HELIG DANS-MATTA och NÅDENS ORDNING

Heligdans-matta 2018.

Gud har i människan skapat ett tomrum åt sig...

Det här inlägget handlar om dans, hantverk och psykologin kring att vara kristen, samt om den gamle kyrkofadern Augustinus ord - om tomrummets plats.

Till min hjälp har jag haft symaskin, nål och tråd. Och boken "Dykarens ansikte" - om berättelsens roll i själavården" av Göran Sahlberg.
Även Ove Wikström har skrivit om tomrummet i Nådens Ordning.

Följ med mig på Öresundståget genom Blekinge!
Det är som en inkapslad, rullande timme... En fristad av tid, en tidegärd... ett slutet rum för ingenting, eller för bön och vila, i tystnad. Men just idag; läsning.

Skyddad tid, genom tiden.

Vi börjar med dansen.

Helig dans finns i alla kulturer, men jag inspireras framför allt av Gamla Testamentet, där både Moses syster Miriam och senare kung David dansade till Guds ära.
Det var de kvinnliga prästerna som på 1980-talet hittade dessa danser igen, via kyrkospel och liturgisk förnyelse, särskilt från Tyskland och Bernhard Wosien.

De första kristna i fornkyrkan dansade på varandras gravar för att "dansa hem" den döde till Gud.

Och åter igen vill jag citera kyrkofadern Augustinus:

MÄNNISKA LÄR DIG DANSA!
ANNARS VET ÄNGLARNA I HIMLEN INTE VAD DE SKALL GÖRA MED DIG!

Det går som en dans!

Denna heta sommar har jag låtsats att det regnade... för att kunna sitta inne och ägna mig åt mitt konsthantverk. Jag rullade ned gardinerna och stängde alla fönster, hade en ispåse på huvudet och en under fötterna...

Sedan växte mönster och motiv fram, under bön och lovsång via CD-spelaren.

En textil ikon.

Tygerna har alla sin historia;
- säckväven har varit en teaterdräkt i Christer Peters kyrkospel "Guds lille Frans", som spelades i Ronneby församling ute på Jordö,
- det glänsande vita är en bit av dopdräkt och brudklänning,
- det blå är batikmoln från ett örngott,
- det svarta är en yllekjol,
- det rosa är min första blus, sydd som tonåring,
- samt pärlor och paljetter från Danmark...

Det röda som omgärdar är en hemlighet.

När jag tittar på min skapelse, såsom Gud ingav mig den, så ser jag sambandet med Nådens Ordning.

Att växa och mogna som kristen följer en utveckling som liknar en berg- och dalbana. Det är en till tröst för alla "nyfrälsta"! Och för oss gammel-kristna också.

Kanske finns det något liknande inom andra religioner, det måste jag ta reda på.

Nåväl.

Man kan skönja sju olika steg eller positioner, som alla behöver sin själavård och vägledning.

Själavård.

1. Saknaden.

- Det som sätter den moderna människan i rörelse är enligt Wikström saknaden, en känsla av tomhet och vilsenhet, skriver Sahlberg, ofta upplevd som en dov och malande oro.

MITT HJÄRTA ÄR OROLIGT TILL DESS DET FINNER VILA I DIG.
Augustinus igen.

Jag tänker på Viktor Frankl som talade om den "no-ogena ångesten" - rädslan för tomheten. Och svårigheten att förstå vad den skall fyllas med.

Vår tid lider kraftigt av denna existentiella ångest.
Vi försöker mätta den med mat, makt, film, sex, träning och för mycket arbete.

Men det hjälper inte.

Gud har skapat ett tomrum i vårt inre - som bara tillhör GUD!

Det är bara Gud som kan uppfylla denna plats.

- Men känslan av tomhet kan lätt misstydas som en psykologisk defekt, skriver Sahlberg.
Den som befinner sig i detta stadium måste lära sig uppfatta en sådan tomhetskänsla som en kallelse och ett svar, på en oftast misstydd Gudslängtan.

- Råden hon då ges av själavårdaren är att uppsöka Ordet och Sakramenten. De kan hjälpa henne att rätt förstå denna längtan, inte som en opersonlig defekt, utan som ett personligt tilltal.

Här har sjukvården mycket att lära, tänker jag, där sjukhusprästerna och -diakonerna har en oerhört viktig uppgift att fylla, i samtal och lyssnande, efter djupet.

Tomhet.

2. Försmaken

När en människa blir kristen får hon uppleva en stark förnimmelse av Guds faktiska närvaro.

Gud drabbar med total klarhet. Många offentliga personer har berättat om denna "ketchup-Jesus-effekt" såsom Sebastian Stakset, Elisabeth Sandlund, med många fler.

Vanligast är dock den stilla Gudserfarenheten, som fyller ut tomrummet likt luften i en luftmadrass.

Jag minns så väl tonårstidens kristna läger där känslorna också fick svalla i takt med denna erfarenhet.
Men vi fick rådet med en gång att inte bygga på känslorna. De kommer och går.

Kristen tro är en relation med Gud. Denna relation bygger på faktiska händelser, då Jesus ger sitt liv på korset, dör och uppstår, oberoende av våra känslor.
Våra synder blir försonade och vi får FRID i utbyte... Vilket saligt byte!

Det är alldeles nödvändigt att denna himmelska försmak av salighet får vila längst in i tomrummet.
Förtvivla inte. Gudspärlorna är där nu.

Sedan uppmanas den kristne att inte söka andliga kickar... utan leva sakligt och utgivande, i kärlek.

Pärlande närvaro.

3. Uppgörelsen

Efter detta händer det inte sällan att hon kommer till en uppgörelse.
Den nykristne inser nu andras oförmåga, tillkortakommanden och svaga tro.

- Är han inte mer överlåten åt Kristus? Han röker ju fortfarande...
- Har hon inte större tro än så? Inget är ju förändrat i livet, de lever som världens barn och är både fåfänga och bekväma...

I denna fas är det mycket lätt hänt att man blir moraliserande på ett självrättfärdigt sätt.
Den nykristne vill se förändring i livsstilen hos andra kristna. Hon söker ett konkret kristet levnadssätt, och när hon inte hittar det, blir hon förtvivlad.

Ingången är god - Guds kärlek förändrar människan - men fördömelsen lurar runt hörnet...

… tills man inser sin egen brist. I denna uppgörelse kan den stora ärligheten drabba en, och man blir förkrossad.
Vad ska jag nu ha all den kristna frälsningsglädjen till när jag själv är lika usel som dem jag anklagar?
Tänk om Gud förkastar mig också?

Rådet hon nu får är att hålla sig till det Jesus Kristus har gjort för oss alla. Hon börjar ana nästa stadium.

Mattans grund. Kristusmonogrammet.

4. Den oförtjänta nåden

Glädjen och tacksamheten gled utför... och blev till fördömande av andra.
Dock skavde den egna bjälken i ögat så pass mycket att den nykristne gick till korset med den, och bad om förlåtelse - igen.

Det är nu hon kommer nära den oförtjänta nåden.

- Oändlig nåd mig Herren gav!
Amazing grace är en av våra viktigaste och mest sjungna psalmer.

Själavårdaren bör inte bagatellisera den skuld som skymtar fram igen, men pekar ännu tydligare på hennes frälsare.
Kristus lyser så mycket härligare nu, bortom lyckorus och frälsningsvisshet.

Lyser härligare.

5. Natten

Trots en tydlig upplevelse av att ha fått frälsning undan sin egen skuld, kan den kristne efter detta ändå föras in i den stora frånvaron, det som kallas för Natten.

De medeltida mystikerna Teresa av Avila och Johannes av Korset skriver oerhört skickligt om denna svåra upplevelse. Jag har själv gått igenom alla stadier...

Gud, som nu är mycket verklig för den kristna människan, förefaller ha dragit sig undan. Upplevelsen av övergivenhet är skrämmande.

Vad är det som har hänt? Har jag gjort något fel?
Nej... men vi står inför det stora Gudsmysteriet, precis som när mamman lämnar det lilla barnet utom synhåll men ändå "finns runt hörnet", i ett annat rum.

Det är en prövning av tillit. I mörker.

Gudstjänsten, predikan och sångerna ger inte längre resonans inom henne, skriver Göran Sahlberg.
I denna belägenhet behöver hon framför allt rådet att våga dröja kvar i detta tillstånd...

… och inte fly bort ifrån det.

Församlingens gemenskap och en trofast vän att samtala med är livsviktigt, nu mer än någonsin.

Blir det någonsin ljust igen?

6. Ljuset

Vågar hon dröja i "frånvaron, mörk som natten", kan hon efter en tid få erfara Ljuset.

Det är en stark, personlig närvaroupplevelse av Gud, bortom ord och känslor.
Djup ropar till djup.
Äntligen får Gudsgemenskapen en varaktig resonans i hennes inre tomhet.

I denna fas - det kan nu ha gått flera år sedan hon kom till tro, eller bara några månader - kommer stabiliteten.

Alltings fullbordan blir i detta skede något som bitvis redan är här.
Rådet är nu att ödmjukt tacka och lova Gud för detta underbara ljus!

Pärlor av ljus.

7. Vandringen


Sista delen av Nådens Ordning är resten av livet...
Mognaden har lett fram till insikten att livet är en pilgrimsvandring, med en berg- och dalbana av tro och tvivel, mörker och ljus.

En mogen kristen människa fortsätter nu i en stabil och självklar samvaro med Gud.

De stora diskussionerna och debatterna ligger bakom. Klarhet och acceptans skapar lugn.
Nu är behovet att få gå på djupet, att befästa det som Kristus ha gjort och låta både tanke och känsla omslutas av Guds närvaro.

Bibelläsning och nattvardsfirande är näring för kropp och själ.
Helig Ande är den dagliga reskamraten och hon lär sig allt mer urskiljningens gåva; vad som är rätt och fel, viktigt och oviktigt.

Och målet skymtar allt mer genom tillvarons dimma: den himmelska Friden hemma hos Gud.

Dansar mig hemåt!

Nådens Ordning, "Ordo Salutis", kan ses som en slags beskrivande teori om inbördes förskjutningar av livsperspektivet.

Göran Sahlberg menar att denna ordning kan hjälpa oss att berätta om vårt liv som kristna. Det blir en "berättarskola" där man kan på nytt och på nytt "läsa om" sina livshändelser.

Nådens ordning ger ett mönster på hur man kan sammanfatta sitt liv med ständigt nya perspektiv.
Ibland är det grovt som ett ylletyg, ibland är det mjukt som det vitaste viskostyg.
Ibland syr vi livet med försiktiga handstygn, ibland går det fort med symaskinens stadiga zigzag.

Och i min inkapslade timme på Öresundståget är jag snart framme vid mitt jordiska mål.

Tidsresa. Resa i tiden.

På golvet ligger min dansmatta.
Det är många små stygn av tankar och böner, i rött, grönt och guld, som formats denna sommar.

Med denna matta i centrum tänker jag att vi i cirkelns kraft kan dansa allt detta - försmak av saligheten, förtvivlan som kräver uppgörelse, den oförtjänta nåden, nattens bottenlöshet, det återvändande ljuset och den trygga vandringen.

Det låter ju som en "cocek"... Ja, det gör det!

Ner i mörkret, upp i ljuset, ner i mörkret och upp igen... först tveksamt, med sedan allt mer stabilt allt eftersom tilliten till Guds närvaro växer.

Rött - den kämpande tron.

Gud har skapat ett tomrum åt sig, i dig, och han vill själv fylla det.

Jag är så tacksam för det.

Välkommen att vara med i dansen! Till Guds ära!

www.heligdans.se
www.psalto.se


Hantverkshälsningar från både händer och fötter,
Helene F Sturefelt,

- kreatör, skribent och cirkeldansare i både Karlskrona och Sölvesborg.

Stjärnan svävar bland molnen.

P.S. Mönstret fick jag givet mig "ovanifrån"... med hälsning hur Israel och kyrkan hör intimt samman. Den sexkantiga stjärnan låter hälsa det.