Bladguld.
Gå och bed. Vandra i bön. Bed för landet, för det politiska valet och för att alla goda krafter skall samverka.
Följ med på en pilgrimsvandring, eller två, som gick av stapeln denna gångna helg.
I lördags vandrade vi på Hanö, där båtfärden över havet var värre än Flumride på Liseberg...
Och i söndags vandrade vi i Karlskrona ut i till Saltö, över broarna.
I vår hand fick vi det alldeles nytryckta och nyskapade pilgrimshäftet som fästmannen har sammanställt.
Snyggt!
Jag väljer att publicera några foton från Saltö, några tagna vid andra tillfällen, förstås, eftersom fotografering inte ingår i vandringen...
Pilgrimsvandringen på Hanö förbereddes den 17/7 och du kan leta fram det blogginlägget, och så få del av foton från denna mytomspunna sago-ö.
På slutet fick vi uppleva en kamp mellan liv och död...
Åh, så rädda vi blev när sparvhöken flaxade till!
Och vad hände med duvan?
Karl den XI.
Vi samlades framför Fredrikskyrkan i Karlskrona. Det var varmt med sydligt vind denna söndag, den 9 september.
Solen lyste demokratiskt över alla valstugorna, och kung Karl den XI blickade nådigt ut över det torg han en gång skapade, för parader och maktdemonstrationer för folket.
Cirkeln skyddade oss mot vinden. Vi knäppte händerna och bad:
DENNA PLATS OCH DENNA STUND ÄR DIN, HERRE.
ÖPPNA VÅRA SINNEN FÖR HELIGHETENS NÄRVARO,
I VÅRA KROPPARS VILA,
I VÅRA SJÄLARS STILLHET,
I MARKEN SOM BÄR OSS,
I LUFTEN VI ANDAS,
I VINDENS BERÖRING.
DU OMGER OSS, GUD, PÅ ALLA SIDOR.
LÅT OSS NU TRYGGT VILA I DIN HELIGA OMSORG OM ALLT SOM LEVER.
Fredrikskyrkan i Karlskrona.
- Herre, visa mig Din väg.
- Och gör min villig att vandra den.
Första biten ned till Fisktorget gick vi i samspråk för att veta vem vi delade vandringen med.
Under det enda trädet med skugga stannade vi sedan, intill skärgårdstrafikens båtar.
Den lilla fisken som simmar i havet vet inte vad "havet" är för någonting.
Det är samma sak när vi säger att vi "lever i Gud" - vi kan inte omfatta Guds närvaro med våra sinnen, de är för små.
Vi tog den gyllene Gudspärlan i hand och växelläste bönen:
Vi ber tillsammans.
Sedan inträdde tystnaden.
Det tar lite tid att vänja sig vid att inte prata. Tänk om någon tycker att jag är oartig? Otrevlig?
Men det är inte ett tigande det handlar om.
Pilgrimens tystnad är vila.
I samförstånd. Ordlös kommunikation.
I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA, ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.
VÄLSIGNA, O GUD, DITT VANDRINGSFOLK.
FÖLJ MIG. JAG ÄR VÄGEN.
HERRE, GE OSS DEN FRID SOM VÄRLDEN INTE KAN GE.
Nya Saltöbron.
Karlskrona är byggt på 33 öar. Överallt är det broar. Överallt ser vi vatten.
Att vandra i "staun" är en naturupplevelse! Karlskronabon behöver inte ta sig ut i naturen, han/ hon bor i själva naturen!
Vi stannade vid Kilströms kaj.
Den här platsen är omstridd... och det gjorde ont att se de stora schaktmaskinerna.
Detta lilla grönområde med sina oxelträd är en liten oas mellan fastlandet och Saltö.
Kommunen har nu klubbat igenom ett märkvärdigt bostadsbygge, där en kändis-arkitekt ska sätta sin prägel på staden.
Det har skrivits långa protestlistor mot detta klumpiga och förfulande byggande, som kommer att störa harmonin i världsarvsstaden.
Andra menar att husen kommer att ge en tidstypisk prägling åt en levande stad, som ständigt utvecklas.
Nåväl.
En stol nere vid vattnet.
Det var gott att stanna där och be över balansen mellan grönytor och bostadsbyggande.
Den lilla vita Jag-pärlan påminde oss om hur Gud ser på varje människa:
- Du är min ögonsten...
Så oändligt värdefulla är vi!
Jag njöt av utsikten mot "Manhattan" på Saltö. Nästa år kan den vara bortbyggd...
Låt oss gå... över vattnet, som påminde oss om dopet.
HÄR ÄR JAG, GUD. HELT ENKELT.
JAG LÄGGER MITT LIV I DINA HÄNDER.
JAG VILL MÖTA DIG, UTAN HINDER.
Saltö. Karlskronas "Manhattan".
Det är bergigt och klippigt över allt. Skärgården bjuder motstånd till den som vill bosätta sig i Karlskrona.
De stora, gula höghusen på Saltö ligger i olika vinklar, vilket gör att ljuset ger olika skuggningar under dagen och skapar ett levande landskap.
Vi blickade ut mot kobbar och skär i havet.
Vi bad för vattnet, luften, marken... och alla som lever och bor här.
Frid och välsignelse in i var enda lägenhet!
"Guds kärlek är som stranden... "
Nedanför ligger några stora fisketrålare. Ännu lever fiskindustrin och en trevlig liten fisk-restaurant med utebord på guppande brygga skapar verklighetskaraktär åt Saltö.
Man kan inte bara bo. Man måste jobba också. Jag bad en stilla bön för fiskeri-näringen, och för haven som håller på att bli utfiskade. Varsamhet! Balans!
Vi gick över till Ekholmen.
Fiskrestaurant.
Den gamla bron är hög så att även segelbåtar skall kunna ta sig under.
Inomskärs skymtade vi Brändaholm med sina små sommarstugor och till höger låg ett av de många kruthuset från gammal tid.
Ökenpärlans växelvisa bön:
ACK, HERRE, HJÄLP!
ACK, HERRE, LÅT VÄL GÅ.
RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.
HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.
Brändahall. Vykort...
Bekymmerslöshetspärlan kommer efter tider av svårighet. Jesus sa:
BEKYMRA ER INTE.
ALLT JU VILAR I MIN FADERS HÄNDER,
SKULLE JAG SOM BARN VÄL ÄNGSLAS DÅ?
Vi ställde oss i ring och höll ena handen in mot mitten, andra handen vände vi utåt, mot samhället, och så "laddade vi ned" välsignelsen och lät den strömma ut över stan, i alla riktningar:
HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER OCH GIVE ER FRID.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN.
Över till Ekholmen.
Tystnaden förtätade detta ögonblick.
Vi hörde inte längre stadens sus och brus.
Allt var nära, havet, vinden och utsikten utåt. Och inåt. Mot hjärtat som anar sin Skapare.
Vi gick på vattnet... förbi Stakholmen och det stora nybygget av idrottsarenan.
En smart lösning, där en gångbana byggt i trä vilande på balkar över vattnet, gör det möjligt att "gå på vattnet".
De har skapat mark där ingen mark fanns.
Så är det att vara pilgrim här på jorden.
Ibland går vi där ingen mark finns... Livet tvingar in oss i situationer vi helt hade velat slippa.
Mark ovanför vattnet.
Vi ställde oss uppe vid hotell Scandic's konstverk. Möllebacken speglade sig i vattnet. Småbåtarna låg stilla förtöjda.
Kärlek till staden. Kärlek till varandra. Kärlek till det land som föder oss.
KOM, HELIGE ANDE, UPPTÄND I MIG DIN KÄRLEKS ELD.
HERRE, SÅSOM DU ÄLSKAR
INGEN ANNAN ÄLSKA KAN.
FRÅN DIG KOMMER ALLTING.
UR DIN HAND GER VI DET TILLBAKA TILL DIG.
ALLA MINA ORD OCH TANKAR
JESUS, LÅT DEM GLÄDJA DIG.
Bön för kollektivtrafiken.
Just nu var många vid valurnorna för att avge sin politiska röst. Det är ett rekordstort valdeltagande i år. Glädjande!
Några av mina invandrarvänner har gått runt i det mångkulturella Kungsmarken och knackat dörr och uppmanat folk att gå och rösta. Det har gett gott resultat. Det demokratiska utslaget är större.
Nu gäller det att respektera det.
Böner, böner!
Vi ber med hemlighetspärlorna:
MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
VAR INTE RÄDD, DET FINNS ETT HEMLIGT TECKEN,
ETT NAMN SOM SKYDDAR DIG DÄR DU GÅR.
MIN GUD, JAG HOPPAS PÅ DIG.
Detta var i mars, 2018.
Inga politiker kan rädda oss undan det onda, det kan bara Gud själv göra. Men de kan skapa mer eller mindre goda förutsättningar.
Var och en bad tyst och intensivt i sitt hjärta över våra samhällsfrågor.
Det finns hökar och rovfåglar som vill ta de menlösa duvorna...
Vi gick upp på gåtan, upp mot Klaipedaplatsen och fiskfontänen.
Plötsligt flaxade det till precis intill mitt byxben... och vi fick bevittna en kamp som var ganska obehaglig...
Nej, det var inte du!
En ljusbrun sparvhök hade satt sina klor i nacken på en duva.
Jag försökte frigöra den med min vandringsstav, men det var försent. Klorna satt för djupt och duvan var redan så skadad att det inte hade hjälpt.
Kampen mellan liv och död blev mycket påtaglig, mitt framför våra ögon.
Några män tog upp sina mobiler och filmade... Osmakligt!
Äta eller ätas... Ännu har vegetariska grönsaker inte blivit något alternativ för rovfåglarna. De vill ha kött. Blod.
Jag tittade bort mot valstugorna. Är det så här det parlamentariska läget kommer att bli?
En huggsexa?
En kamp mellan de stora rovfåglarna mot de oskyldiga duvorna?
Käpp och stav som trygghet.
Nåja. Det finns alldeles för många duvor i staden! Sparvhöken får företräde.
Det var märkligt att sedan be med Nattens pärla och Uppståndelsepärlan:
BRED DINA VIDA VINGAR, O JESUS ÖVER MIG...
OCH LÅT MIG STILLA VILA, I VE OCH VÄL HOS DIG.
HERRE, DU HAR DÖTT FÖR MIG.
HJÄLP MIG ATT LEVA FÖR DIG.
DIN DÖD FÖRKUNNAR VI, HERRE,
DIN UPPSTÅNDELSE BEKÄNNER VI,
TILL DESS DU KOMMER ÅTER I HÄRLIGHET.
JAG ÄR DIN OCH DU ÄR MIN.
Trefaldighetskyrkan.
En pilgrimsvandring i stan tar två timmar. I god tid var vi framme vid Trefaldighetskyrkan, "från altare till altare".
Vi satte oss i ring och samlade ihop våra intryck.
Tystnaden är en mäktig upplevelse.
Man hör det man inte brukar höra. Man känner det man inte visste om fanns inom en.
Tystnaden talar.
En stor tacksamhet lyste i ögonen.
Vi bad den avslutande bönen:
TACK GUD FÖR ÄNNU EN DAG,
FÖR DOFTERNA OCH SMAKERNA,
FÖR FÄRGERNA OCH LJUSET,
FÖR SKÖNHETENS INTRYCK,
FÖR SAMTALEN UTMED VÄGEN,
FÖR NY MOGNAD OCH VÄXT.
NU ÖVERLÄMNAR VI OSS SJÄLVA
I DIN TRYGGA FAMN.
GE OSS VILA OCH ENERGI FÖR INFÖR EN NY LIVSDAG.
I JESU KRISTI NAMN. AMEN.
Färgerna, dofterna... Hoglandspark.
De varmaste hälsningar från eder pilgrimsledare, på Listerlandet och "med omnejd", ända ut till Karlskronas skärgård!
Helene F Sturefelt,
- som gärna är ute och går och ber, vandrar i bön, för vårt land och för oss alla.
P.S. När jag kom hem mötte jag en fin vän från Syrien. Jag berättade om vandringen och välsignelsen. Hon fick tårar i ögonen, och tog allt till sig i sitt hjärta.
- Innan hjärtat var vitt, Helene, nu det är svart... Tack.
Bevara mitt hjärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar