VÄGKYRKAN I SILLHÖVDA - Den Glada Församlingen

Vägkyrkan i Holmsjö.

För tjugo år sedan startade jag VÄGKYRKAN i Sillhövda församling. 
Året var 2005 och jag bestämde mig för att rusta församlingen till att våga ta detta ansvar.

- Nej, det går inte! blev svaret.

Men den som Herren kallar, den rustar han.

Så jag tränade kyrkvärdar och andra frivilliga hur man gör en andakt; var man hittar texter, böner och psalmer att sjunga.

- Helene, vi kan ju... Vi vågade!

Och i Vägkyrkans dagbok finns nu många reflektioner uppskrivna, alltifrån hur många man var, vilka texter som lästes och tips till nästa gång.

Vägkyrkans reflektioner.

Nu var jag åter igen inbjuden gäst - till att komma hem igen - och sjunga till Guds ära med ukulelen i hand, och dela med mig av tankar från mitt häfte Den Glada Församlingen.

Här får du del av vägkyrkoandakten, tisdagen den 15 juli 2025, i Sillhövda församling, naturskönt beläget i Holmsjö, norra Blekinge.

Kom och se och be i vår kyrka!

"Med hjälp av pilgrimens sju nyckelord beskriver jag hur en församling kan blomstra, men också varför den inte vill fungera.

Med Jesus Kristus i centrum återvänder kraften där hans ord lyser fram:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG!

Joh 15:11.

Vi sjunger tillsammans psalm 65 - Omkring ditt ord O Jesus oss stilla gör."

Den Glada Församlingen - i nöd och lust.

"Bilden på framsidan föreställer en katt på ett kyrktak - ett sådant konstigt perspektiv! Ja, någonting har blivit fel.

En dag pratade jag med min vän Helen Kemi i Jämshög - stiftspedagogen i Linköping - om kyrkan. Vi var ungdomsledare i Ängelholms församling på 80-talet och upptäckte nu, många år senare, hur vi sett Svenska kyrkan sakta tappa sin identitet.

Med sorg konstaterade vi att kyrkan har blivit allt mer -orienterad och allt mindre glad över att vara en kristen gemenskap.

Vad har hänt?"

Baksidestexten är skriven av biskopen i Uppsala, Karin Johannesson, för vilken jag läste kyrkohistoria, och hon skriver:

- Den Glada Församlingen är en tankeväckande, inspirerande och ibland utmanande liten bok.

Men med hjälp av reflektioner och samtalsfrågor ger oss Helene Sturefelt verktyg för att förstå församlingen, alltid med blicken fäst på Kristus.

Biskop Karin Johannesson.

Du skall nu få möta fyra faser i ett församlingsliv:

- den glada och trygga församlingen, den ytliga församlingen, den spruckna församlingen och den återvändande församlingen. Pilgrimsorden leder oss.

            1. LÅNGSAMHET (gul pärla)

* I den trygga församlingen finns den goda långsamheten där alla får tid att reflektera över församlingens arbete.

* I den ytliga församlingen är det bråttom. Besluten fattas för snabbt och inga förslag är förankrade.

* Den spruckna förs präglas av långvarig splittring där alla beslut dras i långbänk och ingen vågar ta ledarskapet, i rädsla för att bli kritiserade.

* Men i den återvändande förs har hittar tillbaka till stillheten, i en vital kristen tro. Man vill inte åter till gamla hjulspår, utan till källorna. Tillbaka till glädjen i Kristus!

Armbandet från Vadstena, med sju nyckelord.

             2. FRIHETEN (vit pärla)

* I den trygga församlingen finns frihet. Man litar på varandra och miljön präglas av uppmuntran, som ger frid och ro.

* Men i den ytliga församlingen är man fångad i gamla rutiner som överlevt sig själv, och i prestige "så brukar vi inte göra".

* I den spruckna församlingen finns ingen frihet. Den är hotad av ledarskapets negativa kontroll.

* Men i den återvändande förs har både medarbetare och församlingsbor hittat tillbaka till Guds kärlek, som befriar till glädje. Nu är det inte längre fina titlar eller maktmissbruk som styr.

Frihet. Näckrosor vid hembygdsön.

                 3. ENKELHET

* Den trygga förs har skalat bort onödig organisation. Beslutsvägarna är korta. Gudstjänstlivet vilar tryggt i sakramenten och i förkunnelsen. Extra jippo som skall locka folk behövs inte. 

Man arbetar med pilgrimens identitet: I D = inre bön och diakoni.

* Men i den ytliga församlingen har enkelheten övergått i skrytsam verksamhet. Statistiken är heligare än Guds Ord och människors välmående.

* Den splittrade förs har ett välputsat yttre. Fina kyrkor, tjänstebilar och datorer överallt. Det materiella tar tid att sköta. Andlig vård hinns inte med. Snålheten ligger och lurar.

* Men den församling som återvänder till källorna hittar en renhet i den enkelhet som stavas försoning och helighet. Jesus är herre, även i sammanträdesrummen!

Sillhövda kyrka, byggd 1945.

               4. BEKYMMERSLÖSHET

* I den glada församlingen ser man varandra inte som konkurrenter. Istället är man varandras resurser, och det skapar tillit och glädje.

* Men i den ytliga förs känner man sig oduglig. Det är ständiga bekymmer kring yttre omständigheter som kväver bön och lyssnande.

* I den spruckna förs är fokus på bristerna. Oförmågan att planera framåt i sin egen samtid skapar bekymmer. Kristus är bortglömd sedan länge och bönen är förtorkad.

* Men den återvändande församlingen har låtit begrava allt sitt "förr" och har uppstått här och nu! Problemen är bearbetade i ärlighet, och nya insikter föder kreativitet. 

Till Guds ära!

Och innan  vi lyssnar till pilgrimens femte pärla och nyckelord sjunger vi psalm 522 - I Guds tystnad får jag vara.

Min vävda kyrka, i trasmatteteknik.

           5. TYSTNAD

* Den glada församlingen lever med den respektfulla tystnaden. Där finns ett aktiv lyssnande, både i kyrkoråd och i gudstjänstliv. Kyrkorummet är ingen biosalong - här bor heligheten; Guds närvaro. Inget pratande, men många böneljus är tända och seende blickar ler mot varandra i samförstånd.

* I den ytliga församlingen är det bullrigt både fysiskt och andligt. Själva arbetsmiljön störs av maskiner, och arbetsron störs av oväsentligt pladdrande om allt, utom om kyrkan.

* I den spruckna församlingen dånar dåtiden. Det finns inga framtidsvisioner. Om det skulle bi tyst, är det ett pinsamt tigande, som gör ont.

* Men den återvändande församlingen har bearbetat sin situation och hittat tillbaka till Kristus i bön och bibelläsning. Lugn och ro böjar infinna sig. Och man lever efter bibelordet:

KOM, LÅT SOSS DRA OSS UNDAN DÄR NI KAN VILA ER LITET... Markus 6.

... OCH LYSSNA TILL FADERNS RÖST.

Tillbaka till heligheten.

             6. DELANDE

* I den trygga församlingen finns ett delande av erfarenheter som berikar. Det finns nyfikenhet och intresse för varandra, men hittar vägen framåt. Hjälpsamheten frodas; avundsjukan göre sig icke besvär.

* I den ytliga församlingen vaktar var och en på sitt revir. Om någon annan skulle arbeta med mig skulle min svaghet avslöjas, eller mitt fusk... Nä, här gäller det att stänga om sig!

* Den spruckna församlingen kan ha genomgått sammanslagningar som inte varit bra. Man känner sig inte hemma längre. 

Till och med kollekterna har blivit allt snålare. Givandet går sällan till kristen mission, nej hellre sjukvårdsarbete, eftersom man hyllar "friskendomen" mer än kristendomen...

* Den återvändande församlingen arbetar över sina gränser och har börjat ta hjälp av varandra. Kyrkornas olika karaktär fokuserar på olika behov:

- nattvardskyrkan med den sköna liturgin, konsterkyrkan med öppen evangelisation, diakonikyrkan med matutdelning och den lilla bönekyrkan med bibelsamtal.

Vilken fin helkyrklighet det har blivit. Gratulerar!

Vägkyrka.

                7. ANDLIGHET

* I den trygga församlingen får man näring för sin tro på arbetstid. Varje dag börjar med bön i kyrkan - för församlingen och ALLA anställda, sedan är det bibelsamtal för ALLA om söndagens text, och kaffe på det!

Det var så Sankta Klara fick liv igen...

* Men den ytliga församlingen domineras av styrande som bara ser till fastigheter och underhåll. Kyrkans identitet - att förkunna Kristus, är man generad för och tycker är alldeles för privat. Om man ens är intresserad...

Prästen är ledsen och konfirmandarbetet satsar på att åka till Liseberg... Andligheten har dött ut. Sekulariseringen har tagit över.

* Den spruckna församlingen är instängd i sin egen inkrökthet. Människors talanger kommer inte fram och Guds vägledning har man inte frågat efter sedan förrförra seklet.

* Men den återvändande församlingen har upptäckt att den kristna andligheten är precis det man längtar efter.

ex) En kvinna som blivit troende frågade kyrkoherden var hon kunde få näring för sin tro. 

- Här är ju bara yoga och profana konserter... kan ni starta en bibelstudiegrupp?

Och det kunde de! Det visade sig att behovet var mycket större än vad prästen vågat tro... Våga tro!!

Nu var kyrkan inte längre en allmän salighetsförening. Nu är man återigen en kristen kyrka, som inte skäms för sin tro.

Längtar efter bibelstudier.

"Kära församling, detta är bitvis tuffa ord, men de är sanna, sagda med kärlek.

Detta var första halvan av min tunna, men tunga, lilla skrift. Andra halva beskriver själva ledarskapet, men det tar vi en nannan gång.

Med humors hjälp använder jag några av djuren i Noaks ark - tänk om prästen är en varg, en vessla eller en tjurskalle.. Tänk om ordföranden är en uggla, en örn, eller en svan..?!

Måtte vi alla hitta vår plats i Guds rike, hemma hos vår himmelske Fader, här på jorden, i kyrkan mitt i byn!"

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET

SÅ SKALL ALLT DET ANDRA TILLFALLA ER.

Matt 6:33.

Mänskligt och andligt.

Efter vår vägkyrkoandakt blev det kaffe och samvaro. 

Det är en speciell lycka att få återvända till den församling som format mig så mycket. Med stor tacksamhet tog jag emot all värme och alla goda samtal!

Jag ville inte åka hem. Hem? Hemma, var ligger det någonstans?!

- Det finns flera "hemma" sa vår kloke vaktmästare. Holmsjö är ett hemma för dig, Sölvesborg kanske ett annat.

Och Vadstena!

Så är det.

Trivsam gemenskap.

Prästerna kommer och går, men församlingen består.

Så viktigt det är att rusta församlingsborna till att bära sin kyrka!

Käre himmelske Fader,

- låt din kyrka åter igen bli levande, där bibelordet får delas och bönen göra alla hela.

Jesus Kristus, hjälp oss att våga leva efter ordet att Du är Huvudet för församlingen.

Amen!

Nere vid Hembygdsön kom en mycket märklig bekräftelse på detta - ett himlafenomen som såg ut som ett öga...

Iskristaller? En Halo? Eller Guds öga?!

Frid och välsignelse till oss alla!

Helene F Sturefelt,

- församlingspräst, författare och amatörfotograf,

- med tack för den underbart goda kyrkhonungen, samlat av bin i Guds blomsterhage på Sillhövda kyrkogård!

Kyrkogårdshonung.