Kan harar tala?
Plötsligt bara ser jag. Det till synes helt oansenliga och väldigt vardagliga.
En hare.
Detta inlägg är en fabel, på riktigt.
Den satt och väntade vid en parkeringsplats. Nej, det var det inte. Det var harens äng, nu asfalterad med plats för hundra bilar.
Haren satt intill parkeringsstolparna och jag stod en bit ifrån. Åh, jag önskar att jag hade haft mobilkameran med mig!
Den såg så ensam ut. Den var verkligen ensam. Och det gjorde så ont i mitt hjärta att förstå att hela hans livsmiljö var utplånad av en svart tjärad matta. Jag blundade och såg det haren såg; blåklint, vajande gräs och sommarblomster.
Parkeringsplatsen var ännu större.
Haren klippte med öronen, lyssnade. Den tog några skutt längs gräskanten. Jag följde efter. Vi hade fått en relation.
- Följ mig, hörde jag. Följ med och se var jag bor!
Om någon tittade ut genom hotellfönstret kunde de se en kvinna som sakta följde efter en hare längs en parkeringsplats...
Undrar om Jesus var lika försiktig och oansenlig när han kom gående när han kallade sina lärjungar?
- Följ mig.
Vad var det som lockade? Ett äventyr? Ett sammanhang? En sanning?
Hotell. Laddningsstolpar.
Intill en stor, grön rabatt stod två elsparkcyklar slarvigt ifrånställda. De hade små registreringsskyltar, det har jag inte sett förut. Men nu var min spanarblick påkopplad.
Jag böjde mig ned och läste numret:
- 454 IAM.
Har man arbetat i kyrkan hela sitt liv så utgör tre siffror på rad alltid en psalm.
Hm, nästa gång jag får tag i en psalmbok skall jag kolla upp vad den texten har att säga.
Jag hade inte brytt mig om detta om inte även bokstäverna hade talat till mig.
IAM. I am. Jag är.
Det stora Gudsnamnet!
När Mose ber Herren ge sig tillkänna och säga sitt namn, så svarar Herren just så:
- JAG ÄR.
Vaddå "jag är"? Är vad då?
Gud är det stora Varat. Själva existensen. Den som ÄR, utan början och utan slut.
Men som gjort sig synlig genom Jesus Kristus.
Och en hare... Vart tog den vägen?
Vart tog du vägen?
Jag slog upp psalmen och läste en text från 1762, skriven av en kyrkoherde i Würtenburg vid namn Ph F Hiller, litterärt verksam pietist med stor personlig fromhet:
NÄR JAG DEN TÖRNEKRONA FÖR MINA TANKAR HAR
SOM SYNDEN ATT FÖRSONA DU HERRE JESUS BAR.
DÅ BRINNER ALLT MITT HJÄRTA AV TACKSAMHET MOT DIG.
JAG VET ATT DÖDENS SMÄRTA DU SMAKAT HAR FÖR MIG.
Sv Ps 454 vers 1.
Jag tittade mig omkring. Kunde jag se tecken på denna synd som Hiller besjöng?
Ja, synden mot naturen var tydlig - där det innan var grönskande skog och ängar för djur och fåglar var nu stora vägkomplex och industriella byggnader.
Haren har ingenstans att ta vägen.
OCH VAD SOM FÖRR MIN ÄRA OCH STOLTHET VAR, BLEV SKAM.
MEN VAD JAG BORDE BÄRA DET BAR DU SJÄLV, GUDS LAMM.
NU ALLT DU MIG FÖRLÅTER, JAG FRI FRÅN SKULDEN GÅR.
OCH LIVET VÄNDER ÅTER, MED DIG JAG LEVA FÅR.
Sv Ps 454 vers 2.
Man kanske kan bygga vägar och hus, och forma ett samhälle med asfalt och vara stolt över det, i samarbete med Gud till människans utveckling.
Men Ph F Hiller tänkte nog mer på människans relationer med varandra, och hur det återspeglar den Gudstro man har. Om man har någon.
Att inte kunna böja sig för någon annan än sig själv, det är en stolthet som i Bibeln kallas för synd.
Och att inte erkänna att Gud har en vilja med allt liv - det är synd!
Värre är när man förnekar sina fel och misstag så att de börjar gro till svarta skuggor i själen...
Då sjunger Hiller om förlåtelsen som är det svåraste och finaste som finns i livet!
"Nu allt du mig förlåter, jag fri från skulden går". Men det fungerar bara om man har bett om det, och tagit emot det, eller hur?
Vart tog skogen vägen?
Där stod jag och tänkte på en parkeringsplats tillsammans med en hare...
Men vart tog den vägen?
Jag lämnade elsparkcyklarna och tittade bort mot en grind. Där såg jag två stora öron böja sig för att kunna krypa under.
- Följ mig.
Nej du, det gör jag inte!
Det finns gränser för vad en hare kan få en människa till!
- Kom med och se var jag bor!
Hm, jag gissar att du bor här i rabatterna nu när din äng är bortskövlad.
Jag skall gå tillbaka till mitt hotellrum nu.
- Glöm inte att Gud är den som Är, viskade haren.
- Tack för påminnelsen.
- Det var jag som ställde elsparkcykeln där.
- Det tror jag inte... Dina ben och tassar är för korta. Och om du skulle ha kört detta fordon så skulle ingen tro mig om jag berättade det.
- Människan har för lite tro, sa haren och var borta.
Följ med och se.
Hiller får sista ordet:
VAD SKALL TILL TACK JAG SÄGA, O HERRE, JESUS MIN?
DU SKALL MITT HJÄRTA ÄGA OCH JAG BLI EVIGT DIN.
DÅ SKALL JAG, DIG TILL ÄRA, HOS DIG SOM RÄDDAT MIG
FÅ LIVETS KRONA BÄRA OCH EVIGT LOVA DIG.
Sv Ps 454 vers 3.
Varma hälsningar,
Helene Sture Fabelfelt,
- på spaning efter Guds tilltal.
- tecknare: Abigail Pizer.
- välkomna alla nya läsare - igår var ni 4.902 och idag 5.775 personer. Det är bra - till Guds ära!
Jesus, tack för din öppna famn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar