PILGRIMSVANDRING I ETT VYKORT: Brändaholm

Brändaholm på Dragsö.

Brändaholm på Dragsö i Karlskrona är ett av de mest fotograferade motiven vi har! Det är det mest köpta vykortet i stan.
De små röda stugorna med vita knutar och flaggor som vinkar i vinden är den maximala bilden av Sverige!
Eller som vi minns att det var... eller drömmer om att det fortfarande skulle vara.

Karlskrona Stadsförsamling inbjuder dig att följa med på pilgrimsvandring! Om du inte kan vandra fysiskt, så få du vandra digitalt här med mig.

Utgångspunkten är Fredrikskyrkan mitt på torget.

Fredrikskyrkan.

Jag fick en fin hälsning av några turister precis innan vi skulle gå. De kom från Linköping och kände Martin Lönnebo som skapat Frälsarkransen.

Jag visade dem vårt pilgrimshäfte och de gladde sig åt initiativet att ge dopbarnen detta bönearmband som dopgåva.

I mitt stilla sinne tänker jag på alla dem som ofrivilligt är ute och vandrar... de med rastlösa ben, de med ensamma hjärtan, de som inte är på väg någonstans alls... men helst ska det se ut så...

Från Saltö till Dragsö.

Vi tog kyrkans minibuss ut till minigolfens paradis; Dragsö.
Nu var det inte sport och nöje vi skulle ägna oss åt, men nog väcker denna bana uppmärksamhet med Karlskronas alla särskilda hur uppbyggda i miniformat!

Höstens första storm över Västsverige har bedarrat men det var ändå några friska vindar kvar över vår skärgård. Kragen var knäppt i halsen och öronvärmare var skönt att ha. 16 plusgrader är perfekt temperatur för vandring.

Vi anropar Dragsö!

Låt oss be:

Denna plats och denna stund är din, Herre.
Öppna våra sinnen för helighetens närvaro i våra kroppars vila, i våra själars stillhet, i marken som bär oss, i luften vi andas och i vindens beröring.

Du omger oss, Gud, på alla sidor.
Låt oss nu tryggt vila i din heliga omsorg om allt som lever.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG!
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Denna plats och denna stund.

Vi gick in i lövskogen på en stig. Vatten runt omkring och vind som susade i träden.

Vid Dragsö camping stannade vi till.

Söndagens tema "Rik inför Gud" var vårt tema. Jesu ord från Bergspredikan gav vår själ näring nu när den tysta vandringen skulle ta sin början. Det handlar om skatter, ögonljus och Mammon:

SAMLA ER INTE SKATTER HÄR PÅ JORDEN DÄR MAL OCH MASK FÖRSTÖR OCH TJUVAR BRYTER SIG IN.
SAMLA ER SKATTER I HIMLEN DÄR VARKEN MAL ELLER MASK FÖRSTÖR OCH INGA TJUVAR BRYTER SIG IN OCH STJÄL.

TY DÄR DIN SKATT ÄR, DÄR KOMMER OCKSÅ DITT HJÄRTA ATT VARA.
Matteus kap 6:19.

Var är min skatt?

Den som har fått den hemska upplevelsen av att tjuvar brutit sig in i hus och hem, vet vilken obehaglig känsla av kränkning det är. Vem har rotat bland mina saker? Vad har de tagit? Är något sönderslaget?

Det tar tid att orka säga "det vara bara materiella ting"...

Om allt är borta när jag kommer hem, vad finns då kvar som jag kan kalla för "skatt"?

Det som ingen kan ta ifrån mig är min kunskap och mina erfarenheter.
Goda relationer är också som de dyrbaraste skatter!
Men om även detta skulle tas ifrån mig... vad funnes då kvar?

Vi tittade oss omkring... Naturen! Bergsknallarna på Dragsö, ekarna som kastar sina ekollon på oss, havet som slår sina böljor in mot stranden! Naturen är min förste älskare...

Naturen, vår förste älskare.

När Jesus talar om skatten, talar han indirekt om sig själv. Jesus är Guds oändligt stora gåva till oss.
Gud ger sig själv då han blir människa och kommer oss nära.

Jag tittade på Gudspärlan, Jagpärlan och Doppärlan som är intill varandra.
När vi börjar erfara att vårt liv verkligen är inneslutet i Guds närvaro, då hittar vi existensens allra största skatt!

När vi inser att alla de fel och brister vi kämpar med och synder som vill bita sig fast, att allt det har Jesus tagit med sig på korset och försonat, i vårt ställe... då hittar vi en ännu mer skimrande skatt!

När vi ytterligare kommer närmare Jesus och börjar ana att det är Han som har öppnat hela himlaporten för oss, ja då är hela skattkistan vidöppen!!

Denna skatt smakar FRID.

Det vackraste ordet.

Vad står längst in i mörkret?

Vi passerade en grusplan för idrott och lekar. Men jag hoppade till - vad i all sin dar stod där inne i skogen och glodde på oss?

En - älg!!

Hjälp, jag kan inte skrika här... jag är faktiskt en diplomerad pilgrimsledare som är mycket lugn och sansad...
Jag stirrade intensivt mot älgen, och varför jag tog upp mobilen och fotograferade vet jag inte... Kanske behövde jag något slags bevis om något skulle hända...

… tills jag insåg att den var uppstoppad.

Då blev jag arg.

Varför skrämma upp stackats fromma vandrare på detta sätt?
Strax där efter stod det en skylt att vi välkomnades till Trollskogen. Jaha... tack så mycket.
Älgskogen.

Välkommen till Guds natur.

Nästa del av evangelietexten handlar om ögat och dess ljus:

KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT.
OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT FÅR HELA DIN KROPP LJUS,
MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP.

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER, HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET?
Matt 6:22.

Ja, där stod vi i den mörka lilla trollskogen...

Den som har varit med om en starr-operation vet hur grumlig synen kan vara. Fast det räcker med vanlig närsynthet också för att man ska ha upplevt hur svårt det är att inte kunna se.

Men kanske det inte bara handlar om våra fysiska ögon? Jesus ber oss också att vara uppmärksamma på det som bara hjärtat kan se, det som ögonen inte duger till.

Att se med känslan.
Att se med hörseln. Men sin inlevelseförmåga.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG...

Öppna vidder.

Det var skönt att komma igenom denna prövning, ut mot de öppna vidderna.

Men vad nu?

Vad hänger där i träden?

En plats där små barn blir stora! Ett napp-träd! Så underbart! Att finna trösten inom sig...

Napp-trädet på Dragsö.

Vi satte oss vid havet och lät kropp och själ komma till ro.

Bortom kobbarna kunde vi ana Långö. Längre bort ligger viken in mot Nättraby. Tänk, vissa vintrar har isen legat här och jag har skrinnat bland skärgårdsöarna... på havsisen!! Till mina stora naturupplevelser hör också när vi paddlade genom Sunna kanal och kom fram hit till Dragsö.

Jag älskar vattnet, havet!

I Frälsarkransen väntade nu Ökenpärlan och Bekymmerslöshetspärlan. De hör ihop. I den ordningen.

Allt som blivit till en öken i oss, av tankar, känslor och erfarenheter, de får vi nu kasta ifrån oss i nådens hav.
Vi tog var sin liten sten, tänkte en stund, och kastade sedan iväg dem.

Plupp, plopp, plopp.

- Ack, Herre, hjälp.
- Ack, Herre, låt väl gå.
- Rena mig så blir jag ren.
- Hela mig, så blir jag hel.

Fiska inte i Nådens Hav.

Jesus sade:

- Bekymra er inte.
- Allt ju vilar i min Faders händer.
- Skulle jag som barn väl ängslas då?

HERRE, VISA MIG DIN VÄG.
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Jag vill.

Vi går inte långt, men vi går länge.
Låter vandringen ta tid, och ge tid, till eftertanke och begrundan.

Nu närmade vi oss vykorts-ön Brändaholm. Dessa hus betingar ett högt marknadsvärde och får bara säljas till Karlskrona-bor. Jodå, sådan är reglerna på denna ön.

Grusgångarna är smala mellan häckarna och det ena huset sötare än det andra.
Vi gick på Mångatan... ned mot en brygga.

Mångatan - dagtid...

Med de röda kärlekspärlorna får vi öva oss i att ta emot kärlek, för att sedan kunna ge den vidare.
Jesus själv tog emot kärlek från Gud och offrade sedan den för oss. Allt Han gjorde var redan givet åt honom av Gud själv.

Vi får också gå i förberedda gärningar.

Jag tittade på den nymålade träbåten. Den var förberedd för att möta hösten och vintern, i väntan på nästa vår och sommar.
Precis så!

Det yttre blir en sinnebild för det inre. Pilgrimsögat ser.

Förberedd.

Vi lyssnade till den tredje delen av evangelietexten.

INGEN KAN TJÄNA TVÅ HERRAR.
ANTINGEN KOMMER HAN ATT HATA DEN ENE OCH ÄLSKA DEN ANDRE,
ELLER HÅLLA FAST VID DEN ENE OCH INTE BRY SIG OM DEN ANDRE.

NI KAN INTE TJÄNA BÅDE GUD OCH MAMMON.
Matt 6:24.

Det susade i vassen och vi lät orden sjunka in. Solen glittrade vid bryggan. Där borta över fjärden låg Karlskrona, staden som byggd på 33 öar. Vi stod på lä-sidan.

Hur många herrar tjänar vi här? Har vi med oss Gud i allt vi gör, i omsorg om andra?

Brändaholm. På andra sidan ligger Saltö.

Med Hemlighetspärlorna i handen bad vi från pilgrimshäftet:

- Min Gud, jag hoppas på Dig.
- Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken.

- Ett namn som skyddar dig där du går.
- Min Gud, jag hoppas på Dig.

Typiskt.

Vi vandrade vidare på Mångatan... som ju annars bara är synlig på natten... och nickade vänligt mot söndagslediga Brändaholms-bor som gjorde fint i sina trädgårdar.

Häckarna var välansade. Stugknutarna vitmålade. Det är så idylliskt att det nästan gör ont. Är detta på riktigt? Eller går vi i en kuliss till en gammal film?

Nejdå, detta är absolut i verkliga livet!

Äpplena hängde dignande på sina grenar, ut över häckarna.

Vykortsvackert.

Skärgårdsäpplen.

Uppe vid den gamla pumpen avslutade vi vår vandring med att tänka kring Nattens pärla och Uppståndelsepärlan.

Mitt armband är ganska slitet och pärlorna är gjorda av trä. Just den svarta nattens pärla har ett lite större hål, så jag kan se igenom döden... ut på andra sidan... liksom.

Jesus har visat att döden inte är det sista i livet. Det är ett nyckelhål vi ska passera - svårt för oss som är kvar att bli lämnade - men för den som lever sin sista dag tror jag att uppståndelsen väntar på andra sidan, så som Jesus visade med sitt liv.

Samling vid pumpen.

- Herre, Du har dött för mig.
- Hjälp mig att leva för dig.

- Din död förkunnar vi, Herre.
- Din uppståndelse bekänner vi,
- till dess Du kommer åter i härlighet!
- Jag är din och Du är min.

Ser du kruthuset?

Sedan ställde vi oss i en cirkel med höger hand i mitten och vänster hand utåt.
På det viset lät vi Guds välsignelse flöda ut i alla väderstreck, och lite till!
Det var mycket vackert och det gjorde oss alla gott.

Vi gick nedför Brändaholms branta trappor, tillbaka till kyrkans minibuss.
Vi bröt den vilsamma tystnaden.

Väl framme vid Fredrikskyrkan igen gjorde vi ett enkelt delande. Sedan sjöng vi högt så det ekade på Trossö torg:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!!

Visst kan vi! Kyrkan kan.

Det går inte att återge en pilgrimsvandring i text. Upplevelserna låter sig inte fångas varken i ord eller bild.
Men du har fått en liten smak av det i alla fall.

Nästa vandring är om två veckor, den 7 oktober på heliga Birgittas dag.
Då skall vi vandra på Aspö och även få fira en enkel Birgitta-andakt i Aspö kyrka kl 16.30.

Hur man tar sig dit?

Pilgrimen går på vattnet, förstås!

Väl mött!

Vandringshälsningar till er alla,

Helene F Sturefelt,

- som tipsar om några fina psalmer att läsa eller sjunga: Sv Ps 217, 858 och 298,
- och som undrar varför det heter "Brändaholm"? Var det så att de brände hela ön i jakt på alla huggormar innan de började bygga? Vet du mer? Hör av dig.

Brändaholms stugförening 1923.

Rättare sagt.