EN LITEN FÖRSAMLING

 

Små, små blommor.

Det var en gång en liten, liten församling i en liten, liten stad i ett ganska litet land.
De var så stolta över sin kyrka!
Med egna händer hade de byggt den, och med egna medel kostat på den inredning och praktiska detaljer.

Gudstjänster, möten och kristen verksamhet hade frodats i flera decennier. Många hade kommit till tro och den lilla, lilla församlingen kände sig så välsignad.

Men så förändrades tiderna.

Medlemmarna började komma upp i hög ålder. Sjukdomar och motgångar kom allt tätare. Församlingen bad ivrigt och hängivet, men det hjälpte inte.
Och de fromma, goda människorna tvingades inse att även en kristen människa drabbas av livets slut, till slut.

Antalet medlemmar krympte mer och mer.
Det var likadant i grannförsamlingen. De blev färre och färre.
Så var det över allt i det här ganska lilla landet. Människorna orkade inte gå varken till föreningar, klubbar eller kyrkor.

En gång var de många.

Men en dag fick de en lysande idé.
- Vi slår ihop våra församlingar! Då blir vi ju dubbelt så många och stora igen! Som på den gamla goda tiden!
Styrelsen samlades till möte och skulle just klubba igenom beslutet när pastorn sa.

- Jag vill sova på saken. Och be till Herren innan vi gör något.
- Men vi har ju bett, sa ordföranden, vi gör ju inget annat än ber! Det är klart att det är Herrens vilja att slå samman församlingarna!

De sluter sig.

Den natten blev svår för pastorn.

Han kunde inte sova, utan låg och vred sig i oro på sin bädd. Han steg upp, föll ned på knä vid sängkanten och knäppte sina händer.

- Käre Jesus, varför är jag så orolig? Vad kommer all den här ångesten ifrån? Hör du mig? Svara, Herre!

Det kändes som om hela livet stod på spel. Och det gjorde det också. Församlingen höll på att tyna bort och stort ansvar vilade på hans axlar.
Då hände det märkliga... det han längtat efter i alla tider...

- Mitt barn, mitt älskade barn, jag har sett och hört era böner från första dagen! Ni är hängivna och innerliga, men en sak glömmer ni ständigt - - -

Nu var pastorn klarvaken. Den här rösten kände han igen efter åratal av bibelstudier. Det var Rösten, det var Guds egen Ande som var fullkomligt närvarande i hans pastorsbostad.

- Jag lyssnar, viskade han darrande.

- Ni har bett över era sjuka och gamla, men ni har inte frågat efter min vilja. Era bönesvar har redan varit förutbestämda och ni har tävlat om vem som kunnat be mest trovärdigt... Det var så den andliga krampen kom in i er församling.

Brinnande böner.

Rösten fortsatte.

- Några av er har fromt avslutat bönerna med "Ske din vilja, Gud" men ingen av er har varit överlåten åt Mig och mitt beslut.
Därför har jag kallat hem era medlemmar, en efter en... för hos mig har de det bättre än hos er.
Så är det.

Nu kunde pastorn inte hålla emot sina tårar.
Sanningen gjorde så ont, men rösten var ändå mild, inte anklagande.

- Jag har prövat er tro med dessa sjukdomar och motgångar. Jag gjöt Frimodighetens Ande över i vid nybygget, men ni lät Missmodet ande ta över. Har du glömt vad jag säger i mitt Ord:

GLÄD ER I HERREN, ALLTID!
Filipperbrevet 4:4.

TACKA HERREN TY HAN ÄR GOD.

- Mitt barn, mitt älskade barn på jorden, ni sjunger om himlen och hemlandets toner, men ni har inte velat släppa taget om livet och lämna över det till mig. Därför har nu glädjen lämnat er eftersom ni glömt tacka mig i alla livets förhållanden.

Ser bara dem som saknas.

Sakta började det klarna för pastorn i den lilla, lilla församlingen var felet satt.

- Fortsätt, Herre, jag lyssnar.

- En sak till, mitt älskade barn, ni gör allt utom det jag uppmanar er till i mitt Ord. Ingenstans har jag sagt "slå ihop era församlingar"! Tvärtom! Har du glömt missionsbefallningen?

GÅ UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR...
Matteus 28:18.

- Nu sätter jag glöd till dessa ord, så att ni alla skall förstå att detta uppdrag är ert! Gå ut på gator och torg här i er lilla, lilla stad! Bli vän med några till och bjud in dem! Men ni tar en risk...

- Vad då, Herre, säg!

- Risken, mitt barn, är att när ni välkomnar ny medlemmar då måste ni bereda dem plats. De kommer med sina erfarenheter och gåvor. Dem skall ni ta emot. Och då kommer tredje problemet i dagen...

Pastorn stod nu upp bredvid sin säng, intensivt lyssnande.

- Er församlingen styrs av era känslor. Det gör att ni är fast i det gamla och hur det var förr. Se, jag gör allting nytt! Inga repriser! Ni behöver distans till er kyrkobyggnad och er verksamhet. Ni skall älska mig med allt ert förstånd och med all er kraft - inte med era känslor. Ni sårar varandra.
Det öppnar för kritik och prestige. Enigheten är borta.

Svart som döden.

Den här natten dog en liten, liten församling, för att tidigt i gryningen uppstå till nytt liv igen.

- Herre, jag inser att jag behöver be om förlåtelse... Ja, hela församlingen behöver be Dig om förlåtelse. Det är sant, vi har inte överlåtit våra medlemmar åt din Viljas beslut, vi har velat bestämma själva...
Vi har gnällt istället för att tacka. Missmodet har drivit ut frimodigheten och jag har skuld i det... Förlåt mig, Herre.

Det var mörkt i rummet, men ändå ljust.

- Käre Jesus, jag bekänner att vi är en feg församling. Vi vågar inte gå ut... och göra folk till lärjungar, fast jag har predikat om det många gånger... Men vi är lite... rädda. Det är lättare att slå ihop oss med grannarna... men jag inser ju att vi fortfarande blir äldre... och färre...

När solen gick upp hade pastorn gått igenom allt med Herren. En klarsyn som bara Guds helige Ande kan ge fyllde honom nu helt och fullt.

Soluppgång.

På kvällen nästa dag var det dags för styrelsemöte.
Det doftade kaffe och pastorn kom glad in i rummet.

- Vänner! I natt fick jag besök! Idag börjar vårt nya liv! Som missionärer här hemma - - -
Men först ska vi sjunga psalm 261:

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT.
TACK FÖR ALLT VAD DU BESKÄR.
TACK FÖR TIDERNA SOM FARIT.
TACK FÖR STUND SOM INNE ÄR.

   TACK FÖR VAD DU UPPENBARAT.
   TACK FÖR VAD JAG EJ FÖRSTÅR.
   TACK FÖR BÖN SOM DU BESVARAT
   TACK FÖR VAD JAG ICKE FÅR...

     TACK FÖR PRÖVNINGAR OCH STRIDER
     TACK FÖR HOPP SOM UPPFYLLTS VÄL
     TACK FÖR DAGEN SOM FRAMSKRIDER
     TACK FÖR HOPP SOM SLAGIT FEL...….

Uppståndelse!

Hur tror du att det gick?

Den här sagan pågår överallt där det finns en kristen församlingen. Troligen är du en del av berättelsen. Frågan är vilken roll du har, vilken roll du tagit och vilken roll Herren vill att du skall ha.

Nu är det din tur att gå ned på knä i bön...

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, Amen!

LYFT BLICKEN OCH SE HUR FÄLTEN REDAN VITNAT TILL SKÖRD.
Johannes 4:35.

Teologie sagoberättare, Helene Sture Församlingsfelt,

Det vitnar till skörd.

Var frimodig.