MÅLET ÄR MÖDAN VÄRD

Vart ska jag? Vägen eller målet?

Listerby, Johannishus och Bråstorp. Tving, Måstad och Alnaryd.

Är det verkligen vägen som är mödan värd?

Sällemåla, Gnetteryd och Paddemåla. Stora Mo, Loppetorp och Blåningsmåla.

Hur kan vägen vara viktigare än målet?

Långasjö, Alvarsmåla och Spetsamåla. Gäddegöl, Skumpamåla och Eringsboda Brunn.

Varför bygger man en väg om det inte finns ett mål?

Gäddegöl - vägen eller målet?

"Det är resan som är mödan värd" skrev Karin Boye i sin dikt  "I rörelse" 1927. Jaha... Nu har jag räknat upp en mängd småorter längs väg 122. En räv sprang framför bilen, det var varning för älg och en grävling rusade fram bakom bilen...

Nej du, vägen är inte mödan värd! Om jag inte hade kommit fram så hade den här "processen i att färdas framåt" varit meningslös.

Målet var Ulvsmåla.

Plats för vargar och ulvar? Inte alls! Tvärtom, glada dansbandsmusiker, en åsna i trädgården och lite publik.

Ulvsmåla är målet!

Ikväll bjöd Thomas och Caroline Broström in dansbandssångerskan Mona G.

Hon sjöng många av sina hitlåtar, men innan dess fick vi höra några fina gamla läsarsånger:

O, SÄLLHET STOR, SOM HERREN GER RE'N HÄR PÅ DENNA JORD...

Vers 2 går så här:

VÄL BLIR DET MÖRKER MÅNGEN GÅNG, EJ SOLEN SKINER JÄMT.

VÄL FÅR VI KÄNNA TIDENS TVÅNG, MEN ETT ÄR DOCK BESTÄMT:

DET BLIR EJ MÖRKT I HIMMELEN, OCH RESAN VAD BETYDER DEN?

Sv Ps 262.

Nils Frykmans psalm står i kontrast till Karin Boyes dikt. Hon betonade ansträngningen och erfarenheten viktigare längs livets resa, mer än dess mål.

Men, då måtte ju målet vara ganska futtigt om resan är bättre...

Resan, vad betyder den?

Som kristen och bibelläsare så vet jag att det finns ett underbart mål som väntar efter livets slut. 

Tillvaron i himmelen hos Gud vår Fader är så underbart beskriven att ord inte räcker till...

Pärleporten... Sällhet, salighet, befrielse nåd och förlåtelse i överflödande mängd, så att Guds kärlek får gatorna att skina av guld och vattnet likt kristall! 

Vilken väg skulle kunna överträffa ett så himmelskt mål?!

Yxanäs, Kållebo och Kolshult. Skärsjöhult, Skillingsmåla och Höcklehult. 

Pellamåla, Göljahult och Möljeryd.

Inte ens Astrid Lindgren kunde hitta på så fantasifulla ortsnamn som finns i Blekinges mörka skogar... 

Fantasifulla ortsnamn!

Har Karin Boye upplevt människor som slätat över livets ögonblick och den personliga utvecklingen? Har personer i hennes omgivning missat själva vandringen och bara talat om "himmelen" utan att reflektera över det man behöver bryta upp ifrån och ge sig ut på nya äventyr?

Jag låter Paulus komma till tals då han erkänner det lidande som kan prägla livet i alldeles för stort mått:

JAG MENAR ATT VÅRA LIDANDEN DEN I DENNA TID INGENTING BETYDER MOT DEN HÄRLIGHET SOM SKALL UPPENBARAS OCH BLI VÅR.

Romarbrevet 8:18.

Den som är fattig, sjuk och förtryckt har ingen möjlighet att bryta upp från sina svårigheter.

Den som är trängd av livet kan verkligen inte njuta av sin livsväg... Karin Boyes dikt ger mig ett slag i magen...

Medan Paulus ord ärligt erkänner att lidandet är en verklighet som skall få sitt slut.

Utan hoppet om en himmel hade många, många människor dukat under, utan hopp...

Framme vid målet för kvällen.

Att i sitt lidande blunda och erfara att det finns en annan tillvaro är det största hopp en människa kan ha!

Nils Frykman skriver vidare i sin psalm:

ÄR DET SÅ SALIGT REDAN HÄR ATT VARA JESU VÄN

HUR SKALL DET DÅ EJ BLIVA DÄR EN GÅNG I HIMMELEN!

Sv Ps 262:4

Det lysande himlakorset.

Från Ulvsmåla genom Spikahult, Svarthövdaryd och Haraldsmåla, till Leryd, förbi Abborramåla och Klåvben.

Hjortahålan, Häjan och Risansmåla. Backaryd, Ettebro och Bredåkra.

Äntligen dök Kallinge upp och vägen gick längs inflygningen till Ronneby flygplats.

Den stora gröna skylten med E22 var nästan grotesk i jämförelse med alla småvägar jag kört denna kväll...

Lilla Ulvsmålafestivalen; Caroline, Mona G, Thomas.

Jag nynnade på Mona G's sång "Där mitt hjärta bor" som mellan raderna fick mig att ana himmelen även i denna profana kärlekssång. "Där mitt hjärta bor, där är jag aldrig ensam, där hos dig har min själ funnit ro...  där finns det inga tårar...   jag kommit hem."

Det är ju nästan samma beskrivning som att komma till tro!

Jesus har med sin försoning löst oss från skuldens ok och torkat våra tårar. Hos Gud har jag fått sinnesfrid, nu har jag kommit hem!

Rosa damer.

Jag parkerade bilen och tackade Gud för att hemresan hade ett mål - mitt hem på den välkända gatuadressen. 

Himmelens mål får vänta lite - men jag bär det alltid i mitt hjärta!

Nu är det din tur att läsa kartan.

Ulvsmåla var målet.

Målrika hälsningar, Helene Sture Vägfelt,

- Målet gjorde vägen mödan värd. 

- Vägen gjorde målet onödigt.

- Målet var inte värt att resa till...

Vilket passar dig?

Gäddegöls fridfulla skönhet.