DANSA TOMHET och GUDSLÄNGTAN

Helig dans i Karlskrona.

Äntligen!!
Efter många års paus är det äntligen dags att få dansa cirkeldans igen i Karlskrona.

Det är med stor tacksamhet till mina arbetskamrater som jag idag ställde iordning den vackraste dansplatsen man kan tänka sig - under kupolen i Trefaldighetskyrkan (eller Tyska kyrkan som vi säger till vardags).

När man lyfter blicken uppåt, får man svindel...

Längst upp anar vi Gudsnamnet, det outtalbara. JHWH.
Gud bjuder upp till dans!

Och här är vi.

Gudsnamnet i kupolen.

Flera efterfrågar kombinationen Dans & Bön. Är det möjligt?

Absolut!

Helig Dans är till sitt väsen BÖN. Det är fötternas bön. Och hjärtats!

Huvudet sätter vi på en liten hylla, eller längst upp på orgelläktaren, så får kroppen vara ifred.
Eller som min danslärare Pia Lamberth sa:
- Huvudet är bara ett pynt just nu...

Kroppen vet. Kroppen minns hur dans skall dansas. Vi väcker den sakta och låter den få ta plats.


Min modell ser ut så här:
Dans. Tyst bön och egen reflektion. Skrivande om man vill. Dans.

Vi börjar med den keltiska böneformen "Caim" - omcirklande bön.
En hand in i mitten, den andra utåt.

- Gud, vi välkomnar ljuset in i vårt mitt. Håll mörkret utanför.
Vi bjuder in glädjen i vår mitt, håll likgiltigheten utanför.
Vi välkomnar hoppet i vår mitt, håll förtvivlan utanför.

Skål med liv.

I Tyska kyrkan står dopfunten i mitten, rakt under kupolen.
Bänkarna, de berömda, är byggda i en mycket originell cirkelform, vilket ger oss plats att dansa mitt i kyrkan.

En skål med vatten hjälper oss att fokusera. Tre ljus simmar runt. I botten en liten sten.
Sedan skickas skålen runt, där allt får symbolisera våra livsbetingelser; vatten, eld, jord och luft.

Det är så fint att få skapa en dansande gemenskap med hjälp av denna skål.
Vi räcker varandra handen - höger hand uppåt, vänster hand nedåt - så håller vi varandra jämlikt, i ett givande och mottagande.

Treenighet.

Under dessa fem gånger vi skall träffas denna termin så finns det ett tema.
Det är hämtat från klassisk kristen själavårdstradition; Nådens Ordning.

GUD HAR I MÄNNISKAN SKAPAT ETT TOMRUM ÅT SIG.
Kyrkofadern Augustinus.

Jag har skrivit tidigare om Nådens Ordning då jag sydde klart dansmattan. Läs gärna inlägget från den 31 augusti.

Vi ska dansa Tomrummet, Försmaken, Uppgörelsen, Den oförtjänta nåden, Natten, Ljuset och Vandringen.
Det kommer att bli mycket spännande.

Idag, på vår premiär, var det dags att börja från början... i Tomrummet.
Saknaden. Längtan.
Den där gnagande oron som dyker upp ibland är nämligen en hälsning från "Gud i tomrummet".
Det kan inte fyllas av något annat än av - Gud själv.

MITT HJÄRTA ÄR OROLIGT TILL DESS DET FINNER VILA I DIG, GUD.
Augustinus, igen.

Heligdans-matta.

Första dansen är en "livsträdsdans" - Tripudium. Tre steg framåt och ett tvekande steg bakåt, där tomrummet är.
Vi nynnade stilla "Härlig är jorden". Tonerna rullade under kupolen. "Härlig är Guds himmel". Den välkända texten gav ordlöst ord åt hoppet.
En dag skall längtan få sin mättnad.

Andra dansen blev en bönesång från Taizé; "Veni Creator Spirito". Kom skapande Ande.
Enkla rörelser med armarna. Höger upp, tillbaka ned. Vänster upp, tillbaka ned. Båda upp mot kupolen... och ned.
Forma ett "klot"... eller... ett tomrum... bär fram det mot mitten och kasta upp det mot himlen, mot Gud.
Gå bakåt igen. Nu har Gud fått vår saknad. Efter hans närvaro.

En underbar "dans" där det meditativa lugnet sprider sig i hela kroppen.

Fötterna dansar medan huvudet är på läktaren.

Vi lever som pilgrimer i världen. En del vandrar på Caminon i Spanien. Andra uppe i Abisko. Några på östgötaslätten i heliga Birgittas anda.
Och de flesta av oss går ett varv i "staun"... fina Karlskrona, med alla sina vattenspeglar!

Tredje dansen var en längre variant av Tripudium, med fler steg av tvekan och vacklande.
Den medeltida musiken förflyttade oss till katedralerna nere på kontinenten.
Ibland är stegen bakåt lika viktiga som stegen framåt.

För perspektivets skull.


Fjärde dansen var en romsk dans, en Cocek. Om man tänker sig en symaskin som syr zigzag, så får man känslan av denna dans.
Ned i mörkret, steg "snett bakåt", vänster fot snor runt på baksidan, räta upp, gå fram ett steg och samla ihop dig. Om igen.

Dansen pulserade mot mitten, bakåt och utåt, och inåt igen. Som en slags andning.
Vi rörde oss tillsammans, trevande, tveksamt. Det tar tid att vänja sig vid att röra sig på detta sätt... men åh vad kroppen längtat!

Det kändes som hela dopfunten dansade med oss...

Dansande figur?!

Paus. Vila. Tystnad.

Vox Silentii från Finland sjöng från en CD tidegärdsböner från heliga Birgittas tid.
Själen landade. Tomrummet började fyllas...

Ibland är det skönt att sätta ord på det som händer. Ibland ska man låta bli.
Den som ville fick skriva en "elva-dikt". Jag försökte.

                           Tomhet

                  Saknar           Dig

      Var                    Är                Du?

Mitt       Hjärta           Längtar         Så

                          Gud

Längtar!

1300-talet hade många goda kvinnor som präglade sin samtid. Heliga Birgitta, Hildegard av Bingen och Julian av Norwich i England. Hon var långt före sin tid då hon kallade Gud för både Fader och Moder. Treenigheten hade balans mellan kvinnligt och manligt.

Ett kyrktorn finns ännu kvar i Norwich från hennes tid. Dansen är dock nyskapad, med armarna som svänger likt kyrkklockor.

Klarar vi att dansa "dubbelsteg" på Tyska kyrkans trägolv? Risken är att det blir "snubbelsteg"... och då får det väl bli det då! Bara vi har ett leende på läpparna, så...

"Let the Winter come and go! All shall be well again, I know!"


Sista dansen var utan "steg", bara ett vilsamt gung till en modern sång "To Mother You" - att mamma varandra.
Det kan finnas ett stort hålrum efter en saknad mor, eller en mamma som aldrig var närvarande.
Vi får nu "mamma" varandra, som ett verb i dansens form.
Handfattning som en korgfläta med händerna på varandras magar...

Omhändertagande. Accepterande. Bärande.

Dansande moder.

Tack Gud för golvet och jorden som bär våra danssteg.
Tack Gud för himmelen som dansar med oss!
Denna glädje vill vi sprida ut över hela jorden!

MÄNNISKA, LÄR DIG DANSA!
ANNARS VET ÄNGLARNA I HIMMELEN INTE VAD DE SKALL GÖRA MED DIG!
Kyrkofadern Augustinus fick sista ordet.

Tomrummets saknad och längtan blev det som drog oss närmare Fullheten.


Tacksamma hälsningar, tills vid ses igen!

Helene F Sturefelt, cirkeldansledare.

Herren välsigne er...

P.S. De datum vi dansar i Karlskrona är varannan onsdag kl 16.00 - 17.30.
12/9, 26/9 (uppehåll v 41), 24/10, 7/11 (uppehåll v 47) samt 5/12 = fem träffar.

Väl mött! Till Guds ära och människors glädje.