FRIHETEN I KRISTUS

Frihet. Rymd.

Prestationssamhället möter kyrkan.
Bedömningsbetyget möter nåden.
Existensångesten möter religionen - och i vissa fall en ny prestation; inför Gud... och bedömningen av denne gud...

Jag navigerar mellan olika samhällsmodeller och gudsuppfattningar.
Jag ser hur så många ärliga människor gör allt för att finnas sinnesfrid. Men fastnar i bundenhet i att själv prestera lugnet genom meditation, yoga eller förtjänster, offer.

Jag har lämnat vilsestigarna när jag tog Kristus på allvar. Vägen tog slut.

Visa mig, Herre, din väg.

I gudstjänsten idag sjöng kören en sång av Jill Nord:

ALLTING HAR SIN TID, VARJE SÅNG SIN MELODI.
IBLAND FINNS INGA SVAR, BARA VINDEN I DITT HÅR.

DET FINNS INGA DÖRRAR, INGA LÅS,
INGA MÅL SOM MÅSTE NÅS.

IBLAND FINNS INGEN STIG, BARA STRANDEN DÄR DU GÅR...

Framme. Hemma.

När jag kom fram till Kristus stod jag där, tyngd av alla prestationer andra lagt på mig. De var inte mina.
Jag hade tunga bördor av krav på mina axlar. De var inte heller mina.
Kedjor av andras bedömningar och betyg på mina gärningar snärjde mitt hjärta. Men de tillhörde inte mig.

Jag skakade av mig alltihop, i en våldsam gråt, och grät tills tyngderna låg som grus på marken.
Sedan lyfte jag blicken mot Kristus på korset, höll upp mina tomma händer och sa:

- Herre, detta är allt jag har...

… och en oändligt längtan efter att få tillhöra dig! Och att få komma HEM.

Jag känner mig ihålig.

Jag kände hur jag sögs in i Kristus, in i hans kors, in i det blod som rann för alla våra synder, och tvättades ren som i en tvättmaskin.

Sedan kom jag ut på andra sidan... helt vit. Och stod rygg mot rygg mot hans kors, omvänd mot världen, mot verkligheten.

Vad hände?

Friheten i Kristus.

Tömd på allt mitt eget, utom på min längtan och mina tomma händer.

I min ena hand låg ett rött klot. Det var kärleken som vibrerade, den kärlek som inte söker sitt, men som erkänner de egna behoven och sedan mättar andras.

Guds kärlek.

I den andra handen låg ett gyllengult klot. Det var sanningen, den glödande, den sanning som inte vänder kappan efter vinden men som vill befrielse, undan lögnen och undanflykterna.

Guds sanning.

Friheten i Kristus.

Guds kärlek.

Så tom. Så fylld. Så lätt!

Hemligheten är kapitulation. Inför Jesus på korset. Att ge upp. Sitt eget liv.

För att finna det. På andra sidan! Renad, försonad och så totalt befriad!

Det kliade på ryggen. När jag kände efter, anade jag konturerna av hans kors, inristat i mitt eget skinn, osynligt för andra, men kännbart för mig.

Genom hans sår blir vi helade.

Helad genom dina sår.

Milt föste han mig ut i världen igen, men nu helt utan prestationskrav.

- Gå i mina förberedda gärningar, sa han, jag har gjort allting klart. Lev i världen, men inte av den! Gå nu.

- Döm ingen, fortsatte Kristus, betygsätt ingen, men lär dig skilja på gott och ont, rätt och fel. Guds kärlek är din inre kompass. Avslöja ondskan. Och bed för dem som förföljer dig.

Jag hade Kristus i ryggen hela tiden.
Med händerna öppna flödade Guds kärlek och sanning röd och gul vart jag än gick.

Men så fort jag knöt handen, snubblade jag och föll... och kloten rullade iväg. Ibland blev jag hård, ibland mesig och undfallande.

Kärlek utan sanning blir tafatt. Sanning utan kärlek blir just så där hård.

Hård och vilse.

Jag gick genom valnötslunden och mötte honom igen.

- Förbli i min kärlek, påminde han, utan mig kan ni ingenting göra. Ni är inte födda av slavkvinnan utan av den fria kvinnan.

Kroppens skavanker, min ålder och mitt personbevis var ointressant.
Inget mer att bevisa. Inga fler stegar att klättra på eller berg att bestiga.

Inga dörrar som skall forceras eller lås som skall bändas upp.
Inga fler mål som skall nås.

Bara den där stranden där Du vill att jag skall vara... Framme.

Och dem som kommer till mig, dem möter jag gärna! Till samtal, bön, dans och ett dopp!

I valnötslunden.

EN SÅDAN TILLIT TILL GUD HAR JAG GENOM KRISTUS.

DET ÄR INTE SÅ ATT JAG SKULLE FÖRMÅ TÄNKA UT NÅGOT PÅ EGEN HAND,
NÅGOT SOM KOMMER FRÅN MIG.

NEJ, MIN FÖRMÅGA KOMMER FRÅN GUD.

HAN HAR GETT MIG FÖRMÅGAN ATT VARA TJÄNARE ÅT ETT NYTT FÖRBUND, SOM INTE ÄR BOKSTAV UTAN ANDE.

TY BOKSTAVEN DÖDAR, MEN ANDEN GÖR LEVANDE.
2 Korinterbrevet 3:4-6

Anden gör levande.

Friheten i Kristus.

Bundenheten är slut. Prestationskraven borta. Existentiell ångest ersatt av Guds frid.
Och framför mig rullar två klot, ett rött, det andra gult...

Käre himmelske Far,

Jag ber för alla som håller så hårt i sitt eget liv att de inte vågar släppa taget.
Herre, hjälp oss att våga förlora allt, så att vi kan vinna allt - friden hos Dig.

Förlåt oss att vi fyller oss mer med rädsla och likgiltighet än hunger efter din sanning.
Förlåt oss att vi låter oss luras av självfrälsningsläror och inte vågar möta Dig - Kristus.

Tack Jesus Kristus att Din korsmärkta kärlek förvandlar allt.
Tag med oss ut på andra sidan.
Amen!

Guds sanning.