I MÖRKER, MED LJUSET på SRF

Okända rockare känner igen varann!

Hur är det på Sweden Rock, är det mörker eller är det ljus och glädje som gäller?

Frågan är intressant. 

Betraktar man den här festivalen på avstånd utan att känna till dess innehåll, så verkar det väldigt svart...

Döskallar, nitar, ormar och vilda texter om helvetet är ju attribut från mörkrets makter.

Döskallar och ormar på köpet.

Men upplever man Sweden Rock inifrån, vilket jag gör, då ser man att det här är ju Ett Folk, En gemenskap med stor sammanhållning, En gemensam kultur och klädstil och ett behov av att få uttrycka livets djävligheter på ett socialt accepterat sätt. 

Det finns inga grupperingar som konkurrerar med varandra, hårdrockare och metalheads är en Enhetskulutr.

Det är väldigt skönt att omsluta sig med detta i våra tider av normlös mångfald, utan riktning.

Sweden Rock festival 2026.

Igår firade Iron Maiden - järnjungfrun - 50 år som rockande artister. Det är imponerande!

Medlemmarna är runt 70 år... och här om dagen spelade frontfiguren Harris fotboll på Strandvallen med gamla veteraner från Mjällby AIF!

Det är så man orkar hålla på att umgås med svarta texter såsom "Number of the Beast". "Wratchchild" och "Killers".

Samtidigt är de bibliska anknytningarna många. På sin spellista har Iron Maiden även titlar såsom  "Prodigal son" - den förlorade sonen - och "Purgatory" - reningen. 

Torsdagens spellista, 4 juni.

I mötena med människor får vi höra kommentarer som:

- det är en maskerad av ondska, den är inte på riktigt,

- det är ingen som menar något med satan...

Nähä. Då kan man väl lika gärna sjunga om frukt och godisbitar om man inte menar något med det man sjunger om.

Nej, den aningslösheten och naiviteten är inte vi del av, vi som är kristna och har mött Jesus som på korset har skådat djävulskheten själv, i sin blödande kropp.

- det är lättare att vara på den onda sidan... då har man inget att förlora.

- mörkret är kraftigare än ljuset...

Ja, det är lättare att grisa ned än att hålla i ordning... som på "griscampingen"....

"Griscampingen".

Men bakom alla bortförklaringar kan det dölja sig missbruk av alkohol och droger, bedrägerier och relationshaverier. Det vill man gärna dölja bakom alla nitar och läderbälten, ända tills det inte går längre.

Och det är där vi kommer in - det kristna missionsfolket som finns på plats på Sweden Rock, med samtal, lyssnande och förbön.

Varje kväll utgör Jesusfolket en stark strimma ljus bland alla dessa som kommer fram till oss för att få prata.

Varje kväll får vi be människor till frälsning, och även till helande!

Varje kväll manifesterar sig Jesus i stor kärlek, genom den helige Ande, till var och en som öppnar sig för honom.

Jesus älskar dig!

Guds folk är också en del av hårdrocksfamiljen. Vi vet också vad mörker och död är, men vi stannar inte vid det. Tillsammans med Jesus på korset kan vi gå allra längst ned i själavården, och hjälpa en människa upp i ljuset igen.

Guds försonande kärlek är starkare än allt annat.

- Menar du att Jesus verkligen älskar Mig??

- Men ingen kan förlåta mig... allra minst Gud...

Jo! JO, det är det Gud kan! Det är därför festivalkyrkan är där!

Och vi längtar efter allt Guds folk - från EFS, Svenska kyrkan, m fl - att alla skall vara på SRF för att kunna betjäna rockfolket i de stora behov som finns. 

Vi kan inte missionera bakom skrivbord... jo, lite... jag sitter ju här just nu... för att du skall få läsa...

En av de tuffaste kristna jag känner.

Den tuffaste själavården kan bara utföras av den som själv vandrat i dödsskuggans dal, och blivit räddad av Jesus.

Därför kan vi följa med ned i helvetet, tillsammans med Guds son, och bringa försoning som bryter förbannelsens makt.

Riffen dånar i bakgrunden och regnskurarna såg hotfulla ut.

Men så bröt kvällssolen igenom, under molnen, och en regnbåge blev synlig, för oss ett tecken att Gud manifesterade sitt förbund mitt ibland oss!

Ser du regnbågen?!

Vi söker meningen. Vi längtar efter att få betyda något för någon, att vara älskade.

Kvällsgudstjänsten inne i festivalkyrkans lilla tält är fyllt av värme, sånger, vittnesbörd utan argumentationer, varma böner... Det är så gott!

Och idag på mitt frukostbord låg två tidningar sida vid sida, lokaltidningen och DAGEN, med intressanta artiklar.

De ljusaste hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M,

- missionär bland ölkladdiga tält och regnvåta nitar.