SJÄLAVÅRD I MELODIFESTIVALEN Sölvesborgsbron

Gud mellan raderna.

Vi storknar av Melodifestivalens deltävlingar. Februari och mars har varje lördagskväll bokad till olika varianter av schlager, där den ena låten efter den andra passerar, utan att fastna. Spotlights, dansare och digitala effekter är snart viktigare än själva musiken, som drunknar i alla dessa uttryck.

Men, ibland finns det riktigt fina guldkorn!

Vi roade oss med att gå igenom schlagermelodier från 2003 och framåt, för att se om vi kunde hitta "Gud mellan raderna".
Och det kunde vi!

Det var så pass intressant att jag gjorde ett radioprogram till Sölvesborgs närradio 92,0 MHz, som just nu spelas denna vecka. När jag fått ordning på tekniken kommer det snart här på bloggen, så att du kan lyssna när du vill.

Men nu vill jag dela några texter som är både själavårdande och tröstande.

Sölvesborgs radiostation.

Sonja Aldén får börja. Året är 2007.
FÖR ATT DU FINNS.

Lätta spår i sanden
Och en vind som smeker ömt
Jag är så lycklig att jag fann den
Den lyckan som jag alltid drömt
Så kom närmre mig
Låt mig värma dig

För att du finns
För att du kan
Du leder vågorna mot land
Du river murarna mot världen
För att du ser
För att du förstår
Nu lyser himlen där jag går
Du tar min hand och visar vägen

När du står framför mig
Då ter sig allting som det ska
Så kom närmre mig

Gud lyser himlen där jag går.

För att du finns
För att du kan
Du leder vågorna mot land
Du river murarna mot världen
För att du ser
För att du förstår
Nu lyser himlen där jag går
Du tar min hand och visar vägen.

För mig handlar denna text om Gud, min käre himmelske Fader, som leder mig.

Det är Han som lyser upp himlen där jag går, det är Gud som tar min hand och visar vägen.
Vilken fin trosbekännelse!
- För att Du finns, för att Du kan...

Visa mig vägen.

Susanne Alfvengren sjöng DU ÄR ALLTID ÄLSKAD DÄR DU GÅR, år 2009:

Människobarn, vet att du ibland kan känna vilsenhet
När du står på jorden i din litenhet
Och ovanför på himlen blundar stjärnorna.

Människobarn, vägen kanske känns som en oändlighet
Som den bara leder bort i ovisshet
Men ljuset bor i natten och i skuggorna

Du är älskad där du går
Någon ser, någon tar din hand
Någon följer dina spår, leder i hela vägen fram
Du är alltid älskad där du går

Människobarn, när din natt är mörkast har den redan vänt
Följ din väg i ljuset som ditt hjärta tänkt
Och ovanför på himlen lyser stjärnorna

För du är älskad där du går
Någon ser, någon tar din hand
Någon följer dina spår, leder i hela vägen fram
Du är alltid älskad där du går

Du är älskad där du går
Någon hör, någon rör din själ
Det finns någon som förstår allt du gör, någon vill dig väl
Du är alltid älskad där du går...

När det är som mörkast...

 

Ja, så är det. Vilsenhet, litenhet och till och med stjärnorna blundar. Den väg jag går känns som en oändlighet, den leder bort i ovisshet, jag vet inte vad nästa steg är.

Men i natten och skuggorna bor ljuset. Kan det vara så? Jag vet att Gud helst döljer sig i mörkret... för att det är lättast att söka Honom där.

Det är svårt att våga tro att Någon - Gud själv - verkligen tar ens hand när livet är som värst. Bara när jag jämför med en god far eller mor som vakar över sitt barn, kan jag ana något av Guds omsorg. Att vara älskad där man går, trots alla motgångar.

Kärlek är inte beroende av framgångar. Att älska är att - älska... oavsett. Gud, låt då stjärnorna visa sig för mig, och hjälp mig ha tillit till att Du leder mig hela vägen fram.

Hjälp mig lyfta blicken.

 

 

Jag vet inte vad Stina Jadelius i gruppen SAREK tänkte på när hon skrev nästa melodifestival-låt, men i mina öron låter det som om hon citerar både Jesaja 43, Sakarja 13 och Apostlagärningarna 3!

 

GENOM ELD OCH VATTEN, med Sarek, år 2003.

Jag har inte silver och inte guld, inget du kan få
Det jag äger ligger blottat för din syn
Mina händer är tomma, men hjärtat fullt av nåt du inte ser
Så jag har nånting som är mera värt ändå
För om du tappar modet och faller ner på knä kan du vila här hos mig
Som en klippa i stormen att luta dig mot
Och jag sviker aldrig dig.

PETRUS OCH JOHANNES SÅG PÅ DEN LAME OCH SADE:

- SE PÅ OSS!

MANNEN SÅG SPÄNT PÅ DEM OCH VÄNTADE SIG ATT FÅ NÅGOT AV DEM. MEN PETRUS SADE:

- SILVER OCH GULD HAR JAG INTE, MEN VAD JAG HAR, DET GER JAG DIG: I NASARÉN JESU KRISTI NAMN: STIG UPP OCH GÅ! Apostlagärningarna kap 3:4-6.

Silver och guld har jag ej.

Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå
Från det högsta berg till den djupaste av dalar ska jag gå
Genom tid och rum
Ja, alla mina dagar ska du få.

MEN NU SÄGER HERREN SÅ, HAN SOM HAR SKAPAT DIG, JAKOB, HAN SOM HAR DANAT DIG, ISRAEL: 

- FRUKTA INTE, TY JAG HAR BEFRIAT DIG, JAG HAR KALLAT DIG VID NAMN, DU ÄR MIN. OM DU ÄN MÅSTE GÅ GENOM VATTEN, SÅ ÄR JAG MED DIG, ELLER GENOM STRÖMMAR S SKALL DE INTE DRÄNKA DIG.

- MÅSTE DU ÄN GÅ GENOM ELD, SÅ SKALL DU EJ BLI SVEDD, OCH LÅGORNA SKALL EJ FÖRTÄRA DIG. Jesaja kap 43:1:2.

 Genom eld och vatten.

Och när vindarna ligger på vidderna dansar jag med dig
Och solen bränner svalkar jag din hud
För om du tappar modet och faller ner på knä kan du vila här hos mig
Som en klippa i stormen att luta dig mot
Och jag sviker aldrig dig
Jag ska följa dig genom eld och vatten
Över land och hav
Jag ska älska dig tills hjärtat slutar slå
Från det högsta berg till den djupaste av dalar ska jag gе
Genom tid och rum
Ja, alla mina dagar ska du få.

Över land och hav.

Det tredje bibelordet är profeten Sakarjas allvarsord till Guds herdar, att de inte leder folken fel:

DEN TREDJEDELEN SKALL JAG LÅTA GÅ GENOM ELD. JAG SKALL LUTTRA DEM, SOM MAN LUTTRAR SILVER, OCH PRÖVA DEM, SOM MAN PRÖVAR GULD.

SÅ SKALL DE ÅKALLA MITT NAMN, OCH JAG SKALL BÖNHÖRA DEM. JAG SKALL SÄGA: 'DETTA ÄR MITT FOLK' OCH DE SKALL SÄGA ' HERREN ÄR MIN GUD'.

Tack, Sarek! Oavsett om detta handlar om en orolig kärleksrelation, en sökande och gudslängtande människa med tomma händer, eller en tillrättavisning av Gudsfolkens ledare, så ger er sång en eftertanke, och glad energi med sitt up-tempo.

Luttra dig, rena dig.

 

 

Den färskaste melodifestivalen med "Gud mellan raderna" är Jonas Gardell från år 2018: DET FINNS EN VÄG.

Tänk dig en tomhet stor

Som en stjärnklar natt

Där inga stjärnor finns.

 

 

Ingen som ser din nöd

Ingen som hör din bön

Ingen som längre minns.

 

 

Det finns en väg

Ut ur rädslan ut ur skam

Och ett löfte om att en gång komma fram

 

Om nån som finns kvar

Nån som vakar nån som ser

Och som säger du är inte ensam mer.

 

 

Tänk dig att segla fram

På ett becksvart hav

Och aldrig nå till hamn

 

Plötsligt hörs en röst

Genom vanmakten

Någon vet ditt namn

 

Det finns en väg

Ut ur rädslan ut ur skam...

 

Tänk dig att segla fram...

 

 

Detta är verkligen en psalm! Orden "Gud" nämns inte, men det är så uppenbart vem som menas. 

 

Återigen är poesin med stjärnor där, denna gång med en stjärnklar natt, utan stjärnor.. så hemskt!

Och ett tomt universum, ingen som ser vår nöd eller hör vår bön - vilken skräck! Och ingen som minns... Det totala utplånandet. Nirvana…

 

Men både Jonas och jag, och några miljoner människor till, har en erfarenhet av Guds existens.

Jesus är den som på allvar lyfter en människa ut ur skam. Det är en unik kärlek!

Tack käre himmelske Fader för din omsorg om varenda en av oss!

Låt oss få komma tryggt fram på det skrämmande becksvarta havet. Utan Dig kan jag inte leva.

Du är hoppet.

 

Nu kommer den stora finalen. Vi hittade en melodifestivallåt som fallit i glömska. Tänk så mycket möda med texter och melodier som bara läggs i garderoben och dammar igen...

I sämsta fall är Melodifestivalen en enda stor papperskorg där allt utom 1 låt går vidare. Men här kommer alltså ännu ett guldkorn. Det är Anders Ekborg som år 2010 sjöng "Savior". Minns du den? Översatt så är det en hel predikan... men det försvinner i engelskan och spanskan. Han sjunger om "Salvatore" = det betyder ju "Frälsare". Hör här:

 

Sanningen skall upprätta.

 

Anders Ekborg, SAVIOR, år 2010.

 

Stoppa maskeraden, ta av dig din förklädnad.

Du behöver inte vara rädd, sanningen skall upprätta dig.

Jag vet att jag inte är Gud, bara en budbärare.

Det spelar ingen roll vad du vill, du måste betala priset.

EL SALVATORE! (Frälsaren!)

 

Ett sannfärdigt hjärta är det största offret / segern.

Valet är ditt, och Frälsarens.

Jag som är här för att rädda din själ, låta sanningen bli ert ljus.

Jag förlåter dig dina synder när du tror på mig.

EL SALVATORE! (Frälsaren!) - - -

 

Vem skall rädda oss?

 

Åh, vad jag önskar att vi i alla sammanhang kunde ta av oss våra masker och vara så sårbara som vi är. Tänk att få slippa spela alla dessa roller av att vara stark, duktig och stresstålig intill förbannelse... inom vården, skolan, kyrkan, kommunen...

Det är sanningen som skall upprätta oss. Inte din sanning, inte min sanning, för då handlar det bara om åsikter, utan självaste Sanningen, den som har sin grund i Guds väsen.

Ingen har betalat ett högre pris för vår synd än Gud själv. Det som Gud gör genom Jesus på korset är det största av alla offer. Denna försoning är det som får materialisten, buddhisten, muslimen och hindun att häpna när vi tillsammans upptäcker hur stor Guds kärlek är!

Och detta sjöngs på bästa sändningstid i inför hela svenska folket för några år sedan.

 

Inte synas. Men berätta!

Det handlar inte om att synas. Det handlar aldrig om att synas, om man inte har något att förmedla! Sonja, Susanne, Stina, Jonas och Anders - tack för det ni berättade i era sånger. Detta var god själavård som nådde fram, trots alla blinkande lampor och röstnings-appar…

Behovet av räddning undan ondskan är större än någonsin. Förnedringsrån, skogsavverkning, plats i haven, Coronavirus, det oavslutade kriget i Syrien, maktkamper och härskartekniker - hur länge till orkar vi kämpa mot allt detta?

El Salvatore, Frälsaren, kom till oss snart! Med en tonartshöjning som lyfter oss ända upp i himmelen, i evighet, amen! 

Helene Sture Melodifelt,

- lokalradiopratare och kristen musikälskare, av alla sorter,
- som fotograferade Sölvesborgsbron, men inte fick ordning på texten riktigt...

 
 

   

ENSAM BAKOM KULISSERNA - Eleanor Rigby

Ensam bland många.

Radion spelar Beatles. De sjunger om alla ensamma människor. Var kommer de ifrån? Var hör de hemma?

Eleanor Rigby plockar upp riskorn från ett bröllop. Hon lever i en dröm, står och väntar i en fönsternisch, snyggt sminkad - men för vem? Det spelar väl ingen roll när man ensam.
Och utanför.
Eller?

Pastor McKenzie sitter och skriver på en predikan som ingen kommer att höra. Ingen är där. På kvällen sitter han och stoppar sina strumpor. Vem bryr sig?

Eleanor Rigby dog i kyrkan och begravdes endast i sällskap med sitt namn. Ingen kom.
Pastor McKenzie borstade av jorden från sina händer och lämnade graven. Ingen blev frälst idag.

Se på alla de ensamma människorna! Var kommer de ifrån? undrar Paul McCartney. Var hör de hemma?

Var hör du hemma?

Nu låter jag mig inspireras av Eleanor Rigby och tar er med bakom kulisserna en stund. Allt är påhittat. På riktigt.

Det är lördag. Vaktmästaren förbereder kyrkan för bröllop, tänder ljus och lägger fram en psalmbok till brudparet på altarringen. Själv är han singel.

Vad tänker han när han ser det hundrade brudparet skrida fram i mittgången, med förväntansfulla bröllopsgäster i kyrkbänkarna?
Hur känns det att tjäna andras glädje när man själv står utanför?

Ensam bland många.

Glädjen i topp.

Prästen är frånskild. Skilsmässan var svår. Nu kommer brudparet. Kärleken strålar kring dem.
Hur länge då?

- Tager du denna...
- JA!

När prästen vänder sig mot altaret rinner några torra tårar nedför kinderna. Snoret droppar på altarduken. Var är näsduken?!

Solisten sjunger vackert om trohet.

För de frånskilda brister hjärtat ännu en gång.

Ensam bland många.

Hur länge håller det?

På eftermiddagen är det dopgudstjänst. En kyrkvärd har lovat vara med. Hon älskar barn.
Själv har hon inga.

Föräldrarna är lyckliga men trötta av allt nattvakande. Bebisen tittar förvånat på prästen när det kommer himmelskt vatten på luggen.
Kyrkvärden tänder dopljuset och får ögonkontakt med barnet.

- Tag emot detta ljus. Den som vandrar i mörker skall ändå ha livets ljus, säger Jesus, säger hon, och darrar till på handen. Stearinet bränner henne.

Barnlös. Utan livsfrukt. Ensam bland många.

Kärlekssmärtan bränner värre än någonsin.

Redo för livets seglats.

Ute på kyrkogården ringer det i begravningskapellets klockor.
Kantorn är på plats och skall spela på sin tvåhundrade begravning, bara detta år...

Gammal Fäbodpsalm och Air av Bach ljuder. Han hinner inte med sin egen familj. Han träffar bara andras.
Hans moster dog för en månad sedan. Han lyckades inte ta sig ledigt och vara där.

Plötsligt fastnar fingrarna i tangenterna och ackordet hakar upp sig. Prästen tittar förskräckt mot orgeln och den ledsna församlingen lyfter blicken från skorna.

- Jag orkar inte mer, säger han, reser sig upp och går ut.

Blott en dag, ett ögonblick har gått sönder... De anhöriga får sjunga själva under prästens ledning. Hon missar välsignelsen. Kantorn har gått hem.

Ensam med sin sorg, bland många.

Vem lyfter upp mig?

Bakom kulisserna i kyrkan ryms många människoöden. Vi får höra så oerhört många livsberättelser. Men vem lyssnar på oss?
Hur skall vi orka möta andras känslor när våra egna kvävs inuti, i brist på tid och närhet?
Hur många anar vår ensamhet mitt i kyrkans gemenskap?

Var får sanningen plats?

Vilken kärlek bär vaktmästaren, prästen, kyrkvärden och kantorn?

Eleanor Rigby, du var så ensam, men du sminkade dig ändå, för din självkänslas skull. Det är bra. Men ingen såg dig.
Du var redan död, socialt död.

Hur gick det till? Vems var ansvaret?

Det blåser upp.

Och alla präster som glömmer att läsa sin Bibel, och sitter och hittar på en predikan med lite kvasipsykologi - när försvann trons djup och hjärtats glädje i Jesus?
Ingen lyssnar på dig. Ingen blir frälst här heller.

Erkänn dina tvivel! Då lyssnar folk.

Ta semester. Kräv mer återhämtning. Andas.
Huvudet är överbefolkat av andras liv, och hjärtat är fullt av andras känslor - från största glädje till svartaste sorg.

Hur får man då fatt i sitt eget liv?

Ensam bland många.

Pastor McKenzie, jag ber för dig. Och mig själv, innan det är försent.
Kyrkan, ta hand om dina människor!

Och ute på torget åt fåglarna upp de sista riskornen.

Norr, det kalla väderstrecket.

Hälsningar bakom kulisserna,

Helene Stureby Rigfelt.

- Och tack Beatles för er djupt meningsfulla låt.


Jag tackar Dig, Fader, för att alltid lever i Din blick.
Om än ingen människa ser mig, är jag sedd av Dig.
Om jag ock aldrig lär känna mig själv, är jag till fullo känd av Dig.

Tack för att Du alltid ser mig genom Din älskade son, förlåten och älskad i Honom.

Livet har många roller åt mig. Gud, vem är jag, egentligen?
Tack för att Du dagligen kallar mig vid namn, så att jag på nytt kan finna mig själv, i Dig.

Och när en gång min kropp kläds av mig, och tid och rum försvinner, tack, Fader, att jag för evig är till i Din skapande blick. Amen.
(Ur psalmbokens bönbok, nr 53, aftonbön tisdag i fjärde veckan, formulerad av Gunnar Edman.)

EBENHOLTS OCH ELFENBEN

Ebony, vem är det?

Det är lördag förmiddag och dags för Melodikrysset med Anders Eldeman - den mest sympatiska radioröst jag vet, näst efter Christopher Murray som leder nyårsbönen på P1.
Anders sa:

- Vågrätt 13, ett material som samverkar med ett annat, i musikaliska sammanhang. Skriv in det engelska ursprungsordet, fem bokstäver.

Från radion hör vi Beatles sjunga:

- EBONY AND IVORY, TOGETHER WE WORK IN HARMONY...

Jag har inte en aning om vad de sjunger om, än mindre vad herr Eldeman syftar på.
Men så får jag lära mig något... Tänk så många gånger man kan höra en sång utan att verkligen höra och förstå vad den vill säga!

Ebony - Ebenholts.
Ivory - Elfenben.

Samverkans-faktorer.

Min engelska var ur funktion.
Fortfarande förstår jag inte var dessa två material samverkar någonstans. Min man låtsas spela piano. Jag känner mig riktigt dum.

- De vita och svarta tangenterna!

Jahaaaa.

Ebenholts och elfenben är de svarta och vita tangenterna på pianot!
Det har jag aldrig reflekterat över, trots att jag spelar piano var och varannan dag. Men då är dessa ädla ting ersatt av robust plast, förstås.

Plast-vänner.

Jag läser om ebenholts:

"Det grekiska ordet ébenos - ursprungligen från Egypten tror en del - kom via tyskans 'Ebenholz' till oss och är en benämning av olika tropiska träslag, som utmärker sig genom sin mörkfärgade kärnved, med betydande hårdhet och fasthet.
Strukturen är nästan homogen, utan tydliga årsringar.

Ebenholts hör till de värdefullaste konst-träarterna och används i den finare möbeltillverkningen såsom träsniderier och inläggningsarbeten.

Den viktigaste ebenholtsen är den som kommer från Madagaskar och Bombay, och kallas ibland även för 'bläck-trä'.
Som oäkta ebenholts betecknas ofta sengal- och afrikansk ebenholts. Även vissa inhemska träslag såsom lönn, plommon och ekträ kan genom betsning och impregnering bibringas en svart färg som liknar det äkta ebenholts-träslaget."
(Källa: Svensk uppslagsbok, band 7).

Se upp för Dess-dur.

Svarta och vita, sida vid sida, tillsammans arbetar de i harmoni. Den ena tangenten tar vid där den andra slutar.
Plötsligt blev Beatles-låten politisk, som ett inlägg i integrationsdebatten. Svenskar och flyktingar sida vid sida... på arbetsplatsen, i skolbänken och i trappans port.

I C-dur skala spelar man bara på de vita tangenterna. De svarta behövs inte - såvida man inte vill lägga in ett bluesigt C7..
Att bara spela på de svarta tangenterna skapar ingen skala som vi är vana vid. Dess-dur behöver bara två vita tangenter för att få ihop sin skala...

Det finns helt andra skalor som inte använder de åtta tonerna. Musik från Mellanöstern har en helt annan klang, eller hur! Jag såg på ett integrationscafé en grupp uppträda med en synth och på baksidan hade han en knapp där han registrerade om hela tangentbordet!
Tada!
Plötsligt strömmade orientalisk musik ut ur synthen!

Men fortfarande behövdes några vita tangenter för att det skulle klinga väl.

Justera tonskalorna.

Ebony och Ivory.
Det låter som två flicknamn.
Två sorters stabila fruntimmer!

På TV-gudstjänsten idag från Missionskyrkan i Bankeryd spelade kantorn på en orgel där de svarta tangenterna var vita, och de vita var svarta... Har du sett en sådan orgel?
Då blir hela integrationsarbetet väldigt intressant. Och i församlingen satt mycket riktigt människor från jordens alla hörn.

TOGETHER IN PERFECT HARMONY.

Elfenben hoppas jag dock att vi kan utrota som handelsvara. Elefanterna behöver ha sina betar för sitt eget liv.
Människa och djur skall också kunna leva sida vid sida, i harmoni, utan girighet.

Beskydd över träd och elefanter!

Dyrgrip, på riktigt.

Tänk om vi kunde vara lika stabila i vår tro och person som svart ebenholts!
Tänk om församlingar och kyrkor kunde bestå av denna intensiva kärnved, utan märkbara årsringar, endast rotade i Skaparens evighet, där tidens tand inte kan rå på bläck-träet.


Tack, Beatles och Paul McCartney för denna fina låt!
Tack, Gud, för musiken.
Och hjälp oss med integrationen. Amen.

Tänk så folkbildande det kan vara att lyssna en stund på Melodikrysset.

Svartvita hälsningar från Helene Sture Ebenholtsfelt,

- som konstaterar att det finaste julminnet var när de syriska grannflickorna fick komma in och se julgranen och krubban... Tillsammans sjöng vi "Nu tändas tusen juleljus.. att född är herren Jesus Krist, vår frälsare och Gud..."!

Together.

LADY GAGA och den MODERNA VÄRLDEN

Den moderna världen.

Just nu lyssnar jag på Lady Gaga och Bradley Cooper och deras duett i SHALLOW.
Texten uttrycker precis det jag känner - en stor otrivsel i vår moderna värld.

Jag ska försöka tolka texten, med risk att jag missförstår något i deras syfte, men orden är starka och jag gör dem nu till mina.

"Shallow" betyder grund, ytlighet, att vara grund.

Det är så vi tillsammans har skapat denna moderna värld. Ytlig. Grund.
Utan djup och innehåll som består.

Översvallande yta.

TELL ME SOMETHING GIRL
ARE YOU HAPPY IN THIS MODERN WORLD?
OR DO YOU NEED MORE?
IS THERE SOMETHING YOU SEARCHING FOR?

I'M FALLING
IN ALL THE GOOD TIMES I FIND MYSELF LONGING
FOR CHANGE
AND IN THE BAD TIMES I FEAR MYSELF.


Han ber henne berätta om hon är lycklig i denna moderna värld.
- Eller behöver du något mer? Är det något som du letar efter?

Jag faller.
I de goda stunderna märker jag hur jag längtar efter förändring.
Och ibland fruktar jag för mig själv.

Fruktar mörka moln.

Om jag, Helene, får frågan, så svarar jag så här:

Nej, jag trivs inte alls i den här moderna världen som vi skapat.

Jag känner mig allt mer främmande.
Som en främling, kvarglömd från en svunnen värld.

Samhället digitaliseras i så hög takt att många funktioner styrs helt av plastkort och microchip.
Det blir allt svårare att handla och betala, åka buss eller parkera bilen.
Jag, och särskilt de som är äldre än jag, börjar tappa kontrollen alltmer över vår tillvaro.

Det har vi inte bett om.

Behöver du något annat?

Ja, det gör jag! Jag behöver närheten till naturen. Att vi sätter en begränsning på hur mycket städerna får växa. De tar enorma resurser på att bygga rondeller, västlänkar och nya motorvägar. Städerna äter upp marken och sliter upp den natur vi alla är beroende av.

Vi kan inte äta asfalt.

Vägen till vad?

Är det något du letar efter?

Ja, djup och mening! Respekt för människans behov och naturens ekosystem. Jag längtar efter det småskaliga. Det nära samhället. Där människor inte knuffas och luras, utan känner varandras namn.

I mina bästa stunder längtar jag efter en förändring, sjunger Bradley Cooper.

Ja, men ännu mer i mina sämsta stunder, tänker jag. Förändring är nödvändig innan livet på den här planeten är helt fördärvat. Hälsningar Greta Thunberg och tusentals andra unga människor.

Och i mina sämsta stunder fruktar jag för mig själv, sjunger han.
Det är god självkännedom! Tänk om alla kunde göra det.

Vägarna äter upp skogsmarken.

 

Lady Gaga sjunger i nästa vers, till honom:

TELL ME SOMETHING BOY.
AREN'T YOU TIRED TRYING FILL THAT VOID?
OR DO YOU NEED MORE?
AREN'T IT HARD KEEPING IT SO HARDCORE?

I'M FALLING
IN ALL THE GOOD TIMES I FIND MY SELF LONGING
FOR CHANGE
AND IN THE BAD TIMES I FEAR MY SELF.

Längtar efter förändring.

Det är skön poesi med stort allvar.

Kvinnan frågar mannen:

- Är du inte trött på att fylla den där tomheten?
Eller behöver du något mer?
Är det inte jobbigt att vara så hårdnackad och orubblig?

Jag faller.
I de goda stunderna längtar jag efter en förändring.
Och i de dåliga är jag rädd för mig själv.

Kanske ifrågasätts mansrollen, den hårdnackade och orubbliga stilen som ingen egentligen gillar.
Vill han inte ha en förändring av den? Vill inte vi kvinnor ha en förändring?

Det är så ytligt. Så kommersiellt och grunt, utan botten. Utan värde. Slit och släng. Både människor, relationer och prylar.
Vår egen bekvämlighet kommer att döda oss om vi inte vänder om.

Hinner vi ändra oss?

I'M OFF THE DEEP END WHATCH AS I DIVE IN
I'LL NEVER MEET THE GROUND
CRASH THROUH THE SURFACE
WHERE THEY CAN HURT US

WE'RE FAR FROM THE SHALLOW NOW.

IN THE SHALLOW....

Dyker från ytan mot djupet.

Översättningen blir nog inte så bra här, men jag försöker.
Sätt ett kommatecken vid "I'm off", så blir det lättare att förstå.

Är det nu förändringen kommer?
Upplevelsen av att vara borta, inte så att man är borta från djupen, utan att djupens slut nu ser vad som händer.
De stora djupens gräns och syfte ser på, medan jag dyker ned och vill utforska dem.


Jag kommer aldrig att möta botten. Aldrig få fast mark under fötterna. Jag kommer aldrig att hitta orsaken och anledningen till varför denna moderna värld är som den är.

Kraschar igenom ytan, där de kan skada oss.
Jag dyker djupare ned.

Vi är långt bort från det grunda nu.

Segla ut!

Lyckades Lady Gaga och Bradley Cooper komma ifrån den moderna världens ytlighet?
Lyckas de till slut att nå livets djupaste syften, och så få riktig "bottenkänning" under fötterna?

Den moderna världen ger oss ingen mening, mer än den vi själva orkar skapa. Och det går inte i längden. Där plaskar mänskan omkring bara på ytan. Utlämnade till oss själva.

Jag associerar den här fina texten till ett bibelord, där Jesus talar om risken att förlora sin själ:

VAD HJÄLPER DET OM DU VINNER HELA VÄRLDEN
MEN FÖRLORAR DIN SJÄL?
MED VAD SKALL DU KÖPA TILLBAKA DITT LIV?

Utan Gud har vi ingen djupare mening. Shop til you drop. Rikast vinner. Flest relationer vinner också, med den största förlusten.

Livet har en gräns och ett allvar.
Att bli "kändis" är inte målet. Att vinna "Farmen" eller Talang eller se vuxna leka i TV-program dövar bara ångesten för en liten stund. Sedan kvarstår faktum. Att vi glömt söka Guds vilja och ge Gud tacksamheten för själva livet.

När strålkastarna är släckta och själen tapetserad på löpsedlarna, vem är man då?
Definierad och ägd av andra.
Lady Gaga vet det. Bradley Cooper vet det också. Även jag.

Det priset är högt.

Enskildhet.

Jag köper tillbaka min själ med tystnad och enskildhet. Jag går ut en runda och plockar skräp och tröstar ett barn. Jag ritar en teckning och skriver en insändare.
Och ber en bön.

Många böner! Om ledning och mod till oss alla att lämna ytan och söka djupet.
Om räddning för oss alla.

Tell me something, dear reader, are You happy in this modern World?
Or do you need something more?
Is there something you are searching for?

We are all falling.
I am longing for a change.
But in this crazy World I fear all human laziness…

Jesus is the bottom. Jesus is the Living Water. Let us drink, together, again!

Omoderna hälsningar,

Helene Sture Ladyfelt,

- som sjunger, skriver, gråter och ber.

The modern World?