Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 27 november 2017

VÅLDTÄKTEN I GIVA - Domarboken 19

Kluven. Skändad.



Det är lika bra att ge sig i kast med det svåraste. Vår tid är inte ett dugg bättre än hur det var på Bibelns tid.

Även då förekom våldtäkter.

Eller var det värre förr?

Följ med på ett svårt bibelstudium i Gamla Testamentet, där jag vill ge dig ett par nycklar till förståelse, långt jag själv begriper... Nåja, då blir det ett kort studium...

Om du vill, läs igenom Domarboken kapitel 19.
Nej, det orkar du inte, här kommer en sammanfattning, bildsatt med foton just från Efraims bergsbygd i Israel.

Efraims bergsbygd.


En man tog sig en bihustru från Betlehem. Hon blev arg på honom och lämnade honom.
Han sökte upp henne, och hennes far blev glad när han kom.

Svärfadern trugade honom att stanna nästan i en vecka, men sedan ville han fortsätta sin resa mot Jerusalem.
Han var levit - alltså den stam som skötte prästämbetet.

De råkar ut för en våldtäkt som slutar med att det blir krig mellan Israels tolv stammar, och den minsta stammen Benjamin är nära att utplånas.

Det är ett våldsamt skede.
Här finns en obehaglig tystnad mellan raderna - lika otäck som den som kvinnor idag har upplever då de blivit våldtagna, men inte trodda eller lyssnade på...

Hela denna grymma händelse slutar med orden:

PÅ DEN TIDEN FANNS DET INGEN KUNG I ISRAEL.
VAR OCH EN GJORDE VAD HAN SJÄLV FANN FÖR GOTT.
Domarboken kap 21:25.

Ingen kung. Bara domare.


Historien fortsätter så här.

Mannen, hans bihustru, tjänaren och deras åsnor, kom in till staden Giva där han sökte husrum, och han välkomnades av en äldre man.

BÄST SOM DE SATT DÄR I GODAN RO OMRINGADES HUSET AV MÄNNEN I STADEN, EN SAMLING SKURKAR.
DE BULTADE PÅ DÖRREN OCH ROPADE TILL DEN GAMLE, SOM ÄGDE HUSET:

- SKICKA UT MANNEN DU HAR I DITT HUS, VI SKALL LIGGA MED HONOM.
Domarboken kap 19:22.

Vad är detta?!
Hur kan Bibeln skriva så? Finns det ingen anständighet?!

Skicka ut mannen!


Nyckel nr 1:

Bibeln berättar hur livet levdes vid den här tiden. Den säger inte att det skall vara så.

Alltså: kom ihåg att du läser en beskrivande text, inte en föreskrivande text!

Skillnaden är att den beskrivande texten återger en händelse såsom det faktiskt hände.
En föreskrivande text har en uppmaning att ni skall fortsätta göra så här i alla tider.
Men så är det alltså inte.

Här kör många bibelläsare fast. Och läser så här:

- Det står att stadens alla män ville ligga med nykomlingen! Aha! Då är det så man ska göra tydligen enligt den där bibelboken... Ut och knacka dörr, grabbar!

Nej, nej. Stopp, stopp. Fel. Inte så.

Vi har just läst en beskrivning om hur det var i staden Giva för ca 3000 år sedan.
Ta det lugnt!

Nu fortsätter vi.

Nycklar till förståelse.



Värden gick ut till dem och sa:

- BRÖDER, JAG BER ER, GÖR INTE NÅGOT SÅ ONT. DEN HÄR MANNEN ÄR GÄST I MITT HUS. NI FÅR INTE BEGÅ ETT SÅDANT NIDNINGSDÅD.

MEN HÄR FINNS MIN DOTTER, SOM ÄR ORÖRD, OCH HANS BIHUSTRU.
LÅT MIG SKICKA UT DEM , SÅ KAN NI UTSÄTTA DEM FÖR VAD NI VILL.
MEN MOT DEN HÄR MANNEN FÅR NI INTE BEGÅ NÅGOT ETT SÅDANT NIDNINGSDÅD. 19.23.

Fruktansvärt!! Vilken vidrig kränkning! Vilken mänskosyn. Vilken grym kvinnosyn.
Jag visste det... Det är nåt mörkt med Bibeln som jag inte gillar...

Som vanligt håller männen varandra om ryggen. Men kvinnorna överger de.

Vad är det som har hänt här?!


Nyckel nr 2:

Bibeln väjer inte för det svåra. Skildringen är inte tillrättalagd, den är ärlig i sin brutalitet.

Vad betyder det?

Att om Bibeln vore tillrättalagd, då skulle sådana här texter inte finnas med, eller hur!
Då vore den bara en saga, som Tusen och en Natt - som förresten inte är särskilt mild den heller.

Kom ihåg - det är inte Gud som iscensätter detta. Det är människorna. Då. Och nu.
"Var och en gjorde vad han själv fann för gott".

Anklaga inte Gud. Än.

Använd rätt nyckel.


Jag konstaterar att den gamle mannen värdesätter prästmannen från Levi stam högre än både sin unga dotter och levitens bihustru.
Jag vill bara skrika, men det hjälper inte.
Så var det.

Det står inte att det var bra, eller att vi skall fortsätta med de värderingarna i alla tider.
Är du med!

Dock beskriver Bibeln Givas män som "en samling skurkar". Deras sexuella aptit är inte accepterad.
Den gamle kallar också deras homosexuella lust för ett "nidningsdåd".

Observera - det går inte att läsa in här fördömelse av all homosexualitet!
Det som fördöms är situations-våldet i kombination med sex. Läs noga. Läs sakta. Ta det lugnt.

Situationsvåld.


Vad tänker prästmannen?

Han hade ju tagit sig en extra hustru, som lämnade honom och flyttade hem till sin pappa.
Är han arg på henne? Hon var ju arg på honom. Var hon kär i någon annan?
En annan översättning skriver att hon varit otrogen.

Vad har hänt här?

Vi vet inte. Jag sitter och spekulerar.

Men något illa är det för mannen bestämmer sig för att skicka ut sin bihustru till de kåta huliganerna...

MÄNNEN VÄGRADE ATT LYSSNA PÅ DEN GAMLE.

HANS GÄST TOG DÅ SIN BIHUSTRU OCH SKICKADE UT HENNE TILL DEM.
OCH DE LÅG ALLA MED HENNE, OCH DE VÅLDTOG HENNE HELA NATTEN, ÄNDA TILL MORGONEN.

FÖRST I GRYNINGEN LÄT DE HENNE GÅ. 19:25.

Försent.
 


När kräkreflexerna har lagt sig ska jag försöka tänka två saker, med största respekt och ödmjukhet.

Detta är en #meToo berättelse á lá Gamla Testamentet.

Att en våldtäkt finns skildrad i Bibeln kan ge någon slags tröst för den utsatta kvinnan som läser detta idag.
Händelsen mörkas inte. Situationen tystas inte ned. Den är verklig. Och den finns i Guds Ord.

Sanningen skall göra er fria.

Men min vrede mot den fege prästmannen som skickade ut henne känner inga gränser!!

Dagens vittnesbörd från kvinnor i kyrkan är mycket besvärande. Under hashtaggen #vardeljus berättar de om sexuella trakasserier och övergrepp av kyrkans män.

Har de möjligen läst Domarbokens kapitel 19 och fått en snedtändning??

Jag repeterar nyckel 1:
- Bibeln beskriver - inte föreskriver att så skall ske i alla tider...

Nyckel 2:
- Bibeln väjer inte för det svåra. Men skönmålar inte heller!
Det är inte biblisk pornografi vi läser. Det är ett övergrepp - en gängvåldtäkt - som ledde till tystnad...

Olycks-sten.


FRAM PÅ MORGONEN KOM KVINNAN TILLBAKA. HON FÖLL IHOP VID DÖRREN TILL DEN GAMLES HUS, DÄR HENNES MAN BEFANN SIG.

DÄR BLEV HON LIGGANDE TILLS DET VAR LJUST.

Varför gick hon inte ända in? Varför väckte hon inte sin man? Varför gav hon honom inte en örfil?

Man ska inte läsa Bibeln med sina arga känslor. Då kommer man fel. Jag är just nu blind av upprördhet.
Var hon överhuvudtaget vid liv??

Hennes man var lika blind. Likgiltig? Hård av svald skuld.

PÅ MORGONEN STEG HENNES MAN UPP, ÖPPNADE DÖRREN OCH GICK UT FÖR ATT FORTSÄTTA RESAN.DÅ FICK HAN SE SIN BIHUSTRU LIGGA MVID DÖRREN MEN HÄNDERNA PÅ TRÖSKELN.

- RES DIG UPP, VI SKALL GE OSS IVÄG, SADE HAN.

MEN HAN FICK INGET SVAR.
HAN LYFTE UPP HENNE PÅ ÅSNAN OCH BEGAV SIG AV HEMÅT. 19:27

Ephraim, Benjamin, Jerusalem.


Vad tänkte han?

Staden Giva låg i Benjamins område, en av Israels tolv stammar.
Även om han själv var skuld till att offra sin kvinna till de sexhungriga våldtäktsmännen, verkar det som om han samtidigt ser en stor synd begås av denna stam - inte bara mot honom personligen utan mot hela Israel.

Nyckel nr 3:

Kollektivet är viktigare än individen. En enskild person är ingen utanför sin stam och sitt sammanhang.

Kollektivet är en nyckel.


Leviten försätter sig i en mycket besvärlig paradox:
- han låter offra sin bihustru,
- samtidigt som han blir arg på dem som skändat det som tillhör honom.

Rättvisa måste skipas. Och gottgörelsen är kollektiv. Inte individuell.

Så han skickar bud till de övriga elva stammarna i Israel till ett stormöte i Mispa.
Och budet gick med det mest makabra innehåll:

NÄR MANNEN KOM HEM, HÄMTADE HAN EN KNIV OCH TOG SIN BIHUSTRUS KROPP OCH STYCKADE DEN I TOLV DELAR, SOM HAN SÄNDE UT TILL HELA ISRAEL.

MÄNNEN HAN SÄNDE IVÄG SKULLE SÄGA TILL ALLA I ISRAEL:

- HAR NÅGOT LIKNANDE SKETT ALLTSEDAN ISRAEL DROG UT UR EGYPTEN OCH FRAM TILL IDAG?
BEGRUNDA DETTA, HÅLL RÅDSLAG OCH SÄG ER MENING!

Begrunda detta.
 

Nu blir han dessutom lik-styckare... Jag orkar inte läsa mer... Vi tar en paus.

Fortsättning följer i kapitel 20 och 21. Se nästa inlägg.

Helene F Sturefelt,

- teol, kand. V.D.M. Eder bibelstudieledare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar