FARISEÉN, SVENSKEN OCH MUSLIMEN

Är jag farisé, svensk eller muslim?

Du förstår, jag är så himla bra! Jag är så präktig och ordentlig och sop-sorterar och betalar skatt att hälften kunde vara nog!
Inte super jag eller röker heller. Jag har faktiskt inga hemliga laster. Och så har jag sålt bilen och cyklar hit och dit istället.

Jag ber dessutom aftonbön varje kväll och ser till att det är rent i trapphuset och under diskbänken.

Bättre människa finns helt enkelt inte! Jag är suuuper-kristen!!

Suck.

Välkommen till fariséernas årsmöte. Vi skall klia varandra på ryggen, tänkte jag.

Allt ljus på mig, tack.

Men jag får inte Jesus med mig. Han ville inte komma.
På grund av "andra åsikter"...

Hör här hur Lukas återger liknelsen om den lagfromme fariséen och tullindrivaren - svikaren som jobbade för ockupationsmakten och snodde åt sig pengar av det inhemska folket:

TILL NÅGRA SOM LITADE PÅ ATT DE SJÄLVA VAR RÄTTFÄRDIGA OCH SOM SÅG NED PÅ ALLA ANDRA, RIKTADE JESUS DENNA LIKNELSE:

TVÅ MÄN GICK UPP TILL TEMPLET  FÖR ATT BE, DEN ENE VAR FARISÉ, DEN ANDRE TULLINDRIVARE.

FARISÉN STÄLLDE SIG OCH BAD FÖR SIG SJÄLV:
- JAG TACKAR DIG GUD, FÖR ATT JAG INTE ÄR SOM ANDRA MÄNNISKOR, TJUVAR, BEDRAGARE OCH HORKARLAR, ELLER SOM TULLINDRIVAREN DÄR.
JAG FASTAR TVÅ GÅNGER I VECKAN, JAG LÄMNAR TIONDE AV ALLT JAG KÖPER.

Tionde av mynta, dill och grönkål.

MEN TULLINDRIVAREN STOD AVSIDES OCH VÅGADE INTE ENS LYFTA BLICKEN MOT HIMLEN, UTAN SLOG MED HÄNDERNA MOT BRÖSTET, OCH SADE:

- GUD, VAR NÅDIG MOT MIG SYNDARE.

JAG SÄGER ER, DET VAR HAN SOM GICK HEM RÄTTFÄRDIG, SNARARE ÄN DEN ANDRE.

TY DEN SOM UPPHÖJER SIG SKALL BLI FÖRÖDMJUKAD, MEN DEN SOM ÖDMJUKAR SIG SKALL BLI UPPHÖJD.
Lukas 18:9-14.

Vem känner du mest igen dig i? Vem är jag?
Den lagfromme eller den som är förkrossad?

Förkrossad. Översköljd.

Nu ska jag blanda in lite liberalism och demokrati i det här inlägget.

Till kaffet satt jag och läste tidningen DAGEN från den 10 augusti 2018. Den gode ledarskribenten Joel Halldorf har en artikel om hur frikyrkorna kan lära Sverige mångfald.

- I statskyrkans och folkhemmets land är man inte van vid avvikare, skriver han.

Jag citerar:

"Liberalism och demokrati används ofta som synonymer, men är egentligen olika saker.
Liberalism är en ideologi  som sätter individens frihet i centrum, medan demokrati är ett system där den politiska makten utgår ifrån folket.

Även om det är svårt att  tänka sig fungerande demokratier utan liberala rättigheter så finns en grundläggande spänning mellan de två.

Om alla får tycka, tänka och leva precis som de vill, finns det inte risk att samhället faller sönder då?

Och omvänt; om vi tillsammans skall komma överens om hur landet skall styras, kräver inte det en viss homogenitet - att vi tycker och tänker ungefär lika?"

Slut citat, Joel Halldorf.

Inte stängt för mig, i alla fall.

Tänk dig att dessa två typer går in i kyrkan för att be.

Liberalen pratar högt och går längst fram, tänder ett ljus och säger:
- Jag ber hur jag vill, till vem jag vill. Jag plockar ihop min religion ur allas religioner. Mångfald är bäst. Och vem du nu än är, du kan väl höra min bön.... om du finns... Amen. Typ.

Längst ned står demokraten.
Hen vill också be, men vill helst att alla ska be samma, och vara överens.
- Fader vår, eller moder, eller jag menar nuförtiden Vår Fader...

Så krångligt det är att be 2018, mumlade demokraten, medan liberalen swischade förbi så ljusen fladdrade. Mycket nöjd med sig själv.

Vem står längst ned?

Joel Halldorf fortsätter beskriva minoritetens plats i en majoritetskultur:

"Minoriteter skapar därför en särskild stress i just demokratier.
För vad händer om avvikarna blir så många, eller organiserar sig så bra, att de börjar påverka politiken?

Sverige har varit statskyrkans och folkhemmets land, och vi har sällan ansett oss behöva diskutera relationen mellan majoritet och minoriteter.
Men när sådana diskussioner dyker upp i offentligheten då svallar känslorna rejält, vilket de senaste årens religionsdebatter är ett exempel på."



Svenska kyrkan har i ett godhjärtat försök att tillgodose minoriteterna ändrat alla majoritets-pronomen i gudstjänst-handboken.
Det står "Gud" istället för "herre" - trots att Jesus är vår Herre.
Och en del bjuder in andra religioner till gudstjänsten för att vara överskridande.

Hjälp. Undrar hur det skulle låta om Sturella fick fantisera?

Svensken sitter längst fram i kyrkbänken och tackar för att han är så fri och säker, och inte som den förtryckte muslimen som står längst bak i kyrkporten.

Eller.

Muslimen där bak tackar sin Gud att han inte är så förtappad och hednisk som de lössläppta svenskarna. Han fastar varje år, men vad gör de kristna? Ingenting! Det tar inte ens sin religion på allvar!
- Och våra kvinnor klär sig ordentligt för att visa att de är ärbara, och inte lovligt byte som de översexualiserade svenskorna, tänker han, men är ändå glad att han kommit till ett fritt land.

Oj oj oj. Hur ska det här gå?

Jag vill stå längst fram!

Jag får ta hjälp av Joel Halldorf igen.

Han citerar religionssociologen Eli Göndörs bok "Religions-kollisionen":

"En del av integrations-problematiken i Sverige idag beror på att två majoritetskulturer krockar här: den svenska, och den arabiska sunni-islam.
Den första har svårt att förstå minoriteter, menar Eli Göndör, och den andre har svårt att anpassa sig till situationen som minoritet."

Alltså.
Svensken är van vid att vara i majoritet med sin lättvariant av svenskkyrklighet (60 % tillhör fortfarande Svenska kyrkan, tack!).
Det är sunni-muslimen också, men nu har han hamnat i ett land där han är minoritet, och det är förvirrande.

Och svensken är förvirrad över att de finns så många minoriteter, men har lärt sig att det är bra med mångfald, trots att han egentligen inte tycker om det, eller orkar med det.

Förvirrad.

Joel Halldorf skriver:

"Visst har det funnits avvikande minoriteter även här - samer, homosexuella, romer, psykiskt sjuka, frikyrkliga och så vidare, och de har ofta suttit trångt i vårt samhälle. Men de har inte stört majoriteten eller orsakat besvär.

Frikyrkliga kristna har till exempel i mer än hundra år varit kritiska till drogliberalism och sexualiseringen av det offentliga rummet, och en del har även motsatt sig vapenexport och abort.
De har fått finna sig i att kallas fanatiker, extremister, galningar och fundamentalister.

Ändå har frikyrkorna levt i harmoni med detta samhälle; församlingarna har haft en öppen barnverksamhet och ett socialt arbete, och medlemmarna har funnits i samhällets alla sektorer, ofta med stor framgång.

Däremot finns det gott om exempel på att våldsamma mobbar har stört frikyrkliga möten, både på 1800-talet och 1900-talet då Livets Ord drabbades av två bombattentat".

Livet går inte rakt fram.

Så. Hur ska det gå med alla böner i tempel, kyrkor och moskéer?
Ska alla stå och tacka sin gud för egen del, att hen är så mycket bättre än alla andra?
Eller finns det någon självrannsakan som kan öppna upp för verkliga möten?

Problemet är inte att man vill göra rätt för sig och följa det som är ens övertygelse.
Problemet är när man gör sig själv till måttstock och ser ned på alla andra.
Det är det som Jesus vänder sig emot.

Det kunde i det bibliska exemplet lika gärna ha varit tullindrivaren som hade stått där framme och varit kaxig:
- Tack Gud för att jag är så smart att jag kan lura vem som helst på pengar... de får skylla sig själva om de inte kollar upp det hela bättre... he he.

Så kunde kanske också den liberale tänka, som utan skrupler skattefifflar ibland för att det är "hans rätt att behålla det som är hans..."


Och den lagfromme fariséen som stått därbak och varit förkrossad:
- Gud, förlåt, det spelar ingen roll hur jag än fastar och försöker vara bra inför Dig, Herre... Jag har ingenting att komma med inför din Helighet... Förlåt mig, syndare. Jag har bara två tomma händer...

Eller muslimen som kanske kommer till insikt att det inte går att nå gud med sina egna gärningar...

Herre, fyll mig med din kärlek.

Tack Jesus för att DU talar till oss alla!

Vi blir tillrättavisade genom dina ord, men också tröstade och uppmuntrade.

Det är verkligen så att den som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Av Dig, Herre.
Amen.

Nä, vi lägger ned det där ryggkliandet. Det gynnar ingen. Årsmötet är inställt...

Minoritetshälsningar från Helene Sture Majoritetsfelt,

- oliberal demokrat som gärna står i dialog med alla som kommer i min väg.
- och det var Sturella som blandade in Joel Halldorf, skyll inte på mig, för hon tycker att han är så bra!
- Prenumerera på DAGEN!

P.S. Kyrkan på bild har inget med artikeln att göra.

Majoritets-minoritet?