag känner inte den mannen!

Och när tuppen gol hade Petrus förrått den som visat honom Guds kärlek.
Petrus skriver sitt brev med tårar.
Förräderiet är en brödtjyv, en ful sådan.

Vad förställer du dig till?

Lägg bort avunden.

När avundsjukan smyger sig in i församlingen, eller på kontoret, då är man illa ute.
Avunden är unken.
Missunnsam.

- Har inte jag fått... så skall inte heller du få...
- Varför får aldrig jag någon uppmärksamhet, bara du...?

Dålig självkänsla formar energitjuven till att stjäla all näring från andra. Med dålig teater och "förställning" tar personen uppmärksamheten till sig i alla fall, och alla går arga och hungriga därifrån.

Är du en energitjuv? Eller motsatsen?

 

Förtalet är också ett riktigt fult tryne.

Tala före. Innan det har hänt. Innan du själv har hunnit kolla upp källa och fakta.
Förtal.

Tala för någon som inte är där och som inte kan försvara sig. Eller skriva skit på Facebook, utan att se personen i ansiktet. Icke-Facebook.

Förtal utan ansikte. Kommentarer utan medkänsla. Du skall inte bära falskt vittnesbörd om din nästa.
Sprid inte falska rykten. De brödbullarna blir brända i alldeles för hög värme.
De osar svart!

Svart sjuka. Svartsjuka. Ägande och kontroll, utan kärlek. Lägg bort allt sådan! Det anstår er inte, säger Petrus.

Fångad i nätet.

 

Sedan vänder det.

- Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken...

Ja! Jag vet. Så är det hela tiden.
Denna ständiga längtan bort från smutsen och fulheten. Hungern efter rättfärdighet och rättrådighet.
De omutbara.
De icke korrumperade.

SALIGA DE SOM HUNGRAR OCH TÖRSTAR EFTER RÄTTFÄRDIGHETEN, DE SKALL BLI MÄTTADE.
Jesus i Bergspredikan, Matt kap 5:6.

Måtte jag inte själv sårat andra med förställning eller avund...

Vilar från bröd-tjyven.

Utanför Jukkasjärvi kyrka pågick vintern för fullt. Torne älv är ännu djupfrusen och solen speglar sig i de nyss uppkörda scooterspåren.
Men vi satt kvar en stund i kyrkbänkarna.

Väggarna talade. Guds Ande talade. Kallade.

Närvaron var där.

Och vi sjöng Jesus-orden:

JAG ÄR LIVETS BRÖD.
DEN SOM KOMMER TILL MIG SKALL ALDRIG HUNGRA.
JAG ÄR LIVETS BRÖD.

JAG ÄR LEVANDE VATTEN.
DEN SOM TROR PÅ MIG SKALL ALDRIG TÖRSTA.
JAG ÄR LEVANDE VATTEN.

Svensk psalm nr 689, en tonsättning av Johannes evangelium 6:35.

Vi blev mättade av Gud själv, av Guds Ande i rummet, av ord som blev levande.
Här fanns ingen bröd-tjuv!
Våra röster flätades ihop och vi mättade varandra med "det sanna brödet från himlen".

Jukkasjärvi kyrka, i söndags.

Plötsligt knarrade det till i dörren. Kyrkporten öppnades sakta och människor kom in. Röster hördes men tystades, i respekt för kyrkorummet, fniss och nyfikna blickar.

Jag tog några djupa andetag.

Andakten fick inte försvinna!

Och så kom ingivelsen.

- Jobba!

Va? Vad menas?

- Jobba. Res dig upp. Tala!

Plötsligt.

Guds Ande manade mig och jag presenterade mig, och frågade ledaren för gruppen om jag kunde säga några ord om kyrkan, helt spontant. Jag möttes av varma leenden.
- Ja, gärna!

Så kom det sig att jag stod i koret i Jukkasjärvi kyrka och spontanpredikade för en grupp som kom från "Din Stora Dag"... !

- Bror Hjorts altartavla har starka färger... Samerna och indianerna har samma konstnärliga uttryck... broderfolk.. som vi alla.
- Månen i taket påminner om Maria, som inte har eget ljus men som reflekterar det Kristus ger henne.
- Och Jesus på korset visar att nu bryts ondskans makt med det sista offret, en gång för alla... för kärlekens skull, för vår skull.

Gruppen lyssnade andäktigt. Hungrigt. Mer bröd! Säg mer! Inte bara smulor!

Bror Hjorts altartavla.

 

Jag vågade inte be med dem eller välsigna dem. Hur skulle jag avsluta detta?

Hm... Med dans, förstås!

- Vågar ni testa? Vill ni? Det är enkelt!

Jag ställde upp ledare och ungdomar på ett långt led i den lilla träkyrkan, och visade stegen till Tripudium, processionsdansen, med tre steg fram och det fjärde som ett gung bakåt.
Höger hand på grannens vänstra axel.

- Härlig är jorden, härlig är Guds hiiiimmel… !

Från djupet av mitt hjärta kom sången, och jag hörde hur de hemligt nynnande med.

Ute på kyrkbacken blev det kramkalas, och förvånade nytillkomna besökare undrade vad som hände här. De skulle bara veta...

Hemkänsla.

Det här var "andlig mjölk" vill jag lova!
Vilken kärlek det var som strömmade igenom oss!
Alla växte en liten bit.

Och när vi tog sparkstöttingen tillbaka över Torne älv bad jag varma böner att de "genom den andliga mjölken skulle bli räddade".

Vi fick på det mest oväntade sätt "smaka Herrens godhet".


Tack käre himmelske Fader,
- för Din godhet, Din sanning och äkthet.

Tack Jesus för Din generositet,
- för att Du gav ditt liv på korset för vår skull, till försoning och frid.

Tack helige Ande,
- för att Du manar gott för oss, med outsägliga suckar när vi inte själva vet hur vi skall be.

Tack för konsten, för färgerna, musiken, Ordet och dansen!
Du har mättat oss med Dig själv. Amen!

Smaka och se Herrens godhet!

Tänk, i söder är det vår och i norr är det vinter.
Jag föredrar den vita snön framför den gråa asfalten... men ber till Gud för hela vårt avlånga land, att många skall upptäcka den rena, andliga mjölken och det mättande brödet hos Jesus Kristus.

Otjyviga hälsningar,

Helene Sture Brödfelt,

- industrifotograf och nordlig spontanpredikant, med hjärtat kvar i Jukkasjärvi.
- Bröd-tjyven i Sölvesborg står nu mer still och stjäl inte längre några jobb. Kulturminnesmärkt och ståtlig.

Inte längre bröd-tjyvig.