AVGÖRA RÄTT OCH FEL Filipperbrevet II

Insikt och urskillning.

Har du urskillningens gåva? Kan du skilja mellan rätt och fel?
Lever du i kontakt med ditt samvete? Eller låter du bli att värdera över huvud taget?

De här frågorna tränger sig på både i dagens meditationsformer och i de bibeltexter som är aktuella denna vecka.

Igår skrev jag om glädjen trots fångenskap utifrån Paulus brev till Filipperna.
Detta är en fortsättning på det, men med en annan rubrik. Kommande söndag tar upp just denna text, så jag sitter här och förbereder mig...
Vill du vara med?

Min Bibel ligger uppslagen på kapitel 1 i Filipperbrevet i Nya Testamentet.
I psalmboken finns samma text på sid 1337, Septuagesima = 70 dagar före påsk, med temat Nåd och tjänst.

Öppet.

Men jag vill inte göra några uttolkningar utan att först ha bakgrunden klar för mig.

Vi befinner oss i Makedonien, i staden Filippi, som grundades av Alexander den stores far Filip.
Omkring år 168 före Kristus erövrades den av romarna och hade nu politiskt och rättsligt en särställning som romersk koloni och fästningsstad.
Paulus använder därför en hel del militära termer i sitt brev när han berättar om läget.

Judarna var inte många här, det fanns ingen synagoga utan endast ett "böneställe" (Apg 16:13).

Filippi var den första stad i Europa där Paulus grundade en kristen församling i samband med att han kom dit på sin andra missionsresa (Apg 16:1-40).

Det rådde ett hjärtligt och förtroligt förhållande mellan honom och församlingen.
Orsaken till brevet är att han fått ta emot en gåva från församlingen. De hade gett honom ekonomiskt stöd och därför är han mycket tacksam.

Stöd. Ryggstöd.

 

Vi börjar med några goda, varma hälsningsfraser fyllda av tacksamhet:

JAG TACKAR MIN GUD VAR GÅNG JAG TÄNKER PÅ ER, ALLTID, I ALLA MINA BÖNER FÖR ER ALLA.
OCH DET ÄR MED GLÄDJE JAG BER FÖR ER; NI HAR VARIT MED I ARBETET FÖR EVANGELIET ÄNDA FRÅN FÖRSTA DAGEN...
Filipperbrevet 1:3.

Så tror jag att många av dagens präster och pastorer också kan uttrycka sig när de tänker på församlingsmedarbetare och en del förtroendevalda. En församling är något man bygger tillsammans.

Men lika ofta har Paulus tänkt på sina församlingar med bekymmer. Konflikter och osunt leverne hindrar kärlekens frukt. Ja, så länge ofullkomliga människor skall samarbeta så tycks det vara oundvikligt - även i kyrkan.

Än idag startar nya församlingar i Sverige, där bland annat EFS vill vara i framkanten. Det är mycket positivt!
Det är mycket enklare att starta nytt än att släpa med sig gamla minnen av hur det var förr - det hindrar väldigt ofta äldre församlingar att utvecklas.
Urskillningsförmågan förblindas av grupptryck och gammal vana hur man alltid har gjort...

Förbländas.

Men det är inte vi människor som skapar församlingar. Det är Gud själv som väcker längtan i oss efter gemenskap med Honom själv.

… OCH JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT HAN SOM HAR BÖRJAT ETT GOTT VERK HOS ER OCKSÅ SKALL FULLBORDA DET TILL KRISTI JESU DAG.
Fil 1:5.

När Paulus kom till Filippi och sådde Guds ord, var det Gud som gav växten.
Herren lämnar inget arbete halvgjort. Det är Gud själv som öppnar våra hjärtan och ger oss kärlekens kompass.
Därför kan man vara viss om framtiden.

Det verk som Gud har börjat skall Han inte bara fortsätta utan också fullborda!

Levande Gud som talar i sitt Ord är inte en snål Gud som vill förminska eller minimera.
Nej, Gud maximerar! Totalt.

Gud är fullkomlighet. Inte tomhet. Gud fyller. Vår tomhet. Det är så välsignat!

Vill fullkomna.

Här vill jag skjuta in en parentes där jag för mitt inre öga ser vissna församlingar och ledsna människor. Det är de som inte längre har Kristus i centrum. Annan verksamhet har tagit över och kännetecknet är att den gemensamma bönen är borta. Inte heller vill man omsätta Jesu ord i handling, det kostar för mycket av engagemang och prestige...

Men när varje liten människa i församlingen lever i personlig gemenskap med Kristus, då händer något underbart - Gud kan verka för fullt i den människans vilja, känsla och tanke!

Ordet FULLBORDA betyder "föra till målet".

På grekiska heter det epi-telein, av verbet telós = ände, slut, mål, slutmål.
Vilken kraft och tröst det ligger i den vetskapen!
Gud skall föra dig och mig till sitt slutmål - amen!

Slutmål.

Paulus glada tacksägelse över sina kristna syskon i Filippi får honom att fortsätta sin bön:

OCH MIN BÖN ÄR ATT ER KÄRLEK STÄNDIGT SKALL VÄXA OCH BLI RIK PÅ INSIKT OCH URSKILLNING, SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR VÄSENTLIGT...
Fil 1:9-10.

Nu kommer vi till inläggets huvudpunkt.

Det handlar om gott ledarskap, eller uselt. Det handlar om att kunna ta hand om sin familj eller inte, att vara en god arbetskamrat eller inte... att den kärlek vi har inte skall vara feg eller gränslös, utan just rik på insikt och urskillning.

Att sakna insikt och urskillning orsakar stora problem. Att inte kunna avgöra vad som är rätt och fel, väsentligt och oväsentligt skapar dåliga ledare i alla sammanhang.
Vad är centrum? Vad är inte centralt?

Allt är inte lika viktigt. Allt är inte lika bra.
Jodå! Börja inte värdera nu, Helene, säger de med annan livsåskådning.
Snälla ni, "värdera" betyder inte "fördöma". Det betyder be-döma, vad som är rätt och fel!

Inte upp-och-ned.

Vi lever i ett mycket komplicerat samhälle, som är så svårt och krångligt att vi faktiskt börjar tappa greppet. Kunskapen "på gott och ont" - som det talas om i 1 Mosebok - får vi nu skörda frukterna av fullt ut.

Moralen kring artificiell intelligens klarar vi knappt av eftersom vi är så förblindade av vår tekniska utveckling.
Etikfrågorna kring livets början och slut är ytterst känsliga.
Rätt och fel vad gäller samlevnad och sexualitet har helt uppluckrats och överlämnats till individen.
Förmågan att möta olika religioner är också mycket svår, om kunskap saknas. Allt är inte likadant och alla livsåskådningar har inte samma mål.

För att inte tala om klimatfrågan, där det är en 15 årig autistisk flicka, Greta Thunberg, som nu säger Sanningen till alla makthavare.
- Det är vitt eller svart. Rätt eller fel. Agera. Nu!

Klimatet.

Relativismen och individualismen går hand i hand.

Sanningen med stort S har ersatts av "min sanning", vilket är en motsägelse av själva begreppet. Däremot finns det många Åsikter... med det är inte detsamma som Sanningen!

Det är så lätt hänt att man ger upp. Det är för svårt att hänga med, det går inte att tänka. Och det tycks ändå inte finnas några goda ledare att följa, så... det är lika bra att hänge sig åt intellektuell slapphet. Och säga:

- Allt är lika bra.

Klart. Eller?

Är allt lika rätt eller fel?

Dessutom håller stressen på att förstöra oss inifrån och ut, och utmattning är snart ett allmäntillstånd hos svenskarna.
Då är det oerhört skönt att hitta en ny livsåskådning som tillåter att man släpper taget.

Det österländska meditationsformerna med att "låta tankarna komma och gå utan att värdera dem" är i långa loppet orsaken till att så många får allt svårare att bedöma vad som är rätt och fel.

Urskillningens förmåga går förlorad. När Sanningen bytts ut mot åsikter då är kompassen för Rätt & Fel satt ur funktion. Pilen snurrar förvirrat på skivan.
Så vill inte jag ha det!!

Insikt. Utsikt. Avsikt...

Jag är tacksam att jag redan i övre tonåren började läsa min Bibel. Visserligen fattade jag ingenting... men jag läste och bad och sökte kunskap. Sakta och mödosamt började en helt ny värld öppna sig för mig. Det var mycket djupare, mycket klarare och renare.
Och det som drabbade mig direkt, från första bladet, var Guds personliga tilltal i Ordet - det rörde mitt hjärta och väckte min tro.

Precis som Paulus säger till filipperna!

Men han är sträng och förmanande till dem som vet vad som är rätt, men som inte lever efter det. Han skriver till italienarna i Rom:

… DU ÄR STOLT ÖVER DIN GUD, DU KÄNNER HANS VILJA OCH KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR VÄSENTLGIT - DU HAR JU VÄGLEDNING I LAGEN, MEN...
Romarbrevet 2:17

Tingshuset, lagens boning.

Tio Guds bud ligger fortfarande till grund för vår lagstiftning, men tillämpningen blir som sagt allt svårare.

Varje kristen anmodas att träna upp sitt sinne för rätt och fel - inte att släppa alla tankar utan att ta tag i dem!

OCH DEN SOM LEVER PÅ MJÖLK ÄR ETT SPÄDBARN OCH KAN INTE FATTA EN UNDERVISNING OM RÄTTFÄRDIGHET.

DEN FASTA FÖDAN ÄR TILL FÖR VUXNA, FÖR DEM SOM TRÄGET HAR ÖVAT UPP SINA SINNEN TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT.
Hebreerbrevet 5:14.

Våga din andliga växt!

Jag tycker om att titta på gamla svartvita matinéfilmer från förr. Där finns alltid den rättrådiga gamla kvinnan och den rättrådige kloke mannen som reder upp trassliga situationer.
De är omutbara, opartiska och pålitliga - för att de har sitt sinne förankrat hos den Gud, som själv är Rättfärdigheten.

Detta blir allt mer sällsynt.

Någon gång kallar vi dem för "visselblåsare" för att de påtalat ett problem, men de blir inte populära.

Vill vi att det skall fortsätta så här?

Skall du och jag också sälla oss till den stora skara som varken vågar eller orkar ta i tu med vad som är rätt och fel?
Är det inte tvärt om så att vi mer än någonsin behöver ta Paulus ord på allvar, att lägga oss i hårdträning vad gäller etik?!

Vi kan inte hålla på att sörpla samvetslös mellanmjölk när samhällsutvecklingen går så rasande fort!
Vi måste lära oss ta tag i de stora moraliska köttbenen och träna upp vårt samvete, söka sanningen med kärlekens förtecken.

Insikter om livet kommer inte av sig själv, det kräver att man samtalar om sina erfarenheter med kloka personer som har gått före. Att vi stänger av TV, slutar spela bort vår tid eller ödsla bort den på meningslösheter.

Dr Indy Sing, The Conference.

Det finns ett spännande forum i Malmö som heter The Conference - "exploring complexity in a digital World" - där duktiga forskare delar med sig av sina insikter vad gäller samhällets organisation och människans möjlighet.

Jag lyssnade på Dr Indy Sing (?) som av en tillfällighet (?) föreläste precis om detta jag skriver om!
Vikten av att samtala om hur vi skall agera tillsammans utan att förlora oss i kortsiktiga lösningar.

Med Guds hjälp!!

Paulus brev till de kristna i Filippi har det stora perspektivet. Det handlar inte om småsaker, inte heller om petiga detaljer i livsföringen.
Hans kompassnål grundar sig i vad Jesus Kristus gjort för oss.

Att avgöra vad som är rätt och fel enligt Nya Testamentet kan innehålla dessa ledord:

* Lev i Försoningen - med dina medmänniskor, med naturen, med Gud.
* Lev i Tacksamheten - över vad du har och vad du kan dela med dig av.
* Lev i Sanningen - som vill att du erkänner din synd och brist, och sedan tar emot förlåtelsen.  Gottgör därefter dem du skadat.
* Lev i kärleken - den som inte viker undan för lögn, fjäsk eller partiskhet, den som inte söker efter lön eller uppmärksamhet.

Nästa söndags predikan kommer att handla om det, jag återkommer.

Domarens säte.

Det här klarar inte jag... Nej, det gjorde inte Paulus heller. Men tillsammans i den kristna gemenskapen uppmuntrar vi varandra att leva nära Kristus - det är ju Han som är vår rättfärdighet!
Urskillning, så att...

… URSKILLNING, SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR VÄSENTLIGT OCH STÅ RENA OCH SKULDFRIA PÅ KRISTI DAG,
FYLLDA AV DEN RÄTTFÄRDIGHET SOM ÄR FRUKTEN AV JESU KRISTI VERK,
GUD TILL ÄRA OCH PRIS!
Fil 1:11.

Stå ren.
Var skuldfri.

Det är detta kristendomen handlar om!

Inte i egen kraft. Det går inte. Utan låta sig förvandlas av Gud själv.

Dr Indy Sing sa att om vi inte lyfter blicken från våra alltför små perspektiv, då kommer vi fortsätta bråka om smutsen och skylla på varandra.

Jag fyller i hans mening och menar att blicken måste lyftas ända upp till Skaparen själv.
Syndabekännelsen är att erkänna hur vi lägger skulden på varandra.
Oviljan att själv ta sitt ansvar.
Det är den bördan Jesus vill lyfta av - och göra oss skuldfria - genom sin död på korset, där försoningen blev möjlig, för alla folk.

Moderatorn vid The Conference.

Och känslan av att vara ren är alldeles underbar!
Men då måste ju smutsen bort... och den försvinner inte av sig själv då jag mediterar och låter tankarna komma och gå... särskilt de fula tankarna... De måste verkligen få uppmärksamhet och avslöjas!

Så, bästa bloggläsare, låt oss hjälpas åt att föra det goda samtalet i hur vi avgör vad som är rätt och fel.
Låt oss uppmuntra varandra att växa i insikt och urskillningsförmåga, med Guds stora perspektiv.

Jag avslutar med en bön, där Paulus håller fanan högt:

JAG KAN INTE SKADA SANNINGEN, BARA FRÄMJA DEN.
JAG GLÄDER MIG NÄR JAG SJÄLV ÄR SVAG OCH NI ÄR STARKA.

JUST DET BER JAG OM, ATT NI SKALL BLI ALLTMER FELFRIA.

DÄRFÖR SKRIVER JAG DETTA REDAN NU, FÖR ATT JAG SEDAN SKALL SLIPPA UPPTRÄDA BRYSKT HOS ER, I KRAFT AV DEN FULLMAKT HERREN HAR GETT MIG FÖR ATT BYGGA UPP, INTE FÖR ATT RIVA NER.
2 Korinthierbrevet 13:8.

Rättvisans boning.

Och det är min bön att våra insikter skall vara utsiktsfulla, med avsikter grundade i Guds rättfärdighet.

Urskillningslösa, nej, -fulla, och jättefelfria hälsningar från eder bibelstudieledare...

Helene Sture Rättfält,

- som fotograferade Tingshuset i Sölvesborg, ritat av arkitekt Gunnar Asplund, där rättssalen nu är förvandlad till allmän samlingslokal...