LEAVE A LITTLE LIGHT ON

 

Lämna lite ljus.

Det är så mörkt. Det kryper under sängen och i garderoben. Vem går nu i korridorerna?
Och vem spökar på internet med hemska ansikten?

Barndomens mörkerrädsla finns med hela tiden.

Som liten tog den över helt, utan vettiga proportioner. Om man nu kan ta mörker i lagom portioner.
Mina tonårsidoler - de brittiska rockarna STATUS QUO - skrev en låt som jag hörde 2012, just om rädslan för mörker.

Som vuxen kan man också gå vilse, skriver Richard Parfitt, likaså inför livets slut.

Leta upp låttiteln "Leave a Little Light On" på YouTube och lyssna.

I REMEMBER BACK WHEN YOU WERE YOUNG
YOUR MOTHER SAID THAT'S QUITE ENOUGH

SO SLEEP TIGHT, DON'T LET THE BED BUGS BITE
GOODNIGHT MY CHILD.

Skrämmande.

Låt inte sängens insekter, vägglöss eller skalbaggar bita dig...
Det är lätt att säga! Men att verkligen tro att de inte finns, eller bits, det är en annan sak.
Och i prästgården, där barnen växte upp, hände det ibland att en och annan spindel sänkte sig ned över huvudkudden, som en missriktad John Blund på maskerad.

- Mammmaaaaa !!

YOU DIDN'T KNOW, TRUE OR FALSE
THE STORIES HEARD WHEN THE DARKNESS FALLS

THAT UNDER YOUR DOOR CREATURES WOULD SQUEEZE
AND YOU ALWAYS HAD TO SHOUT:
- MAMA, PLEASE...

- Maaammmaaaa!!

Mamma, hjälp!

LEAVE A LITTLE LIGHT ON,
  A LITTLE LIGHT ON
    LEAVE A LITTLE LIGHT ON FOR ME...

Snälla, låt dörren vara öppen så det kommer in lite ljus... Snälla, kan inte lampan få vara tänd... Snälla, jag vågar inte sova.

 Trösta mig.

Status Quo spelar sitt välkända, taktfasta beat och låter berättelsen gå vidare.
Barndomen har övergått till vuxenliv. Han är nu ung och kär, eller snarare dum och kär, men nu är det inte nattens spöken han är rädd för, utan att förlora henne.

SO IN LOVE, COULDN'T ASK FOR MORE
A HOLYDAY ROMANCE, HEY YOU KNOW THE SCORE
IT WAS DESTINY, WE HAD TO MEET...

DRIVING UP, SHE LIVED OUT OF TOWN
MILES FROM NOWHERE
I'D BROKE DOWN THE WIND AND RAIN
LOST WITHOUT A CLUE
SEARCHING FOR A PHONE SO I COULD TELL HER TO:

Textförfattare Andrew Bown.

Det här var på den tiden då det inte fanns mobiltelefoner förstår du. Man var tvungen att söka upp en telefonkiosk, eller ringa på hos någon som hade en fast linje hemma.
På den brittiska landsbygden var det inte alldeles enkelt...

Hur skulle han hitta henne?

Vilse. Okänd terräng. Mörker över allt, regn och elände. Om han bara kunde se ett litet ljus i fönstret någonstans.

LEAVE A LITTLE LIGHT ON,
  A LITTLE LIGHT ON
    LEAVE A LITTLE LIGHT ON FOR ME...

Ett litet ljus för mig.

Åren gick. Kärleken försvann. Tiden lika så och hälsan med den.

Richard Parfitt, gitarrist och riff-mästare i Status Quo, kände kanske på sig att döden närmade sig när han skrev den här låten. Han hade levt ett hårt liv. Ett hårt rock-liv... inte särskilt hälsosam på något sätt.

På julafton 2016 dog han i Marbella i Spanien, 68 år, i sviterna efter en axelskada som ledde till en infektion.
Han hade haft flera hjärtattacker och kroppen var försvagad. Dödsorsaken var "sepsis" - alltså en infektion som sprider sig ut i hela kroppen och blir till blodförgiftning.

Nu talar vi mörker på riktigt.

Här hjälper inga sjukhuslampor eller starka lysrör eller LED-lampor.

Några år innan detta hände, skriver Richard Parfitt i den tredje versen:

Parfitt-riffaren.

WHEN I GET OLD AND IT'S TIME TO GO
TO WHERE BUDDY AND ELVIS STILL PLAY SHOWS
I'LL BE SAFE AND SOUND FOR ETERNITY
SO, MR GOD, WHEN YOU ARE READY FOR ME...

Richard Parfitt var inte uttalat troende. Men inför döden så finns hos de allra flesta tanken på Gud.
Man rannsakar sina sinnen, sitt leverne, och ber en stilla bön om ett hopp...

… inte att en spindel skall sänka sig ned över en, utan något mer från himmelen. Att evigheten skall vara verklig.

Han talar inte om änglar. Han talar om det kan kan - Buddy Hollies och Elivs Presley som gått före.
Himlen är kanske en plats där "the show must go on"? Att festen fortsätter?

Eller som en av deras album heter "The Party Ain't Over Yet"  - den ska spelas på min begravning efter kaffet!! Bara så du vet!

Heavenly party!

Men.
När döden inträffar är det svart. Mörker. Sorg. Verkligen inte fest eller party. Bara tomt.

Både den döende och de efterlevande kvider och ber om en strimma ljus i det svåra.

LEAVE A LITTLE LIGHT ON,
  A LITTLE LIGHT ON
    LEAVE A LITTLE LIGHT ON FOR ME...


Richard Parfitt ber "Mister Gud" att när Han är redo för honom, att Han skall lämna ett litet ledljus på vägen...
Annars brukar det ju vara det omvända perspektivet - att vi ber att få bli redo att hämtade hem av Herren.

Jag ser korset framför mig. Jag ser den flämtande lågan, som snart skall slockna.

Korset är ett nyckelhål.
Jesus är nyckeln. Och han säger:

JAG ÄR VÄRLDENS LJUS.
DEN SOM FÖLJER MIG SKALL INTE VANDRA I MÖRKER
UTAN HA LIVETS LJUS.
Johannes kap 8:12.

Ljuset. Korset. Nyckelhålet Kristus.

Det är min bön att alla som ligger på sitt yttersta skall ana Honom, som är ljuset.
Och många kan ju berätta om de, de som varit över på andra sidan och vänt, men kommit tillbaka.

Ljuset i tunneln. Ljuset i mörkret. Livets ljus i dödens kompakta frånvaro av liv och ljus.

Jesus fortsatte tala:
- Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. Om jag ändå dömer, är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; Han som har sänt mig är med mig.

LEAVE A LITTLE LIGHT ON...

Titta noga på teckningarna på den här CD-skivans konvolut.

Följ streckets början, till dess slut.

Hur många gånger lyfter tecknaren pennan?

Penndragare.

Med ett enda pennstreck kan man stryka över en människa. Med ett streck kan man ta bort någon ur adresslistan eller matrikeln.

Eller skapa skräck.

På internet just nu figurerar en tecknad japansk figur, som skrämmer vettet ur många barn.
Ansiktet är en utmärglad docka med stripigt hår och hemska gloende ögon.
Hon kallas Momo… och i en djävulsk "lek" uppmuntras barn att göra dumma saker mot andra, och i sin yttersta förlängning så har denna vidriga skapelse fått flera barn att begå självmord.

Hur kan vuxna vara så grymma?!!

Nu är det inte längre krokodiler under sängen eller fladdrande lakan i garderoben. Den här virtuella dockan är "på riktigt" i den digitala världen, och väcker nu avsky och varningar till alla föräldrar att vara uppmärksamma på sina barn och deras beteende.

Vad hände med dig?

Men man kan använda sina talanger på ett bättre sätt.

Precis som "Linus på linjen" har tecknaren i Status Quo lekt med pennan. Med ett och samma streck kan man skapa figurer med liv, som rör sig ledigt över pappret. Låt oss fokusera på det positiva och lustfyllda!

Men samtidigt dra ut mörkrets gärningar i Ljuset för att avslöja dem.

Det här är min hyllning till mina rockhjältar, med tack för en sång som just nu var till hjälp - kanske för dig också?

Och jag tror att Gud är som en Mamma - Hon lämnar alltid dörren på glänt och låter ljuset sippra ned till oss, för att vi skall hitta Hem.

Välkommen hem!

Ljusa små hälsningar från rock-tröstaren

Helene Status Sture-Quo.