NATIONELLT PILGRIMSMÖTE i GÖTEBORG

Krax! Vart är ni på väg?

Vart är vi på väg?
Vi spanar efter framtiden och undrar vart vägarna nu vill leda oss.

Det har varit stort nationellt pilgrimsmöte i Göteborg den 19-21 oktober.

Pilgrimsrörelsen i Sverige är 20 år i sin moderna form. Gustav Vasa skulle bara veta vad han förbjöd... och hur det har uppstått igen, femhundra år senare, med full friskhet!

Jag vill dela några tankar från detta möte, där Masthuggskyrkan var platsen där vi träffades.

På högsta platsen vilar denna relativt nybyggda kyrka, och fungerar som ett landmärke för sjöfararna.
Utsikten över Älvsborgsbron är magnifik!

Och klocktornet blir samtidigt den ledfyr som Jesus själv är för oss.

Masthuggets kyrka.

Göteborg är min födelsestad. Min känsliga kropp jublade över att åter få vara på de breddgrader där jag föddes. Hemma. Naturen ser ut som den ska. Folket pratar som de ska.
Jag behöver inte känna mig vilsen eller främmande.
Vilken känsla!

Pilgrimsrörelsen är en mycket god ingång för många att ta sin längtan efter tro på allvar.
När man går i långsam takt får tankar och känslor plats. Tystnaden är viktig - i gemenskap med andra!

Mitt hemlands språk!

Första SPANINGEN.

Martin Lind, biskop emeritus, åkte med samma tåg som jag till mötet.
- Hej Helene!
- Hej Martin!
Oavsett titlar är vi Guds folk på vandring. Det är fint.

Biskop Martin vill ha en politisering av pilgrimsrörelsen.
Han tog sin utgångspunkt i ett tragiskt mänskoöde i Ungern.

- I Ungern blev en man skjuten för att han var rom. Han fick ingen rättegång och familjen utarmades totalt. I detta Europa, där folkrensning fortfarande sker i smyg, vandrar vi... Det håller inte! Vi måste få ett politiskt ansikte!

Altaret, Masthuggets kyrka.

Han fortsatte:

- Kyrkan reagerar inte, varför? Jo, då riskerar de att få hela sitt anslag indraget av staten och då kan de inte existera alls...
Vilken återvändsgränd!

Jag tänkte många tankar.
Utan pengar - ingen sanning. Med pengar - andras sanning. Den fattige har sitt att säga, den rike något helt annat. Endast Gud ser hela sanningen.

Men vem ska säga den?!

Och vad får det kosta?

Vad händer med vår egen Svenska kyrka om ekonomin rasar ihop p g a medlemsras? Blir vi ärligare då? Eller tystare?

Vilken tystnad?

Martin Lind hade tre punkter i sin framtida spaning:

1. Samhörighet. Pilgrimsvandringarna är en protest mot splittring. Den visar att vi alla är Guds avbild.

2. Enkelhet. Vi kan alla förenas i de mänskliga villkoren. I det ligger också en medvetet grön livshållning.

3. Tystanden. Den är helt avgörande! Tystnaden är guld värt. Det är demokratins rum för allas tankar och böner.

Kyrkans timmerbjälkar.

 

ANDRA SPANINGEN kom från Sofia Olsson.

Vart är vi på väg? Behöver pilgrimslivet ta en paus?

1. I 1 Mosebok läser vi om Hagar som fick en fråga av ängeln:
- Varifrån kommer du?
Hagar svarade:
- Jag har rymt... och svarade egentligen inte på frågan.

Kan vi hitta våra svar bakåt? Vad kan historien lära oss?

Idag är vi på väg rakt in i klimatkriser och flyktingkriser. Vår kontext är sekulariserad och vi står inför stora utmaningar. Större solidaritet kommer att krävas av oss.

2. Paus? Lyssna på kroppen!
Vi är så styrda av schema och planeringar att kroppens rop och behov inte hörs. Pilgrimen får inte ha så bråttom på sina vandringar att pausen inte får plats.
Även den spontana vilan är viktig när värkande ben gör sig påminda.

3. Hållbarhet. Pilgrimen vill bidraga med ett lugn så att livet blir hållbart.

Vandringspaus.

TREDJE SPANINGEN kom från journalisten och katoliken Gert Gelotte.

Han pratade runt ämnet i cirklar så jag kunde inte anteckna... Jag behöver struktur för att kunna lyssna. Det här var mer en berättare. Gott så.
Några lösa meningar präntade jag dock ned:

Vem är den frivillige vandraren i Sverige idag?

Vem är den ofrivillige vandraren? Kan man verkligen kalla en flykting för pilgrim?
Nja... i viss mån... Bönen förenar. Bönen om ett nytt liv i trygghet.

Är tiggaren en pilgrim?
Nja... även här förenar bönen, bönen om rättvisa, arbete och bostad.

Vandrare i Slottsskogen.

Är vandringen sitt eget mål?

Gert Gerlotte svarade:

- När vi går, då är vi i kontemplativ bön inför Gud. Och då är vi ju egentligen framme vid målet!
Vägen och målet sammanfaller i pilgrimsvandringen!

Ja! Just det!

Så glad jag blev där jag satt i kyrkbänken.

Jag går inte för att "söka Gud". Jag är redan framme! Funnen! Älskad! Befriad.

På förmiddagen pratade jag med Geir från Norge just om detta.
- Många sökare vågar inte komma hem, sa jag, för då måste de ta ställning till det de funnit. Då är det bättre att ständigt söka, plocka av det religiösa smörgåsbordet och inte utkrävas ansvar för vad de valt.

Men att vara "funnen" av Gud gör att jag istället kan söka Guds närvaro ännu mer - i djupet, i höjden i bredden... Det är stort!

Och just då passerade vi en fågelholk i Slottsskogen...

Hemma! I tallskogen.

Journalisten fortsatte sin spaning:

- På medeltiden var det viktigt med ord och exakta formuleringar. Kristendomen blev allt mer teoretisk.
Men med pilgrimsrörelsen får Guds ord "kropp" igen!

Tro med fötterna!

- Vandringarna ger oss kontakt med naturen igen. Vi får hjälp att komma ut. Det läker stress.
Och jag upptäcker att jag redan är hemma...

… sade denna katolik och satte ord precis så som jag uppfattar det hela!

Alltid framme. Hemma.

Nästa bekantskap var en lång och gänglig man, mycket lik sin far. Det var Mattias Lönnebo, son till f d biskop Martin Lönnebo.
Linköpings stift har producerat många goda pilgrimsteologer...

FJÄRDE SPANINGEN. Mattias Lönnebo sa att pilgrimsrörelsen bär på något stort.

- En väg utan mål är tung att gå.

Och man bygger inte en väg om det inte finns något att komma fram till, tänkte jag.

- Målet formar vägen, fortsatte Mattias. Om man har lyx och underhållning som mål med sitt liv, ja då formas livsvägen efter det.
Men om himlen är målet, då blir vägen helt annorlunda!

Pilgrimsvandringar är ett sätt att ta itu med livet. Det fysiska och det andliga hör ihop.
Vi tränar oss i nåden. Korset kan frigöra en väldig kraft.

Målet för oss är Guds rike där Guds kärlek råder helt.

Sedan berättade han om hur han som militärpastor vandrat med kristna soldater till en plats där nordfolket härjat på Irland som vikingar för tusen år sedan... men nu kom i fredliga avsikter.

Mattias Lönnebo, själv författare och präst, gav tips på litteratur som innehåller pilgrimsmotivet:

- John Bunyans "Kristens resa", Tolkien Sagan om ringen, Natt i Lissabon, Dan Simmons science fiction "Hyperion" med sina tidsgravar och en korsparasit vid namn Cruciform…

Själv har han skrivit flera fina böcker riktade till barn och ungdomar där Frälsarkransens pärlor finns som dolda skatter.

Frälsarkrans och Nyckelordskrans.

Två saker till vill jag lyfta fram, eller rent av tre. Det är Pilgrims-katekumentatet i Lunds stift, Barn-Pilgrim i Uppsala stift samt hur vi digitalt kommunicerar vårt arbete för att nå ut.

Pilgrimspräst Magnus Malmgren från Lund berättade om pilgrims-katekumenatet:

- I Lunds stift har vuxenarbetet i kyrkan haft stor prioritet. Kombinationen samtal +  liturig + dopundervisning leder fram till att välkomna sökande människor in i vår kristna tro, och att bli välkomnad in i kyrkans gemenskap.

Men vad gör man om man känner att "kyrkan är inte min grej"? Vad är nästa steg i så fall?
Det är då kombinationen pilgrimsvandring + katekumenat har vuxit fram.

Under rubriken "Söka Helande Tro" har nio endagars-träffar formats.
Samtalet har kretsat kring i tur och ordning:
- Att vara välkommen, Att vara sökare, Kallelsen, Helande, Bekräftelsen, Vad är Tro, Sändningen samt en retreat.

Magnus Malmgren bekräftade det jag tänker att sökandet inte bara handlar om "finns Gud" utan "när Gud finns, hur gestaltar det sig i mitt liv, på djupet?"
Det är en lång process som ger stor effekt.

Läs mer på www.pilgrimsvagen.se

Till kommande sommar 2019 planeras även en längre vandring genom Blekinge och Skåne för att fira 10 årsjubileet av den pilgrimsväg som upprättades 2009.

Pilgrimscentrum i Göteborg.

Från Uppsala kom Nina Garlöv och berättade om deras mycket spännande arbete med barn.

Barnen har rätt till andlig utveckling. Vi är bra på det fysiska och sociala, men glömmer det andliga. Vi vänder på det! Och låter andligheten komma först, sedan kropp och kamratskap.

BarnPilgrim - där får barnen lära sig att vandra och hålla andakt. De får ta ansvar. Efter tre år, i ca 11 årsåldern, är de mogna för en enkel pilgrimsledarutbildning.
I maj varje år ordnar de en familjevandring där barnen är ledare!

Barnen har en egen religiös kontakt med Gud.
Vi får inte glömma att Gud själv är först hos barnet... inte vi.

Rent praktiskt har församlingen gjort små fina pilgrimspass, klistermärken, de täljer pilgrimsstavar - gärna tillsammans med den lokala scoutföreningen - eller gör en pilgrimsflagga.

Uppsala stift har byggt upp en 3 årig "utbildning" hur man kan arbeta med barn på detta sätt, och vilka bibeltexter som kommer naturligt.

Tyvärr hittar jag inte sidan på Uppsala stift, du får leta själv...

Uppsala stifts barnpilgrimer.

 

 

Det sista jag vill lyfta fram från det nationella mötet var samtalet kring den digitala kommunikationen vad gäller pilgrimslivet.

Det finns många pilgrimsleder runt om i landet, men hur når vi ut?

Hali Lidell har en facebookgrupp kring vandringar på Caminon i Spanien.

Hur ser kommunikationen ut om tre år? Fem år? Finns Facebook kvar, Instagram, Twitter?
Behöver vi utveckla pilgrims-poddar och pilgrims-appar?

Och bloggar är förmodligen helt ute... De är för långsamma...

Jag är helt ute. För långsam.

Ändå är det det som är pilgrimens kännetecken. Att vara ute... att vara långsam...

Seminarium.

Sturellas Fotoblogg är så inaktuell! Jag är så mycket dåtid. Digital forntid.
Ändå sitter jag kvar här.
Eftersom jag tror på det långsamma och inte bara ytlig information och korta klipp.

Och framför allt vill jag finnas här för alla er som inte kan vandra, som inte orkar gå, som har ont i benen eller vill slippa interagera socialt...
För alla er finns det möjlighet att fortsätta "vandra" digitalt med mig här på denna urgamla blogg.

Om du håller med mig - skriv gärna en kommentar. Jag vill ha bekräftelse på att jag inte är helt fel ute, trots allt.
Mina elektroniska fotspår är kanske väldigt ensamma...

Nejdå, det tror jag inte. Det märkliga är att Jesus själv finns med - över allt!

Masthuggets stav.

Pax et bonum. Frid och allt gott!

Och tack till alla på Göteborgs Pilgrimscentrum för ett mycket väl genomfört nationellt möte!

Gående hälsningar,
Helene F Sturefelt,

- som tipsar om det norska pilgrimsarbetet vid Svinösundsbron, genom Geir Karlsen.
Sök på Pilgrimsfelleskapet S:ta Maria, Sarpsborg.

- och som gläds åt att Göteborgs stift stöder ett arbetsprojekt i Ungern, där kvinnor får arbete med att odla lavendel till fin lavendelolja - "Flower of Hope". Det är verkligen mycket positivt! Stöd detta.
Sackeus.se/Lavendel

Lavendelprojekt.

7 KRISTNA NYCKELORD Pilgrimsseglats INGO

Som pilgrim lever jag i världen.

I tjugo års tid har pilgrimsrörelsen i Sverige hjälpt människor tillbaka till ett lugnare tempo, och även visat vägen till tro.

De sju nyckelorden som myntades på Pilgrimscentrum i Vadstena har gett vägledning och uppmuntran. Pilgrimen protesterar mot ett välfärdsliv som har så bråttom att människor far illa och skadads, både mentalt och själsligt.

I takt med att pilgrimsrörelsen har vuxit så har allt fler icke-troende och okyrkliga funnit sin plats i dessa vandringar. Det är mycket glädjande!

Men.

Det finns ett - men.

Pilgrim året runt!

För tjugo år sedan var den kristna kontexten tydlig. Det är den inte längre idag.
Sekulariseringen har gått snabbt och pilgrimsrörelsen riskerar att förytligas om inte nyckelorden förankras tillbaka till sitt sammanhang.

Följ med på en pilgrims-seglats i Göteborgs norra skärgård!
Min medvandrare och hjärtevän gick tyst vid min sida och delade sedan på kvällen sina tankar, som jag nu i min tur delar med dig.

- Vad är det egentligen som ger frihet? Enkelhet? Bekymmerslöshet?

Vad ger frihet?

Vi samlades på Klippans ångbåtsbrygga där alla veteranbåtar ligger förtöjda. Ta dig ombord på skonaren INGO. Hon är byggd 1922, helt i trä, med tjocka master från en granskog... eller var det lärkträd?

Doften av tjära, trä och hav fick mitt hjärta att ropa: Nu är jag hemma!

Ingo är min nya kärlek...

… och vi gick för motor under den mäktiga Älvsborgsbron, med Röda Sten till vänster, babord alltså.

Ombord på skonaren INGO.

Det första ordet FRIHET har sin grund i min FRÄLSNING.

Pilgrimens frihet är alltså inte en frihet till vadsomhelst... utan det börjar med ett erkännande av att vara bunden.

Bibeln talar om att vara fast i sina begär, i sin vrede, girighet och avund. Det är högmod, lättja och lögner. Ja, allt det som sammanfattas i det lilla förtretliga ordet "synd".

Vi binds av mörker som gör att vi inte lever livet ärligt. Relationerna haltar och synden sätter sig som en kil mellan mig och Gud.
Det är som om det tunga ankaret har fallit ned på botten och hindrar fartygets framkomst...

Att vara bunden.

När Jesus ger sitt liv på korset så bryter han syndens makt. Pilgrimen kapitulerar inför sina misslyckanden - och räcker fram sina tomma händer till Gud och ber om nåd...

… hm, om jag vågar tala sjörövarspråk så handlar det faktiskt om hotet att "gå planka...!"

Men precis innan ondskan knuffar oss överbord till hajarna, så är Gud där, fångar upp oss och översköljer oss med sin förlåtande nåd.

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA
ORDLÖS, STILLA UTAN KRAV.
KLARA RYMDER, ÖPPNA DAGAR
HÄR EN STRAND VID NÅDENS HAV... Sv Ps 522.

Nådens hav. Ingen planka...

Nästa nyckelord är ENKELHET, med förankring i Bibelns tal om EVIGHET.

Gud har gett oss livet där tillvaron är inordnad i tid - dagar, veckor, månader och år.
Men det finns en annan dimension, utanför tid och rum.

Evigheten.

Som vi anar när havets horisont går ihop med himmelens rand.

När pilgrimen anar evigheten på sina vandringar, då är det det perspektivet som föder enkelheten.

Vad betyder allt mitt samlande och ägande när jag anar evigheten bortom alla begränsningar?
Det är stort!

Det är något Bortom...

Ordet TYSTNAD kopplas ihop med TRO.

När pilgrimen tar emot tron som en gåva, så medföljer också tystnaden.
Nu går det att vara stilla och tyst.

För där finns en Närvaro.

Det är en lyssnande tystnad. Det är en talande tystnad. Det blir en växelverkan, där tron vilar och där tron föds, i ett ohörbart möte med Gud själv.

Ingemar Johanssons psalm sätter ord på det:

BLI STILLA, LÅT TYSTNADEN FÖRA DIG NÄRA
NÄRVARON FINNS DÄR, EN KRAFT SOM VILL BÄRA.

JA, ÖPPNA DET RUM SOM STÅR LÅST DJUPT INOM DIG
BARNET SOM BOR DÄR, SOM STUMT SKRIKER:
- HÖR MIG!
DU ÄR EN BÖN... GUD ÄR DIN BÖN. Sv Ps 762

Stilla och tyst.

Fjärde ordet BEKYMMERSLÖSHET har sin grund i BÖN.

Det är inte den falska bekymmerslösheten där man skakar av sig allt och inte värderar varken tankar eller känslor.
Nej, Jesus säger i Bergspredikan att:

GÖR ER INGA BEKYMMER FÖR MORGONDAGEN.

KASTA ALLA ERA BÖRDOR PÅ HERREN.

Pilgrimen vet att i bönen finns samtalet med Gud, vår himmelske Fader.
Till honom kommer vi med allt - både bekymmer, men också vårt tack och vår lovsång.

Bönen är hjärtats samtal med Gud. I den relationen blir det verkligen ett saligt byte - jag lämnar över allt det som jag oroar mig för till... inte till tomheten eller till ödet eller "universum"... utan just till vår käre himmelske Fader!

Den Gud, som skapat allt, har omsorg om dig och mig!

Vilken fantastisk bekymmerslöshet bönen ger!

Kasta alla era bördor på Herren.

Min hjärtevän funderade länge på nästa ord, LÅNGSAMHET. Vad kan rymmas i det?

Skonaren Ingo tog oss genom Göteborgs norra skärgård, och vi gjorde kortare pilgrimsvandringar både på Rörö och Björkö.

LÄRJUNGASKAP blev förankringen. Långsamheten är nödvändig för att växa i Jesu efterföljd.
Det tar tid att låta omvändelsen få fäste.

Sakta växer pilgrimen mot en allt större Kristus-likhet.

Att vara kristen är inget "quick-fix". Lärjungaskapet idag behöver få mogna, med bibelläsning, goda samtal, gudstjänster och bön. Och pilgrims-seglatser!

Långsam lärjungavandring.

ANDLIGHET är det mest populära ordet, som kan rymma allt, från öster till väster.
Men när den kristna pilgrimen talar om andlighet så är det DEN HELIGE ANDE som är i fokus.

Gud andades sin livsande in i allt levande. Men när Herren kommunicerar med oss, då är det genom den Helige Ande, alltså Guds eget presens, här och nu!

Helig Ande verkade genom alla profeterna som vi kan läsa om. Efter uppståndelsen, då synden och döden var besegrade, andades Jesus på sina lärjungar och sa:

TAG EMOT HELIG ANDE!

Denna heliga Guds Ande är den som tröstar, uppmuntrar, varnar och förmanar oss.
Pilgrimen söker sitt hjärta in mot denna mittpunkt.

Behovet av kontemplation och tillbedjan är stor!

Låt oss lära oss av våra katolska vänner, som har sakraments-tillbedjan med Kristus i centrum.
Vi behöver inte "gå över ån efter vatten" till österlandet för att hämta andlighet. Vi har ju fått en skatt av Gud Fader själv - given av Jesus - låt oss ta det på allvar!

Vilken underbar källa att ösa ur!

Skatter.

HELIGE ANDE LÅT DIN RÖST
HÖGT OM GUDS GÄRNINGAR TALA.
VITTNA FÖR TRON OM KORSETS TRÖST
KROSSADE HJÄRTAN HUGSVALA.

VISA OSS GUDS RÄTTFÄRDIGHET
LÅT OSS FÅ SE HANS SALIGHET
HELIGE ANDE, FRÄLS OSS. Sv Ps 161:3

Hugsvala är ingen fågel... och Anden är ingen duva. Men att "svalka hågen" och lugna sinnet det gör sannerligen Guds helige Ande!

Och från skonaren Ingo matades fåglarna med räkskal. Fiskmåsen höll truten...

Hugsvalor...

Det sista och sjunde nyckelordet är DELANDE. Vi tänker oss att det har sin grund i DOPET.

Som pilgrim på vandring delar jag med mig av ett äpple, ett plåster och gärna min livsberättelse i lagom bitar.

Djupast sett handlar delandet om dopet, där vi blev inlemmade i Guds världsvida gemenskap, doppade och dränkta i vatten, till rening och syndernas förlåtelse!

Kanske fick vi "gå plankan" i alla fall, för att ramla i Nådens hav och så uppstå till nytt liv, räddade av Jesu egen hand, tillbaka till Livets farkost.

Jesus sa ju i missionsbefallningen:

GÅ UT I HELA VÄRLDEN OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR,
DÖP DEM I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN...

Det är denna Kristus-tro och Jesus-räddning som jag vill dela med mig av.

Delar.

Så får pilgrimens sju nyckelord förankras i vår kristna tro, med goda Bibelord som grund.
I alla fall när Svenska kyrkan inbjuder till dessa fantastiska möjligheter, då vi lämnar vardagen för en stund och hämtar nya perspektiv.

Och, om jag får tala marknadsmässigt till sist, och uttrycka något om att "kvalitets-säkra" pilgrimsrörelsen, så har kyrkan sin grund i Kristus.
Varför säger jag det?

Jo, som sagt, i takt med att allt fler utifrån söker sig till pilgrimsrörelsen så är det lätt hänt att göra tröskeln så låg att annat följer med in.
Jag som lämnat de österländska meditationsrörelserna vill också påpeka att yoga inte hör hemma i det här sammanhanget.
Vi ska inte växla ned saligheten i småmynt.

Tvärtom ska vi vara oerhört stolta och glada över det som Jesus Kristus har gjort för oss!

Och det kan yttra sig både i sång och dans på en båt, en tyst vandring bland klapperstenarna på Rörö eller en stilla mässa på en klippa vid havet.

Nattvardskärl för vandring.

Så fick FETBLAD en djupare betydelse!

FRÄLSNINGEN är det som ger mig FRIHET.

EVIGHETEN ger mig ENKELHET att leva.

TRO ger mig TYSTNAD full av Närvaro.

BÖN ger mig BEKYMMERSLÖSHET.

LÄRJUNGASKAPET växer sakta i LÅNGSAMHETEN.

ANDE, Helig ande, är den ANDLIGHET som hjälper mig hem till Gud Fader.

DOPET är grunden för allt DELANDE i pilgrimsrörelsen.

Dopfunten i Fredrikskyrkan, Karlskrona.

De varmaste nyckel-hälsningar till er alla.

Och kom ihåg - man bygger inte en väg om det inte finns ett mål...!

Helene F Sturefelt,

- pilgrimspräst och segelvandrare över Nådens hav.

YOM KIPPUR och NAZZAR

Vad händer i Göteborg??

Det är mycket med Göteborg nu.
Bokmässa, Yom Kippur-firande och extremistiska marscher.

Ett nödrop hörs genom tiderna, till Gud:

- Vi ville bara leva. Vi ville inte bli som de. Men de hotade oss till livet, så... Vi ville inte förändra oss och göra ett löfte vi inte kunde hålla...
Förlåt oss, Gud! Du känner oss, du vet att vi är ditt folk!

Idag är det den stora judiska FÖRSONINGSDAGEN - Yom Kippur - högtiden då alla judar världen över ber Kol Nidrei, förlåtelsebönen över att ha blivit det de inte ville.

Medeltid möter nutid.

- De kristna tvingade oss att konvertera, sedan även muslimerna. Men vi ville inte, Herre!

Och vi kristna har en gammal skuld som behöver förlåtas...

Förlåtelse i evighet!

Och just nu, i denna skrivande stund, marscherar nazister av alla slag på Göteborgs gator.

Varför väljer de lördagen den 30 september?
Säkert för att provocera det judiska folket!!

Hat och våldsideologi utnyttjar yttrandefriheten, för att uttrycka sitt förakt för andra människor.

Det kan tyckas bra att motdemonstranter är på plats, men är det inte just ett sådant lockbete nazzarna vill ha? Att kunna säga:
-  Vi bara försvarade oss och vår fria åsikt...

Måtte alla fredliga motdemonstranter hålla sig på långt avstånd så att inte konfrontation sker. Annars har de lika stor skuld som skurkarna.

Himlen gråter över Göteborg.

Vår kristna tro vilar på hebreisk grund. Vårt judiska arv är nödvändigt att förstå och respektera.

Så låt oss blicka bakåt i tiden och hämta upp lite biblisk kunskap kring det här med Försoning.

Templet i Jerusalem förstördes tidigt, ca 70 e Kr.
För att minnas detta, samlas man till gudstjänster i bön och fasta.

Fokus ligger på att under stort allvar tänka igenom det som blev fel under året, och be alla människor om förlåtelse. Klädseln kan vara enkel och vit.

Själva ordet "försoning" är det viktigaste i hela Bibeln. Allt börjar och slutar med detta.

I ett personligt och etiskt gudsförhållande utlöser vår skuld en konflikt, som ropar på sin lösning.
Syndarens försoning med Gud är frälsningsfrågans centralproblem.

Hur mycket skuld drar nazisterna över sig idag...?

Hånskrattet?

Ett djupt mänskligt drag att lösa konflikter är att ge gåvor eller offer.

- Var så god, ta det här så är allt bra igen! Jag lovar att jag aldrig mer skall...  om du då bara....

Men varje tendens i Israel att med hjälp av offerkulten försöka ta sig Guds nåd - utan syndabekännelse OCH omvändelse - bekämpas å det kraftigaste av Bibelns alla profeter.

Det går inte. Det har aldrig gått. Inte i någon religion. Eller relation heller, för den delen.

Hela Gamla Testamentet är fullt av historiska berättelser om hur folket avfaller från Guds vilja, och som konsekvens råkar illa ut.

De som försöker bemästra sig Guds nåd genom falsk sakramentalism är illa ute.
Ett sådant offer har ingen som helst verkan, säger profeterna, gång på gång. Du kan inte lura Gud med oärligt sinne!

Det offer som behagar Gud är först och främst ett "förkrossat hjärta", som fruktar Guds rättfärdiga domsord, och som tar emot förlåtelsen med öppna händer.

Synagogan i Ashdod, Israel. 

Hur många "förkrossade hjärtan" går idag i extremisternas marsch i Göteborg?
Hur många hjärtan kommer de att krossa?
Hur mycket tillit kommer de att rasera med sin grova mänskosyn?

Högermarsch, vänstermarsch och motmarsch - det spelar ingen roll vilka marscherarna är, så länge de är ute efter att slåss och "vara emot"!

Dock.

Jag gläder mig åt Svenska kyrkan i Göteborg som anordnar evenemang för att manifestera mot nazisterna.

Flera författare kommer att läsa antinazistiska texter på Domkyrkoplan, under parollen "Ord för motstånd och medmänsklighet".

Vår kulturminister Alice Bah Kunke sade vid invigningen av bokmässan här om dagen:

- Nazismen är ett brott mot mänskligheten, ingen åsikt!

Ingen åsikt.

Och jag tänker att våra lagar om yttrandefrihet skapades vid en tid då det var självklart att respektera människans värde.
Därför måste vi införa tydliga restriktioner mot att uttrycka mänskoförakt, och inte vara så undfallande som vi svenskar är.

Bokmässans tema i år är "Bildning". Svenska kyrkan står som medarrangör i flera av dessa seminarier.

Jag citerar:

"Ärkebiskop Antje gladdes åt årets tema i ett tal, där hon samtidigt indirekt berörde ett Göteborg där nazister har fått demonstrationstillstånd, samtidigt som synagogan firar Jom Kippur.

- En teknisk lagtillämpning, utan förankring i humanistiska bildningsideal, leder till ett samhälle i gungning, framhöll Antje Jackelén."

Ärkebiskopen kritiserade vår lagstiftning som reducerar religion till en symbolfråga, men släpper igenom förakt för människor.
Jag citerar igen:

- På förekommen anledning kan man med fog undra; vad händer med ett samhälle när viktiga och djupt meningsbärande riter blir degraderade till en symbolfråga, som lagtillämpningen skall ignorera?

Och fortsätter:

- Där stora högtidsdagar, som bär på ett flertusenårigt arv, reduceras till känslor... som den offentliga ordningen inte skall ta hänsyn till ?!

Sluta citat av ärkebiskopens tal på bibliotekmässans invigning i Göteborg här om dagen.

Judiska skrifter.

Mitt hjärta är hos det judiska folket.
Min själ är Ett med Guds egendomsfolk Israel, som Gud har gett all välsignelse. Varför då?
Jo, för att det är från och genom Israel som Gud välsignar alla andra folk!!

Gud börjar hela sin försoningsplan med en enda människa, då han kallar Abram att bli Abra-ha-am = fader till många folk.

DETTA ÄR MITT FÖRBUND MED DIG: DU SKALL BLI FADER TILL MÅNGA FOLK. 
1 Mosebok 17.

Därför skall också vi välsigna Israel tillbaka!

Varenda göteborgare, hallänning, skåning och norrbottning ska tacka Gud för det judiska folket, och be för dem.

Precis som de lyser frid och fred över oss på sina gator under Yom Kippur, skall vi välsigna dem med frid och fred.

Kippa. Kippur. Försoning.

När nazzarna promenerat färdigt, önskar jag att de går in på biblioteksmässan och sätter sig på ett av våra seminarium, som handlar om historia.

Om denna bildning inte når deras hjärta eller hjärna, föreslår jag att vi skickar dem allihop, med poliseskort, till Auswitchz.
Där kan de bland skosulorna få koncentrera sig på att studera vad deras ideologi utsatte judarna för.

De kommer inte få se några krossade hjärtan, men väl krossade benpipor, och i luften kan de andas in det livshopp som deras företrädare dödade.
Och känna på sin egen "medicin".

Extrem livsideologi skall inte mötas med våld. Den skall mötas med ännu bättre ideologi.

Dödens idéer skall mötas med Livets idéer. Det gäller både nazister, islamister och andra mordiska grupperingar.

Förakt ska ersättas med respekt.

Överträdelser med syndabekännelser.

Ännu bättre ideologi.

Gud har behag till sanningen. Ingen av oss är perfekt och kan inte uppvisa något som imponerar på Gud, vår Skapare.

Men Herren ser vårt öppna hjärta. Han ser vår ärliga intention, vårt uppriktiga sökande efter försoning.

Att bekänna heter på grekiska "homo-logeio" = alltså, att säga "samma sak" som Gud redan vet!

När Petrus får frågan av Jesus om han älskar honom, svarar han:
 - Du vet att jag har dig kär...

Jesus visste redan, men han ville att Petrus själv skulle uttrycka sin tro.

Gud vet hur varje människa har det ställt i hjärtegrunden.

Det är min starka och innerliga bön att varje nazze som marscherar idag, och varje motdemonstrant, skall mötas av ett par ögon som lyser av Guds välsignelse.
Det är min bön att de tillsammans med varje troende jude skall kunna böja knä och bekänna:

- Jag ville inte bli som de... Jag ville bara ha en gemenskap... kompisar... något att leva och kämpa för. Förlåt mig Gud, jag har blivit min egen motsats... något jag inte ville... och som DU inte vill!
Finns det någon försoning för mig?

Erkänn det Gud redan vet.

Tag sedan emot förlåtelsen. Och vänd om. Upprätta dem du sårat. Lev i försoningen.

Marscherar inte längre.

Jag är hungrig. Egentligen skulle jag vilja fasta hela dagen, tillsammans med alla som firar Yom Kippur.

Men jag sitter här vid datorn och ger av min tid och kärlek genom fingrarnas dans över tangenterna.

Jag vet för lite, men det jag snappat upp, det delar jag med dig.
Har jag missat något, får du rätta mig.

Nu har min plommonsylt kokat färdigt, och jag hoppas att polis och andra goda krafter kan hålla tumultet stången.

Marsch för egoister.

Till sist.
Igår dansade St Nicolai dansare enbart judiska danser, i glädje och gemenskap med vårt ursprung. Det blev fötternas bön.

Tips 1:

Läs mer om den judiska bönen Kol Nidrei, som är skriven på arameiska (inte hebreiska) och som inleder helgen Yom Kippur.
Dessa ord upphäver varje personlig ed, eller förbud och löfte till Gud, inför det kommande året.
Genom denna "förköpsrätt" vill man undvika att den synd som det är, att bryta ett högtidligt löfte/ ed, som man inte kan vidmakthålla.

Tips 2.

Dansföreningen Psalto håller årsmöte med dans i Huskvarna 13-15 oktober.
Dansa för Guds skull, för fred och vänskap! www.psalto.se

Bygg ny ideologi.

Våra högtider är inga känslomässiga tillställningar. Det är firande av historiska händelser, där Gud gripit in i historien - och fortfarande gör!

SHALOM!

"Känn ingen sorg, Göteborg"... JO! Mycket stor sorg, att något så bedrövligt kan inträffa som brunkängornas marscherande. Gå hem nu! Så att fotbollsmatchen kan spelas i lugn och ro och att synagogan kan få avsluta sitt försoningsfirande med shalom.

Bistra hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- kristen på hebreisk grund, svensk, men mycket osvensk,
- som fotograferade i Göteborg, en höstdag för några veckor sedan.

Shalom. Shärlek...!

CENTRERANDE BÖN - Marta och Maria

Jag vill se himlen.

Från scouterna in i köket, ned på bönpallen. Från barnets perspektiv till de vuxna nivåerna, och tillbaka till barnet igen... Kan vi centrera oss lite?

Det här inlägget handlar om bön och meditation. Jag vill möta skillnaden mellan ny-andlighet och kristen tro. Det är lätt att hamna i stora upplevelser och "tambur-andlighet" istället för att gå vidare in mot själva källan.

Jag ska ta hjälp av systrarna Marta och Maria få ta plats, med sina olika livshållningar.
Och naturligtvis är Jesus med! Helt och hållet - inte bara som energi.

- Kom och hjälp till! Sitt inte bara där! Jag vill inte fixa allt själv.
- Låt henne vara. Hon behöver sitta och lyssna lite och har valt det som är bäst...

Vill du följa med in i den centrerande bönen?

Centrerande bön.

Det finns en grundläggande konflikt mellan gammeltro och nyandlighet, mellan Old Age och New Age.

Kort sagt:

- Bibelns mänskosyn säger att människan är bara människa.
- Nyandligheten talar om att människan är gudomlig.

- Bibeln visar hur människan behöver bli frälst från ondska, mörker och synd.
- Nyandligheten talar om att det kan människan göra själv, genom meditation och olika övningar, framför allt genom yoga.

Det ena är att ta emot vad Gud har gjort genom Jesus Kristus.
Det andra är att själv prestera harmoni.

- Old Age (alltså Bibeln) har som mål Fullkomligheten hos Gud.
- New Age har österländskt påbrå med utsläckande av tankar och känslor, där uppgåendet i Nirvanas tomhet är det yttersta målet.

Kanske har du inte tänkt på att så ser de yttersta konsekvenserna ut?

Tomhet eller Fullhet?

Framför mig har jag en bok som vi köpte i Betlehemskyrkan i Göteborg.

Nu ska jag låta Cynthia Bourgeault få tala från "Hjärtats uppmärksamhet - centrerande bön och inre uppvaknande".

Eftersom jag varit nära att fastna i TM - Transcendental Meditation - ringer mina varningsklockor inför vissa begrepp och uttryck. För dig kanske det öppnar upp förståelsen.

Nåväl, då går vi halva vägen var...

Bloggar om Hjärtats Uppmärksamhet.

Cythia Bourgeault är präst i Episcopalkyrkan i USA, där hon är en välkänd retreatledare och föreläsare.
Hon har studerat och undervisat vid ett antal benediktinerkloster i USA och Kanada.

Boken är översatt till svenska av Johan Öqvist 2017 med hjälp av Thomas Keating, där han skriver i förordet:

"Det arbete jag har gjort riktas i första hand mot nybörjare som söker seriös kristen praktik... i kontemplativ bön"... (sid 6).

... som har ett större djup än det österländska "mindfulness".

"Tystnad är Guds primära språk" säger 1500-talsmystikern Johannes av Korset.

Det finns yttre tystnad och det finns den inre tystnaden, som är mer utmanande.

Cynthia beskriver den yttre tystnaden som en "fri tystnad" där vi tar en paus från det vanliga livets snurr, till retreater och lugna dagar.
Det ges tid till att dra sig inåt och låta sinnet vila och vandra fritt.

Sinnets fria associationer ger nyckel till förnyelse och den yttre tystnaden ger möjlighet till detta arbete.

Yttre tystnad.

Den andra sortens tystnad - inre tystnad - är mer "avsiktlig tystnad".
Då hindrar man sinnet med avsikt från att vandra hit och dit.

I österländsk terminologi kallas det "meditation", men här väljer vi alltså ett annat ord.

- Så du menar att jag bara ska sitta här och tömma sinnet? Vart tar "jag" vägen? Är detta verkligen tryggt?

Cynthia Bourgeault skriver:

"Vare sig det är meditation från yogiska och buddhistiska traditioner, zikr från sufier, devkut från judendomens mystik eller den kontemplativa kristna bönen, så finns en universell försäkran om att den form av andlig praktik är avgörande för andligt uppvaknande." (sid 8).

Stopp, stopp... nu är jag inte med!

Precis som om hon hörde min fråga, svarar hon:

"När jag talar om 'uppvaknande' eller 'transformation' vill jag klargöra att jag inte använder New Age-terminologi.
Jag talar utifrån Nya Testamentet:

NI MÅSTE FÖDAS PÅ NYTT. Johannes 3:7

Födas på nytt.

OM INTE VETEKORNET FALLER I JORDEN OCH DÖR
FÖRBLIR DET ETT ENSAMT KORN.
MEN OM DET DÖR, GER DET RIK SKÖRD. Joh 12:24 

Eller ännu mer tillspetsat:

TY DEN SOM VILL RÄDDA SITT LIV SKALL MISTA DET,
OCH DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL
SKALL FINNA DET. Matt 16:25.

Cynthia skriver:

"Bland de globala religionerna är kristendomen säkerligen en av de som är mest angelägen om den totala transformationen av människan.

Jesus lärde ut att vi människor är offer för ett tragiskt fall av falsk identitet.

Den person som jag normalt tycker att jag är - det upptagna och ängsliga lilla 'jag', så frånvarande med sina mål, rädslor, begär och problem - är inte hela jag.

Att söka fullbordandet på denna nivå, innebär att gå miste om 'det större livet'.

Det är därför, menar Cynthia Bourgeault, enligt Jesu undervisning, som den som försöker behålla sitt 'lilla liv' kommer att mista det, medan den som är beredd att förlora detta, hittar den äkta varan.

Alltså, under ytan finns ett djupare och mer autentiskt jag, men det är dolt av ropen från det 'mindre jaget" med dess omättliga behov och krav." (sid 9).

Se mig.

- Varför kommer du inte, Maria? Du är både lat och slö, helt ointresserad av hushållet! Men maten vill du äta... jo jo...

- Snälla Marta, ta det lugnt. En sak i taget. Först vila, sedan arbete. Sedan vila igen, och mer arbete. Tjata inte!

De två systrarna representerar två helt olika livshållningar. Jesus besöker dem båda, och gör sin undervisning utifrån det här mycket vardagliga exemplet.

Jag, Helene, tycker inte om när man försöker göra för stora system av vårt inre, man kommer lätt fel, men så här ser modellen ut inom Centrerande bön:

Hm. Kanske.

Den yttre cirkeln kallas vårt "vanliga medvetande". Vår självkänsla är knuten till det vanliga sättet att tänka. Det kretsar kring egot och din uppfattning om dig själv är beroende av yttre omständigheter och andras bedömning.

Nästa cirkel kalls "vårt andliga medvetande".

Kanske du reagerar för detta begrepp? Det gör jag.

Men "det handlar om den där känslan när man tittar på en solnedgång och blir alldeles tårögd, eller när man tar emot nattvarden och tiden stannar..."

"Vårt andliga medvetande är den inre kompassen vars magnetiska nordpol alltid är fixerad vid Gud." (sid 12).

Det är ingen nostalgi inför det gudomliga. Det är en verklig upplevelse av att bli berörd inför en närvaro av ett Mysterium, mer levande och vackrare än vi kan uthärda.

Men det vanliga livet uppmuntrar inte till sådana stunder, därför behöver vi träna oss och avsätta tid för det.

Andäktigt.

Jag tar ett djupt andetag och fortsätter läsa.
Denna erfarenhet är också min, men orden får allt att krympa, liksom.

Det får inte heller bli en särskild sorts hemlig kunskap - gnosis - bara för vissa invigda.
Vår gudsgemenskap måste vara så enkel att ett barn kan ta emot den...

JESUS SA:
- LÅT BARNEN KOMMA TILL MIG... Markus 10. 

Eller hur!?
 

Låt barnen komma till mig.

I det yttre delar vi upp tillvaron. I den inre cirkeln upplever vi helheten, odelad.
Boken "Hjärtats Uppmärksamhet" förklarar vidare:

"Den stora skillnaden mellan 'vanligt' och 'andligt medvetande' är;

- att medan det förra uppfattar världen genom självreflekterande medvetande där världen är uppdelad i subjekt och objekt, så uppfattar det andliga medvetandet helheten, genom en intuitiv och medfödd känsla av tillhörighet." (sid 13).

Självreflekterande.

Nu kommer vi till nästa springande punkt som är en stor skiljelinje:

Är Gud inom oss, eller utom oss?

"Om vi har inom oss en kompass vars magnetiska nordpol pekar mot Gud, betyder det att Gud bor i oss, som centrum för vår existens?
Är det det som är den innersta cirkeln i diagrammet - det "'gudomliga medvetandet'?"

Bokens författare svarar sig själv:

"Svaret på denna fråga är försiktigtvis 'ja'.
Jag säger 'försiktigtvis' eftersom den kristna teologin gör det mycket tydligt att människan inte är Gud, och att den innersta kärnan inte är gudomlig."

Nu protesterar Helenes vänner inom nyandligheten.
Ni har ju lärt er tvärtom - att människan verkligen är gudomlig.

Och då frågar jag er:

- Varför löser ni då inte era problem? Varför måste ni ständigt tillföra nya meditationer, nya yogasittningar, nya uppstigningar i medvetandegraden?
Varför behöver ni ständigt nya healing-sessioner?

Varför blir inte er person helad och helt upprättad, om ni är gudomliga, som ni påstår?!

Här ligger en falsk beskrivning som sätter människan på piedestal, där allt hänger på den egna prestationen i meditation och tömmande tankar och känslor på innehåll.

Till slut orkar man inte. Ni är bara människor... på gott och ont.
Då finns vi här, och tar emot er. Och Gud Fader själv!!

Kom!

Det där med att "tömma sig" vill jag kommentera.

Det finns också i vår kristna tradition, men då är inte själva Tomheten målet, utan medlet!
Det är en enorm skillnad!!

Inom den kristna teologin kallas det för bönens "kenotiska karaktär", av grekiskans kenos = tomhet.

Eller som Thomas Keaton skriver:

"Centrerande bön deltar i kärlekens ursprungliga rörelse i Treenigheten, som uttrycks genom Fadern som tömmer sig själv i Sonen, och Sonen som tömmer sig själv i hela skapelsen, genom inkarnationen." (sid 6).

Precis som jag tömmer mig själv för att ge plats för min älskade, tänker jag.

Tomhetens mål är alltså Fullheten!!

Detta är den stora skillnaden mellan österländsk religiositet och kristen tro, mellan New Age och Old Age.

Som du märker är detta ett långt inlägg, men svåra saker kan man inte twittra om eller göra ett quick fix-inlägg på Facebook... Så, håll ut!

Tomhetens mål är Fullheten.

Gud har lagt evigheten i våra hjärtan så att vi kan längta efter den.
Men Gud är Gud och människa är människa.

ALLT HAR GUD GJORT SKÖNT FÖR SIN TID, 
JA, HAN HAR OCKSÅ LAGT EVIGHETEN I MÄNNISKORNAS HJÄRTAN.

DOCK SÅ, ATT DE INTE FÖRMÅR TILL FULLO, FRÅN BÖRJAN TILL SLUT, FATTA DET VERK SOM GUD HAR GJORT. Predikaren 3:11

I mitten av vårt existens finns en innersta punkt av sanning som hör ihop med Gud.
"Tillgången till detta centrum har vi inte kontroll över. Vi kommer bara dit genom porten till vår totala fattigdom och intighet". (sid 14).

Eller som Jesus säger om barnen, igen:

OM NI INTE BLIR SOM BARN, KOMMER NI ALDRIG IN I GUDS RIKE.

Det lilla barnet har inte delat upp tillvaron i "objekt och subjekt". Det är fortfarande Ett med tillvaron.
Sedan splittras vi upp mer och mer, tills "synden" tagit över.

Det som händer då i den kristna själavården är att vi måste kapitulera inför vår ofullkomlighet - och inför Guds totala fullkomlighet - och be om frälsningens nåd.

Jesus kallar oss ut ur vårt Ego och städar ut det ockuperade inre rummet, som är reserverat för Honom. Det är där Helig Ande ska bo.

Välkommen!

Om ni inte blir som barn...

- Är inte maten klar någon gång? Hjälp till och duka, åtminstone!

Nu låter vi Marta och Maria avsluta detta inlägg. Du minns säkert att Jesus blev hembjuden till Marta. Hon hade en syster som genast satte sig vid hans fötter för att lyssna till hans ord.

MEN MARTA TÄNKTE PÅ ALLT HON HADE ATT ORDNA MED.

HON KOM OCH STÄLLDE SIG FRAMFÖR JESUS OCH SADE:

- HERRE, BRYR DU DIG INTE OM ATT MIN SYSTER LÅTER MIG ENSAM ORDNA MED ALLT? SÄG TILL HENNE ATT HJÄLPA TILL!

HERREN SVARADE HENNE:

- MARTA, MARTA, DU GÖR  DIG BEKYMMER OCH OROAR DIG FÖR SÅ MYCKET, FAST BARA EN SAK BEHÖVS. 
MARIA HAR VALT DET SOM ÄR BÄST, OCH DET SKALL INTE TAS IFRÅN HENNE. 
Lukas evangelium 10:38-42.

Fixa allt själv?

Om man vill, så kan man se dessa tre medvetandenivåer - som Cynthia Bourgeault talar om - i denna evangelitext, som för övrigt lästes i söndags i våra kyrkor (15:e sön e Tref).

1. Marta står för den vanliga, ytliga medvetandenivån.

Hon är upptagen, effektiv och får de nödvändiga sakerna gjorda.
Men hon är också stressad, dömande, självrättfärdig och manipulerande för att hennes egna behov skall bli tillgodosedda.

Marta har den anklagande och självömkande rösten:
- Bryr du dig inte om... Varför visar du mig inte uppskattning? Måste jag göra allt själv?

2. Maria har den djupare, andliga medvetandenivån.

Hon sitter i hänförd enighet med Jesus.
Maria låter sig inte störas av de yttre impulserna. Hon har vänt blicken till sina inre behov och låter dem mättas av av Honom, som är utstrålningen av Gud själv.

"För Maria är inte middagsförberedelserna ett problem, hon sitter redan vid det dukade bordet". (sid 15).

3. Jesus har den fullkomliga gudomliga medvetandenivån, eftersom han är Gud själv, i mänsklig gestalt.

Han agerar alltid inifrån och ut.

Inifrån och ut.

Poängen är inte att Marta skulle ha fel och Maria rätt.
Nej, båda typerna av medvetande är nödvändiga för att vi skall fungera här i världen.

Men, skriver författaren, "idén i andlig transformation är att integrera dessa nivåer så att vårt vanliga medvetande tjänar det andliga - som i sin tur tjänar det gudomliga medvetadet". (sid 15).

Då kan resultatet bli att våra handlingar inte längre fokuserar på att dra uppmärksamhet till oss själva.
Istället kan vårt andliga medvetande agera genom att ge av det gudomliga flödet som vi fått av Jesus.

Jag hoppas att alla Martor ska låta grytorna stå en stund, och nu gå och sätta sig vid hans fötter.
Gå från yttre tystnad till den djupare, inre tystnaden.

Men jag sitter inte hos Buddha, inte hos rökelsekaren eller kristallerna, utan hos Jesus - sann Gud och sann Människa.

Den gemenskapen med Jesus kan ingen ta ifrån dig. Inte mig heller.

Klart!

Mycket centrala hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i renoveringscontainrarna,
- frälst från österlandets illusioner, i glädje att älska dig och den värld jag lever i,
- med särskild värme till mina systrar.

P.S. Boken finns på centrerandebon@gmail.com
ISBN 978-91-639-3092-8

Jag är vaken. Du?