GÅ HÄDAN, DÖ I FRID

Gränsland.

- Döden, döden! hälsade varann Astrid Lindgren och hennes syster, för att påminna sig om livets oundgängliga slut.

Är du vän med döden?

Har du försonat dig med att jordelivet har en ände?
Eller äter du extra vitaminer och tränar jättemycket för att leva länge, eller förbereder du din flykt till artificiell intelligens för att leva för alltid?

Jag ska berätta om en gammal man som hade försonat sig med döden, men först en förskräckligt realistisk psalm, nr 619, som vi aldrig sjunger...

JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR
OCH SNART SKALL DEN MIG HINNA.

JAG EJ EN DAG, EN TIMME FÅR
DÄR JAG KAN TRYGGHET FINNA.

ETT FLYKTIGT ANDETAG
SÅ SLUTAR LIVETS DAG.

JAG INFÖR EVIGHETEN STÅR
JAG GÅR MOT DÖDEN VAR JAG GÅR.

Döden i snödrivan.

En förutsättning för att kunna acceptera livets gång är att man har uppnått de mål man satt upp, eller hur?
På radiogudstjänsten idag predikade prästen Camilla Lif i Sankta Katarina kyrka i Stockholm. Hon sa:
- Livets första fas är expansion.

Man växer upp, flyttar hemifrån, studerar, skaffar hus och hem och familj och barn.

- Livets andra fas är ett tillbakadragande.

Man säljer huset och barnen har flyttat hemifrån, skaffar en liten lägenhet och nöjer sig med det lilla.

Första halvan handlar om det yttre, det fysiska. Den andra halvan handlar om mognad och andlighet.

Gå först och utveckla. Gå sedan och avveckla.

Så var det för den mycket specielle gamle mannen Symeon. Han bodde i Jerusalem och var både from och rättfärdig - alltså, han hade ett gott förhållande med Gud - och han väntade på "Israels tröst".

HELIG ANDE VAR ÖVER HONOM, OCH DEN HELIGA ANDEN HADE UPPENBARAT FÖR HONOM ATT HAN INTE SKULLE SE DÖDEN FÖRRÄN HAN HADE SETT HERRENS MESSIAS.

LEDD AV ANDEN GICK HAN TILL TEMPLET, OCH NÄR FÖRÄLDRARNA KOM MED BARNET JESUS FÖR ATT GÖRA MED HONOM SOM DET ÄR SED ENLIGT LAGEN, TOG HAN HONOM I FAMNEN OCH PRISADE GUD OCH SADE:

- HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM, I FRD, SOM DU HAR LOVAT.
Lukas evangelium kap 2:22-40

I den gamla översättningen stod det:
- Nu låter du din tjänare gå hädan...

Det är ett mycket sällsynt löfte Symeon har fått. Han skulle med egna ögon få se Frälsaren.
Han kunde inte veta vem det var. Men Guds heliga Ande visade det för honom och manade honom att gå till templet.
Just den dagen kom Josef och Maria för att offra tackoffer för sin förstfödde son.

Det finns underbara målningar som skildrar detta motiv. Den gamle mannen håller det sköra, 40 dagar gamla barnet i sina stora händer. Han lyfter blicken mot himlen och är salig av tacksamhet.

Tänk att kunna utropa:
- Nu kan jag dö i frid!! Nu kan jag gå hädan! Nu kan jag gå hem, till dig min himmelske Fader...

På väg hem.

Igår började Melodifestivalen. Det är det sekulära kitt som håller samman vårt splittrade land... Finns det någon som sjunger om döden nu för tiden? Finns det någon som skriver texter om att dö?
God litteratur finns, men inga sånger som spelas på radio eller spotify.

Finns det någon livsåskådning då som vågar närma sig denna fråga?

Ateisterna konstaterar att när det är slut så är det slut. Sedan har de inte mer att säga och det är liksom färdigpratat. Är det?

Och de österländskt troende har löst dödens problem med reinkarnationen, att man återföds och återföds i en oändligt lång kedja. Men finns det någon frid i det?

Mitt nyvaknade intresse för artificiell intelligens kittlar fantasin och tvingar mig att komma nära science fiction och fantasy-genren.

- Tänk dig att du sparar upp alla dina sinnen i ett digitalt moln, där dina förmågor kopieras och lagras som artificiell intelligens. När du dör, då är det bara ditt kroppsskal som dör, för dina sinnen är finns nu på konstgjord väg och "du" kan fortsätta existera, utan den fysiska kroppen...

Jaha...

Jag hänger inte med alls... men det låter som en slags artificiell hinduism... där återfödelsen får allt mer desperata uttryck.

Tyvärr. Jag nöjer mig inte med detta. Ateism, hinduism eller artificiella livsformer andas bara ångest.
Jag är ute efter friden.

Vem talar om frid?

Ingen!!

Utan smärta. Utan frid.

Sjukvården talar om att man måste få dö utan smärta. Det är halvvägs. Då får kroppen sin omsorg.
Men själen då? Och anden i mig?
Vad gör vi av den existentiella smärtan? Eller oron över att gå förlorad helt, i ett tillstånd utan Gud?!

Jag tar fram psalmboken igen:

JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR
HAN VANDRAR VID MIN SIDA.

I KAMP OCH STRID HANS HJÄLP JAG FÅR
OCH HJÄLP NÄR JAG FÅR LIDA.

HANS SPÅR JAG SER I TRO
OCH SÄTTER DÄR MIN FOT

OM VÄGEN ÄN BLIR TUNG OCH SVÅR
JAG GÅR MED JESUS VAR JAG GÅR.


Nutidsmänniskan är livrädd för livets baksida. Vi medicinerar bort lidandet, eller mediterar bort det:
- Sätt din ångest på ett vackert lotusblad och låt det föras bort med tidens ström...

Vad är det för trams!
Det positiva tänkandes kramkalas väjer för livets realiteter på ett sätt som får mig att må illa.
Vem tar livets allvar på allvar?

Ångesten får åka kana...

Den gamle Symeon visste att lidandet var en del av Israels historia. Han sa till Maria:

DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID - JA, OCKSÅ GENOM DIN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.
Lukas 2:34-35.

Men.. vad är det för ett löfte? Det är väl inget positivt att läsa i dagens kyrkor så här på Kyndelsmässodagen? Detta vill väl ingen lyssna till?

Den gamle mannen väntar på tröst. Han hoppas att folkets lidande skall ta slut när Messias kommer.

- Lidandet har blivit en livsstil, skriver min favoritbibelkommentator Tom Wright. Han har väntat tålmodigt i hela sitt liv. Och folket har väntat i tusen år...
Nu visar det sig att den befriare som Gud har utvalt kommer att ta sig an lidandet genom att dela det.
Inte trolla bort det.
Inte meditera bort det med vackra tankar.

Symeon är realist.

Han vet att inte många orkar med sanningen. Man kan vänta och längta efter något i ett helt liv, men det är inte säkert att man klarar av att ta emot det när det äntligen kommer.
Det blir för starkt.

- Jesus kommer att bli till fall eller upprättelse, säger han.

Han tror inte på guld och gröna skogar. Han känner människan. Hon är bekväm och girig. Kom inte och stör mina ordningar...

Jag går mot döden var jag går, och lite Melodifestival också...

Hellre Blekingeleden.

Detta är alltså vad som kommer att hända när Guds rike möter världens rike.
Ett svärd skall gå genom oss alla.
Andens svärd och Guds ords svärd - det som avslöjar våra innersta motiv, tankar och känslor.

Vem vill få sitt mörker uppenbarat?
Har vi inte någon artificiell intelligens som kan dölja människans ondska? Vi har ju inga redskap att varken prata eller hantera detta längre!

Hm, så länge du och jag håller fast vid vårt mörker, då är detta hotfullt.
Men för mig är evangeliet vägen till frihet!
Lukas berättar om att det rike som Jesusbarnet nu kommer med inte bara är fullt av lidande och svärd - det handlar ju om en räddningsaktion!

MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA,
OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK ISRAEL.
Lukas 2:.30-32.

Guds plan är att räddningen skall nå alla folk, i österlandet, västerlandet, sydländerna och i våra nordliga länder.
Gud ger oss ett löfte att vi hedningar skall äntligen få ljuset uppenbart för oss - vem Jesus verkligen är.
Och till sitt struliga egendomsfolk Israel är löftet att de skall få härlighet från Gud.

Bibeln är alltså inte exklusiv! Bibeln är inklusiv - Guds löften gäller hela mänskligheten!

Plötsligt går jag inte längre mot döden var jag går...

Jag går mot livet!

Mot livet. Mot Vitehall.

Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse, skriver Tom Wright. Det är bebisar, en ung mamma och en äldre fosterfar, det är en gammal man och en tant (Hanna, men henne skriver jag inte om här).
Även vi blir indragna i dramat...

Händelserna kring Jesus är också en del av din och min livshistoria.
Från krubban i Betlehem till korset på Golgata och sedan triumfen då uppståndelsen löser dödens förbannelse - detta är också en del av dig... särskilt om du är döpt! Då är du döpt in i detta skeende.

Och när historien blir din, då blir den din kallelse.
Alla har en egen roll i Guds frälsningsdrama. Vissa har en aktiv, synlig och offentlig roll. Andra har en mer tillbakadragen roll och bön och diakoni.

Aktiv protest mot skövling här.

Så, hur skall vi lära oss att kunna "dö i frid" som den gamle Symeon?

Det är inte bara att lyckas uppfylla alla sina livsmål och klara av livspusslet. Nej, det handlar om något mycket djupare.

Kärlek.

När jag blev kristen började Herren en långsiktigt och mödosamt arbete med mig; att fylla mig med kärlek. Det var mycket skräp som först måste rensas ut - och det pågår fortfarande.
Men den kärlek jag känner till skapelsen, mina medmänniskor och till Jesus gör att jag har fullkomlig frid i hela mig!
Det är långt mer än en känsla. Det är ett tillstånd, oberoende av vad jag känner eller tycker.

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO, HAR VI FRID, GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS!
Romarbrevet kap 5:1.

Inget underhåll. Bara underhållning!

Vet du vad det betyder för min del?
Jo, att jag är så nöjd och tacksam över mitt liv att varje dag är liksom på övertid... Den friden jag har fått, gör att jag också kan säga:
- Nu kan din tjänarinna gå hädan, i frid.

Men det är inte jag som bestämmer dagen. Det gör Vår Herre. Till dess tänker jag leva, tills jag dör.

Högt och falskt sjunger jag tredje versen på den hopplöst provocerande, mossiga gamla psalmen 619:

JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR
SÅ ÄNGSLAS EJ, OCH FRÅGA!

DÄR INGEN ORO MER MIG NÅR
DÄR FINNS EJ DÖD OCH PLÅGA

JAG HIMLEN ÖPPEN SER
EJ VÄRLDEN LOCKAR MER

JAG ALL DESS GLANS OCH LUST FÖRSMÅR
JAG GÅR TILL HIMLEN VAR JAG GÅR.

- Livet, livet, syster!

Hädansfulla hälsningar från eder bibelbloggerska,

Helene Sture Symeonfelt,

- som fotograferade i Sölvesborgs rekreationsområde Vitehall, där kommunen vill skövla och bygga hus.
Det är döden döden för skogen och vår återhämtning!

Inte så!

 

stadsarkitetektavdelningen@solvesborg.se

Här skriver du din protest mot skövlingen.

ARTIFICIELL INTELLIGENS 2 Robot Pepper

Smarta roboten Pepper.

Teknik-teologi är ett nytt ord som lanserades på prästmötesdagarna i Lund i denna vecka.
Biskop Johan kallade samman alla präster i Skåne-Blekinge till överläggningar om etiken bakom den artificiella intelligensen (AI).

Detta inlägg är en fortsättning på det föregående.

Vi människor är mjuka och sköra, envisa och hårdföra, irrationella och trötta. Vi har begränsad ork och måste äta och sova. Och sköta magen. Vi är så långt ifrån en robot man kan komma!

Drygt 400 personer var samlade i den anrika AF-borgen, Akademiska Föreningen. Det var högsta nivå och kvalitet på föreläsarna, och jag vill strax dela ännu ett föredrag.
Men det står en lustig figur på scenen...

En Humanoid. Edith och Pepper.

Detta är en Humanoid.

Robot Pepper sa "hej" till oss och hans "mamma" Edith berättade att han jobbade på ett sjukhus.
Vi satt skeptiska och lyssnade till vad den här varelsen gör; ledsagar patienter till rätt rum, den kan lyssna tålmodigt och skapar lugn hos den som är orolig.
Pepper kan ta blodtrycket och underlättar för sjukvårdspersonalen och minskar deras stress.

Ja, den här roboten har till och med tjänstgjort som buddhistisk präst... men det gick inte så bra.
Fast om det är Nirvana och utslocknandet som är målet så spelar det kanske ingen roll.

- Nu ska jag sjunga en psalm, sa han stötigt.
Vi skrattade till, generade.
- Tryggarekaningenvara… pfffdm.

Humanoidens fördelar...

Där gick luften ur. Eller elektroniken tog slut. Uppkopplingen dog.
Nej, det är nog ingen risk att vi blir ersatta av robotar i framtiden!

Men vi kände oss gamla, min kollega och vän som satt bredvid.
- Varje generation blir förr eller senare passé, sa han milt.
- Jag vägrar vara passé, sa jag, men jag erkänner att detta är på gränsen till vad jag förmår fatta.

Jasså.

Nu vill jag dela med mig av Maria Hedlunds föredrag. Hon är statsvetare och har forskat på DEMOKRATI OCH ETISKA ASPEKTER AV ARTIFICIELL INTELLIGENS.

Artificiell Intelligens (AI) är till god hjälp för oss inom många samhällsområden; sjukvården, vid kreditvärderingar, inom polisyrket.
Men vad händer när det blir negativa konsekvenser av AI's beslut? Vilken etik skall vara vägledande?
Hur skall detta beslutas?
Och av vem?

Här kom tre livsviktiga frågor på rad, där vi inte har svar.

Hon tog ett exempel hur självlärande AI kan förstärka fördomar.

- Algoritmer sorterar bort kvinnor och blir rasistiskt.
Varför? Det var flest män som sökte dessa arbeten som undersöktes, och då förmerade algoritmerna det.

- Microsoft skapade ett självständigt Twitterkonto - en "bot" som kan agera autonomt - som hette Tay. Den skulle testa konversationsspråk och kopierade det som skrevs på Twitter. Det dröjde inte länge förrän Tay var både rasistisk och totalt korrumperad...
Microsoft fick ta bort Tay...

Biskop Johan har skrivit en utmärkt artikel i DN och ställt frågan:
- Hur skall vi kunna undvika att programmera in vår ondska?

Twitter-boten Tay visar att den artificiella intelligensens maskininlärning kan få svåra konsekvenser. Se upp!
Kriterierna är oklara. Den sorterar människor. Vår ofullkomlighet lurar i bakgrunden.

Förstärker fördomar.

Frågorna bara växer.

Vem är ansvarig för maskinens beslut? Skaparen? Ägaren? Brukaren?

Vilka värden skall vägleda? Vems moral? Vem skall besluta om det?
- Konsekvens-etik? Situations-moral?

Maria Hedlund lyfte fram att Montreaux-deklarationen arbetar med dessa frågor, liksom Future of Life.

Hur komma fram till Vilken moral?

Människor styrs av känslor. Det gör inte maskiner.

Man gjorde ett experiment på nätet där folk fick studera den "Moraliska Spårvagnen".
Hur skulle den agera om en människa dök upp på spåret, eller ett djur?
Vilken moral vill vi att det självstyrande fordonet skall ha?

- Skulle den självstyrande spårvagnen undvika att krocka med människan men offra djuret?
Skulle den väja för unga människor men köra på gamla?
Det var många alternativ men de majoriteten av svaren, från många olika länder och kulturer, menade att kvinnor och barn skulle räddas först.

Den moraliska maskinen.

Nästa exempel handlade om Artificiell Intelligens som ett demokratiskt redskap.
Fungerar det?

AI har ju anklagats för att ha stört politiska val och fejkat resultat. Hur kommer man tillrätta med det?

Är det möjligt att ha AI som en artificiell modell för oss alla? Den skulle kunna representera mig och den kan vara min delegat.
Men.
Vad händer med den demokratiska debatten om roboten redan vet vad jag tycker och vad du tycker...?! Och vem blir ansvarig för resultatet?

Nej, här finns fortfarande en alltför stor okunskap och omognad hos AI, det vill säga oss som utvecklar den...

Val. Vilket val?

Statsvetaren Maria Hedlund tog fram nästa tanke.

Artificiell Intelligens suddar ut gränsen mellan liv och icke-liv.
Hur skall vi förhålla oss till följande:

- Kan en maskin vara levande?
- Vilken moralisk status skall den då ha?
- Har den rättigheter?

EU vill att man ska kunna stänga av en robot - alltså "döda" den.
Eller kan en "elektronisk person" hållas ansvarig för de skador den orsakar?

Saudiarabien har gett en robot medborgarskap... men inte kvinnor... för att visa att de minsann kan mer än bara sälja sin olja.
Och jag tänkte sliriga, svarta tankar där jag satt... att om robotar programmeras därifrån, då - - -

Har vi lättare att acceptera vår egen ondska när vi jämför oss med robotar?

Är det över huvud taget möjligt att göra den artificiella intelligensen moralisk??

Suddar ut gränser.

Det är av yttersta vikt, betonade hon, att vi behåller kontrollen över utvecklingen av AI så att vi inte tappar den.
Sverige behöver utveckla regler för AI.

- Experter står för kunskapen, men de är inte representativa för dem som ska ta konsekvenserna av robotarnas funktioner.
- Moral och etik måste utvecklas i takt med AI.
- Många måste få deltaga i den demokratiska värderingen hur AI skall fungera. Olika röster måste få vara vägledande.

Jag satt klarvaken och helskärpt på min stol.
Runt omkring mig lyste det blått i ansiktet på dem som valde att kolla Facebook istället... alltså de umgicks heller med den artificiella intelligensen än ifrågasatte dess konsekvens. Hick!

Demokratiska processer.

Teologi-tekniken har bara börjat. Eller tvärtom; teknik-teologin är bara i sin linda.

Den där roboten Pepper har jag ingen större lust att lära känna.
Men, kanske även jag kan bli så desperat på vårdcentralen att jag börjar berätta en massa ledsna saker till den snälla roboten som kan lyssna i all oändlighet, och trösta lite.

Frågan är vad den sedan gör med allt det jag berättar... Om den har ett självlärande system som utvecklar sig själv, och jag anförtrodde den en hemlighet, vet alla det i stan sedan?

Tryggarekaningenvaraängudslilladesperataskara - - -

Följ mig. NÄ du!

Fysiskt mänskliga hälsningar från eder privatsekreterare,

Helene Sture Arificiellfelt,

- teknik-teolog i sin linda.

ARTIFICIELL INTELLIGENS Prästdagar i Lund

Artificiell Intelligens (AI).

Det här är alldeles för svårt. Det överskrider min fysiska intelligens... men jag skall försöka.

Biskop Johan har under två dagar sammankallat Lunds stifts präster till teologiska överläggningar kring temat Artificiell Intelligens (AI).
Vi är nog många som länge har undvikit ämnet, men det går inte längre.

Teologer är experter på existentiella frågor, men inte alltid lika skärpta vad gäller digital teknik, och ännu mindre artificiell intelligens.

Självkörande bilar, robotar inom sjukvården som ställer diagnoser, robotar i hemmet... Detta är bara början på den fjärde industriella revolutionen, där den första var ångmaskinen, sedan elektriciteten, därefter elektroniken och nu den artificiella intelligensen.

Robotar i hemmet.

Biskopen har i en artikel i DN ställt frågan:
- Det handlar inte om vad vi kan göra, utan vad vi bör göra.

Nu har utvecklingen gått så fort och så långt att många forskare ställer sig frågan:

- Vad är en människa? Egentligen? Går utvecklingen av AI mot en ny livsform?

Utvecklingen går oerhört fort, och den går vidare oss förutan... om inte vi tar tag i denna kunskap och deltager i samtalet!
Biskop Johan visade hur flera forskare efterlyser det stora samtalet om etik och moral i den nya tekniken med självlärande robotar.

Och nu är vi här.

Jag skall tappert dela med mig av mina anteckningar, som mest består av frågor...
Följ med till AF-borgen i Lund!

Akademiska Föreningen.

Vi inleder som sig bör med den eviga frågan om vad en människa är, med hjälp av en tretusen år gammal text; Psaltaren kapitel 8:

NÄR JAG SER DIN HIMMEL
   DINA FINGRARS VERK
     MÅNEN OCH STJÄRNORNA
       SOM DU HAR BERETT,

VAD ÄR DÅ EN MÄNNISKA
   ATT DU TÄNKER PÅ HENNE?
    ELLER EN MÄNNISKOSON
     ATT DU LÅTER DIG VÅRDA OM HONOM?

DOCK GJORDE DU HONOM NÄSTAN
   TILL ETT GUDAVÄSEN
     MED ÄRA OCH HÄRLIGHET
       KRÖNTE DU HONOM... Psalt 8:4-6.

Är vi underbara?

2012 såg jag regissör Harald Hamrells TV-serie "Äkta människor" - Hubotar - med skräckblandad förtjusning. Här var de mänskliga robotarna en verklighet, och de var nu nära att ha en så pass utvecklad intelligens att de började bli ett hot för de fysiska människorna.

Han var en av de inbjudna föreläsarna, och jag skall återkomma till honom i ett annat inlägg, men jag vill börja med att lyfta fram en annan inbjuden gäst.
Sara Wrige; teknologie doktor i fysik tillika präst i Borås, innehar båda kompetenserna till samtalet om TEKNIK-TEOLOGI.

Hon hjälpte oss att förstå de tre nivåerna av artificiell intelligens:

1. AI kan vara ett allmänt begrepp om "ny teknik" och inrymma allt som är nytt och innovativt.

2. "Svag AI" är de självlärande systemen där en maskin är programmerad att kunna att utveckla det inmatade systemet genom träning.
Exempel är schackspelande datorer, som nu är så skickliga att de överträffar de mänskliga schackmästarna…

3. Tredje nivån är "stark AI" med superintelligens som är så intelligenta att de kan börja liknas vid självständiga väsen.
Där är vi dock inte än, påpekade Sara Wrige, men utvecklingen går rasande fort åt det hållet.

Teknologie doktor och präst Sara Wrige.

En fråga som ställdes var:

- Har vi som kyrka några relevanta berättelser som kan hjälpa oss alla att förstå vad det är som händer med oss i den artificiella utvecklingen?

Jag satt och tänkte på 1 Mosebok 1 där människan äter av Kunskapens Träd.

HERREN GUD LÄT NÄMLIGEN ALLA SLAGS TRÄD SOM VAR LJUVLIGA ATT SE PÅ OCH GODA ATT ÄTA VÄXA UPP UR MARKEN, OCH LIVETS TRÄD MITT I LUSTGÅRDEN, LIKASÅ KUNSKAPENS TRÄD, PÅ GOTT OCH ONT.
1 Mosebok kap 2:9

När vi äter av kunskapens frukt då kommer de bevingade orden från "ormen":

INGALUNDA SKALL NI DÖ, MEN GUD VET ATT NÄR NI ÄTER AV DET, DÅ SKALL ERA ÖGON ÖPPNAS SÅ ATT NI BLIR SÅSOM GUD OCH FÖRSTÅR VAD GOTT OCH ONT ÄR.
1 Mosebok 3:4.

Och så fick människan lämna paradiset, inte som ett straff tänker jag, utan som en konsekvens av kunskapen. Gå nu ut i världen och lev kunskapen...
Där är vi nu!
Och har alltid varit.
Människan är obotligt nyfiken, en ingenjör av Guds avbild... Vi är "såsom Gud" - dock inte Gud själv.

Kunskapens träd?

Sara Wrige fortsatte:

- Den allmänna uppfattningen om AI handlar alltså om teknik. Tänk vilken förändring det blev när kugghjulet uppfanns! Bensinmotorn... pacemaker till hjärtat och så vidare. Hela tiden flyttar vi fram vårt tekniska kunnande och nu är detta väl etablerat.

Det fanns en tid då forskare definierade människan som "den enda varelsen som använde redskap". Idag vet vi att det är fel. Även olika djurarter använder redskap i sin vardag.
Människans svar på livets problem är att söka ständiga förbättringar.

Baksidan med dagens utveckling är att ju större möjligheter vi skapar, desto större bli de även de negativa konsekvenserna, med klimatförstöring och massförstörelsevapen.

Framtidens utveckling medför också nya risker. Tekniken skruvar upp tonläget både vad gäller möjligheterna och konsekvenserna.
Man kan se vår Fantasi + vår Förmåga = som den gudslikhet vi skall förvalta.

Som den teolog och naturvetare hon är poängterade även hon att det är omöjligt att stoppa utvecklingen… men vi ska vara med och styra den tekniska utvecklingen!
Många forskare diskuterar och förordar regleringar av AI. Kan vi vara "realistiska teknik-optimister"?

Olika discipliner måste samtala med varandra! Vi kan inte utelämna varandra i detta livsviktiga samtal! Och vi måste göra det utan förutfattade meningar.

Hur kopplar du??

Hur skall vi då ställa oss till AI i kyrkan?

- Vi kan inte vara oreflekterat rädda och komma med plattityder. Nu är tiden inne för konstruktiva samtal om hur AI kan användas för mänsklighetens bästa.

Hon lyfte fram betydelsen av artificiell intelligens för dem som är utanför den sociala gemenskapen eller har funktionshinder av något slag. Då kan AI vara till stor hjälp att kommunicera och få ett meningsfullt liv.

- Var finns nördens plats i kyrkan?
Sara Wrige menade att det för hennes del av lättare att vara kristen och präst när hon deltog i brädspel än att vara nörd i kyrkan... Det kostar på att dölja sina andra sidor än de teologiska… där behöver vi se varandra bättre!

Nörd i kyrkan?

Vi uppehöll oss kring "svag artificiell intelligens" en stund till.

Även om denna intelligens hos robotar till exempel kan känna igen ansikten, så har den ingen självständig intelligens. Den bara upprepar de algoritmer som är inmatade.
Kommande system kommer att kunna behandla fler typer av in-data och t ex kombinera både bild och text för att avslöja t ex påhittade nyheter.

Men vem har ansvar för en robot med AI? Vem tar ansvar för de beslut/ diagonser som en sjukvårdsrobot fattar?
Vad händer när de självinlärda systemen fattar egna beslut som blir fel?
Hur ska en självstyrande bil avgöra hur den skall väja för att undvika en olycka? Vem tar ansvar för det?
Brukaren? Tillverkaren? Ägaren? Vem?

Och hur besiktigar man en självkörande bil? Hur testar man den? Vad är människans roll i detta?

Om vi kan acceptera "den mänskliga faktorn", kan vi då också acceptera den felande "systemfaktorn"?
Hur kan vi undvika att mata in fel uppgifter?
Om den självkörande bilen räddar fler människoliv än vad vi gör, kan vi ändå acceptera att den kan vara inblandad i dödsolyckor?

Bilbesiktning.

 

Nu började det bli komplicerat...

Sara Wrige fortsatte:

Människan sägs vara skapelsens krona. Men vi är inte längre bäst... Människan har inte evolutionerat mer än i 200.000 år, menade hon, och vi är inte bäst på att flyga; det är fåglarna, inte bäst på att simma; det är fiskarna, inte bäst på att känna lukter; det är hundarna.
Vad är då människans framgång?

Det handlar om en kombination av samarbete, tumgrepp, verktygsanvändning.
Men är vi väsensskilda från andra varelser?

Om tekniken nu gör saker bättre än vad vi gör, vad är människan då??

Vad är vi egentligen?

Ett obehagligt exempel är de autonoma vapensystemen. Sverige har fått kritik för att vi inte velat förbjuda dessa, "eftersom vi inte vet vad det är som skall förbjudas" (?).
Sara citerade Tegmark och Häggström som menade att vår inställning är extremt farlig att låta system själva bestämma i krigssituationer. Mördardrönare finns redan...

Lagstiftning måste styra tekniken och motverka missbruk.
Utan regler kan ingen upprätthålla lagen.
Svåra moraliska beslut ska tas av ett ansvarigt subjekt som går att ställa till svars. Det skall inte överlåtas åt den artificiella intelligensen!!

Teknik, juridik och etik måste gå hand i hand.

Etikprövningsnämndes kansli...

 

Det var en koncentrerad tystnad i AF-borgen bland alla de 400 prästerna. Vi tänkte många tankar och vi insåg allvaret. Och nödvändigheten att vi är med, både som aktörer och etiska samtalspartners.

Jag låter Sara Wrige säga några saker till om "stark AI", som alltså ännu inte finns.
Hon frågade:

- Hur vet du att jag är en människa? Tänk om jag lyfter på en lucka i skallen och visar dig mina sladdar... Får jag ett annat värde då?

Vad händer den dagen då vi skapat robotar som har ett eget system som kan koppla ihop många olika algoritmer att det börjar likna en självständig intelligens. Är de att jämföra med oss då?
Har de ett medvetande då?
Kan de känna känslor?
Vi vet inte ännu. Vår okunskap är ännu stor och vi vet inte om detta kan komma att realiseras.
Kan ett starkt AI utvecklas ur ett svagt AI? Vi har inte svaret.

Jodå.

Till sist.

Vad är teologins roll i allt detta?

Vår "in-data" är texter och tankegods med tusenårig historia.

Jag satt och tänkte på Babels torn, då människorna undrade hur högt de egentligen kunde bygga... kanske ända upp till himmelen... och verkligen bli som Gud?
Är inte detta den eviga berättelsen... om hur vi pressar kunskapen till det yttersta?!

För mig är vårt tids AI vara en avancerad variant av Babels torn. Problemet är att vi inte alls utvecklat vår moral och vårt samvetet vad gäller "rätt och fel" lika mycket som vårt tekniska kunnande.

Prästen och doktorn i fysik Sara Wrige menade att det behövs en helt ny juridik då ett starkt AI tillverkas. Det moraliska ansvaret är mycket stort och vi utsätter oss för enorma risker i dessa möjligheter.
Vill vi verkligen gå denna väg?

Vilken väg skall vi gå?

Trons stora kritiker Stephen Hawkins har uttryck att han är oerhört rädd för denna utveckling. Han menar att vi redan tappat kontrollen.
Om den artificiella intelligensen blir medveten, då har vi faktiskt inte kontroll längre.
Det är ingen garanti att de är goda väsen - vi kan ha matat in algoritmer som kan vändas emot oss...
Slutresultatet kan bli ett annat än där vi började utvecklingen...

Vad är godhet? För vem?

AI förstärker alla våra sidor, både goda och dåliga. Hur förhindrar vi det?

Och vad händer om en självständigt tänkande robot kan känna smärta och lidande? Får vi göra vad vi vill med den? Stänga av den? Är det att "döda" den? Är det bara en maskin, eller är den något mer?
En ny slav-ras?

Ska vi som teologer räkna AI då som "en av dessa mina minsta" som vi måste värna om?

Vilken är vår roll när forskningen nu börjar gå bortom vårt förstånd?
Det är meta-forskningen som forskar på detta... Vi hänger själva inte med.

Frågor att fundera vidare på.

Jag tittade mig omkring bland mina kollegor.
Flera hade slutat lyssna... de orkade inte spänna tanken så mycket.
De ägnade sig istället åt... Facebook... åt artificiell intelligens...


Högst verkliga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- antecknare av denna utmärkta genomgång av teknikteologi i Lund, torsdagen den 31 januari 2019.

To be continued…

Upp i det blå? Gråzon...

NOBELPRIS och SVARTA HÅL

Nobelfesten 2017.

"Mörker är bara frånvaro av ljus" - - -

Är det en tröst? Ett hot? Är det ett vetenskapligt faktum, eller ett österländskt mantra där inget får värderas?
Är mörker bara ett tomrum?

I söndags, den 10 december, firade Sverige och hela den vetenskapliga världen Nobelfesten i Stockholm.
För mig är det årets stora högtidsstund att få se och lyssna till de senaste forskningsrönen om livets sammansatthet.

Det är kunskapstörstens Oscarsgala, det är vetgirighetens paradkalas, ja det är uppmuntran av den nyfikenhet som hän-ger sig åt lärdomslust och upptäckarglädje.

Jag älskar det! Det är som att skåda Gud på ryggen...

Eller som Albert Einstein lär ha sagt:

"Varje seriös forskare blir så småningom övertygad om att det finns en kraft i universums lagar, en kraft som är vida överlägsen människan och inför vilken vi med vår blygsamma förmåga ödmjukt måste böja våra huvuden."

Två svarta hål kämpar.

PANG!

Där smällde det till ute i rymden för några miljardersmiljoners år sedan.

Två svarta hål, med den mörkaste energi, sögs in mot varandra och kolliderade. Den ena slök upp den andra. Denna våldsamma händelse orsakade en enorm vågrörelse genom universum, som vi nu lyckats fånga upp.

Årets nobelpristagare i fysik - Rainer Weiss, Barry Basch och Kip Thorne - samt tusen forskare runt dem - har konstruerat ett mätinstrument känsligt nog att registrera dessa urgamla rörelser.

Krusningar i rumtiden avslöjar denna kollision och knyter ihop Einsteins teorier med nutiden.

- Vi har fått ett nytt verktyg som kan hjälpa oss att förstå svarta hål, supernovor och ytterst även Big Bang.

"Something incredible is waiting for to be known".

Avlägsna gravitationsvågor.

 

 

Fysik och teologi möts bakom sina resonemang i 360 graders vinkel, bakom nacken...

Mörker är inte bara frånvaro av ljus om man lyssnar till nobelpristagarna i fysik.
Svarta hål har en egen kraft, som dessutom är mycket destruktiv.

Om vi överför uttrycket till den andliga världen så kan vi ta varandra i handen.

Bibeln är tydlig med att "mörkrets furste" är en makt som är ute efter att förstöra, splittra, spränga och sluka upp.

Och den som har upplevt ondska, våld och övergrepp kan aldrig säga att "mörker är frånvaro av ljus" - nej, mörker är ren destruktion!
Och även om lampan skulle vara tänd, eller de goda stå bredvid, så kan konflikter och krig rasa fullt synligt.

Mörkret har också makt. Egen kraft och vilja att stjäla energi och liv.

Jag vill påstå att det är mer sant att säga:

"Mörker existerar även där ljuset finns".

Det är min erfarenhet.

Men hoppet beskriver Johannes så underbart skönt:

OCH LJUSET LYSER I MÖRKRET
OCH MÖRKRET HAR INTE ÖVERVUNNIT DET. Joh 1:4.

Ljuset lyser i mörkret.

Vi kan lära oss av det som sker på himlavalvet och ute i universum.
De naturlagar som Gud har nedlagt i allt skapat, fungerar utifrån den intelligens som bor i varje partikel.

Men när systemet går fel, eller svarta hål kolliderar och månen får ett rött sken, då har människan i alla tider tolkat det som att fara är å färde.

Eller det omvända perspektivet; Gud låter dessa naturskeenden sammanfalla med händelser på jorden:

JESUS SA TILL SINA LÄRJUNGAR:

- TECKEN SKALL VISA SIG I SOLEN OCH MÅNEN OCH STJÄRNORNA,
OCH PÅ JORDEN SKALL HEDNINARNA GRIPAS AV ÅNGEST OCH RÅDLÖSHET VID HAVETS OCH VÅGORNAS DÅN.

MÄNNISKOR SKALL FÖRGÖRAS AV SKRÄCK I VÄNTAN PÅ VAD SOM SKALL KOMMA ÖVER VÄRLDEN,
TY HIMLENS MAKTER SKALL SKAKAS.

Skakas.

DÅ SKALL MAN FÅ SE MÄNSKOSONEN KOMMA PÅ ETT MOLN, MED MAKT OCH STOR HÄRLIGHET.

NÄR ALLT DETTA BÖRJAR, SÅ RÄTA PÅ ER OCH LYFT ERA HUVUDEN, TY ER BEFRIELSE NÄRMAR SIG. Lukas 21:25


Kanske kommer Jesu återkomst orsaka ännu kraftigare gravitationsvågor... så att interferometrarna sprängs och tryckvågen genom alla tidslager blir starkare än atombomberna över Nagasaki...

Gäster från alla tidszoner.

 

Det är ett märkligt sammanträffande att just denna stad Nagasaki var så närvarande på Nobelfesten i söndags.

Fredpriset gick till föreningen ICAN som arbetar för en kärnvapenfri värld.
Den svenska ordföranden Beatrice Fihn hade sällskap av en japansk kvinna som överlevt den djävulska atombombningen över Nagasaki - stor respekt till dig!

Och ett varningens finger till USA som lägger sig i överallt och som sätter sin egen närvaro på piedestal.

ICAN i Oslo.

Även litteraturpristagaren Ishiguro har rötter i Nagasaki, men uppvuxen i Storbritannien.
Om honom sades det att han hade ett...

... "förstoringsglas som hjälper oss få syn på oss själva. Ishiguro har lyhördhet för både det ordinära och det absurda, han gör mentala avklädningsnummer utan hjältar, förövare och därmed inte heller några offer."

Ishiguro använder minnet till att bärga det förflutna. Och man kan göra fynd i Glömskans Hav.

Det är ju precis det som fysik-pristagarna har gjort! Bärgat det förflutna i form av dessa kollisionsvågor!
Ja, de har sannerligen gjort fynd i universums stora rymdhav.

Rymdhav.

 

 

Det för mig osökt vidare till nästa pristagare - Hall, Rosbach och Young - som fick Nobelpriset i biologi.

De har hittat det protein som styr vår inre klocka!
Den här "period-genen" visar att allt levande på Jorden har en cirkadisk dygnsrytm som hör ihop med jordens rotation, och därmed dygnets timmar.

Deras upptäckt förklarar varför vi mår så dåligt när vi reser mellan tidszonerna - då blir detta protein stört i sin rytm och vi kommer ur balans.

Hur många tidszoner har de svarta kollisionsvågorna färdats igenom... ; )

Och hur skall det gå när Jesus kommer tillbaka i tiden från framtiden?
Period-generna kommer att rotera med ljusets hastighet!!

Jag satt framför TV'n och noterade att forskare redan år 1729 hade studerat detta med den cirkadiska dygnsrytmen.
Man hade ställt en mimosa-planta i mörker under en längre tid, och noterade att dess blad likväl öppnades och stängdes i enlighet med dygnsrytmen.

Inte mimosa.

Idag vet man att långvarig rubbad dygnsrytm kan orsaka sjukdomar.

Den inre klockan ska visas respekt.
Jet-lag kan mildras med ljus in i ögonen till hjärnan, och att man äter i rätt tid. Mat kan justera den inre klockan samt leverns dygnsrytm.

Det betyder att Bamses kompis Skalman har helt rätt. Hans "mat- och sovklocka" är helt i enlighet med årets nobelpris i biologi!

Det visste säkert Rune Andréasson i Viken då han skapade denna tecknade seriefigur på 70-talet...

En fråga ställdes:
- Hur tar man tillvara på denna kunskap?
- Installera dagsljuslampor i skolor, ålderdomshem och andra platser, så att period-generna stabiliseras. Och slopa växlingen mellan vinter- och sommartid!

Det där sista har jag hävdat i alla år! Stör inte vår cell-klocka.

Nu får detta tidskrångel stöd av nobelpristagarnas tidszonsstudier. Tack!

Jakten på tidskristallen.

Många tycker det är lite konstigt att man kan studera ekonomiska teorier - och få Nobelpris i det.
Men i den globala tillvaron som styrs av pengar, är denna forskning nödvändig så att vi får fatt i vad det är som styr vårt ekonomiska beteende.

Pristagaren Richard H Thaler var både ödmjuk och sympatisk när han förklarade sin upptäckt:

- Ekonomer tror att de som handskas med ekonomi är fria från känslor... "econs".
Datorer och kalkylatorer är fria från känslor, men det är inte kunder och anställda...

Människors beteende är bristfälligt. Det finns ett glapp mellan ekonomiska teorier och mänskligt beteende, mellan moral och passion, marknad och våra impulser.

Vi är tankspridda, tvärsäkra och giriga. Människan styrs av individuella ingivelser och uppvisar ofta ett irrationellt beteende.

Impuls.

Thaler har fört in psykologin i de ekonomiska teorierna.
Han har visat hur viktigt det är att räkna med den "mänskliga osäkerhets-faktorn" för att göra de ekonomiska modellerna säkrare.

Hans beteende-forskning kan tillämpas på t ex hur vi pensionssparar, klimatförändringar, fattigdom.
Kärnan är girighet.
Han vill ge människan en knuff i rätt riktning, att agera mer ansvarsfullt.

Det låter som ett gott evangelium!

Tänk att man kan få ett pris för att man kommer på att man ska räkna med den mänskliga faktorn när det gäller pengar...

Den omänskliga faktorn.

Jag kopplar på Lukas text igen, den som vi läser denna vecka i 2 Advent:

VAR PÅ ER VAKT SÅ ATT INTE ERA SINNEN FÖRDUNKLAS AV OMÅTTLIGHET OCH DRYCKENSKAP OCH LIVETS BEKYMMER,

ANNARS ÖVERRASKAS NI AV DEN DAGEN SOM AV EN SNARA,
FÖR DEN SKALL KOMMA ÖVER ALLA SOM BOR PÅ JORDEN.

HÅLL ER VAKNA HELA TIDEN OCH BE ATT NI FÅR KRAFT ATT UNDFLY DET SOM VÄNTAR OCH KAN STÅ UPPRÄTTA INFÖR MÄNNISKOSONEN. Lukas kap 21:33-36

Vaksamheten över tidens tecken fördunklas av två ytterligheter.

Gå inte genom väggen.

Det ena är att man struntar i allt, det är ändå ingen idé att bry sig om denna värld som sakta glider mot sin undergång... så man super sig full och flyr in i artificiella världar.

Det andra är att man blir så bekymrad att man grubblar sig fördärvad av allvaret, och bär jorden på sina egna axlar. Låt Skaparen bära sin del, och du din lilla lilla del.

Att hålla sig vaken hela tiden låter som en evighetslång jet-lag genom världens alla tidszoner...
Men det är inte så det är menat, förstås.

Det är den andliga vakenheten det gäller, att inte vara naiv inför det som sker, och att våga kalla mörker för mörker, och ljus för ljus.

Att vara andligt vaken är att kunna tala om kunskap och sanning, i motsats till likgiltighet och relativism.

Denna vakenhet hjälper oss också att inte tro på alla som själv utropar sig till Messias, eller kung över alla kärnvapen.

Var vaksam.

"Samarbete ger acceleration i utveckling".
Ja, samarbete ger ökad insikt i vad som är rätt och fel, var slukhålen är och hur mörkrets furste förkläder sig till ljuset ängel.

Så låt oss fortsätta studera både fysik och teologi, biologi och bibelvetenskap.
Vi skådar alla Gud på ryggen. I ödmjukhet.

Mörker är inte frånvaro av ljus. Mörker existerar även där ljuset finns.
Men ljuset är starkare.

Gravitationsvågade hälsningar från

Helene Sture Svartahålfelt,

- hängiven Nobelfestanhängare och evangelieläsare.

Kunskapsfest.

P.S. Visste du att namnet NOBEL kommer ifrån Skåne?
Ortsnamnet V Nöbbelöv latiniserades till efternamnet Nobelius, som sedan blev Nobel!