LJUSET GÖR ONT - ICEHOTEL #206

Kaamos Aurinko.

Ljuset gör ont.
Vi går plötsligt över från mörker till ljus. Över en natt är vintertid utbytt mot sommartid.
Det blev inte lättare av att vi just den dagen förflyttade oss från norr till söder, från Jukkasjärvi i Kiruna kommun till Sölvesborg i Blekinge.

Ljuset gör ont.

Vi talar om höstmörkrets depressioner, men sällan om vårljusets svårigheter.

Det är inte självklart att ställa om så kvickt från det ena läget till det andra.

Kanske handlar det om olika mänskotyper också. Den som vill synas trivs i ljuset.
Den som inte vill synas, är hellre kvar i mörkret där skuggorna är milda.

Följ med till ishotellet i Jukkasjärvi - ICEHOTEL - där jag vill dela med mig av en upplevelse i en av de nya sviterna.

Jukkasjärvi Icehotel 2019.

Konstsvit #206 heter KAAMOS AURINKO.

Från mitten av december till mitten av januari stiger inte solen över horisonten här uppe i norra Sverige. Det indirekta dagsljuset vara bara några timmar mitt på dagen, och det skapar ett magiskt pastellfärgat ljus - Kaamos.

När vi var i Jukkasjärvi i november kunde vi se solen vila på bergskanten en liten stund, sedan drog den sig tillbaka.
Skuggorna blev långa, de längsta jag sett.
Berget Puimonen tog hand om solen.

Bygger. November 2018.

Sedan suddades linjerna ut.

Ljuset utomhus och inomhus flöt ihop. Is-teknikerna som arbetade med att bygga upp det nya ishotellet - som jag strax skall visa bilder ifrån - fick uppleva både kaamos-ljus och norrsken; Aurinko.

Med ögon känsliga för grönt? Brunt? Blått?

Nej, ögon känsliga för ljus över huvud taget!

Svit 206.

Med andäktighet gick vi in i de nya konstsviterna. Det är fem minusgrader där inne, nästan kallare än ute. Andedräkten rök om oss.

En rund öppning, som i barndomens snögrottor, fast mycket större, väckte min fantasi och livsglädje.

Det var ett milt och vackert ljus där inne, skönt för både själ och sinne.
Mina ögon fick vila.

Men bara en kort stund, för plötsligt ändrades allt...

Något börjar förändras.

De tre konstnärerna Katarina Wyss, arkitektjournalist i Zürich, Veronika Mayerböck, ljusdesigner, arkitekt och dansare från Wien samt Frank Dittmann som arbetar tvärvetenskapligt med konst, design och arkitektur, har skapat detta konstrum #206 - Kaamos Aurinko.

De berättar om sin skapelse:

"Den arktiska sommarsolen har gått i ide i ICEHOTEL och hittat ett isigt näste som skydd mot de långa vintermånaderna.
Ditt första möte med sviten är med vinterns mörker och polarnattens skymningstoner.

Djupare in i dunklet stiger du över tröskeln in i midnattssolens tempel, där varma nyanser fyller det kupolformade rummet.

Genom att använda ljusets och snöns karaktäreristiska egenskaper ställer Kaamos Aurinko Nordens två mest extrema årstider mot varandra.
Sviten inbjuder gästen att uppleva såväl polarvinternatten som sommarens varma midnattssol."

Det blev allt starkare.

De gömda LED-lamporna trollade med ljuset och spelade upp årstidernas alla känsloregister!

Det var magiskt.

Där hade jag velat stanna...

Ljuset gjorde inte ont där.

Jag tänkte på Jesusordet:

     KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT.
    OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT
       FÅR HELA DIN KROPP LJUS.

    MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT
       BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP.

    OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER
       HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET...
                                                             Matt 6:22

Klart eller grumligt?

Jag är inte säker på att vi bara ser med ögonen. Vi ser lika mycket med vår erfarenhet, liksom vi kan se med vår fantasi och våra inre föreställningar. Visualisering och dagdrömmar är lika verkliga som det fysiska ögats upplevelse.

Vi som är högkänsliga, HSP, har fått en gåva att kunna se djupare, längre och före... än den som är normalt seende.
Det gör att vi upplever den yttre verkligheten mycket starkare än vad du gör, som är normalbegåvad...

Ljuset gör ont.

Nejdå, inte alls! Det är så skönt att det äntligen är ljust igen och mörkret är borta!
Jodå, så är det för de flesta, men det är viktigt för mig att berätta att för ca 10-15% av befolkningen så är det tvärtom.

Och som fotograf är det milda ljuset med utsuddade skuggor det bästa fotograferingsljuset!

Korridoren till konstsviterna.

När ögat grumlas av svek, våld och allmän fulhet, då grumlas det. När erfarenheten består mer av hot och gräl än av tillit och uppmuntran, då grumlas ögats seende.
När förtryck och synd blir som en grå starr i ögat, då kan det smitta av sig på hela livet så att man hamnar i destruktion eller cynism.

Om denna mänskliga grumling tar sig ända in i själen, och djupast sett in i vår ande, då grumlas vår Gudsbild och det blir nästan omöjligt att erfara Gud.
Hur djupt blir då inte mörkret...

En omvändelse måste till. En befrielse. En gudomlig Optiker som kan rena ögongloben från sotpartiklar, närsynthet, starr och lång-sinthet…

Ill-dåd! Inte välfärd. Ill-färd.

Inne i Kaamos Aurinko var det alldeles rent och vitt.

Det var som att befinna sig inne i ett öga! Mitt öga. Guds öga.

I detta seende bor alla färger, alla årstider och alla känslor. Här inne, i denna närvaro, gör ljuset inte ont.

Och i mitt hjärta hörde jag en sång av bön sjungas:

       TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA
       I DITT LJUS SER VI LJUS... Psaltaren 36:10.


Kanske var vi längst inne vid själva livets källa?

Jag lyssnar efter känslan. Jag känner vad det frusna vattnet vill förmedla. Mitt inre öga är helt klarvaket.

Denna is flöt förra året som starkt vatten i Torne Älv. När vintern kom, stillade det sig och förvandlades till is, skördad och uppsågad till dessa stora isblock som formar den ena sviten efter den andra.
Med varsamma händer.

Det är så mycket mer än det vi fysiskt "ser".
Formen berättar om innehållet. Innehållet förmedlar syftet. Och syftet är förundran. Och kärlek!!

Vid livets källa?

#301 Whishful Thinking.

 

Jag far så illa i detta "ill-färds"-samhälle, skändat av konflikter, krig och naturskövling. Jag tror inte du förstår hur djupt det sargar min själ.
Någon väl-färd är det inte längre. Vi färdas inte väl.

Men att då få vistas en stund i norra Sveriges orörda natur, där respekten är större än exploateringen, det gör hela mig så gott, så gott!

Och se, det var mycket gott!


Namnet Jukkasjärvi härstammar från ett samiskt ord som betyder "mötesplats". Byn är en historisk marknadsplats där människor från när och fjärran har träffats sedan urminnes tider.

Nu fördjupas mötesplatsen med konstens hjälp. Vintern är den nya turistsäsongen, där naturen hjälper många tillbaka till respekten för skapelsen.

Av 20451 personer boende i Jukkasjärvi församling, så tillhör 14753 personer av befolkningen Svenska kyrkan. Ju närmare naturen, desto mer självklar är Gudstron. Håller du med mig om den slutsatsen?

Naturen vittnar om Skaparen.

Jag låter min tacksamhet och längan få ta ord ur Psaltaren igen. De urgamla orden bär än idag.
Och erfarenheten från konstsviterna förstärker detta.

HERRE, UPP TILL HIMMELEN RÄCKER DIN NÅD, OCH DIN TROFASTHET ALLT UPP TILL SKYARNA.

DIN RÄTTFÄRDIGHET ÄR SOM VÄLDIGA BERG, DINA LAGAR SOM DET STORA HAVSDJUPET,
BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR HJÄLPER DU, HERRE.

HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!

MÄNNISKORS BARN HAR SIN TILLFYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA.

DE BLIR MÄTTADE AV RIKA GÅVOR I DITT HUS, OCH AV DIN LJUVLIGHETS STRÖM GER DU DEM ATT DRICKA.

TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA. I DITT LJUS SER VI LJUS.
Psaltaren 36:1-10

Midnattssol möter midvinterljus.

Sakta värms Torne Älv upp av vårljuset. Snön kommer att smälta, medan det här nere i söder redan finns tussilago, svalört och gröna trädgårdshäckar!
Vilket rikt land vi har!
Och så klokt av oss att inte bygga ut de sista orörda älvarna!

Nu låter jag mig omfamnas av detta milda vinterljus, där mörkret är en vän, inte en fiende, och tar på mig solglasögonen och går ut i Blekinges kontrastrika aprilljus.

Ljusskygga hälsningar,

Helene Sture Icefelt,

- isförtjust vinterälskare, blyg konstnjutare med förkärlek till vitt och blått,
- med tack till Icehotels skapare Yngve Berglund och hans konstnärsteam!

Välsignelser till er alla.

Varm is!

P.S. Alla foton är tagna utan filter, av Sturella, alltså jag...

NATUREN; MIN FÖRSTE ÄLSKARE

Sanden. Huden.

Min hud säger att jag finns till. Jag känner, alltså existerar jag. Skinnet är så känsligt! Motsatsen till allt digitalt liv.

Huden är på riktigt.

Jag känner beröringen, så lätt, så varsam.

- Andante, andante! sjunger Abba, ta det lugnt med mig, var varsam. Andra har gjort mig illa. Nu vill jag vila.

Det har regnat kraftigt. Jag går ned till stranden och ser hur sanden är alldeles prickig av hårda vattendroppar.
Alla spår av fötter och badgäster är borta.

Naturen sätter själv sina spår.

Och jag är en del av den.

Borta är sommarens spår.

Det är högvatten. Stranden har krympt. Jag doppar handen i det svala oktobervattnet och huden stänger porerna.
Bottnen är räfflad på samma sätt som min gom.

Märkligt.

Jag har hela havet i min mun!

Och tungan är en fisk.

Strandtunga.

Äntligen grönskar trädgården igen. Gräset är grönt och växtligheten har tagit ny fart, trots att det är tid för vila.

Jag knipsar av de stora stockrosorna. Fröerna hoppar ut ur kapslarna och letar sig ned mellan plattornas springor.
Jag försöker samla ihop några, och strör dem mot grannens fula staket istället.

Vi behöver mer skönhet.

Naglarna gräver i den svarta jorden. Jag känner doft av persilja och plockar in de sista gröna buketterna med dess klorofyll.

Med slutna ögon drar jag in dofterna.

Jag ser bättre när jag blundar. Jag känner bättre när jag inte ser. Och du är alltid nära.

Ser bättre.

Genomsvett går jag ned till stranden igen. Vindarna har kastat upp tång i svarta högar.
Vattnet är oklart av sand som inte fått ro att lägga sig.

Ska jag bada?

Absolut!

Fötterna är redan i och signalerar att det är... kallt...
Jag sätter mig i vattnet och lutar mig bakåt. Ryggen omsluts av iskallt silvergrått stål. Havsvattnet väcker mig med sin sälta och en våg knuffar upp mig på stranden.

Tre gånger går jag i. Huden arbetar för högtryck, att stänga alla porer.
Nu lägger jag mig i, igen. Det känns genast lättare. Nästan skönt. Riktigt gott!

Tångberg.

 

I somras låg jag i vattnet länge. Hela kroppen var omsluten av vattens sidenlena omfamning.
Det är så sensuellt...

Havet - min förste älskare.


HERRE, UPP TILL HIMMELEN RÄCKER DIN NÅD
OCH DIN TROFASTHET ALLT UPP TILL SKYARNA.

DIN RÄTTFÄRDIGHET ÄR SOM VÄLDIGA BERG
DINA LAGAR SOM DET STORA HAVSDJUPET

BÅDE MÄNNISKOR OCH DJUR HJÄPER DU, HERRE.
Psaltaren 36:6-7.



Skaparen vänder sitt ansikte emot mig och ler.
Vi är bästa vänner.

Min Moder var ett urtidshav... och min Fader älskade in livet i det.
Här ligger jag och lever - och vaggas av livet själv.

Lika djupt som havet är Skaparens naturlagar, så full av intelligens att Gud till och med ritade samma mönster i min mun som på sandstrandens botten!

Uppvaktad av den store Älskaren.

Uppvaktar.

Kärleken frågar inte efter något. Den bara ger. Gränslöst. Villkorslöst.
Av nåd.

Bara för att den vill.

Och jag tar emot denna nåd, att få finnas till.

HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!
MÄNNISKORS BARN HAR SIN TILLFLYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA.
Psaltaren 36.

Under dina vingars skugga.

Att följa. Att fatta. Att förstå.

Först en linje. Sedan en yta med relief. Därefter en tredimensionell bild.
Då kan jag följa, fatta och sedan förstå.

Det är den berättande tekniken. Den narrativa pedagogiken, som jag ger dig nu.

Skaparen gör på samma sätt.

Först ger Han mig en linje att följa i mitt liv. Sedan kommer kontrasterna med skrovlig yta och okända djup. Lagom till medelåldern inträder förståelsen.

- Jaha... är det så mitt liv har blivit. Jasså… var det därför som det hände när jag...

Nu förstår jag.

Jag går fram till brunnen och tittar på vattenstrålen. Det forsar fram med friskhet. Jag böjer mig fram för att dricka, men strålen är för kraftig. Det plaskar till i ansiktet.

Genomblöt backar jag lite, och skrattar.

Så lite vi tåler. Med tanke på vilken kraft ursprunget har. Och en del kräver att med hjärnan förstå det som bara de blundande ögonen kan fatta.

Guds existens.

Och min egen.

Två under - i ett!!

Varifrån? Och varthän?

DE BLIR MÄTTADE AV RIKA GÅVOR I DITT HUS
OCH AV DIN LJUVLIGHETS STRÖM GER DU DEM ATT DRICKA.

TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA
I DITT LJUS, SER VI LJUS.
Ps 36.


Vinden tar tag i mig. Inte heller den kan jag se, men huden känner och vet.
Blåsten ger mig motstånd.

Naturen lär mig veta min plats.

Vet jag inte det, utan förnekar dess kraft, då går vind och vatten samman och driver upp de våldsammaste vågor.
I ett ögonblick sveps människan bort.

Gubben Noak visste. Nutidsmänniskan vet ingenting. Livets källa - "okänd".

Källa okänd.

Vatten ger liv. Vatten tar liv. Vinden driver storm. Stormen öppnar havet, på nytt och igen, för människans räddning undan fiender och syndaflod.

Kom, syndaflod! Rena och tvätta vitt!
Dränk ondskan och svälj den girige ned i din buk. Låt den ogudaktige få smaka sitt eget förakt.

Naturen behöver inte människan. Hon är likt löss i håret, tärande barkborrar i skogen, fästingar som biter sig fast och suger ut - och lämnar sår och infektioner efter sig.

Men människan behöver naturen.

Skölj bort!

 

Havet älskar vinden.
Vinden är förlovad med vattnet.
Tillsammans skapar de ett äktenskap ur Guds hand - för evigt oskiljaktiga.

Endast människan står bredvid och tittar på. Förundrad. Skamsen. Skuldtyngd, av sig själv.

LÅT INTE DE HÖGMODIGAS FOT KOMMA ÖVER MIG
ELLER DE OGUDAKTIGAS HAND DRIVA MIG BORT.

JA, DÄR LIGGER OGÄRNINGSMÄNNEN FALLNA
DE ÄR NEDSTÖTTA OCH KAN INTE MER RESA SIG.
Ps 36:12.

Gud, du är Ljus. Du är vatten.

 

 

 

 

Törstig och utarmad. Hungrig av sitt eget förnekande svälter den girige ihjäl. Förblindad av sin syn faller människan offer för sin egen synvilla.

Men genom molnen anar trons människa Guds närhet.

I vattenstrålen bryts ljuset och tar sig in i själens djupaste mörker, ty där hör ljuset hemma.

Människans tårar är hennes räddning.

Gråt!

Gråt floder. Gråt ut syndafloden ur ditt hjärta!
Gråt. Och förlåt.

Gråt dina tårar!

Ella Hillbäck skriver:

"Din hud har sagt att jag är till.
      Jag lever, har en kropp vid min.
      Ett motstånd mot det tomma.

Här vid din sida blev jag till.
      Du samlade det splittrade.
      För du är till - jag känner dig:
      En annan hud än min.

Jag famlar i förvåning
      mot denna hud och muskelvägg:
      En naken gräns av människa.

Av samma ensamhet som min."

Kom, min älskade!

 

Jag ger er till varandra, säger Herren.
Jag ger er livet, naturen, sången och kärleken.

Naturlagarna bor även i dig, du lilla människa på jorden.

Vänd ditt hjärta till den som jag ställer framför dig. En kropp vid din kropp. En själ nära din själ. En ande, fylld av min närvaro.

Så kan ni älska varandra, med huden, lukten, hörseln, synen, smaken - ja, med all er känsel!

- Andante, andante. Ta det sakta. Gå lugnt. Var varsamma med varandra, ty när är så ömtåliga.

Var varsam.

Den som ger skall få. Den som tar skall mista allt.

Den som blundar skall se. Den som tränger sig på skall bli bortträngd.

Den som älskar skall bli älskad. Den som hatar skall bli hatad.

Förlåt, och det skall vara förlåtet. Döm inte, så skall du inte bli dömd.

BE SÅ SKALL NI FÅ.
SÖK SÅ SKALL NI FINNA.
BULTA, SÅ SKALL DÖRREN ÖPPNAS FÖR ER.
Jesus i Bergspredikan, Matteus kap 7:7.

Naturen; min förste älskare.
Skaparen - min allra första kärlek!

Kristi kropp för mig utgiven - ett bröd, en oblat, som smälter på tungan, i gommen, där livets hav flödar, av kärlek.

På återseende.

Helene F Sturefelt,

- amatörfotograf vid Blekinges stränder.

BLINDA ÖGAT - Minioner, Jesus och Status Quo

Enögd eller seende?

Det seende ögat ser inte. Ögat är förblindat.

Men det blinda ögat ser. Men sin kunskap och erfarenhet.

Du blinda, fyrkantiga och rädda värld! Du styr din tillvaro utan samförstånd, utan empati, och hugger ned träden intill rötterna. Politik, samhälle, kyrkor och religion - och kultur - är besmittat av en blindhet som är destruktiv när den får för stort utrymme.

KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT. OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT, FÅR HELA DIN KROPP LJUS.
MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP,

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER, HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKET!
Hälsningar, Jesus, i Bergspredikan. Matteus kap 6:19.

Ljuset är mörker.

Det kom in en man i församlingsgården. Människor satt och trivdes och drack kaffe efter andakten. Men han hade en bister uppsyn.
- Är er kyrka radikal eller liberal?
- Ursäkta?
- Folk lämnar församlingen. Pengar investeras fel. Folk är kritiska.
- Vem är "folk"? Vad vill du? Här blomstrar församlingslivet på många sätt och vi har välbesökta gudstjänster med rik liturgi.
- Det kommer bara bli sämre. Jag förestår själv en liten församling på 17 personer.
- Jaha. Avundsjuk alltså. Vi har några fler medlemmar... 17.000 kanske...

Kaffekopparna hade slutat slamra. Med en bitter smak av splittring och djävulsk kritik lämnade den här upprorsmannen lokalen. Det var ingen profet av Guds ande. Det var en lus - en Lucifer, som skadade alla som hörde.

En blind. Som tyckte sig vara seende. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte ditt mörker, du tragiske besökare!

Låt inte ondskan ta dig.

Käbblet inom politiken fortsätter. Den svenska ankdammen "jag pratar inte med dig" väcker löje i våra grannländer.
En svensk tiger. En svensk talar inte. En svensk kan komma att bli obehagligt överraskad om en svensk inte börjar prata - med alla.

Både Danmark och Norge har varit i ockuperade under Andra Världskriget. De ser var ondskan är. Det vet hur man kan dra den ut i ljuset.
Men det vet inte vi. Vi tittar åt fel håll medan faran kommer in från annat håll, över broarna.

Nazism och islamism har samma ärende. Globalt maktövertagande och utrensning av judar. Idag.

Våra politiker ser tillvaron genom sina goda ideologier som inte har utrymme för onda människor. Alla är snälla och vill varandra väl.
Inte!
Denna blinda godhet är farlig. De som vill något annat, tackar och bockar. Finns det någon ögonsalva mot det här?

Gud, hjälp mig.

Johannes var långt mer seende i sina uppenbarelser än vad vi är.

DU SÄGER:
- JAG ÄR RIK, JAG HAR VUNNIT RIKEDOM OCH SAKNAR INGENTING.
OCH DU FÖRSTÅR INTE ATT JUST DU ÄR ELÄNDIG OCH ÖMKANSVÄRD OCH FATTIG OCH BLIND OCH NAKEN.

JAG RÅDER DIG ATT HOS MIG KÖPA GULD SOM HAR RENATS I ELD, SÅ ATT DU BLIR RIK... OCH SALVA ATT SMÖRJA DINA ÖGON MED, SÅ ATT DU KAN SE.

JAG TILLRÄTTAVISAR OCH TUKTAR ALL DEM JAG ÄLSKAR.
VISA IVER OCH VÄND OM.
Johannes uppenbarelse kap 3:15-22.

Vänd om.

En annan verklighet är den digitala. Unga människor kämpar mot monster på sociala medier. Näthat, förakt och hets är ännu ett fult uttryck från Lucifers sida.

De glada unga tjejer och killar som nu är redo för "Idol" har alla starka personligheter. Flera av dem har gråtit i intervjuerna och berättat hur de kämpar för att våga vara sig själv och visa sin person.
Det är så ömtåligt och känsligt.

Med stöd och uppmuntran har dessa tretton ungdomar vågat ta allt mer plats och vara de original som de är. Underbart att se!

Men avundsjukan river. Förbittrade och blinda förolämpningar och härskarteknik blir svaret på deras mod. Kan juryn motverka de sista resterna av Jantelagen? Eller är den starkare än någonsin?

Blint hat kontra seende kärlek.

Rik är den som ser på andra just med kärlek. Jesus, hjälp oss.

Idoler vid vägkanten.

Den blinde mannen satt vid vägkanten.
- Herre, gör så att jag kan se!

Ögonen var skumma men hjärtat var klart. Den blinde visste vem det var som kom där på vägen. Guds son. Skaparens utsträckta hand. Försonaren och Läkaren.

Den som varit blind och verkligen fått sin syn tillbaka, måste lära sig tolka det han/ hon ser. Ingenting är självklart. Ytan förvillar.
Som oseende såg han under ytan och anade djupet. Rösten och tonläget är ärligare än det påklistrade leendet.

Ibland ser man bättre med öronen.

Slår i blindo.

Vi vet att du vakar över oss. Det är ett otacksamt jobb du har, Gud. Men Du leder oss in från den brinnande kylan och förvandlar öknen till guld...

Och plötsligt kan den blinde se.

WE KNOW YOU'RE WATCHING OVER US
THE JOB YOU TOOK FOR BETTER OR WORSE
GUIDING US IN FROM THE BURNING COLD
YOU TURN THIS DESERT FROM DUST TO GOLD.

SUDDENLY THE BLIND MAN CAN SEE
SUDDENLY THE FORCE IS WITH ME, OH LORD
TO HAVE, TO HOLD
LIKE THE DUST TO GOLD.
Status Quo, Dust to Gold.

Står inte still.

Rätt inställning. Rätt fokus. Rätt syfte. Annars...

Lucifer är den misslyckade artisten, företagaren, arbetaren, spelaren. När egot styr uteblir framgången. Högfärd går före samarbete.

Jag går före Du. Mig kommer före Dig.

Ännu en kväll med ett stor fett underskott... Noll på kontot. Det här artisteriet gav inte alls några goda pengar. Dessutom utarmar det min själ, sjunger mina rockare:

ANOTHER NIGHT WITH A BIG FAT ZERO
ANTOTHER NIGHT WITH THE FROZEN HERO.

IT'S GETTING TIGHT FOR THE MISFIT.
YOU GOT A LIGHT, GIMMI THAT LUCKY LIGHT.

DO THEY CALL THIS ROCK'N'ROLL?
THEY SAY THIS IS GOOD MONEY
BUT IT JUST DON'T FEED THE SOUL - MY SOUL.
Status Quo, Frozen Hero.

Status Quo eller inte?

När Jesus är i rörelse då är det inte stillastående. När Guds Ande rör vid människan där är det inte Status Quo.
!!

Min brittiska rockhjältar sitt namn till trots, rör sig hela tiden framåt. Deras tre-stegsackord följer inte den vanliga bluesskalan, utan leker med terser och parallella tonarter, bara så du vet.

Och mellan alla glamorösa rockturnéer lyser det igenom textrader där den kristna tron kan anas.
De badar i hyllningar från sin publik, och de somnar med ångest på natten om det var tillräckligt bra.

Varje människa plågas av denna rädsla. Duger jag. Älskar de mig? Är jag värd något?


Det går inte att förankra sitt mänskovärde i vad andra tycker. Inte heller i andras åsikter, att vi vill att alla ska ha samma mänskovärde. För det har vi inte... Vi föds med så fruktansvärt olika förutsättningar att livets orättvisa villkor visar oss med brutalitet att - vi tyvärr inte ger varandra samma värde.

De kastlösa i Indien lämnas åt sitt öde att sona sina tidigare liv med negativ karma - och på morgonen kommer likbilen och skyfflar upp dessa mänskliga rester.
I natt drömde jag att jag skulle kliva på en buss med en stor resväska, som inte fick plats. Med nåd fick jag ändå följa med.

- Vart ska du?
- Till Indien...

De kristna i Indien är ett hot mot den hinduistiska samhällsordningen. De kristna kommer med den människosyn som Jesus har - att med Guds ögon se var enda människa som en ögonsten!

Det är de kastlösa som blir kristna. Det är de som förstår vidden i att Jesus har betalt våra synder.
De kastlösa öppnar sina hjärtan och tar emot Guds kärlek som är idel nåd och försoning.

Fräls dem från ond karma.

De blinde mannen som fick sin syn tillbaka gjorde något oerhört - han gick i argumentation med de laglärda och de kloka paragraf-ryttarna. De snäste av honom, som män med makt tycker om att göra, och sa:
- Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer vet vi inte.
Den blind-seende svarade:
- Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon!

Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind!
Om den här mannen inte vore sänd av Gud, hade han inte kunnat göra någonting.

Då sade de till honom:
- Du föddes syndig allt igenom, och du skall undervisa oss!
Och de körde ut honom.

Alla människors lika värde... ?! Alla tidsåldrars ständiga kamp. Som vi är dömda till att utkämpa, var en av oss! Med förankring vid Guds hjärta.

Han ser! Jag ser!

NÄR JESUS FICK HÖRA ATT DE HADE KÖRT UT HONOM, SADE HAN:
- TROR DU PÅ MÄNSKOSONEN?
HAN SVARADE:
- VEM ÄR HAN, HERRE? JAG VILL TRO PÅ HONOM.
JESUS SADE:
- DU HAR SETT HONOM. DET ÄR HAN SOM TALA MED DIG.

DÅ SADE HAN:
- JAG TROR, HERRE, OCH FÖLL NED FÖR HONOM.

OCH JESUS SADE:
- TILL EN DOM HAR JAG KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN, FÖR ATT DE SOM INTE SER, SKALL SE, OCH DE SOM SER SKALL BLI BLINDA.
Johannes evangelium, kap 9:29-39.

Insidan på utsidan.

Undrar hur det går för nyvalde talmannen Andreas Norlén... har han lyckats få fram en statsministerkandidat?
Om alla blundade, och allas röster förvrängdes så att man bara hörde själva idéerna, då skulle mycket förlamande blindhet kunna undvikas.
Att för-veta i förväg gör en stel. Sakfrågan försvinner.

Lucifer smyger omkring i korridorerna och bland bänkraderna och sår split och blindhet.

Vi behöver fler sakliga politiker som inte låser sig vid parti-egoism utan ser till helhetens bästa.


Jesu klarsyn drabbar oss alla. Ledarna blev oroliga då de hörde auktoriteten i hans röst, och frågade:

- ÄR KANSKE VI OCKSÅ BLINDA?
JESUS SVARADE:
- OM NI VORE BLINDA, SKULLE NI VARA UTAN SYND. MEN NU SÄGER NI ATT NI SER.
ER SYND STÅR KVAR.
Joh 9:40.

Er synd kvarstår.

Lucifer är egentligen ett mycket vackert namn. Det betyder LJUS-BÄRARE.
Det var en av Guds änglar i den himmelska härskaran.

Men han blev avundsjuk på Guds makt och ville komma åt den. Han fick ta konsekvenserna av sitt övermod - precis som Guds folk då de dansade runt guldkalven i till missriktad tillbedjan - och störtades ned till jorden.

Här härjar han nu. Och Lucifer äääälskar internet och de stora globala kanalerna!! Där har han bitvis fritt spelrum...

Och jag säger:
- Kritisera inte! Kom med sanning och kärlek. Agera för ett samförstånd istället.
Kom inte in i församlingsgården, på idol-scenen eller i riksdagshuset med bitter härskarteknik. Då förstår jag att du kommer från Lucifer...

Avslöjad.

Blinda hälsningar från Helene Sture Synfelt,

- som undrar om inte Minionerna är en sinnebild för de svenska folket i sin naivitet? Eller tillhör de Guds lilla barnaskara som egentligen är de som fattat alltihop?

P.S. Se filmen. Läs Nya Testamenet. Be till Gud.

Också en treeninghet…

 

 

 

 

PILGRIMSVANDRING I ETT VYKORT: Brändaholm

Brändaholm på Dragsö.

Brändaholm på Dragsö i Karlskrona är ett av de mest fotograferade motiven vi har! Det är det mest köpta vykortet i stan.
De små röda stugorna med vita knutar och flaggor som vinkar i vinden är den maximala bilden av Sverige!
Eller som vi minns att det var... eller drömmer om att det fortfarande skulle vara.

Karlskrona Stadsförsamling inbjuder dig att följa med på pilgrimsvandring! Om du inte kan vandra fysiskt, så få du vandra digitalt här med mig.

Utgångspunkten är Fredrikskyrkan mitt på torget.

Fredrikskyrkan.

Jag fick en fin hälsning av några turister precis innan vi skulle gå. De kom från Linköping och kände Martin Lönnebo som skapat Frälsarkransen.

Jag visade dem vårt pilgrimshäfte och de gladde sig åt initiativet att ge dopbarnen detta bönearmband som dopgåva.

I mitt stilla sinne tänker jag på alla dem som ofrivilligt är ute och vandrar... de med rastlösa ben, de med ensamma hjärtan, de som inte är på väg någonstans alls... men helst ska det se ut så...

Från Saltö till Dragsö.

Vi tog kyrkans minibuss ut till minigolfens paradis; Dragsö.
Nu var det inte sport och nöje vi skulle ägna oss åt, men nog väcker denna bana uppmärksamhet med Karlskronas alla särskilda hur uppbyggda i miniformat!

Höstens första storm över Västsverige har bedarrat men det var ändå några friska vindar kvar över vår skärgård. Kragen var knäppt i halsen och öronvärmare var skönt att ha. 16 plusgrader är perfekt temperatur för vandring.

Vi anropar Dragsö!

Låt oss be:

Denna plats och denna stund är din, Herre.
Öppna våra sinnen för helighetens närvaro i våra kroppars vila, i våra själars stillhet, i marken som bär oss, i luften vi andas och i vindens beröring.

Du omger oss, Gud, på alla sidor.
Låt oss nu tryggt vila i din heliga omsorg om allt som lever.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG!
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Denna plats och denna stund.

Vi gick in i lövskogen på en stig. Vatten runt omkring och vind som susade i träden.

Vid Dragsö camping stannade vi till.

Söndagens tema "Rik inför Gud" var vårt tema. Jesu ord från Bergspredikan gav vår själ näring nu när den tysta vandringen skulle ta sin början. Det handlar om skatter, ögonljus och Mammon:

SAMLA ER INTE SKATTER HÄR PÅ JORDEN DÄR MAL OCH MASK FÖRSTÖR OCH TJUVAR BRYTER SIG IN.
SAMLA ER SKATTER I HIMLEN DÄR VARKEN MAL ELLER MASK FÖRSTÖR OCH INGA TJUVAR BRYTER SIG IN OCH STJÄL.

TY DÄR DIN SKATT ÄR, DÄR KOMMER OCKSÅ DITT HJÄRTA ATT VARA.
Matteus kap 6:19.

Var är min skatt?

Den som har fått den hemska upplevelsen av att tjuvar brutit sig in i hus och hem, vet vilken obehaglig känsla av kränkning det är. Vem har rotat bland mina saker? Vad har de tagit? Är något sönderslaget?

Det tar tid att orka säga "det vara bara materiella ting"...

Om allt är borta när jag kommer hem, vad finns då kvar som jag kan kalla för "skatt"?

Det som ingen kan ta ifrån mig är min kunskap och mina erfarenheter.
Goda relationer är också som de dyrbaraste skatter!
Men om även detta skulle tas ifrån mig... vad funnes då kvar?

Vi tittade oss omkring... Naturen! Bergsknallarna på Dragsö, ekarna som kastar sina ekollon på oss, havet som slår sina böljor in mot stranden! Naturen är min förste älskare...

Naturen, vår förste älskare.

När Jesus talar om skatten, talar han indirekt om sig själv. Jesus är Guds oändligt stora gåva till oss.
Gud ger sig själv då han blir människa och kommer oss nära.

Jag tittade på Gudspärlan, Jagpärlan och Doppärlan som är intill varandra.
När vi börjar erfara att vårt liv verkligen är inneslutet i Guds närvaro, då hittar vi existensens allra största skatt!

När vi inser att alla de fel och brister vi kämpar med och synder som vill bita sig fast, att allt det har Jesus tagit med sig på korset och försonat, i vårt ställe... då hittar vi en ännu mer skimrande skatt!

När vi ytterligare kommer närmare Jesus och börjar ana att det är Han som har öppnat hela himlaporten för oss, ja då är hela skattkistan vidöppen!!

Denna skatt smakar FRID.

Det vackraste ordet.

Vad står längst in i mörkret?

Vi passerade en grusplan för idrott och lekar. Men jag hoppade till - vad i all sin dar stod där inne i skogen och glodde på oss?

En - älg!!

Hjälp, jag kan inte skrika här... jag är faktiskt en diplomerad pilgrimsledare som är mycket lugn och sansad...
Jag stirrade intensivt mot älgen, och varför jag tog upp mobilen och fotograferade vet jag inte... Kanske behövde jag något slags bevis om något skulle hända...

… tills jag insåg att den var uppstoppad.

Då blev jag arg.

Varför skrämma upp stackats fromma vandrare på detta sätt?
Strax där efter stod det en skylt att vi välkomnades till Trollskogen. Jaha... tack så mycket.
Älgskogen.

Välkommen till Guds natur.

Nästa del av evangelietexten handlar om ögat och dess ljus:

KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT.
OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT FÅR HELA DIN KROPP LJUS,
MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP.

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER, HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET?
Matt 6:22.

Ja, där stod vi i den mörka lilla trollskogen...

Den som har varit med om en starr-operation vet hur grumlig synen kan vara. Fast det räcker med vanlig närsynthet också för att man ska ha upplevt hur svårt det är att inte kunna se.

Men kanske det inte bara handlar om våra fysiska ögon? Jesus ber oss också att vara uppmärksamma på det som bara hjärtat kan se, det som ögonen inte duger till.

Att se med känslan.
Att se med hörseln. Men sin inlevelseförmåga.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG...

Öppna vidder.

Det var skönt att komma igenom denna prövning, ut mot de öppna vidderna.

Men vad nu?

Vad hänger där i träden?

En plats där små barn blir stora! Ett napp-träd! Så underbart! Att finna trösten inom sig...

Napp-trädet på Dragsö.

Vi satte oss vid havet och lät kropp och själ komma till ro.

Bortom kobbarna kunde vi ana Långö. Längre bort ligger viken in mot Nättraby. Tänk, vissa vintrar har isen legat här och jag har skrinnat bland skärgårdsöarna... på havsisen!! Till mina stora naturupplevelser hör också när vi paddlade genom Sunna kanal och kom fram hit till Dragsö.

Jag älskar vattnet, havet!

I Frälsarkransen väntade nu Ökenpärlan och Bekymmerslöshetspärlan. De hör ihop. I den ordningen.

Allt som blivit till en öken i oss, av tankar, känslor och erfarenheter, de får vi nu kasta ifrån oss i nådens hav.
Vi tog var sin liten sten, tänkte en stund, och kastade sedan iväg dem.

Plupp, plopp, plopp.

- Ack, Herre, hjälp.
- Ack, Herre, låt väl gå.
- Rena mig så blir jag ren.
- Hela mig, så blir jag hel.

Fiska inte i Nådens Hav.

Jesus sade:

- Bekymra er inte.
- Allt ju vilar i min Faders händer.
- Skulle jag som barn väl ängslas då?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Jag vill.

Vi går inte långt, men vi går länge.
Låter vandringen ta tid, och ge tid, till eftertanke och begrundan.

Nu närmade vi oss vykorts-ön Brändaholm. Dessa hus betingar ett högt marknadsvärde och får bara säljas till Karlskrona-bor. Jodå, sådan är reglerna på denna ön.

Grusgångarna är smala mellan häckarna och det ena huset sötare än det andra.
Vi gick på Mångatan... ned mot en brygga.

Mångatan - dagtid...

Med de röda kärlekspärlorna får vi öva oss i att ta emot kärlek, för att sedan kunna ge den vidare.
Jesus själv tog emot kärlek från Gud och offrade sedan den för oss. Allt Han gjorde var redan givet åt honom av Gud själv.

Vi får också gå i förberedda gärningar.

Jag tittade på den nymålade träbåten. Den var förberedd för att möta hösten och vintern, i väntan på nästa vår och sommar.
Precis så!

Det yttre blir en sinnebild för det inre. Pilgrimsögat ser.

Förberedd.

Vi lyssnade till den tredje delen av evangelietexten.

INGEN KAN TJÄNA TVÅ HERRAR.
ANTINGEN KOMMER HAN ATT HATA DEN ENE OCH ÄLSKA DEN ANDRE,
ELLER HÅLLA FAST VID DEN ENE OCH INTE BRY SIG OM DEN ANDRE.

NI KAN INTE TJÄNA BÅDE GUD OCH MAMMON.
Matt 6:24.

Det susade i vassen och vi lät orden sjunka in. Solen glittrade vid bryggan. Där borta över fjärden låg Karlskrona, staden som byggd på 33 öar. Vi stod på lä-sidan.

Hur många herrar tjänar vi här? Har vi med oss Gud i allt vi gör, i omsorg om andra?

Brändaholm. På andra sidan ligger Saltö.

Med Hemlighetspärlorna i handen bad vi från pilgrimshäftet:

- Min Gud, jag hoppas på Dig.
- Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken.

- Ett namn som skyddar dig där du går.
- Min Gud, jag hoppas på Dig.

Typiskt.

Vi vandrade vidare på Mångatan... som ju annars bara är synlig på natten... och nickade vänligt mot söndagslediga Brändaholms-bor som gjorde fint i sina trädgårdar.

Häckarna var välansade. Stugknutarna vitmålade. Det är så idylliskt att det nästan gör ont. Är detta på riktigt? Eller går vi i en kuliss till en gammal film?

Nejdå, detta är absolut i verkliga livet!

Äpplena hängde dignande på sina grenar, ut över häckarna.

Vykortsvackert.

Skärgårdsäpplen.

Uppe vid den gamla pumpen avslutade vi vår vandring med att tänka kring Nattens pärla och Uppståndelsepärlan.

Mitt armband är ganska slitet och pärlorna är gjorda av trä. Just den svarta nattens pärla har ett lite större hål, så jag kan se igenom döden... ut på andra sidan... liksom.

Jesus har visat att döden inte är det sista i livet. Det är ett nyckelhål vi ska passera - svårt för oss som är kvar att bli lämnade - men för den som lever sin sista dag tror jag att uppståndelsen väntar på andra sidan, så som Jesus visade med sitt liv.

Samling vid pumpen.

- Herre, Du har dött för mig.
- Hjälp mig att leva för dig.

- Din död förkunnar vi, Herre.
- Din uppståndelse bekänner vi,
- till dess Du kommer åter i härlighet!
- Jag är din och Du är min.

Ser du kruthuset?

Sedan ställde vi oss i en cirkel med höger hand i mitten och vänster hand utåt.
På det viset lät vi Guds välsignelse flöda ut i alla väderstreck, och lite till!
Det var mycket vackert och det gjorde oss alla gott.

Vi gick nedför Brändaholms branta trappor, tillbaka till kyrkans minibuss.
Vi bröt den vilsamma tystnaden.

Väl framme vid Fredrikskyrkan igen gjorde vi ett enkelt delande. Sedan sjöng vi högt så det ekade på Trossö torg:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!!

Visst kan vi! Kyrkan kan.

Det går inte att återge en pilgrimsvandring i text. Upplevelserna låter sig inte fångas varken i ord eller bild.
Men du har fått en liten smak av det i alla fall.

Nästa vandring är om två veckor, den 7 oktober på heliga Birgittas dag.
Då skall vi vandra på Aspö och även få fira en enkel Birgitta-andakt i Aspö kyrka kl 16.30.

Hur man tar sig dit?

Pilgrimen går på vattnet, förstås!

Väl mött!

Vandringshälsningar till er alla,

Helene F Sturefelt,

- som tipsar om några fina psalmer att läsa eller sjunga: Sv Ps 217, 858 och 298,
- och som undrar varför det heter "Brändaholm"? Var det så att de brände hela ön i jakt på alla huggormar innan de började bygga? Vet du mer? Hör av dig.

Brändaholms stugförening 1923.

Rättare sagt.