HERRENS HÄRLIGHET och PRÄSTERSKAPET

Herren manifesterar sig.

Har du varit med om att kyrkan plötsligt fylls av en förtätad stämning?

Det kan vara en konfirmation, en vigsel eller en begravning, där det blir alldeles stilla och församlingen liksom håller andan...

Det kan vara en alldeles vanlig gudstjänst också, en helt ordinär söndag, när andakten i rummet lägger sig med en Närvaro bortom det mänskliga.

Vad är det som händer?

Finns Herrens närvaro här?

Följ med långt ned i tidslagren och lyssna till vad som hände när prästerna tog Gud på allvar.

Jag läser i 2 Krönikerboken om Herrens härlighet.

Läs sakta, meningsbyggnaden är full av bisatser...

MEN NÄR ALLA PRÄSTERNA GICK UT UR HELGEDOMEN - OCH NÄR MAN NU LÄT TRUMPETER OCH CYMBALER OCH ANDRA INSTRUMENT LJUDA, OCH BÖRJADE LOVA HERREN DÄRFÖR ATT HAN ÄR GOD, OCH DÄRFÖR ATT HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN - DÅ BLEV HUSET, HERRENS HUS, UPPFYLLT AV EN MOLNSKY, SÅ ATT PRÄSTERNA FÖR MOLNSKYNS SKULL INTE KUNDE STÅ DÄR OCH GÖRA TJÄNST.

TY HERRENS HÄRLIGHET UPPFYLLDE GUDS HUS.

2 Krönikerboken 5:13-14 i Gamla Testamentet.

En bild av hur templet skulle kunna se ut.

Guds närvaro blev så kraftig att prästerna fick gå ut ur Herrens hus...

Hur kan det hända?

Jo, när alla människor inne i Guds tempel är helt fokuserade på Herren, då är hjärtats dörr vidöppet så att vi är mottagliga för Närvaron.

Profeten Esra, som förmodligen är den som sammanställt texterna i Krönikerböckerna, redogör för alla som är närvarande och vad de faktiskt gjorde:

... TY ALLA PRÄSTER SOM FANNS DÄR HADE HELGAT SIG, OBEROENDE AV VILKEN AVDELNING DE TILLHÖRDE,

OCH LEVITERNA (medhjälparna), SAMTLIGA SÅNGARE STOD KLÄDDA I VITT LINNE, MED CYMBALER, PSALTARE OCH HARPOR ÖSTER OM ALTARET,

OCH TILLSAMMANS MED DEM 120 PRÄSTER SOM BLÅSTE I TRUMPETER...

... OCH TRUMPETBLÅSARNA OCH SÅNGARNA, STÄMDE PÅ EN GÅNG OCH ENHÄLLIGT UPP HERRENS LOV OCH PRIS...

2 Krön 5:11b) - 13.

Trumpet till Herrens ära.

Alla de som tjänstgjorde i templet stämde alltså enhälligt upp i Herrens lov och pris. 

Ingen hade fokus på något annat eller på sig själv.

De var alla klädda i det vita linnet - som är Guds rättfärdighet - vilket hjälpte dem att gå in i sin funktion som den lovprisande skaran, tillsammans med hela menigheten.

Motsatsen är, om jag får jämföra med idag, när prästen inte har hunnit samla sig i bön inför gudstjänsten, när kantorn och kyrkokören inte heller har varit i bön för att ställa in våglängden på Guds närvaro, och när kyrkvärdarna inte riktigt förstår vad de skall läsa och vaktmästaren går runt och pysslar...

... och när församlingen sitter och tänker på vad de ska äta till middag... Då.

Då är våra sinnen inte öppna inför Herren. Lyssnandet är inte där, förväntningarna är på noll och det är ändå bara en tom ritual... När blir det kaffe?

Bönerökelse.

Så var det även i gammal tid. Gudstjänsten i templet hade stelnat. Flera av lagens föreskrifter hade fallit i glömska. 

Kung Josia försökte nu återställa gudstjänsten till ursprungligt skick. I denna judiska tid förde han tillbaka menigheten till att fira påsk på nytt, och kulten koncentrerades till templet i Jerusalem.

När en människa närmar sig det andliga finns det ju en längtan efter att bli berörd.

Man vill uppleva något, få kontakt, hitta en kraftkälla till förändring.

Ja, hitta Gud.

Vi har idag enorma möjligheter att hitta denna kraftkälla!

Kyrkan är ju närvarande i varje kommun. Vilka möjligheter!

Men då får inte kyrkan göra sig till att bli en "religiös variant av hembygdsföreningen..." Förlåt, men du förstår kanske vad jag menar.

Jag anar kraftkällan bortom molnen...

Det finns politiska krafter som sedan 1950-talet medvetet tömt kyrkan på innehåll för att göra henne till ett "allmänt salighetsverk..."

Om vi alla går tillbaka till Krönikerböckerna och börjar läsa om gudstjänstlivets förnyelse, då kan vi upptäcka att allt handlar om vårt fokus:

- Att präster, musiker och kyrkvärdar är helt fokuserade på att tillbe Herren och ge all ära och lovsång till honom. Och kyrkvaktmästarna!

Det är då det händer!

Jesus - vägen hem till Fadern.

Stämningen förtätas av Guds närvaro.

I den bibliska kontexten talas det om ett "töcken", ja, nästan som att ett moln lägger sig över rummet.

På kung Josias tid blev det så kraftigt att prästerna alltså fick gå ut ur templet...!!

Jag reflekterar över detta, och slits mellan största glädje och stor förtvivlan.

På min kammare jublar mitt hjärta och jag upplever gång på gång en befrielse från oro och bekymmer. Att få vara så helt koncentrerad på Guds närvaro uppfyller mig helt, ofta när jag ber här hemma, men tyvärr alldeles för sällan i våra gudstjänster.

Det är en bön att bedja, ständigt, att vi skall vara närvarande - inte Herren - Han är redan på plats...

Kanske skall prästerna börja spela trumpet... ?!

Eller tamburin och ukulele...

Det jag saknar är så enkelt.

Det handlar om att våga vara tyst. Jag är fostrad till att så fort jag träder in i ett kapell eller kyrka så pratar man inte.

Tystnaden markerar att här finns en Annan Närvaro. 

Någon att lyssna till. Respektera.

I själva gudstjänsten är det att ge utrymme för korta pauser i textläsningarna så att Ordet hinner landa. Att sjunga med hjärtat så att innehållet når fram - och absolut inga applåder! Det förstör precis den ingång Herren behöver för att nå hjärtat - i tyst, lyssnande andakt.

Det är ingen som presterar i gudstjänsten, allt görs till Guds ära.

Alla får ha blicken riktad mot altaret. Alla.

Så låt oss ha våra fem sinnen fokuserade på att Gud är så god, och att Guds nåd varar evinnerligen!

Då blir vi "funna av Gud" - som är den störste sökaren av alla.

Frid och välsignelse över dig, bästa bloggläsare.

Härliga hälsingar från Helene F Sturefelt,

- gudstjänstfirare och gudstjänstledare, som fotograferade i St Petri kyrka i Malmö.

Intensivt lyssnande i tyst bön.