"VI SAKNAR EN FLOCK"

Var är gemenskapen?

Ännu en fin text kom förbi på sociala medier.
Pseudonymen "vulverinekoos" skriver om den här framtidstiden vi lever i, som har tappat kontakt med livet.

Jag bildsätter med egna foton.

VI SAKNAR EN FLOCK.

VI SAKNAR EN BY.

VI SAKNAR SÄGNER, LEGENDER, DE ÄLDRES HISTORIER OCH ERFARENHET.

VI SAKNAR VERKLIG FYSISK AKTIVITET UTOMHUS, OCH VERKLIG VILA DÄREFTER.

VI SAKNAR MÖRKER PÅ NÄTTERNA OCH SOL PÅ DAGARNA.

Isolerade från varann.

DET ÄR INTE RIMLIGT ATT LEVA I "KÄRNFAMILJER" UTSPRIDDA ÖVER ETT KALLT LAND.

DET ÄR INTE VETTIGT ATT NYBLIVNA MÖDRAR TRAUMATISERAS I EN MASKINELL OCH EFTERSATT FÖRLOSSNINGSVÅRD, 

ISOLERAS MED FÖRSÄKRINGSKASSANS APP OCH 1177 SOM ENDA SÄLLSKAP,

INTE KAN AMMA PÅ GRUND AV NOLL RÅDGIVNING ELLER STÖD OCH SEN FÅR DIAGNOSEN "FÖRLOSSNINGSDEPRESSION".

DET ÄR INTE KLOKT ATT SPÄDBARN FÖRVÄGRAS DET DE BEHÖVER MEST GENOM DIVERSE TRENDER.

DET ÄR INTE RIMLIGT ATT SKÄRMAR SKA IN I FÖRSKOLAN MEDAN BOKSTAVSKOMBINATIONERNA OCH RITALINET DELAS UT 'EN MASSE'.

DET ÄR INTE MÖJLIGT ATT ARBETA HELTID, HÄMTA UNGARNA, GÖRA MAT, SVARA MAILEN, STÄDA HUSET, TVAGA SIG, HA SEX OCH SOVA UNDER LOPPET AV 24h - OCH SAMTIDIGT HA HÄLSAN OCH VARA TREVLIG.

Det är sjukt.

DET ÄR VANSINNE ATT VI VET SÅ LITE OM VÅRA KROPPAR, ATT BRICANYL, LEVAXIN, OMEPRAZOL, IPREN, P-PILLER OCH ANTIDEPRESSIVA ÄR MER AV ETT DAGLIGT KOSTINSLAG ÄN VITAMINER OCH MINERALER.

ATT ALDRIG DANSA, SJUNGA ELLER BE TILLSAMMANS GÖR OSS SJUKA.

VI BEHÖVER SAMVARO, RYTM, VISDOM, NATUR OCH NÄRHET.

Samvaro, rytm och visdom.

Tack du okända Jenny för en mycket viktig text!

Den grep mig både i magen och hjärtat, för jag upplever att vår "kultur" redan har störtat över brantens kant.

Är det fritt fall?

Eller finns det små avsatser där man kan klamra sig fast, bland människor som lever ett riktigt liv?

Var är flocken?

I alla tider har kärnfamiljen alltid varit omgiven av storfamiljen. Så är det än idag i de kollektiva kulturerna, men vår individualism håller på att ta knäcken på oss! Den stavas isolering och gör oss sjuka. 

Vårt samhällsbygge är fel ute.

Jag har själv försökt dela med mig av berättelser, natur, närhet och musik och lider när det saknas.

Men idag är det tid att dansa...!

Ta du några steg i hallen du också.

Varma hälsningar från Helene Sture Flockfelt.

Kollektiv närhet.