Gränsland.- Döden, döden! hälsade varann Astrid Lindgren och hennes syster, för att påminna sig om livets oundgängliga slut.
Är du vän med döden?
Har du försonat dig med att jordelivet har en ände?
Eller äter du extra vitaminer och tränar jättemycket för att leva länge, eller förbereder du din flykt till artificiell intelligens för att leva för alltid?
Jag ska berätta om en gammal man som hade försonat sig med döden, men först en förskräckligt realistisk psalm, nr 619, som vi aldrig sjunger...
JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR
OCH SNART SKALL DEN MIG HINNA.
JAG EJ EN DAG, EN TIMME FÅR
DÄR JAG KAN TRYGGHET FINNA.
ETT FLYKTIGT ANDETAG
SÅ SLUTAR LIVETS DAG.
JAG INFÖR EVIGHETEN STÅR
JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR.
Döden i snödrivan.En förutsättning för att kunna acceptera livets gång är att man har uppnått de mål man satt upp, eller hur?
På radiogudstjänsten idag predikade prästen Camilla Lif i Sankta Katarina kyrka i Stockholm. Hon sa:
- Livets första fas är expansion.
Man växer upp, flyttar hemifrån, studerar, skaffar hus och hem och familj och barn.
- Livets andra fas är ett tillbakadragande.
Man säljer huset och barnen har flyttat hemifrån, skaffar en liten lägenhet och nöjer sig med det lilla.
Första halvan handlar om det yttre, det fysiska. Den andra halvan handlar om mognad och andlighet.
Gå först och utveckla. Gå sedan och avveckla.Så var det för den mycket specielle gamle mannen Symeon. Han bodde i Jerusalem och var både from och rättfärdig - alltså, han hade ett gott förhållande med Gud - och han väntade på "Israels tröst".
HELIG ANDE VAR ÖVER HONOM, OCH DEN HELIGA ANDEN HADE UPPENBARAT FÖR HONOM ATT HAN INTE SKULLE SE DÖDEN FÖRRÄN HAN HADE SETT HERRENS MESSIAS.
LEDD AV ANDEN GICK HAN TILL TEMPLET, OCH NÄR FÖRÄLDRARNA KOM MED BARNET JESUS FÖR ATT GÖRA MED HONOM SOM DET ÄR SED ENLIGT LAGEN, TOG HAN HONOM I FAMNEN OCH PRISADE GUD OCH SADE:
- HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM, I FRD, SOM DU HAR LOVAT.
Lukas evangelium kap 2:22-40
I den gamla översättningen stod det:
- Nu låter du din tjänare gå hädan...
Det är ett mycket sällsynt löfte Symeon har fått. Han skulle med egna ögon få se Frälsaren.
Han kunde inte veta vem det var. Men Guds heliga Ande visade det för honom och manade honom att gå till templet.
Just den dagen kom Josef och Maria för att offra tackoffer för sin förstfödde son.
Det finns underbara målningar som skildrar detta motiv. Den gamle mannen håller det sköra, 40 dagar gamla barnet i sina stora händer. Han lyfter blicken mot himlen och är salig av tacksamhet.
Tänk att kunna utropa:
- Nu kan jag dö i frid!! Nu kan jag gå hädan! Nu kan jag gå hem, till dig min himmelske Fader...
På väg hem.Igår började Melodifestivalen. Det är det sekulära kitt som håller samman vårt splittrade land... Finns det någon som sjunger om döden nu för tiden? Finns det någon som skriver texter om att dö?
God litteratur finns, men inga sånger som spelas på radio eller spotify.
Finns det någon livsåskådning då som vågar närma sig denna fråga?
Ateisterna konstaterar att när det är slut så är det slut. Sedan har de inte mer att säga och det är liksom färdigpratat. Är det?
Och de österländskt troende har löst dödens problem med reinkarnationen, att man återföds och återföds i en oändligt lång kedja. Men finns det någon frid i det?
Mitt nyvaknade intresse för artificiell intelligens kittlar fantasin och tvingar mig att komma nära science fiction och fantasy-genren.
- Tänk dig att du sparar upp alla dina sinnen i ett digitalt moln, där dina förmågor kopieras och lagras som artificiell intelligens. När du dör, då är det bara ditt kroppsskal som dör, för dina sinnen är finns nu på konstgjord väg och "du" kan fortsätta existera, utan den fysiska kroppen...
Jaha...
Jag hänger inte med alls... men det låter som en slags artificiell hinduism... där återfödelsen får allt mer desperata uttryck.
Tyvärr. Jag nöjer mig inte med detta. Ateism, hinduism eller artificiella livsformer andas bara ångest.
Jag är ute efter friden.
Vem talar om frid?
Ingen!!
Utan smärta. Utan frid.Sjukvården talar om att man måste få dö utan smärta. Det är halvvägs. Då får kroppen sin omsorg.
Men själen då? Och anden i mig?
Vad gör vi av den existentiella smärtan? Eller oron över att gå förlorad helt, i ett tillstånd utan Gud?!
Jag tar fram psalmboken igen:
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR
HAN VANDRAR VID MIN SIDA.
I KAMP OCH STRID HANS HJÄLP JAG FÅR
OCH HJÄLP NÄR JAG FÅR LIDA.
HANS SPÅR JAG SER I TRO
OCH SÄTTER DÄR MIN FOT
OM VÄGEN ÄN BLIR TUNG OCH SVÅR
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR.
Nutidsmänniskan är livrädd för livets baksida. Vi medicinerar bort lidandet, eller mediterar bort det:
- Sätt din ångest på ett vackert lotusblad och låt det föras bort med tidens ström...
Vad är det för trams!
Det positiva tänkandes kramkalas väjer för livets realiteter på ett sätt som får mig att må illa.
Vem tar livets allvar på allvar?
Ångesten får åka kana...Den gamle Symeon visste att lidandet var en del av Israels historia. Han sa till Maria:
DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID - JA, OCKSÅ GENOM DIN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.
Lukas 2:34-35.
Men.. vad är det för ett löfte? Det är väl inget positivt att läsa i dagens kyrkor så här på Kyndelsmässodagen? Detta vill väl ingen lyssna till?
Den gamle mannen väntar på tröst. Han hoppas att folkets lidande skall ta slut när Messias kommer.
- Lidandet har blivit en livsstil, skriver min favoritbibelkommentator Tom Wright. Han har väntat tålmodigt i hela sitt liv. Och folket har väntat i tusen år...
Nu visar det sig att den befriare som Gud har utvalt kommer att ta sig an lidandet genom att dela det.
Inte trolla bort det.
Inte meditera bort det med vackra tankar.
Symeon är realist.
Han vet att inte många orkar med sanningen. Man kan vänta och längta efter något i ett helt liv, men det är inte säkert att man klarar av att ta emot det när det äntligen kommer.
Det blir för starkt.
- Jesus kommer att bli till fall eller upprättelse, säger han.
Han tror inte på guld och gröna skogar. Han känner människan. Hon är bekväm och girig. Kom inte och stör mina ordningar...
Jag går mot döden var jag går, och lite Melodifestival också...
Hellre Blekingeleden.Detta är alltså vad som kommer att hända när Guds rike möter världens rike.
Ett svärd skall gå genom oss alla.
Andens svärd och Guds ords svärd - det som avslöjar våra innersta motiv, tankar och känslor.
Vem vill få sitt mörker uppenbarat?
Har vi inte någon artificiell intelligens som kan dölja människans ondska? Vi har ju inga redskap att varken prata eller hantera detta längre!
Hm, så länge du och jag håller fast vid vårt mörker, då är detta hotfullt.
Men för mig är evangeliet vägen till frihet!
Lukas berättar om att det rike som Jesusbarnet nu kommer med inte bara är fullt av lidande och svärd - det handlar ju om en räddningsaktion!
MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA,
OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK ISRAEL.
Lukas 2:.30-32.
Guds plan är att räddningen skall nå alla folk, i österlandet, västerlandet, sydländerna och i våra nordliga länder.
Gud ger oss ett löfte att vi hedningar skall äntligen få ljuset uppenbart för oss - vem Jesus verkligen är.
Och till sitt struliga egendomsfolk Israel är löftet att de skall få härlighet från Gud.
Bibeln är alltså inte exklusiv! Bibeln är inklusiv - Guds löften gäller hela mänskligheten!
Plötsligt går jag inte längre mot döden var jag går...
Jag går mot livet!
Mot livet. Mot Vitehall.Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse, skriver Tom Wright. Det är bebisar, en ung mamma och en äldre fosterfar, det är en gammal man och en tant (Hanna, men henne skriver jag inte om här).
Även vi blir indragna i dramat...
Händelserna kring Jesus är också en del av din och min livshistoria.
Från krubban i Betlehem till korset på Golgata och sedan triumfen då uppståndelsen löser dödens förbannelse - detta är också en del av dig... särskilt om du är döpt! Då är du döpt in i detta skeende.
Och när historien blir din, då blir den din kallelse.
Alla har en egen roll i Guds frälsningsdrama. Vissa har en aktiv, synlig och offentlig roll. Andra har en mer tillbakadragen roll och bön och diakoni.
Aktiv protest mot skövling här.Så, hur skall vi lära oss att kunna "dö i frid" som den gamle Symeon?
Det är inte bara att lyckas uppfylla alla sina livsmål och klara av livspusslet. Nej, det handlar om något mycket djupare.
Kärlek.
När jag blev kristen började Herren en långsiktigt och mödosamt arbete med mig; att fylla mig med kärlek. Det var mycket skräp som först måste rensas ut - och det pågår fortfarande.
Men den kärlek jag känner till skapelsen, mina medmänniskor och till Jesus gör att jag har fullkomlig frid i hela mig!
Det är långt mer än en känsla. Det är ett tillstånd, oberoende av vad jag känner eller tycker.
DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO, HAR VI FRID, GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS!
Romarbrevet kap 5:1.
Inget underhåll. Bara underhållning!Vet du vad det betyder för min del?
Jo, att jag är så nöjd och tacksam över mitt liv att varje dag är liksom på övertid... Den friden jag har fått, gör att jag också kan säga:
- Nu kan din tjänarinna gå hädan, i frid.
Men det är inte jag som bestämmer dagen. Det gör Vår Herre. Till dess tänker jag leva, tills jag dör.
Högt och falskt sjunger jag tredje versen på den hopplöst provocerande, mossiga gamla psalmen 619:
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR
SÅ ÄNGSLAS EJ, OCH FRÅGA!
DÄR INGEN ORO MER MIG NÅR
DÄR FINNS EJ DÖD OCH PLÅGA
JAG HIMLEN ÖPPEN SER
EJ VÄRLDEN LOCKAR MER
JAG ALL DESS GLANS OCH LUST FÖRSMÅR
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR.
- Livet, livet, syster!
Hädansfulla hälsningar från eder bibelbloggerska,
Helene Sture Symeonfelt,
- som fotograferade i Sölvesborgs rekreationsområde Vitehall, där kommunen vill skövla och bygga hus.
Det är döden döden för skogen och vår återhämtning!
Inte så!
Här skriver du din protest mot skövlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar