STURELLAS VALKOMPASS

Tillsammans. Med vem?

Jag är För att vara Emot.
  Jag är Emot för att vara För.

Sturellas valkompass snurrar vilt åt alla håll. Är hon för eller emot? Vad i så fall?

Jag tänker öka förvirringen genom att släppa in en politisk vilde i debatten. Du kommer inte att bli klokare, och hon är inte klok hon heller.

Hennes åsikter är hennes. Jag är bara Ulla-Bella sekreterare.

Sturella går runt bland valstugorna på torget och ställer frågor.
Det är fullt med blommor överallt. Röda rosor, nejlikor, vitsippor och blåsippor, maskrosor och fina fyrklöver, men blåkLinten är borta. De har förvandlats till en bokstav. L. Som i Labilerna.

Hon försöker plocka ihop en bukett. Det går så där.

M... Marabou.

Vi börjar med GENUSFRÅGAN.

- Ska vi införa ett tredje kön? Vad säger du, Sturella?

För det första ska vi ta och städa upp bland våra pronomen. Vi kan lära oss av de stackars invandrarna som är betydligt mer logiska än vi. Hör här så förvirrande begreppen är:

Subjekt: Hon. Objekt: Henne
Subjekt: Han. Objekt. Honom.

Nu gör vi om detta.

Det ska heta Hon och Hon-om. Eller honses.
Det ska heta Han och Hannes. Eller hans.

Och varför inte:
Hen och Henne.

På tåget igår såg jag en henom… En kille som bytt kön. Den hade grova armar, smala höfter, bröst, ljus röst, svart kajal runt ögonen och långt lilafärgat hår.
Sturella blev mycket osäker, men det var en människa som gjorde sitt arbete, bra på alla sätt.

På dagis viskar barnen till den enda förskolläraren som inte är politiskt korrekt:
- Vet du om jag är en pojke eller flicka?
Medan alla böcker om Emil och Pippi Långstrump har kastats ut.

Hon  (Eva) gav boken till honom (Anna). Eller till honses.
Han (Erik) gav boken till hannes (Lars).
Hen (Sven-Ebba) gav boken till henne (Nils-Ida).

Nu har vi rett upp det. Nästa fråga!

Köns-kaos.

Det handlar om SAMARBETE.

På dagis får pojkarna och flickorna, nej förlåt, barnen, lära sig att samarbeta. De skall kunna leka med alla och vara snälla mot varandra. De får inte ta varandras spadar utan att fråga först. Och när de får en fråga så skall de svara artigt.

Sturella ser att de vuxna inte behöver göra som på dagis. Ställer någon en fråga, så behöver de inte svara.

Politikerna behöver inte samarbeta alls! Det tyder på integritet och stolthet.
Man är stark, eller En är stark menar jag, och visar på muskler när man inte pratar med varandra. Tigandets muskler.

På dagis kallas detta mobbning. Där är det nolltolerans.

Noll. Ingenting.

Men politikerna tolererar inte nollor... Om en nolla ställer en dum fråga om till exempel integration, då är det så dumt att man inte behöver svara! Starkt! Och så håller man inne sina bättre svar.

Sturella tror att dagisbarnen skulle bli bättre politiker än politikerna.
Hon vet också att om någon tiger, då betyder det att man inte kan svara. En vill inte avslöja att en har ett sämre svar, liksom.

För ingen håller inne med ett bättre svar! Esset skall fram ur rockärmen!
Men det finns tydligen inget ess... Hon har lyssnat och väntat och frågat och undrat... varför ingen svarar på hur samarbetet skall se ut om integrationen.

Noll samarbete betyder full låsning. Det kanske inte blir någon regering på söndag...
Sturella tycker detta är mycket barnsligt.
I honses land är det förbjudet att inte samarbeta. Det står i grundlagen att alla måste samarbeta. Det är ett mycket bra land.

Tyvärr finns det inte. Än.

Låsning hotar.

Tredje frågan är RELIGION, ty Sturella är mycket religiös.
Hon har varit både hindu, buddhist, judinna, muslim och kristen, ett par veckor i sänder.

Religionen är den starkaste kraften, näst efter pengar och sex. Tillsammans är de livsfarliga! Om de kommer i fel händer, i fel byxor, byxfickor. Rätt använt blir det en bra helhet.

I Sturellas land har man länge delat upp religion och samhälle. Religionen byggde upp samhället, sedan lät man dem ta över mer och mer.
Men det var kyrkan som byggde sjukstugor, kyrkan som drev fram allmän skola, kristna som startade folkrörelser och nykterhetsförordningar, kristna som räckte frälsningen till de utslagna. Det har man glömt nu.

Rösta blankt?

Istället applåderar man en gymnastikideologi utan någon gud, samt motsatsen; en ideologi där religion och samhälle är ett och samma, med lagar för alla, utan valmöjlighet.
Det är så vackert, för det kallas Mångkultur.

Men Sturella ser hur allt detta splittrar upp människorna för det finns inget centrum att samlas kring.
Förvirrat tittar hon på den blombukett hon försöker plocka vid valstugorna, men det ser ganska visset ut.

Hon undrar hur man sida vid sida kan ställa en som säger "värdera inte, det finns inget rätt och fel", med en som säger "det är bara jag som har rätt och min Gud skickar dig till helvetet om du ändrar dig" tillsammans med en som säger "det finns visst rätt och fel, och Gud vill rädda dig från det onda".

Uppfattningarna kolliderar. De är varandras motsats.

Men vi låtsas inte om det, det är enklast så.

Monoteism. Vems?

Hur är det med KVINNOSYNEN?

Sturella ser hur många kvinnor går klädda lätt och ledigt, andra har långa kläder runt hela kroppen.
Några kvinnor får känna sig fria, andra vill känna sig ärbara.
Det fria kvinnorna ses inte som ärbara, de är lovliga att ta, medan de ärbara kvinnorna känner sig mycket fria med sitt klädskydd.

Några män vet vad respekt är. Några män har inte lärt sig hålla sina hästar hemma.
Några män tar ansvar för sin sexualitet. Andra män tycker att kvinnan skall ta ansvar för deras sexualitet. Alltså deras. Männens.

Sturella är förvirrad. Hon vill gömma sig i ett långt, svart skynke och inte synas för en stund.

Finns det tältpinnar?

Kroppslös kvinna. Hopplöst.

POLISER.

I Sturellas värld har människorna och kvinniskorna moralen inom sig. De har övat och tränat på att själva ta ansvar för vad som är rätt och fel, utan att någon övervakar dem.

Men i det individualistiska samhället kränker det Narcissus om inte Hen får göra det hen känner för.
Och eftersom den absoluta sanningen är avskaffad är det upp till var och en att skapa sitt rätt och fel, utifrån den känsla som infinner sig i stunden.

Sturella ser att samhället har skapat lagar som skall täcka in varenda liten situation för att kunna gälla, men konsekvensen har blivit att inga lagar går att tillämpa.
Ungefär som att spela Monopol och så vill man bara gå förbi "GÅ" hela tiden... och ingen hamnar i fängelse.
Eftersom lagarna inte går att använda längre.

Starka karlar.

Då gör Sturella så här att hon avskaffar alla lagar! Hon nollar alltihop! Noll tolerans mot lagar.
Och så börjar hon om.

Poliserna får med en enda gång lov att utfärda höga böter när någon i trafiken gör ett brott.
När någon bråkar och skyller på varann, då får poliserna ta båda två, ty så gjorde de i Bibeln när två kvinnor inte kunde komma överens om vems barn det var:

- Då delar jag det i två stycken, sade kungen.
- Nej, sa hon som var den biologiska mamman, låt henne, alltså hon där, ta barnet!

Poliserna bötfäller alla som skräpar ned, kastar glasspapper och fimpar.
- 500 kronor, tack!

Detta leder oss över till nästa fråga i valkompassen.

Trygghet.

SKATTER.

I Sturellas land finns inga skatter, särskilt inte på arbete och mat.
Alla måste ju äta och alla behöver arbeta.

Skyldigheter och Rättigheter, i den ordningen.

Eftersom det kommer in så mycket pengar på polisens bötfällningar, så finansieras landets budget med detta.
Det går bra ända tills alla har slutat synda. Då blir det inga böter längre... Nåja, den dagen får vi inte se...

Men det finns skatter på smuts, buller, skit, tobak, alkohol och avgaser. Och svordomar.

När arbetet är skattebefriat då kan arbetsgivare och företagare anställa dubbelt så många.
Då kommer dubbelt så många i arbete, som du förstår.
Då går arbetslösheten ned.
Och stressen försvinner och de slimmade organisationerna förpassas till kyrkogården.

Det betyder att Sturellas skattereform gynnar hälsan hos alla. Folk blir inte längre sjuka. De jobbar lagom mycket och kommer hem lagom utvilade. Alla är glada.

Det leder oss över till LANDSTINGSFRÅGORNA.

Arbetet är skattebefriat.

SJUKVÅRDEN.

Eftersom skatten på arbete togs bort, mår alla bättre och sjukskrivningarna har nästan nått nolltoleransnivån.

Så kom en förkylningsvirus... och ett benbrott. Vad händer då?

Jo, om det händer att någon faktiskt blir sjuk, då har de österländska talespersonerna sagt att de sjuka ska få skylla sig själva, ty sjukdomen är orsakad av ett tidigare liv då personen levde slarvigt.
Karmaförbannelsen styr landstingen, påhejade av individualisterna som vill behålla alla sina pengar för sig själva.

De har helt enkelt avskaffat sjukhusen och får därmed en statistik som säger att det inte finns några sjuka!

Nu ringer Sturella till kyrkan. Så här kan vi inte ha det. Kyrkan får börja om, precis som under den första missionstiden.
De upprättar sjukstugor till dem som trots allt är förkylda och har brutit benet, oavsett tidigare eventuella liv, och plåstrar om alla som kommer, oavsett hudfärg. Man anar Jesus bakom tapeterna.

Och på tal om att vara hemma - vem skall passa de där barnen?

Sjuk vård.

FÖRÄLDRAPENNINGEN.

Sturella hör att i landet vill man dela upp ledigheten lika mellan mamman och pappan när mamman har fött ett barn. Det är så rättvist, men bebisen vill inte ha rättvisa. Bebisen vill ha bröstet.

Kanske den lilahårige tågvärden kunde balansera upp detta, med sina grova armar och begynnande bröst? De kvittar väl vem som tar hand om barnet?

Sturella hör att barnen inte har någon talan. Det är bara de vuxna som ska bestämma. Rättvist.
Men livets viktigaste fråga är inte rättvisa.

Det är kärlek.

Det lär sig barnen på dagis. Men de vuxna glömmer.

Patriarkat. Kvinnofälla.

Patriarkatet lever kvar. I smyg. De kallar det för en "kvinnofälla" om mamman - alltså hon som fött barnet - vill vara hemma med barnen. Att vara ute i arbetslivet är frihet, tycker de. Medan barnen gråter när de lämnas bort.

Själv var jag 3 månader när jag blev passad av en främmande tant som kom hem till oss i lägenheten. Inte konstigt att jag inte kunde knyta an...
Men min mamma slapp kvinnofällan!

Sturella ser hur elakt detta är och hur ont det gör i Ulla-Bellas hjärta. Fortfarande.

Fälla.

I hennes politiska manifest står det att mamman och pappan - för det är så barn kommer till - ska gå på utbildning om att vara förälder. De får ledigt från jobbet. De måste lära sig. Mamman står högts, det är hon som kan ge liv. Pappan ska serva henne och göra allt för henne. Då mår familjen bra.

Nu tycker du att Sturella är konservativ. Det är hon. Mycket!
Ty hon värnar barnet, det som har rätt till sin hela identitet - både från mamman och pappan.
I hennes värld kan man inte konstruera barn. De har rätt till sin helhet.

I hennes värld ska det vara lättare att adoptera barn. Det finns bara ett krav; att barnet får växa upp med både kvinnor och män, i kärlek.
Hon förstår nämligen inte varför det ena gången är bra med "mångkulturellt" när det andra gången är bättre med "ensidighet". Men det får ju stå för henne, som individualisten sa.

Vad gör vi med barnen??

Jaha. Vet du hur du skall rösta nu?
Vilken blomma passade bäst? Masksippan? Vitrosen? Eller blå nejlikan?

Vassvipporna vajar i vinden. Man måste vända kappan efter vinden, ty annars möter man inte sina väljare.

Ett sista alternativ är att skapa ett helt nytt parti som heter Mittåt-partiet. Det är en blandning av rött och blått och har därmed färgen lila, och den blyga violen som blomstersymbol.
De är för allt och också emot allt, om det är bättre. Bara alla är överens.

För och emot.

Tillsammans är ledordet.

Och nåde det parti som uppvisar högfärd genom att inte vilja samarbeta - du har tappat alla dina ess ur rockärmen och har tydligen inget bättre att komma med!

Sturella är För för att vara Emot. Hon är Emot mot att vara För.

Låt valkompassen snurra.

En stor blomsterbukett till alla som trots allt går och röstar.
För det gör vi.

I demokratins namn,

Sturella Helene Valsture.

Jag lovar att inte låsa.