söndag 24 februari 2019
LYSSNAR MED ÖPPEN MUN
Ibland kan något vara så bra att man tappar hakan. Man sitter där och lyssnar och glömmer tid och rum.
Orden har kraft. Det är mustigt innehåll med märgfylld berättelse.
Nej, sluta inte! Fortsätt!
Nu är vi långt bort från babbel och pladder, ljusår från tröttsam reklam och tomma ord.
JAG LYSSNAR BEGÄRLIGT MED ÖPPEN MUN.
Psaltaren 119 vers 131.
Förra inlägget handlade om att måla en tanke, sätta färg på en känsla och dansa en bild.
Ordlös intelligens fick gott om utrymme och en behaglig helhet infann sig.
Men nu är orden tillbaka igen.
Dock inte vilka ord som helst, utan orden i den Heliga Skrift.
Sällan har jag blivit så utmanad som av bibelordet! Jag får motstånd, uppmuntran, drivkraft, insikter, förmaningar, visdomsord, goda berättelser och djupt mänskliga lagtexter - givna av Gud själv.
All annan litteratur är bara en enda lång bearbetning av innehållet i Bibeln... och det är gott nog!
Denna söndag läses i alla våra kyrkor den gammaltestamentliga texten från Psaltaren 119.
Om du har en psalmbok kan du med fördel slå upp sidan 1341, där 2:a årgångens läsningar står. Eller så hänger du bara med här och tittar på mina foton från stranden i Hällevik!
Psaltaren 119 är en av Bibelns längsta psaltarpsalmer.
Den har tjugotvå strofer där varje strof motsvarar en bokstav i det hebreiska alfabetet.
Tyvärr kan vi inte se det i våra svenska bibelöversättningar - utom i Folkbibeln - har du den?
Inte heller är det möjligt att översätta till svenska så att rätt bokstav kommer först... Det är sådana språkligheter som man tappar i en översättning, dock är innehållet det samma.
Jag skall kommentera 119 vers 129-136, och till min förberedelse har jag läst en avdammad teologisk kommentar av A. A. Anderson, lektor i Gamla Testamentet vid Manchesters universitet i England, i varsam reviderad upplaga från 1981.
Så, nu börjar vi.
UNDERBARA ÄR DINA LAGBUD,
DÄRFÖR LYDER JAG DEM. 119:129.
Utan lag, ingen ordning. Utan Guds lag, bara mänsklig ordning så gott vi själva förmår.
Tio Guds bud är grundläggande för hela mänskligheten:
- att hedra far och mor, inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte stjäla, inte sprida falska rykten och inte ha begär till sin nästas hustru eller saker.
Det tre första är direkt knutna till Gud själv, på Guds egen uppmaning och kommunikation med oss:
- du skall inte ha några andra gudar vid sidan av Mig, missbruka inte Mitt namn, tänk på vilodagen så att du helgar den...
Dessa lagar skapar ett sammanhang och en gemenskap. Guds lag formar ett kollektiv som får skydd för det ömtåliga livet.
Men det känns allt svårare i vår tid som är så individualistiskt inriktat som vårt.
Jag gör som jag själv vill...
Ingen skall tala om för mig...
Och så är respektlösheten där.
I de yttersta tiderna skall laglösheten tilltaga.
Psalmisten lyder inte Guds bud för att samla poäng i himlen, utan gör det för att han finner så mycket gott i dem. Så gör även jag.
NÄR DINA ORD ÖPPNAR SIG
GER DE LJUS,
ÅT DE OERFARNA GER DE FÖRSTÅND. Psalt 119:130.
När Guds ord öppnar sig... det betyder också att det finns en motsats; att Guds ord kan vara stängt. Känner du igen det?
Man läser och läser men förstår ingenting... Vad är det som är fel?
Om man bara läser "bokstäverna" utan att söka dess mening, då är det lätt att köra i diket.
- Men det står ju att de var odugliga tjänare!
- Ja, men det menas inte att de var odugliga som ett sätt att trycka till dem!
- Nähä... jasså… vad menas då? Jag läser ju bara vad där står...
- Ja, men du förstår ju inte poängen eftersom du inte har bakgrundskunskapen...
/Just den frågan har jag skrivit om i inlägget från förra veckan den 17 februari - Odugliga tjänare. Läs det./
Bibeln är ett levande Ord, som blottlägger hjärtats tankar och uppsåt.
Och denna text behöver läsas tillsammans med Guds Ande.
Det betyder att varje gång du öppnar din Bibel, knäpp dina händer och bed att Guds goda Ande skall vägleda dig och öppna orden...
Då ger de ljus!!
Och de oerfarna får förstånd, var av jag är en.
JAG LYSSNAR BEGÄRLIGT
MED ÖPPEN MUN
TY JAG LÄNGTAR EFTER DINA BUD. Psalt 119:131.
Om Jesus sade man att han talade på ett mycket speciellt sätt - inte som de skriftlärda - utan med kraft. Jesus hade en tydlig auktoritet i sitt tal som fick många att lystra, andra att backa.
Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.
Jag kommer att göra ett eget inlägg om det i kommande vecka.
De som längtar efter att höra sanningen, på gott och ont, längtar efter Guds ord, som den sjuke längtar efter läkarens diagnos. Är den rätt ställd, då finns också möjligheten till hälsa igen.
Men de som bara lägger på nya bördor och pålagor, de blir krävande fundamentalister. Eller snipiga moralister. Usch...
I takt med att tillvaron blir allt mer komplicerad behöver vi allt fler lagar som reglerar vår komplexa tid. Här om dagen läste jag de 99 nya lagarna som träder i kraft i år:
- Stärkt ordning och säkerhet i domstol.
- Avskaffad särskild löneskatt för äldre.
- Större frihet att bygga altaner.
- Kriminalisering av deltagande i terrororganisationer.
- Höjda pensionsåldrar.
- Skärpt straff för mord.
Så bra! För om det inte är ordning i rättssalen då kan terroristerna inte dömas för sina brott. De kanske går hem och bygger altaner istället, där de kan sitta och bli jättegamla och slippa särskild löneskatt, trots att de har varit på semester och mördat... Du gamla, du fria. - - -
GUDS ORD ÄR LEVANDE OCH VERKSAMT.
DET ÄR SKARPARE ÄN NÅGOT TVEEGGAT SVÄRD OCH TRÄNGER SÅ DJUPT ATT DET SKILJER SJÄL OCH ANDE, LED OCH MÄRG OCH BLOTTLÄGGER HJÄRTATS UPPSÅT OCH TANKAR.
Hebreerbrevet kap 4:12.
Jag läser vidare i Psaltaren 119 - hyllningen till Guds lag och till dess skapare:
VÄND DIG TILL MIG
OCH VISA MIG NÅD
SOM DU GÖR MED DEM
SOM ÄLSKAR DITT NAMN. Psalt 119:132.
Det är den ständiga bönen om välsignelse, att Gud skall vända sitt ansikte till oss och vara oss nådig.
Nåd talar bara den om som vet att han är skyldig.
Psalmisten vet att han inte kan uppfylla Guds lag - det kan ingen av oss!
Inte ens påven, som en gång utropats vara felfri... Den historiska missen hoppas jag han snart rättar till, han som nu går tillrätta med de sexuella övergreppen inom sin kyrka. Guds ord skall blottlägga varje prästs uppsåt och tankar... för att sedan försoning och gottgörelse skall komma till stånd (..).
Men visst är det så, även om vi älskar Guds namn, så gör vi likväl fel ibland!
Det är därför Psaltaren innehåller så många olika typer av böner och hymner; alltifrån lovsånger, tacksamhet och välsignelser till klagorop, förbannelser över fiender och bedyrande av sin egen oskuld. Och djupaste ånger över sina egna överträdelser... (Psaltaren 51).
LED MINA STEG
SOM DU HAR LOVAT
LÅT INGEN ONDSKA FÅ MAKT ÖVER MIG.
Psalt 119:133.
Det finns ett villkor för att Gud skall kunna leda oss, och det är att vi verkligen frågar efter Guds vilja. Annars är vi inte uppmärksamma på hans ledning.
Ett annat villkor är att vi är ödmjuka. Gud kan nämligen inte leda högmodiga och kaxiga människor.
Förra söndagen läste vi:
- Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg.
Psaltaren 25:9.
Det sköna är att denna Guds ledning är kommen av Guds eget löfte! Det är inget jag själv behöver tjata mig fram till. Gud vill inget annat än att leda oss!
Precis som den gode föräldern älskar att ta hand om och vägleda sitt barn.
Och anledningen till att vi söker Guds ledning är att ondskan är en reell verklighet, inte bara artificiell eller digital i form av hackare eller känslolösa robotar.
Ondskans kännetecken är splittring, hat och girighet. Ondskan sår kritik och skördar misstänksamhet. När tilliten brutits sönder då kommer rädslan. Nu kan ondskan börja ta över. Döden är målet, föraktet är medlet.
Gud du min Skapare, led mina steg undan mörker och hämnd!! Inled oss icke i frestelse! Förlåt oss...
BEFRIA MIG FRÅN MÄNNISKORS FÖRTRYCK
SÅ ATT JAG KAN FÖLJA DINA BEFALLNINGAR.
Psalt 119:134.
Grupptrycket är det första förtrycket som drabbar oss. Redan på lågstadiet börjar kraven på likformighet. Sedan följer grupptrycket med oss hela vägen upp till högstadiet, där hormonerna förvärrar det hela och självkänslan är för länge sedan kvävd.
Det var i den känsliga övre tonårstiden som jag kom i kontakt med bibelläsningen. Jag kan inte nog tacka för vad det fick betyda! Mot alla fula kommentarer, härskartekniker och allmänt hån fann jag styrka i Guds ord, där hela min självkänsla rätades upp.
Jag såg var meningen med mitt liv fanns, och jag fann Guds ledning rent konkret i alla de beslut jag hade att fatta.
Gud stod på min sida när mänskorna runtomkring var oförstående eller bara dumma.
Så är det än idag.
Mitt i trycksvärtan hör jag Guds röst bland bokstäverna. Mellan raderna andas Guds helige Ande liv in i mitt liv... och det är om detta jag vill berätta, här och överallt dit jag kommer!
LÅT DITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIN TJÄNARE
OCH LÄR MIG DINA STADGAR. Psalt 119:135.
Och så den sista raden i detta stycke, som evangelieboken inte tagit med...
TÅRAR STRÖMMAR FRÅN MINA ÖGON
FÖR ATT MAN INTE HÅLLER DIN LAG.
Psalt 119:136.
Varför har man strukit det? För att inte genera folk? För att inte störa den ovane gudstjänstbesökaren som skulle kunna få för sig att kyrkan sysslar med gärnings-religiositet?
Jag vet inte.
Jag vet bara att det är mina ord! Eller som det står i den gamla översättningen:
VATTENBÄCKAR RINNER NEDFÖR MINA ÖGON
DÄRFÖR ATT MAN INTE HÅLLER DIN LAG.
Så är det. Många gånger kommer mina tårar av förtvivlan över en tillvaro där Heligheten är utraderad, både som erfarenhet och som ord i Svenska Akademins Ordlista.
Både kvinnor, barn och män vanhelgas av våld och grovhet.
Naturens skogar och hav utsätts på rovdrift.
Livets helighet är skändat.
Guds lag som skydd över oss alla har fått ge vika för profit och makthunger.
Det var inte den hungern som fick mig att stå och lyssna med öppen mun...
Guds ord är farligt.
Det rubbar våra cirklar.
Gudsordet manar till omvärdering, omvändelse och omtanke om allt och alla. Inte bara dig själv.
Guds lag rycker undan fötterna för egoismen och sätter in oss i ett mycket större sammanhang, där vi är en del i helheten. Inte en fristående ö. Inte ett ensamt snäckskal. Inte ett tomt hål på en sandig strand...
Det är min bön att vi alla åter igen skall hitta tillbaka till bibelläsningen och de goda samtalen om Guds ords betydelse i våra liv.
Till dess går jag en runda till på stranden, och låter mina tårar blandas med havets vågor... och tar emot solens värme trots de kalla vintervindarna.
MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES
OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN
OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND
OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD
OCH TILLS VI SES IGEN, MÅ GUD HÅLLA
HÅLLA DIG I SIN HAND!
Lyssnande hälsningar längs vattnet i Hällevik,
Helene Sture Munfelt, bibelläsare och bloggförkunnare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar