Jag ser ut över horisonten.
Sweden Rock Festival är religiöst och politiskt obundet. Inga grupperingar får stå på området och göra reklam för sig. Det är musiken som gäller.
Men ett sammanhang har fått tillstånd att finnas på plats, tack vare goda och inarbetade relationer, och det är "Festivalkyrkan". För många år sedan kallades det "Street church" som delade ut pocketbiblar, sedan blev det "Pannkakskyrkan" från Uppsala, och nu har det utväxlats till "Reach Out" och bibelskolan i Ralingsås och Aneby.
Detta är en nåd!
Festivalkyrkan, Reach Out. Nå ut!
Syftet är inte att göra reklam för sig, inte att värva medlemmar eller argumentera för en särskild tro. Det är inget kampanjande.
Nej, syftet är detta enda; att liksom lärjungarna berätta om Jesus, lyssna och be för dem som kommer fram och söker kontakt.
Guds kärlek är i fokus.
Det finns så mycket nöd bakom alla svarta skinnkläder och vassa nitar.
Att få höra "Jesus älskar dig" kan vara precis det man behöver mötas med, när insidan är mörkare än utsidan.
- Är det sant? Älskar Jesus verkligen mig?!
- Kan Gud förlåta alla synder? Jag menar, verkligen ALLA synder?!
Samtalen är korta och kärnfulla, bönerna likaså.
Nöden får möta nåden.
Goda möten.
Vi frågar om vi får lägga handen på axeln när vi ber, och sedan ber vi in Jesu kärlek rakt i den människans liv. Reaktionerna är alltid ett Tack, ibland ett stort leende, men även stora tårar då Gud berör personen med sin närvaro.
- Jag orkar verkligen inte mer... jag har väntat länge nog... ja, jag vill ta emot Jesus i mitt liv.
Frälsningsbönen har förändrat många liv på Sweden Rock i år!
En efter en har fått erfara att Jesus är på riktig.
Ett par var så lyckliga att de gick runt och berättade för alla "Jag har mött Jesus!" De glömde gå in på festivalområdet och lyssna.
Plötsligt var varken the Hellacopters, Venom eller Helloween intressanta...
Nåden mötte nöden.
Nåden möter nöden.
I mitt stilla sinne tänkte jag på hur jag skulle ha reagerat om hela smörgåsbordet av politiker och religioner skulle stått där.
Till vem skulle jag fått med min dolda ångest, min sorg och min smärta?
- Skulle socialdemokraterna kunnat trösta mig?
- Skulle deras (S)amarbete med muslimska brödraskapet kunnat räcka mig kärlek från Muhammed?
- Skulle moderaterna kunnat mildra min ångest med lägre skatt? Kanske det, men...
- Eller shamanernas rökelse en bit bort, och de två häxorna som gick förbi, hade deras konster kunnat förlåta mig?
För min del skulle nöden mött ännu mera nöd...
Här finns ingen hjälp.
Bland alla hårda metalband var det lite skönt att få höra Wilmer-X bluestralla sina glada sånger. Yngwie Malmsten hade också sin plats på Festival Stege liksom, hör och häpna, Magnus Uggla! Det var många som ville vara "kung i baren..."
Alkoholen flödar, men alla vuxna rockare har koll.
Alla ville vara kung i baren.
Nu vill jag möta den allvarliga frågan om Gud kan förlåta allt.
Gud kan bara förlåta den som ångrar sig och visar sin uppriktiga nöd inför de skador han/hon utsatt andra för.
Utan ånger - ingen förlåtelse.
Men för att man över huvud taget skall kunna tänka tanken och känna känslan att något är fel, så måste man få vara i en trygg och kärleksfull miljö.
Fängelset i Skänninge har haft en klostercell där internen kunnat "komma till sig själv", och då har fängelseprästen kunnat ge en själavård som förlöser skulden.
Jesus älskar dig.
Men det går inte att stå på distans och häva ur sig:
- Kan Gud förlåta Hitler?
Ingen av oss kan hantera en sådan frågeställning. Den måste vara personlig och, åter igen, det handlar om att själv komma till "syndanöd" - vad har jag gjort?!
Det går inte heller att "springa ut och in till bikt" utan att vilja ändra sitt sätt att leva.
- Men man kan väl vara otrogen om båda är med på det? Han nån liten "trekant" eller mer...
- Nej, det blir inte mer rätt att göra fel, bara för att båda skulle vara med på det.
Att utnyttja sex i sin egen självgodhet ger ingen tillfredsställelse i längden. Tvärtom, det gräver hål och skapar tomrum i själen.
Att då få spegla sig i Guds kärlek kan bli en skriande upptäckt vad man håller på med... och att det finns ett mycket bättre alternativ.
Ballongsnoppar.
Det var lördagskväll och SRF började gå mot sitt slut. Det kändes redan som om många hade börjat ge sig av hem, för det var inga stora band som skulle avsluta. För mig spelade det ingen roll, jag hade ännu inte varit inne på konsertområdet, så jag satte mig utanför och bara lyssnade och småpratade lite med folk.
Plötsligt kom det fram en kvinna och frågade om jag ville ha ett festivalband som hon fått. Om jag ville?! JA! Gärna!
Så kom det sig att jag efter allt evangeliserande fick avsluta med att sitta i gräsdammet och lyssna på Bring Me the Horizon från Storbritannien.
Välpyntad!
Dessa engelsmän gjorde en show som blandade animerade datorfigurer med AI-röst och förmodligen intressanta texter, om jag bara kunnat höra vad de sjöng.
Det var skönt att sjunka ned i den övergivna festivalstolen och bara ta emot och reflektera över vad jag varit med om. Som bekräftelse på alltihop hade Bring Me the Horizon ett stort hjärta på scen, med nitar.
Hjärtat bultade, som om det vore Guds eget hjärta... genomborrat av våra egospikar... och hela festivalen landade i denna konsert.
Tack!!
Nåden mötte ännu mera nåd!!
Hjärtat! Bekräftad!
Men har man prästskjortan på så är inte kvällen slut förrän man står hemma i sin egen hall...
Det visade sig att mannen bredvid den givmilda kvinnan inte hade tänkt komma alls, men han var kristen och sökte ett svar och vägledning.
Då stod jag där framför honom och han frågade om vi kunde be - mitt i utgången där alla gick.
- Absolut!
Och vi bad, han bad och tackade Jesus för allt som låg på hans hjärta.
Det var så härligt galet att till slut började jag skratta, av ren lycka. Vilket möte!
På bussen hem var det ytterligare några samtal om hur viktig kyrkan är där några medpassagerare berättade för mig vad vår närvaro betyder...
Halv ett på natten satte jag nyckel i låset och såg mig själv i spegeln; dammig, trött och mycket lycklig.
I mitt esse.
Iron Maiden, på torsdagskvällen.
Käre himmelske Fader,
TACK för alla samtal och möten!
Tack Jesus för alla som bett frälsningsbönen och tagit emot Dig i sitt hjärta!
Tack att vi har fått visa medmänsklig värme och fått delat din kärlek.
Amen.
Nåderika hälsningar i nöden,
Helene F Sturefelt,
- åldermor och rockpräst.
Jesus rockar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar