HÖGKÄNSLIG på HÖGMÄSSA This is me

Bräkne-Hoby väldiga kyrka.

 

Det är inte så lätt att gå på stora tillställningar där det är mycket folk.
Särskilt inte om man är högkänslig - HSP - och dessutom lever med en utmattad hjärna.

I kyrkan vill vi gärna ha fullt hus förstås, men jag föredrar de enkla mässorna.

Följ med till Blekinges största kyrka i Bräkne-Hoby, där Karlskrona-Ronneby kontrakt firade festhögmässa i söndags med biskop Johan.
Jag ska ge dig ett underifrån-perspektiv...

Kyrkmusens ingång.

Jag har arbetat i Svenska kyrkan hela mitt vuxna liv. Jag har lett stora gudstjänster och varit talare på stora tältmöten. Men det är slut med det nu. Det går inte längre.

Jag känner mig som tjuren Ferdinand som skall in på arenan... och rusar tillbaka för att gömma sig då han ser hur mycket folk som är samlat.
Precis så är det.

Jag kom sist till kyrkan. Och tittade in genom porten...

Det här klarar jag aldrig!!

Hjälp!

Kan du förstå hur svårt detta är? Kan du ana vilken sorg det är att ha förlorat sitt sociala mod?
Är våra samlingar i kyrkan bara gjorda för de starka?

Vi har barn-analys-konsekvens, hbtq-queer-konsekvens och fokus på ungdomars plats i gudstjänsten.
Men vi stark-sköra? De utbrända HSP-personerna, de blyga och ovana? Har vi någon strategi för oss?

Nej.

Jag bet ihop. Blundade nästan och hittade en ledig plats i ytterkanten av en bänk intill söderväggen.
Solen lyste varmt och jag längtade redan ut.
Genom de färgade glasen såg jag naturen kring kyrkogården. Så vacker hösten är. Så tacksam jag är för skapelsens skönhet.

Tack Gud.

Vill ut!

Oj, nu ringer kyrkklockorna samman. Processionen gör sig redo. Så högtidligt det är.
När jag sakta vågade se mig omkring upptäckte jag till min glädje att jag kände igen många ansikten.
Detta är ju mina gamla arbetskamrater från "förr", här är ju församlingsbor från flera församlingar där jag tjänstgjort! Där är ju den och den och Inez från Höcklehult och...

Rädslan släppte.

Jag var bland vänner.

Framme i koret stod kören redo. Bara kantorer och organister... Åhhh vilken skönsång!!
Dessutom kom sången från hjärtat hos dem alla.

"Kommen för Herren med tacksamhet" - ja, jag kommer. Jag är här nu! Kropp, själ och ande har landat i kyrkbänken.

Jörgen, Elisabet, Anna, Justin, Staffan...

 

NU TACKA GUD, ALLT FOLK, MED HJÄRTANS FRJÖD OCH GAMMAN.
FÖR STORA TING SOM HAN GÖR MED OSS ALLESAMMAN.

DEN GUD SOM TOG OSS UPP AV NÅD I SITT FÖRBUND
HANS GODHET FÖLJER OSS, IFRÅN VÅR FÖRSTA STUND.
Sv Psalm 5.

Intåg.

Kyrkan har sin styrka i det kollektiv som omsluter individen. Kristen tro är gemenskap, men med enskilt ansvar. Det är en god balans.

I liturgin märks det tydligt när det sägs:

- Låt oss stå upp... Vi lyssnar till... Vi tror på Gud Fader allsmäktig... Vi prisar dig...

Men det märkliga är att syndabekännelsen lämnar kollektivet. Då är det fokus på den enskilda personen!

- Jesus Kristus, jag kommer till dig i längtan efter upprättelse.
Jag har brustit i kärlek till dig, till skapelsen, till mina medmänniskor och till mig själv.
Förlåt mig. Möt mig enligt ditt löfte att ta emot alla som söker dig.

"vi" eller "jag"?

Det är välformulerade ord, men varför ber vi inte kollektivt om syndernas förlåtelse, när vi som kollektiv mänsklighet just nu håller på att fördärva hela jorden?

Egentligen är det den privata bikten som är inlyft i gudstjänsten här. Och jag menar att den enskilda syndabekännelsen hör hemma just i bikten, inte i den offentliga gudstjänsten.
OM den ska vara med, bör ordet "Vi" användas.

En sak till, den här uppräkningen av brustenhet träffar fel. Ofta är det mannen som brister i sin kärlek till medmänniskan, medan kvinnan ställer upp för allt och alla...

Jag känner inte igen mig, utom i det sista ledet... att jag har brustit i kärlek till mig själv... och inte satt gränser mot andras tryck och krav. Mitt nej hördes inte, respekterades inte.
Konsekvensen blev utbrändhet.

En annan gång kan vi diskutera det fina psykolog-ordet "brustenhet" kontra "synd". Är det samma sak?

Jordens salt.

I kören JOYVOCIE sjunger vi just nu en sång som heter "This is me" från filmen The Greatest Showman. Här får jag plötsligt ord som träffar mycket bättre:

"Jag är inte främmande för mörkret.
Gå och göm dig, säger de, för vi vill inte ha dina brustna delar.
Jag har lärt mig att skämmas för alla mina ärr.
Spring iväg, säger de, för ingen älskar dig när du är som du är..."

I'm not a stranger to the dark
Hide away, they say
'Cause we don't want your broken parts
I've learned to be ashamed of all my scars
Run away, they say
No one will love you as you are.

"Men jag tänker inte låta dem bryta ned mig till smulor.
Jag vet att det finns en plats för oss,
därför att vi är strålande!"

 But I won't let them break me down to dust
I know that there's a place for us
For we are glorious.

Det finns en plats.

Gudstjänstens liturgi fyller kyrkans valv med böneropet om barmhärtighet.
Men vem är avsändaren?
Den starke som förtryckt den svage - att bli mer mänsklig?
Den svage att slippa blir tilltryckt hela tiden?

HERRE FÖRBARMA DIG ÖVER OSS!
KRISTUS, FÖRBARMA DIG ÖVER OSS.
HERRE, FÖRBARMA DIG ÖVER OSS.

Sedan får vi stå upp och jubla över Guds rättfärdighet:

GLORIA...

Glorius… Strålande härlighet, underbara härlighet!

Någonstans i djupet känns det som att filmlåten och böneropet hör ihop...

Gloria! Ära vare Gud i höjden.

"När det vassaste ordet håller på att skära sönder mig,
vill jag skicka iväg en flodvåg och dränka bort dem.
Jag är modig, jag är blåslagen.
Jag är den jag är tänkt att vara. Detta är jag!

Se upp för här kommer jag.
Jag går i den takt jag själv trummar.
Jag är inte rädd för att bli sedd.
Jag kommer inte med ursäkter - detta är jag."

 When the sharpest words wanna cut me down
I'm gonna send a flood, gonna drown them out
I am brave, I am bruised
I am who I'm meant to be, this is me
Look out 'cause here I come
And I'm marching on to the beat I drum
I'm not scared to be seen
I make no apologies, this is me

Går i min egen takt.

Jag önskar att även jag vågade visa all min svaghet. Men det går inte. Det sociala sammanhanget kräver skräpa och korrekt uppträdande.
Men vi längtar alla efter platser där vi kan slappna av och vara precis så trötta, okunniga, små och svaga som vi också är!

I min bönekammare är jag helt mig själv, i Guds famn.
Gud ser mig och gläds över varje människa - särskilt de svaga som kan lära de starka något om hur livet är när effektiviteten inte finns.
Och kärlekens väcks när man ser hjälplösheten...

Så kan svaghet och starkhet vara varandras balanspunkter - just i kärlek!

Räck mig din hand.

Men så kommer det en hagelskur av okvädningsord igen... Filmlåten från The Greatest Showman fortsätter:

"Idag tänker jag inte låta skammen sjunka in.
Vi går igenom barrikaderna och når solen..."

Another round of bullets hits my skin
Well, fire away 'cause today, I won't let the shame sink in
We are bursting through the barricades
And reaching for the sun (we are warriors)
Yeah, that's what we've become

Won't let them break me down to dust
I know that there's a place for us
For we are glorious

Hm... det är det jag känner - skam! Skam att vara utbränd, att inte ha älskat mig själv tillräckligt så att jag kunde skydda mig själv. Känner du igen dig?
Skam kan man inte förlåta bort... Skam botas med kärlek. Och acceptans.

This is me.

Detta är jag.

Så här blev jag. Sårbar. Känslig. Och vill inte synas. Men kanske höras. Eventuellt träffas en och en. Gärna läsas.

Jag flyger högt.

Biskop Johan redogjorde för visitationen i alla församlingar i Ronneby-Karlskrona.
Det var intressant att höra att kristen tro kan gestaltas på så många olika sätt, allt efter behov och population.

Söndagens evangelium på Tacksägelsedagen är berättelsen om de tio spetälska som Jesus botade.
Bara en återvände för att tacka.

MED HÖG RÖST PRISADE HAN GUD OCH KASTADE SIG TILL MARKEN VID JESU FÖTTER OCH TACKADE HONOM.
HAN VAR SAMARIER.

JESUS FRÅGADE:
- BLEV INTE ALLA RENA? VAR ÄR DE NIO ANDRA?
ÄR DET BARA DEN HÄR FRÄMLINGEN SOM HAR VÄNT TILLBAKA FÖR ATT GE GUD ÄRA?

OCH HAN SADE TILL MANNEN:
- STIG UPP OCH GÅ. DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.
Lukas kap 17:11-19

Biskop Johan sa i sin predikan:
- Säkert blev de alla glada över att ha blivit friska! Men tacksamhet är något mer. Det är när man förstår vem som är gåvans givare. Där föds tron...

Tänk så många gånger vi ropar till Gud om hjälp, och får hjälp, men sedan glömmer att tacka, för det var nog bara en tillfällighet... Det föder ingen tro. Det blir aldrig någon relation till Gud med ett sådant förhållningssätt.

När Jesus säger "din tro har hjälpt dig" så tänker jag att han menar:
- Det var din tro som förde dig tillbaka för att tacka!

Tack.

De spetälska var bannlysta från samhället. Smittorisken var så stor att de fick hålla sig utanför stadsmuren.
Att leva med "mental ohälsa" (jag tycker inte om ordet "psykisk ohälsa") kan kännas som en slags social spetälska. Det är visserligen inte smittsamt, men det kan vara extremt jobbigt att leva med sin högkänslighet - särskilt i kombination med utmattning.
Då är det lätt att isolera sig för att slippa andras frågor, där välvilligheten ibland stjälper mer än det hjälper.

Jesus, ge mig skydd! Hjälp mig bygga upp den "empatiska muren"!

This is me.

Detta är jag.

Göm mig.

Det var en festlig högmässa. Högtidligt. Glädjefyllt, stilrent. Nattvardens utdelande är höjdpunkten.
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Jesus är min räddning. Gud går själv in i den totala utsattheten. Brister i tusen bitar. Korset är den yttersta smärtan. Det ger mig märkligt nog ett skydd. Gud vet. Mer än jag.

Genom död till liv.

KROPPEN PÅ KORSET
SOM FÖR OSS BLEV PINAD
DÖD, UPPSTÅNDEN, GER OSS LIVET. Sv Ps 400:2.

Tack 2.

Ute på kyrkbacken var det glada hälsningar och varma leenden.
Med alkoholfri cider i hand var det roligt att hälsa på några stycken.

När kyrkan är som bäst är den bäst.

Till alla normalkänsliga - ta det varsamt när du möter oss HSP'are. Vissa dagar får vi klä ut oss till oss själva… Andra dagar håller det bättre.
Idag var det en bra dag.

Må Gud välsigna oss alla!

Höga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- starkskör smygfotograf som älskar sång och musik av alla kulörer!

Korset i centrum.

 

BISKOPSVISITATION

Visit i Svenska kyrkan.

- Att komma på visit eller visitation, sa biskop Johan, kan jämföras med när jag hälsar på min svärmor; det är en visit. Men när svärmor hälsar på mig, då är det visitation...

Med skämtsamt allvar har Karlskrona-Ronneby kontrakt besök av biskop Johan Tyrberg under fem dagar denna vecka.
Svenska kyrkan är en sammanhållen, episkopal kyrka, där biskopen gör "tillsyn" i alla stiftets församlingar. Nu var det vår tur att utsättas för denna "kontroll" - i det bästa syfte - i god samtalston.

- Framför allt är det kyrkoherdarna och kyrkorådets ordförande som bär det största ansvaret och därmed får den största tillsynen, sa biskopen.

Alla inventarier, såsom textilier, nattvardssilver och fastigheter, är överlåtet på prostarna.
Och nu skall vi avge rapport samt stämma av läget för vår kyrka, sa biskop Johan och tog upp sin mobil - och fotograferade oss alla!

- Till Instagram!

Biskopen fotograferar!

Jag ska dela några tankar hur jag upplevde den här dagen.

Flitigt antecknade jag goda ord från prosten Pamela, biskop Johan - som för övrigt är min studentkamrat - och gästföreläsare Ingegerd Sjölin, samt chefredaktören från Sydöstran; Anders Nilssons intervjufrågor till biskopen.

Men glömde anteckningsblocket på en bänk...

Så är det att leva i bakvattnet av en lång utbrändhet. Hjärnan är fortfarande utmattad och orkar inte "komma-ihåg-var-la-jag-den-nu-då..."
Så är det för många, men för oss är detta särskilt känsligt.

Nåväl.

Med örat vänt...?

Vi var samlade på konsthallen i Karlskrona, anställda och förtroendevalda, ca 200 personer sammanlagt. Det var en härlig känsla av gemenskap och en förväntan låg i luften. Jag glömde bort att vi inte var i Lund... Karlskrona kan också! Absolut.

För mig, som varit borta och sjukskriven i över fem år, var detta en stor dag.
Skulle jag orka? Skulle jag klara av att vara bland så mycket folk? Skulle jag mäkta med att möta och knyta an till dessa forna arbetskamrater igen?

Illa tilltufsad av livet måste man ha en strategi.

Jag går alltid in sist, ser mig om, hittar sista stolen, närmast dörren. Solglasögon, solskärm och ytterjacka. Skydd mot intryck och intrång. Försiktighetsåtgärder.

Konsthallen, teologhall idag.

Det var som att kliva in i en tidsmaskin.

Där är några arbetskamrater från Lyckeby där jag var pastorsadjunkt på 1990-talet.
Där är min bästa kantorskompis från åren uppe i Blekingeskogarna. Vilka gudstjänster vi gjorde!
Där är f d begravningsentreprenören Arne - åh, så många mänskoöden vi burit tillsammans...

Och där är ju en gammal studiekamrat från Lund!
- Grundkursen 1983...
Och några duktiga församlingspedagoger och kloka diakoner.

Starka känslor rördes om.

Kyrkoarbetare.

- Välkomna i Jesu namn! ropade prosten Pamela med sitt största leende. Vi sjunger Psalm 3!

HELIG, HELIG, HELIG
   HERRE, GUD, ALLSMÄKTIG!
   NÄR DEN NYA DAGEN GRYR
   VÅR LOVSÅNG TILL DIG GÅR.

HELIG, HELIG, HELIG
    NÅDEFULL OCH MÄKTIG
    DIG VI TILLBEDJA
    GUD OCH FADER VÅR.

Lovsång under taket.

Mäktigt steg lovsången upp under konsthallens vackert välvda valv.

Prosten redogjorde kort att det visat sig vara god ordning i alla församlingar vad gäller de yttre inventarierna. Bakom altartavlan i Heliga kors kyrka i Ronneby hade de hittat en mycket intressant inskription, som blev som en hälsning från förr, rakt in i vår tid, från forntida tros-syskon:

   "VI HÖR ORDET
      VI KÄNNER FÖRÄNDRINGEN
         VI VET INTE SÄTTET
   MEN TROR PÅ HANS NÄRVARO".

Citat av Durandus från 1586!

Pamela hälsar välkommen.

I varje tid känner människan av spänningen mellan "dåtid - nu - framtid".
De konservativa biter sig fast vid Förr. Den bekymmerslöse lever i Nuet. De visionära längtar alltid framåt.
Inte konstigt att det knakar i fogarna mellan oss ibland!

Det var detta som f d rektorn på Pastoralinstitutet Ingegerd Sjölin föreläste om.

"Med örat vänt bakåt och blicken vänd framåt".

Att man kan göra statistik så levande intressant! Vi lyssnade med skärpta öron. Framåt.

- När jag prästvigdes, berättade Ingegerd, gällde kyrkolagen från 1686, bibelöversättning från 1917, det var 1937 år psalmbok... Prästerna var statsanställda.
Nu är vi anställda av den lokala församlingen, arbetar under kyrkolagen från år 2000, med en bibelöversättning också från år 2000, och med 1986 års psalmbok.

Det är mycket stora skillnader!

Levande statistik.

Hon konstaterade med siffror att ju färre gudstjänster vi firar, desto färre kommer... Alltså, det kan vara kontraproduktivt att säga:
- Eftersom det inte kommer så många till kyrkan, drar vi in på gudstjänsterna...

Liksom.

Vilket gör att ännu färre kommer. Vi måste satsa framåt.

Antalet högmässor minskar, medan antalet andra slag av enklare nattvardsgudstjänster ökar.

HHN. Herrens Heliga Nattvard.

Dopfrekvensen är dock förhållandevis hög i Blekinge, med ca 80 % av alla tillhöriga som tar emot dopet.
Och nu har medvetenheten ökat vad dopet betyder. Eftersom profana namngivnings-ceremonier är socialt accepterat nu, blir dopets kristna innebörd desto tydligare. Det är glädjande.

Likaså har tillgängligheten med "drop-in-dop" hjälpt till att fokusera på den kristna gudstjänsten - och inte det stora dopkalasen, som blivit till stor press för många familjer.

Följsamheten mot tiden är viktig, sa Sjölin. När kyrkan öppnade möjligheten att hyra församlingshemmen till dopkalas, så ökade även trycket på festen efteråt. Just därför är det så nödvändigt att kyrkan uppfattar församlingens behov, och backar.
Därav kom idén med "drop-in-dop", som kan låta slarvigt, men som är djupt evangeliskt.

Nya dopfunten.

Religions-sociologen Ingegerd Sjölin visade också att sekulariseringen har nått sin botten. Religionens återkomst är ett faktum.
Det är inte längre ovanligt att vi kan läsa tidningsartiklar om Gud, där tron debatteras och de existentiella frågorna får allt mer plats som ett "allmängods" - och inte bara som en tillbakaträngd parentes.

Detta konstaterade även chefredaktören då han intervjuade biskopen.

- Egentligen skulle vi skriva mycket mer om kyrkan... och inte bara när det händer något negativt...
Han fick en varm applåd för det uttalandet, som var sagt med uppriktigt intresse.

Sydöstran och Svenska kyrkan.

 

 

Biskop Johan talade också om att kyrkan själv bidragit till sin egen sekularisering.
Kyrkan har ju sedan sekler tillbaka organiserat hela samhället, med sjukvård, skolgång och sockenindelningar.
På 1860-talet reglerades kommun-indelningen, så att kyrkan befriades från de världsliga uppgifterna - alltså skola och sjukvård - och så kunde fokusera på folkets andliga hälsa.

Församling och kommun blev två olika delar i samhället.

Första gången jag hörde talas om detta var i Ängelholm, av framlidne kyrkoherden Bengt Åberg, då jag var en ung församlingsassistent. Inte hade jag en aning om att jag själv skulle få vara en del i framtidsresan och förändringsarbetet!

Sekulariseringen är alltså konsekvensen av det lutherska arvet - att varje människa själv är ansvarig inför Gud och själv kan läsa sin Bibel, utan prästers utläggning från latinet...

… men där denna självständighet dock inte bör gå över i den totala individualismen som glömmer kollektivet och gemenskapen.

Den kristne behöver gemenskapen.

Chefredaktören frågade på sitt mjuka vis hur biskopen såg på medlemstappet.

- Alla föreningar i samhället tappar medlemmar, blev svaret, människor vill inte binda upp sig och betala medlemsavgift för en längre tid. Så är det också för Lions, Rotary, scouterna... Vi får söka engagemanget på ett annat sätt.

- Kan det vara för höga trösklar till kyrkan?

- Både ja och nej. Alla är välkomna, men kyrkan behöver både tak och trösklar! Allt passar inte i kyrkan! Det finns många föreningar som gör bättre det vi försöker oss på. Men vi är bäst på att vara just kyrka - och det skall vi vara.

Fika.

Vi behövde sträcka på benen och organist Staffan ledde oss i psalmsång igen, psalmen 16, där teologin är djupt förankrad i de bibliska uttrycken.

KOM LÅT OSS NU FÖRENAS HÄR MED ÄNGLARNA I HÖJD.
SAMT TUSEN, TUSEN HELGON DÄR OCH SJUNGA I STOR FRÖJD.

HALLELUJA, O GUDS LAMM!
SOM HAR SEGRAT PÅ GOLGATA
HALLELUJA, HALLELUJA, HALLELUJA, AMEN! Psalm 16.

Till Guds ära.

Fylld av tankar och förhoppningar gick jag ut en runda på stan. Mässan i Fredrikskyrkan skulle börja om en halvtimme.
Jag gick ned till vattnet. Karlskrona är staden med havet närvarande, överallt. Det låg ett dis över horisonten. Den bleka oktobersolen skimrade igenom och värmde luften. + 17 grader!
Det är för varmt...

Jag är stolt att vara en del av Stadsförsamlingens arbete! Men jag har också gått en svår balansgång då jag återgick till den arbetsplats som orsakat så svår utmattning... Med rätt uppgifter, tydliga förutsättningar och nya infallsvinklar, så går det.

Fredrikskyrkan badade i eftermiddagssol på stortorget.

Den är ganska ful utanpå, som ett sädesmagasin... men otroligt vacker inuti! Alldeles ren och vit, där Guds ord sås ut som den andliga säd det är!

VI HÖR ORDET... VI KÄNNER FÖRÄNDRINGEN... VET INTE SÄTTET... MEN TROR PÅ HANS NÄRVARO.

Amen!

Tror på Guds närvaro.

Några av kontraktets präster och diakoner samlade ihop sig på trappan.
Kyrkoklockorna ringde in till gudstjänst. Processionen med korset gjorde sig redo.

Åter igen översköljdes jag av starka känslor när jag så hela kyrkan överfull...

Där är de som jag vigde en gång... och gamla kyrkvärdar från Tving.
Där är några som jag följt då familjemedlemmar vigts till sista vilan.
Där är dopfamiljen där barnen nu sjunger i kören.
Där är vänner från symbolpedagogikens grupper... och där är...

Nu var både solglasögon och ytterjacka av. Och jag möttes av varma leenden, där återseendet var ömsesidigt.
Det var som en försmak av himmelen! En förvåning över alla som var där... och att jag själv var där...

Välkommen in!

Flickkören från Aspö stod utspridda i kyrkan och fyllde luften med de sprödaste klanger, oändligt vackert. Eventuella tvivlare har inget försvar inför så andefylld sång, som går rakt in i hjärtat!

"Cristovao's Dream".

Kantor Anna Jefta är så begåvad och hjälper församlingen i tillbedjan inför Guds tron.

Livets smärta gör ont. Men skönheten kan också göra ont!

Båda kan dra hjärtat till Gud.

Nyrenoverade Fredrikskyrkan.

Prosten Pamela jämförde kyrkan med ett företag som är "växt-baserat" - men inte i motsats animaliska produkter, utan i motsats till stillastående. Kyrkan växer. Det gör den!

Och Karlskrona-Ronneby kontrakt verkar i tiden, med tiden och för evigheten.
Med Jesus Kristus i centrum.

Jag somnade på tåget hem. Helt slut.

Korset först.

Visiterade hälsningar från en tacksam medarbetare,

Helene F Sturefelt,

- från statsanställd till lokalanställd,
- från "förrättningspräst" till missionär på hemmaplan, i de små sammanhangen.

En god visit.

BLINDA ÖGAT - Minioner, Jesus och Status Quo

Enögd eller seende?

Det seende ögat ser inte. Ögat är förblindat.

Men det blinda ögat ser. Men sin kunskap och erfarenhet.

Du blinda, fyrkantiga och rädda värld! Du styr din tillvaro utan samförstånd, utan empati, och hugger ned träden intill rötterna. Politik, samhälle, kyrkor och religion - och kultur - är besmittat av en blindhet som är destruktiv när den får för stort utrymme.

KROPPENS LAMPA ÄR ÖGAT. OM DITT ÖGA ÄR OGRUMLAT, FÅR HELA DIN KROPP LJUS.
MEN OM DITT ÖGA ÄR FÖRDÄRVAT BLIR DET MÖRKT I HELA DIN KROPP,

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER, HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKET!
Hälsningar, Jesus, i Bergspredikan. Matteus kap 6:19.

Ljuset är mörker.

Det kom in en man i församlingsgården. Människor satt och trivdes och drack kaffe efter andakten. Men han hade en bister uppsyn.
- Är er kyrka radikal eller liberal?
- Ursäkta?
- Folk lämnar församlingen. Pengar investeras fel. Folk är kritiska.
- Vem är "folk"? Vad vill du? Här blomstrar församlingslivet på många sätt och vi har välbesökta gudstjänster med rik liturgi.
- Det kommer bara bli sämre. Jag förestår själv en liten församling på 17 personer.
- Jaha. Avundsjuk alltså. Vi har några fler medlemmar... 17.000 kanske...

Kaffekopparna hade slutat slamra. Med en bitter smak av splittring och djävulsk kritik lämnade den här upprorsmannen lokalen. Det var ingen profet av Guds ande. Det var en lus - en Lucifer, som skadade alla som hörde.

En blind. Som tyckte sig vara seende. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte ditt mörker, du tragiske besökare!

Låt inte ondskan ta dig.

Käbblet inom politiken fortsätter. Den svenska ankdammen "jag pratar inte med dig" väcker löje i våra grannländer.
En svensk tiger. En svensk talar inte. En svensk kan komma att bli obehagligt överraskad om en svensk inte börjar prata - med alla.

Både Danmark och Norge har varit i ockuperade under Andra Världskriget. De ser var ondskan är. Det vet hur man kan dra den ut i ljuset.
Men det vet inte vi. Vi tittar åt fel håll medan faran kommer in från annat håll, över broarna.

Nazism och islamism har samma ärende. Globalt maktövertagande och utrensning av judar. Idag.

Våra politiker ser tillvaron genom sina goda ideologier som inte har utrymme för onda människor. Alla är snälla och vill varandra väl.
Inte!
Denna blinda godhet är farlig. De som vill något annat, tackar och bockar. Finns det någon ögonsalva mot det här?

Gud, hjälp mig.

Johannes var långt mer seende i sina uppenbarelser än vad vi är.

DU SÄGER:
- JAG ÄR RIK, JAG HAR VUNNIT RIKEDOM OCH SAKNAR INGENTING.
OCH DU FÖRSTÅR INTE ATT JUST DU ÄR ELÄNDIG OCH ÖMKANSVÄRD OCH FATTIG OCH BLIND OCH NAKEN.

JAG RÅDER DIG ATT HOS MIG KÖPA GULD SOM HAR RENATS I ELD, SÅ ATT DU BLIR RIK... OCH SALVA ATT SMÖRJA DINA ÖGON MED, SÅ ATT DU KAN SE.

JAG TILLRÄTTAVISAR OCH TUKTAR ALL DEM JAG ÄLSKAR.
VISA IVER OCH VÄND OM.
Johannes uppenbarelse kap 3:15-22.

Vänd om.

En annan verklighet är den digitala. Unga människor kämpar mot monster på sociala medier. Näthat, förakt och hets är ännu ett fult uttryck från Lucifers sida.

De glada unga tjejer och killar som nu är redo för "Idol" har alla starka personligheter. Flera av dem har gråtit i intervjuerna och berättat hur de kämpar för att våga vara sig själv och visa sin person.
Det är så ömtåligt och känsligt.

Med stöd och uppmuntran har dessa tretton ungdomar vågat ta allt mer plats och vara de original som de är. Underbart att se!

Men avundsjukan river. Förbittrade och blinda förolämpningar och härskarteknik blir svaret på deras mod. Kan juryn motverka de sista resterna av Jantelagen? Eller är den starkare än någonsin?

Blint hat kontra seende kärlek.

Rik är den som ser på andra just med kärlek. Jesus, hjälp oss.

Idoler vid vägkanten.

Den blinde mannen satt vid vägkanten.
- Herre, gör så att jag kan se!

Ögonen var skumma men hjärtat var klart. Den blinde visste vem det var som kom där på vägen. Guds son. Skaparens utsträckta hand. Försonaren och Läkaren.

Den som varit blind och verkligen fått sin syn tillbaka, måste lära sig tolka det han/ hon ser. Ingenting är självklart. Ytan förvillar.
Som oseende såg han under ytan och anade djupet. Rösten och tonläget är ärligare än det påklistrade leendet.

Ibland ser man bättre med öronen.

Slår i blindo.

Vi vet att du vakar över oss. Det är ett otacksamt jobb du har, Gud. Men Du leder oss in från den brinnande kylan och förvandlar öknen till guld...

Och plötsligt kan den blinde se.

WE KNOW YOU'RE WATCHING OVER US
THE JOB YOU TOOK FOR BETTER OR WORSE
GUIDING US IN FROM THE BURNING COLD
YOU TURN THIS DESERT FROM DUST TO GOLD.

SUDDENLY THE BLIND MAN CAN SEE
SUDDENLY THE FORCE IS WITH ME, OH LORD
TO HAVE, TO HOLD
LIKE THE DUST TO GOLD.
Status Quo, Dust to Gold.

Står inte still.

Rätt inställning. Rätt fokus. Rätt syfte. Annars...

Lucifer är den misslyckade artisten, företagaren, arbetaren, spelaren. När egot styr uteblir framgången. Högfärd går före samarbete.

Jag går före Du. Mig kommer före Dig.

Ännu en kväll med ett stor fett underskott... Noll på kontot. Det här artisteriet gav inte alls några goda pengar. Dessutom utarmar det min själ, sjunger mina rockare:

ANOTHER NIGHT WITH A BIG FAT ZERO
ANTOTHER NIGHT WITH THE FROZEN HERO.

IT'S GETTING TIGHT FOR THE MISFIT.
YOU GOT A LIGHT, GIMMI THAT LUCKY LIGHT.

DO THEY CALL THIS ROCK'N'ROLL?
THEY SAY THIS IS GOOD MONEY
BUT IT JUST DON'T FEED THE SOUL - MY SOUL.
Status Quo, Frozen Hero.

Status Quo eller inte?

När Jesus är i rörelse då är det inte stillastående. När Guds Ande rör vid människan där är det inte Status Quo.
!!

Min brittiska rockhjältar sitt namn till trots, rör sig hela tiden framåt. Deras tre-stegsackord följer inte den vanliga bluesskalan, utan leker med terser och parallella tonarter, bara så du vet.

Och mellan alla glamorösa rockturnéer lyser det igenom textrader där den kristna tron kan anas.
De badar i hyllningar från sin publik, och de somnar med ångest på natten om det var tillräckligt bra.

Varje människa plågas av denna rädsla. Duger jag. Älskar de mig? Är jag värd något?


Det går inte att förankra sitt mänskovärde i vad andra tycker. Inte heller i andras åsikter, att vi vill att alla ska ha samma mänskovärde. För det har vi inte... Vi föds med så fruktansvärt olika förutsättningar att livets orättvisa villkor visar oss med brutalitet att - vi tyvärr inte ger varandra samma värde.

De kastlösa i Indien lämnas åt sitt öde att sona sina tidigare liv med negativ karma - och på morgonen kommer likbilen och skyfflar upp dessa mänskliga rester.
I natt drömde jag att jag skulle kliva på en buss med en stor resväska, som inte fick plats. Med nåd fick jag ändå följa med.

- Vart ska du?
- Till Indien...

De kristna i Indien är ett hot mot den hinduistiska samhällsordningen. De kristna kommer med den människosyn som Jesus har - att med Guds ögon se var enda människa som en ögonsten!

Det är de kastlösa som blir kristna. Det är de som förstår vidden i att Jesus har betalt våra synder.
De kastlösa öppnar sina hjärtan och tar emot Guds kärlek som är idel nåd och försoning.

Fräls dem från ond karma.

De blinde mannen som fick sin syn tillbaka gjorde något oerhört - han gick i argumentation med de laglärda och de kloka paragraf-ryttarna. De snäste av honom, som män med makt tycker om att göra, och sa:
- Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer vet vi inte.
Den blind-seende svarade:
- Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon!

Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.
Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind!
Om den här mannen inte vore sänd av Gud, hade han inte kunnat göra någonting.

Då sade de till honom:
- Du föddes syndig allt igenom, och du skall undervisa oss!
Och de körde ut honom.

Alla människors lika värde... ?! Alla tidsåldrars ständiga kamp. Som vi är dömda till att utkämpa, var en av oss! Med förankring vid Guds hjärta.

Han ser! Jag ser!

NÄR JESUS FICK HÖRA ATT DE HADE KÖRT UT HONOM, SADE HAN:
- TROR DU PÅ MÄNSKOSONEN?
HAN SVARADE:
- VEM ÄR HAN, HERRE? JAG VILL TRO PÅ HONOM.
JESUS SADE:
- DU HAR SETT HONOM. DET ÄR HAN SOM TALA MED DIG.

DÅ SADE HAN:
- JAG TROR, HERRE, OCH FÖLL NED FÖR HONOM.

OCH JESUS SADE:
- TILL EN DOM HAR JAG KOMMIT HIT TILL VÄRLDEN, FÖR ATT DE SOM INTE SER, SKALL SE, OCH DE SOM SER SKALL BLI BLINDA.
Johannes evangelium, kap 9:29-39.

Insidan på utsidan.

Undrar hur det går för nyvalde talmannen Andreas Norlén... har han lyckats få fram en statsministerkandidat?
Om alla blundade, och allas röster förvrängdes så att man bara hörde själva idéerna, då skulle mycket förlamande blindhet kunna undvikas.
Att för-veta i förväg gör en stel. Sakfrågan försvinner.

Lucifer smyger omkring i korridorerna och bland bänkraderna och sår split och blindhet.

Vi behöver fler sakliga politiker som inte låser sig vid parti-egoism utan ser till helhetens bästa.


Jesu klarsyn drabbar oss alla. Ledarna blev oroliga då de hörde auktoriteten i hans röst, och frågade:

- ÄR KANSKE VI OCKSÅ BLINDA?
JESUS SVARADE:
- OM NI VORE BLINDA, SKULLE NI VARA UTAN SYND. MEN NU SÄGER NI ATT NI SER.
ER SYND STÅR KVAR.
Joh 9:40.

Er synd kvarstår.

Lucifer är egentligen ett mycket vackert namn. Det betyder LJUS-BÄRARE.
Det var en av Guds änglar i den himmelska härskaran.

Men han blev avundsjuk på Guds makt och ville komma åt den. Han fick ta konsekvenserna av sitt övermod - precis som Guds folk då de dansade runt guldkalven i till missriktad tillbedjan - och störtades ned till jorden.

Här härjar han nu. Och Lucifer äääälskar internet och de stora globala kanalerna!! Där har han bitvis fritt spelrum...

Och jag säger:
- Kritisera inte! Kom med sanning och kärlek. Agera för ett samförstånd istället.
Kom inte in i församlingsgården, på idol-scenen eller i riksdagshuset med bitter härskarteknik. Då förstår jag att du kommer från Lucifer...

Avslöjad.

Blinda hälsningar från Helene Sture Synfelt,

- som undrar om inte Minionerna är en sinnebild för de svenska folket i sin naivitet? Eller tillhör de Guds lilla barnaskara som egentligen är de som fattat alltihop?

P.S. Se filmen. Läs Nya Testamenet. Be till Gud.

Också en treeninghet…