BÖNE-DANS, inte KNÄTOFS!

Böne-dans.

Det var så skönt att dansa i kyrkan idag.

Först var jag alldeles ensam. Jag behövde "dansa in mig". Ställa in våglängden. Känna golvet. Och lyssna in helig Ande, som är den som för. Jag bara följer.

"Si je t'oblie, Jerusalem".

Lovsång från Israel, sjungen på franska och hebreiska, fyllde kyrkorummet.
Om jag glömmer dig, Jerusalem...

Fötternas pedagogik.

Så gjorde Jesus också.

Fötterna först. Ut och gå. Vandra i Galiléen. Eller i Karlskrona.
Sedan tar sig tron upp igenom kroppen. Magen vill bli mätt. Hjärtat blir berört.
Och kanske når Gudsrelationen även förståndet i huvudet...

Töm inte dansen på sitt centrum!

Det är cirkeln som är viktig. Då blir centrum tydligt. Guds närvaro, i symbolisk form som ett litet värmeljus i en vattenskål. Omcirklande bön - "caim" - inleder.

Men när kyrkan inte är förankrad i sin egen tradition, blir det fel.
Det blev det i söndags. Såg du TV-gudstjänsten? Botkyrka kyrka hade bjudit in ett folkdanslag som ett "käckt inslag".

Jag älskar hambo, snoa och schottis - på logen!! Inte i kyrkan. Par-dans hör inte hemma här!!
Det är uteslutande och inte välkomnande. Det är uppvisning och inte bön.
Det är knätofsar och inte vanliga kläder som alla har.

När endast två dansar, vad blir centrum då? Pardans är ju ganska tätt... och man kommer varandra mycket nära, och det ska man göra - som sagt - på dansgolvet! Rätt sak på rätt plats.

Jag blir så upprörd.
Nu får jag problem igen med att förklara Helig dans...

Inte pardans i kyrkan!

När mina vänner kom, var det underbart att få dansa en enkel "valle" till den israeliska trosbekännelsen "Shemá" - Hör Israel, Herren din Gud, Herren är En...

Min dansmatta har mönster av den judiska stjärnan, i kärlek till Guds folk.

Det lilla "pek-steget" pekade på stjärnans spets... som pekade tillbaka, med hälsningen att det är Gud själv som är vårt ljus. Vi får vara avspeglingar, och lysa av Guds ljus.

Falkvikskyrkan, Sölvesborg.

Frälsningsarmén spelade in en CD-skiva för ett antal år sedan, där kända artister tolkade de älskade läsarpsalmerna. Detta var före "Så mycket bättre"! Kyrkan var först!
Alla intäkter går till deras soppkök och mättar hungriga magar. Djupt evangeliskt!

Mirja Bulin sjunger lågmält "Var jag går i skogar, berg och dalar" och vi dansade lika lågmält till denna psalm. Enkla steg, i en "Tripudium".
Pilgrimer på väg, i cirkelns form.

Pilgrim, på väg.

Det fanns gott om tid till pausvila, då vi lyssnade till Vox Silentii, som sjunger och ber tidegärden från heliga Birgittas tid. Oändligt vackert...

Detta blev vår kontemplation, och tillbedjan. Vad som händer på insidan vet bara var och en.
Jag försvann från tid och rum och lät evigheten landa en liten stund.
Djupa andetag.

Alla dessa "nu-rörelser" är särskilt välkomna tillbaka hem till kyrkan.
Detta sättet att sitta och dansa är Bibelns urgamla "mindfulness" !!

Vi behöver inte gå över ån efter vatten.

Du behöver inte.

Lovsångsledaren och gitarristen Bengt Johansson har skrivit ett antal skivor med tonsättningar av Psaltarpsalmer.
Nu dansade vi "Solmeditation" till "Allt för dig". Det var en god känsla att känna hur solstrålarna bar oss i dansen.
Texten var mäktig:

"Det är bara i din vilja som min frihet är".

Detta är ord från en man som blivit befriad från sig själv... och äntligen hittat tillvarons centrum.
Eller blivit funnen. Av Jesus.

Funnen! Hemma.

Glädje och gemenskap fanns i vår lilla cirkel.
Nu bildade vi en "korgfläta" och vaggade stilla, till sist. Frälsningsarméns CD snurrade igen.

"Barnatro" med Carl-Einar Häckner...

Det var oväntat! Och så välsignat!

Välkommen du också att vara med i detta goda sammanhang. Stegen lär vi oss i stunden.
Och när vi snubblar på våra fötter så bara skrattar vi... och lyfter varandra vidare!

Precis som livet skall vara.

Snurriga hälsningar från eder dansledare,

Helene Sture Knätofs-icke...

Kyrk-loge?!

Snälla kyrkan, var inte så käck! Var biblisk. Och öppna cirkeln! Ingen ska behöva stå och titta på!
Men predikan var bra.