ANSVAR ELLER HJÄLPA ALLA?

                                       Kristen närvaro i samhället.

Det här inlägget är inte politiskt korrekt. Men det är bibliskt.
Och det tvingar dig bäste läsare att tänka efter, en gång till. Själv har jag blivit omskakad när jag såg det så tydligt.

Vi talar ofta om att vi skall "hjälpa alla som är i nöd". Men ska vi det? Kan vi det? Är det ens möjligt?
Och som kristen undrar jag:
- Ställer Gud sådan krav på mig? Att jag skall hjälpa alla?

Det jag skriver är inte politik, det är teologi, som därefter naturligtvis får politiska konsekvenser, men det överlåter jag åt var och en. Jag står utanför all partipolitik.

I kyrkan kan vi höra predikningar i stil med:

- Kärnan i den judiskt-kristna människosynen är att alla människor är skapade till Guds avbild. Oavsett etnicitet, kön och religion har alla samma värde i Guds ögon.

Så långt är allt väl.

                              Till Guds avbild.

Men om det fortsätter så här, så blir det problem:

- Denna grundsyn medför då att den kristna tron skall vara solidarisk på ett globalt sätt, över hela världen, och inte välja ut vissa grupper. Vi ska ha som målsättning att hjälpa alla.

Jaha. Det här låter ju bra, men... Det är något som inte stämmer.
Ingenstans har jag läst att vi ska "hjälpa alla". Det är fullständigt orimligt.

Till och med på flyget uppmanas man att först "hjälpa sig själv" för att sedan kunna hjälpa andra.
Detta är den bibliska synen på hjälpsamhet!
För vad har jag annars vunnit?

Jag slår upp Nya Testamentet och läser i brevet i Timoteus, där samma turordning finns beskriven:

OM NÅGON INTE SÖRJER FÖR SINA ANHÖRIGA, I SYNNERHET DEN EGNA FAMILJEN, HAR HAN REDAN FÖRNEKAT TRON...
1 Tim kap 5:8.

Visste du att det stod så?

                            En i taget.

Idag har jag betalat räkningar och satt in kollekt på olika konton till goda ändamål. Det känns så bra!
Men jag börjar alltid med att betala hyran och mina omkostnader. Sedan kan jag skicka en peng till mina barn och därefter kommer givandet till missionen.

Om jag hade gjort tvärtom - först gett bort en massa pengar så att jag inte kunnat betala hyran - då är jag inte givmild... Då är jag dum i huvudet!
Och förnekar tron på en god Gud och är sämre än en som aldrig har trott, skriver Paulus vidare.

Det är likadant i krig. Naturligtvis skyddar man sin familj först, därefter sina grannar och sedan de som är längre bort. Om man hinner.

Här får jag ett krypande obehag över mig. Vi är så matade av motsatsen att det känns kontroversiellt att ens skriva detta!
Tidsandan tycker att vi först skall hjälpa alla andra, sedan oss själva. Jag förstår inte det. Det är ju rent destruktivt! Vi måste ta detta i rätt ordning. Prioritera rätt.

                        Skydda i rätt ordning.

 

Vad säger Bibeln om flyktingar och invandrare då?

Nu läser jag i Gamla Testamentet:

EN INVANDRARE FÅR DU INTE FÖRTRYCKA. NI VET HUR DET ÄR ATT VARA INVANDRARE, NI VAR JU SJÄLVA INVANDRARE I EGYPTEN.
2 Mos 23:9.

Det är goda ord. Självupplevt. Omsorgsfullt.
Omvänt tillbaka gäller att invandraren inte ska visa förakt för sitt värdfolk.

Vad står det om de fattiga då, de som vi skall hjälpa?

OM DET FINNS NÅGON FATTIG HOS DIG, EN AV DINA BRÖDER, I NÅGON AV DINA STÄDER, I DET LAND SOM HERREN DIN GUD GER DIG, SKA DU INTE FÖRHÄRDA DITT HJÄRTA ELLER STÄNGA DIN HAND FÖR DIN FATTIGE BRODER,

UTAN VILLIGT ÖPPNA DIN HAND FÖR HONOM OCH VILLIGT LÅNA HONOM VAD HAN BEHÖVER I SIN BRIST.
FATTIGA KOMMER NÄMLIGEN ALDRIG ATT SAKNAS I LANDET.
5 Mosebok kap 15:7-11.

                                   Var så god.

Titta nu vilken god pedagogik Mose har när han säger detta. Han delar in "de fattiga" i tre prioriteringar:

1) Först kommer "en av dina bröder".
2) Sedan " i någon av dina städer".
3) Därefter kommer de fattiga "i det land" där du bor.

Här har vi tydligt en rangordning som görs av Gud själv, hur vi skall hjälpa. Det handlar inte om "vi och dem" utan om en prioriteringslista för bästa effekt.
De närmsta först.
Teologisk matematik.

                                      Någon i dina städer.

Detta är den enskildes perspektiv vad gäller hjälpsamhet. Men vad säger Bibeln om kollektivet, i detta fall församlingen?
Brevet till Timoteus ger oss detta, och då är det kvinnorna som är i fokus.

HEDRA ÄNKORNA, DEM SOM VERKLIGEN ÄR ÄNKOR.

MEN OM EN ÄNKA HAR BARN ELLER BARNBARN, SKA DESSA FÖRST OCH FRÄMST LÄRA SIG ATT VISA RESPEKT FÖR SIN EGEN FAMILJ, OCH GE TILLBAKA VAD DE ÄR SKYLDIGA SINA FÖRÄLDRAR.
DETTA ÄR RÄTT INFÖR GUD.
1 Tim kap 5:3.4

De som var mest utsatta vid den här tiden var just änkorna. När mannen dog, försvann försörjaren. Kvinnan hamnade utanför samhället bland de fattiga.
Därför organiserade den kristna församlingen upp hjälparbetet, men med tydligheten att de som fortfarande hade barn skulle få sin hjälp därifrån. Förstås!

De "verkliga änkorna", alltså de som varken hade barn eller övrig familj, det var de som skulle bli föremål för församlingens omsorg.

Alltså, kyrkan skulle inte "hjälpa alla" utan endast de som hade störst behov.

                                     Endast Jesus alla hjälpa kan.

Nu kommer vi till det som kan bränna till.
Är den kristna tron "globalt solidarisk"? Ska den vara det?

Efter det vi har läst så är svaret Nej. Kristendomen har inte som uppgift att "hjälpa alla" - eftersom det inte går. Prioriteringslinjen måste vara klar - från det egna till att sedan sakta vidga cirkeln.

Det betyder att det finns en skillnad mellan att ta sitt ansvar och att vara solidarisk....


I grannhuset där jag bor har Vänsterpartiet sin samlingslokal. De älskar att tala om solidaritet. De skulle inte tycka om den här bibliska steg-för-steg-hjälpsamheten.
Man skulle kunna säga att vår tids tal om "global solidaritet" kommer från socialismen. Nu blir jag politisk fastän jag inte vill...

… och när kommunerna köper in bostadsrätter till asylsökanden men lämnar studenter åt sitt öde att själva hitta bostad, då är det något som är fel. De tar från den ena gruppen och ger till den andra.
Och skapar obalans.

Ansvarslinjen är bruten. Känslan för orättvisa börjar tränga sig på... och det gynnar inte situationen.

Nu har du kanske slutat läsa, men jag måste våga syna detta lite till...

                                                Vem ska bo här?

Vi vill av hela vårt hjärta hjälpa dem som är i nöd, men vi har inte klarat av det.
Samhället har gjort felbedömningar i sin okunskap.

Jag har i min omgivning verkligt behjärtansvärda mänskoöden som gör allt för att nu kunna leva ett gott liv, med utbildning och arbete.
Men jag vet lika många som hånskrattar åt oss och tar vad de får - fuskar med bidrag och arbetar svart.

Den första gruppen tar sin del av ansvaret och tillför vårt samhälle goda krafter.
Den andra gruppen är lycksökare som hotar hela samhällets balans.

Ett bibelord på det:

DEN SOM INTE VILL ARBETA SKALL HELLER INTE ÄTA.
2 Tessalonikerbrevet kap 3:10.

                                            Inte heller köra bil.

Vi stannar upp en stund inför det här ordet.

Paulus och hans medarbetare befinner sig i Grekland, i Tessalonike. Brevet är skrivet omkring år 50 e Kr, alltså till människor som personligen kan ha mött Jesus.

Anledningen till brevet är att församlingen missuppfattat Paulus undervisning om när Jesus skall komma tillbaka. Några påstår sig ha fått "uppenbarelser" som gäller Herrens återkomst. Det har lett till att några har "tappat besinningen" och en del har till och med slutat arbeta - för Jesus kan ju komma när som helst...

Sådant svärmeri oroade Paulus. Han var alltid på vakt mot osunda och svärmiska inslag i den kristna läran och i det kristna livet.

Här kan man ge en känga till alla religiösa grupper i nutiden som tycker sig veta just detta; när Jesus skall komma tillbaka. Ni får en knäpp på näsan...

                                 Svärmeri?

Nåväl. Hur var det nu med ansvaret, solidariteten, jobbet och maten?

Nya Testamentet förespråkar tydliga gränser, med en sund ordning. Jag citerar:

VI FÖRESKRIVER ER I HERREN JESU KRISTI NAMN ATT DRA ER UNDAN DE BRÖDER SOM LEVER UTAN ORDNING OCH INTE FÖLJER DE REGLER NI FÅTT GENOM OSS.

VI VAR ALDRIG O-ORDENTLIGA HOS ER, OCH VI ÅT ALDRIG AV ANDRAS BRÖD, UTAN ATT HA GJORT RÄTT FÖR OSS.
VI SLET OCH SLÄPADE, ARBETADE DAG OCH NATT FÖR ATT INTE LIGGA NÅGON AV ER TILL LAST.

DEN SOM INTE VILL ARBETA, FÅR INTE HELLER ÄTA.

OCH NU HAR VI HÖRT ATT NÅGRA IBLAND ER LEVER UTAN ORDNING.
DE GÖR INTE VAD DE SKALL, BARA DET DE INTE SKALL.
2 Tess kap 3:6-11.

                                   Stoppar o-ordningen.

Den kristna församlingen är tydlig i sin ansvarslinje. De tar inte hand om "alla". De som utnyttjar systemet och församlingens välvilja måste tillrättavisas.
Det är här vi i vår tid brister. Vi vågar inte säga ifrån, i rädsla att kallas fula ord med härskarteknik såsom "rasist", "egoist" och "alla har samma värde". Och så tystas problemen.

Men Paulus talar om Ordningens Gud. Han fortsätter:

DEN SORTENS MÄNNISKOR FÖRMANAR VI I HERREN JESU KRISTI NAMN ATT ARBETA LUGNT OCH STILLA, OCH ÄTA SITT EGET BRÖD.

OCH NI BRÖDER, TRÖTTNA INTE PÅ ATT GÖRA VAD SOM ÄR RIKTIGT.

OM NÅGON INTE RÄTTAR SIG EFTER DET VI SÄGER HÄR I BREVET, PEKA DÅ UT HONOM SÅ ATT HAN STÄLLS UTANFÖR - KANSKE TAR HAN VARNING.

MEN BETRAKTA HONOM INTE SOM EN FIENDE, UTAN TALA HONOM TILLRÄTTA, SOM EN BRODER.
2 Tess kap 3:12-15.

                                        Tillrättavisa den som svajar.

Så såg den första kristna gemenskapen ut. Jag är stolt! Där skulle jag velat vara med!
Men om jag varit en av svärmarna så hade jag förstått att en tillrättavisning varit på sin plats.

Paulus visar tydligt på konsekvensens nödvändighet - det som vårt samhälle inte klarar av.

Först en förmaning att beteendet är fel - utnyttja inte bidragssystemet, vem du än är.
Sedan en konsekvens att ställas utanför - för att själv börja ta sitt ansvar för levebrödet.
Därefter en förhoppning att han eller hon bättrar sig, och då åter kan vara med i gemenskapen.

Att skandera "alla har samma värde" i betydelsen att alla får göra vad de vill utan konsekvenser, det är vår tids största lögn.
Paulus visar hur även den svärmiske typen hade samma mänskovärde, men hans beteende var fel och det måste rättas till.

Så skall ett samhälle fungera - vi måste ha en samsyn vad gäller vårt beteende mot varandra!

                                   Tillsammans-syn.

Summan av hela detta resonemang är:

När var och en tar sitt ansvar i rätt prioriteringsordning, då blir ju alla hjälpta!
Om varje liten grupp och församling tar sin del av ansvaret, då kan effekten bli global!

Men det börjar inte med det globala...

Det börjar i det lilla.

Detta skulle jag vilja kalla för biblisk välfärdspolitik.


Nästa inlägg blir ännu värre...

Då tänker jag ge mig på att tala om enskilda länder och nationer i kontrast till det globala.
Englands Brexit får många att bli rädda. Hur bra är EU?

Får man älska sitt land?

Vi hörs!

Eder skribent och bloggerska,

Helene Sture Ansvarsfelt,

- som fotograferade runt det nya kvarteret i Karlskrona; Nordstjärnan,
- och som menar att vi kan leva efter ordspråket "Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon". Det är bibelordet omsatt till vardagspolitik!

P.S. Om du vill kommentera detta så gör det på en teologisk nivå. Partipolitik är jag inte intresserad av att debattera, det får du göra själv på annat håll. D.S.