ODUGLIGA TJÄNARE

70 dagar före påsk.

 

 

Vilken lockande rubrik... Odugliga tjänare. Det låter som något gammal kyrkan använt för att förtrycka folk med.

Ack nej vad du har fel!

 

Men vi måste backa bakåt för att begripa vilka mottagarna var till att få höra så skarpa ord.

 

Detta inlägg är en fortsättning av det föregående - Avgöra Rätt och Fel - och en sammanfattning av den predikan jag höll i Möllebackskyrkan idag, i Karlskrona.

 

Följ nu med er odugliga bloggskribent, alla odugliga läsare... f'låt!

Söndagens namn är SEPTUAGESIMA - 70 dagar före påsk.

 
Predikan är uppdelad i tre delar.

 

Tre delar.

 

 

Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er här i Möllebackskyrkan, för alla fina andakter, middagsböner och gudstjänster vi har tillsammans! Och det är med glädje jag ber för er… Paulus ord är även mina!

Vi skall lära oss en mening utantill från episteln:

MIN BÖN ÄR ATT ER KÄRLEK STÄNDIGT SKALL VÄXA OCH BLI RIK PÅ INSIKT OCH URSKILLNING, SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR VÄSENTLIGT…

 

Vad ska kärleken göra?

- Växa!

Och bli rik på vad då?

- Insikt och urskillning!

Varför då? Jo, så att vi kan...

- … avgöra vad som är väsentligt!

 

Men först ska vi brottas med de svåra orden i evangeliet. Detta är första delen.

 

För det första...

 

JESUS SADE:
OM NI HAR EN TJÄNARE SOM PLÖJER ELLER VALLAR FÅR, SÄGER NI DÅ TIL HONOM NÄR HAN KOMMER HEM FRÅN ÄGORNA:
- GÅ GENAST OCH SLÅ DIG NED VID BORDET.

NEJ, NI SÄGER:
- GÖR IORDNING MATEN ÅT MIG, FÄST UPP DINA KLÄDER OCH PASSA UPP MIG MEDAN JAG ÄTER OCH DRICKER; SEDAN KAN DU SJÄLV ÄTA OCH DRICKA

INTE FÅR TJÄNAREN NÅGOT TACK FÖR ATT HAN GÖR VAD HAN ÄR ÅLAGD.

PÅ SAMMA SÄTT MED ER; NÄR NI HAR GJORT ALLT SOM ÅLIGGER ER SKALL NI SÄGA:
- VI ÄR ODULIGA TJÄNARE, VI HAR BARA GJORT VAD VI ÄR SKYLDIGA ATT GÖRA.
Lukas 17:7-10.

Lyser pliktskyldigast. Bra!

Lukas återger en situation där Jesus berättar om en tjänare, och han verkar vara både tuff och hård på rösten. Vi vet ingenting om hur det är att vara tjänare, eller att beordra en människa i underordnad ställning på det viset.

 

Rubriken är Nåd och Tjänst.

Det handlar om att fullgöra sitt uppdrag, fullt ut. Att vara trogen i sin tjänst, att göra sin plikt, att inte fuska, inte fjäska, utan att vara rättrådig.

Låt mig få ta ett halvdåligt exempel för att vi ska kunna närma oss detta.

 

Om jag åker buss med min favoritchaufför och ber henne gå och fika med mig innan hon är klar med sina turer, då fullgör hon inte sin tjänst. Hon sviker sitt uppdrag och de andra resenärerna kommer inte hem, varken till Hörvik eller Nogersund...

Nej, han/ hon skall göra vad han är ålagd.

PÅ SAMMA SÄTT ÄR DET MER ER, SÄGER JESUS, NÄR NI HAR GJORT ALLT SOM ÅLIGGER ER, SKALL NI SÄGA:

- VI ÄR ODUGLIGA TJÄNARE, VI HAR BARA GJORT VAD VI ÄR SKYDLIGA.

Nu ringer alla varningsklockor... Jaha... så jag duger inte då...
Nej nej nej NEJ!
Vi kan inte lyssna till evangeliet med Jantelagens öron eller med kvinnligt diminutiv!
Åhörarna till denna berättelse var först och främst män... som gärna förstorade sig själv och sin betydelse... vilket aldrig tycks avta genom tiderna...

 

Förminska eller förstora sig själv?

 

 

Uttrycket "oduglig tjänare" handlar inte om att förminska sig själv, utan tvärtom. Jesus vill inte att vi skall förstora oss själva, och tigga beröm och tack i tid och otid.

Den något upprörande insikten i denna liknelse är:

 

Allt vi gör för Gud i Guds rike – från att duka fint till fikat till att sitta i styrelsen, gå på hembesök, missionera, förrätta begravningar eller predika – innebär inte ett ögonblick att Gud står i skuld till oss. !!

Gud är inte skyldiga oss något tack. Vi är inte jämställda. Perspektivet är helt annorlunda.

Det är så lätt hänt att vi tänker:

- Nu har jag gjort allt det här… och skänkt så och så mycket pengar till vårt arbete… och ställt upp… så då måtte väl Gud vara nöjd?!

 

Svaret är, att alla tjänster vi gör i uppriktighet mot Gud, görs i tacksamhet – inte för att vi skall vinna något på det.

 

Jesus vill med allvar inskärpa i oss denna stora sanning:

- Vi kan aldrig skuldsätta Gud, eller kräva något tack av Honom…

Vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.

Av kärlek.

Uppriktighet.

 

 

I koret i Möllebackskyrkan hade jag ställt fram det stora korset.
Nu ville jag på ett tydligt sätt visa vad kristen tro är.

Jag ställde mig framför korset och sa:
- Käre Gud, jag är ganska bra och kan ge dig av mina talanger, jag har betalt min skatt och är en rätt så hygglig person. Får jag komma in i himlen?

Den naiva men unkna präktigheten och självgodheten luktade inte bra... Det fanns ingen plats för att fråga vad Gud själv ville...

Vill du ha min hjälp, Jesus?!

 

En tid senare hade livets svårigheter pressat personen så hårt att en kapitulation tvingade honom/henne ned på knä:

- Käre Gud, förlåt mig... förlåt mig alla felsteg och synder, jag orkar inte mer. Jag är helt slut, jag ger upp... jag har bara mina två tomma händer att ge dig...

Vad tror ni vår Herre sa? Vad behöver vår Herre mest från oss?

Jo, ju tommare vi är, desto mer kan Han fylla oss!
Ju mer vi frågar efter Hans vilja, desto mer kan han leda oss efter sin vilja!

Genom korset. Genom död. Till liv.

Under korsarmarna.

 

Jag reste mig upp och gick igenom korset, under korsarmarna, och ställde mig på andra sidan.
Nu hade jag korset i ryggen istället!
Vilken radikal skillnad!!

Jag sträckte fram mina händer mot församlingen och sa:
- Nu kan jag ju ge hur mycket som helst! Herren har fyllt mig med sin Nåd så att jag helt kan stå till förfogade, i Tjänst!
Det jag ger, är det jag fått. Och jag gör det inte för att behaga Gud på den andra sidan korset, utan här - med korset i ryggen - ger jag till andra av det Gud har gett mig!

 

Detta är en tydlig illustration av frälsningen! Vilken glädje!

Jag  borstade av mig dammet från byxbenen och ställde mig i talarstolen igen.

 

Lever med korset i ryggen!

Del två.

När Paulus skriver sitt brev till de kristna i Filippi så sitter han i häkte i Rom, i väntan på att få sin sak prövad. Han har inte begått något brott, det förstår både det romerska pretoriet och övriga som träffat honom. Men han berättar om Jesus Kristus, som har dött och uppstått för våra synders skull, och denne Jesus är Guds son.

Det var lika provocerande då som nu. Jesus är GUDS SON! Inte bara en "god lärare"...

Med den skillnaden att det var kejsaren som var gud och som skulle tillbedjas, därför satt Paulus frihetsberövad. Han gläder sig åt det.
Även i Japan hade man kejsarkult där han betraktades som gud. Tack och lov är det avskaffat nu.

Oavsett om Paulus blir frigiven eller dömd till döden, så gläder han sig stort åt att få tjäna Gud och leva i Jesu fotspår. Hela Filipperbrevet jublar av glädje över att få tillhöra en så stor Gud, att han utropar:

 

FÖR MIG ÄR LIVET KRISTUS, OCH DÖDEN EN VINNING!

 

Kristus, mitt liv!

Vad har han mött för att kunna ge en sådan trosbekännelse i livet?

Jo, han har mött Guds oerhörda kärlek, där rättrådighet och trofasthet är Guds väsen, i Sanning och med Kärlek.

 

Nu har han många nyomvända församlingsmedlemmar i Filippi, som är den första kristna församlingen i Europa, belägen i Makedonien, i norra Grekland.
De, precis som vi, visste inte riktigt hur de skulle prioritera i sitt liv eller hur de skall bedöma olika situationer. Därför säger Paulus - nu kommer det igen!

 

MIN BÖN ÄR ATT ER KÄRLEK STÄNDIGT SKALL VÄXA OCH BLI RIK PÅ INSIKT OCH URSKILLNING…

Kärleken växer.

 

Del tre.

Vår tid, 2019, är komplicerad och oerhört komplex. Vi skördar frukterna av att ha ätit av Kunskapens Träd, på gott och ont. Vår tekniska utveckling går nu så fort att vi håller på att tappa greppet.

Insikt och urskillning vad gäller gränsen mellan liv och död suddas ut, den artificiella intelligensen förblindar oss så att vi är beredda att låta robotar ta över alltmer, och klimatfrågan är låst i pengar och prestigefull girighet.

 

Vi orkar inte tänka, vi vill inte, det är för svårt. Då är det toppen när det kommer en livsåskådning som säger att det är bara till att slappna av och inte värdera. De österländska meditationsformerna att ”inte värdera, utan låt tankarna komma och gå” är direkt destruktivt i en så allvarlig tid som vår!

 

Tvärtom behöver vi ta fram den etiska kompassen igen och slipa vår intellektuella skärpa.

Vi behöver mer insikt, inte mindre, mer urskillningsförmåga vad som är rätt och fel, inte mindre!

Paulus ber oss söka väsentligheterna och släppa allt som inte är centralt. Det gäller både här i församlingen och i samhället i stort.

"Det är inte en stor tro du behöver, utan det är tron på en stor Gud" !!

Tron på en stor Gud.

 

Alltså, sammanfattningsvis.

Det avgörande är inte vad du gör för Gud, utan först vad Gud gjort för dig och mig, synligt i Jesus.

Det är Han som verkar i oss! Det är hans kärlek och nåd som lyfter oss.

Det är Guds helige Ande som upprättar oss och fyller alla tomrum, och som leder oss att tjäna varandra.

 

Tillsammans med de kristna i Makedonien får vi ta emot Jesu kärlek..

.. SÅ ATT VI KAN STÅ RENA OCH SKULDFRIA PÅ KRISTI DAG, FYLLDA AV DEN RÄTTFÄRDIGHET SOM ÄR FRUKTEN AV JESU KRISTI VERK I OSS, GUD TILL ÄRA OCH PRIS!     

Rena. Skuldfria. Fyllda.

Av Jesusfrukten.

Guds verk i oss.

Rättfärdighet. I våra tomma händer! Att ge vidare...

Gud till ära och pris! Amen.

Guds verk har börjat...!

Nu har jag bara gjort min plikt. Jag har skrivit det jag fått av Herren. Jag delar med mig av de insikter och den urskillningsförmåga som är mig given.
Jag tigger inte beröm (jo, lite...), inte tack (jo, helst...), jag fuskar inte, fjäskar inte. Jag vill inte förstora mig själv, men inte heller förminska mig!

Oduglig?

Ja, så säger man till dem som man måste plocka ned på jorden!

Oduglig?

Nej, så säger man inte till den som redan ligger och kämpar med sitt mänskovärde.

Förstå skillnaden! Använd din urskillningsförmåga! Läs Bibeln med förstånd. Och hjärtat!

- Jag är övertygad om att Gud som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Jesu Kristi dag. Hälsningar, Paulus.

Dugligt odugliga söndagshälsningar, 70 dagar före påsk.

Helene F Sturefelt,

- korspredikant med massor av pliktskyldiga tulpaner!

                                    Duger. De gör sin plikt...