- Satsa på de unga! Vi måste satsa på barnen!
Ja, det är klart att vi måste. Men vad händer om vi vänder på det? Om vi skulle satsa på de äldre?
- Det är väl ingen idé...
Vem säger det? Hur gammal är du som inte vill satsa på de äldre? Förmodligen yngre... Eller?
Tänk om far- och morföräldrarna nyckeln till att nå de yngre?
Nu vill jag dela några tankar med dig som vi fick höra i Ängelholm, där EFS hade ett stort regionalt möte i lördags, 16 oktober 2021.
Jag bildsätter med några fantastiska svampar som växte strax utanför kyrkan på Metallgatan.
Men förlåt att det är flugsvampar... Inget i detta inlägg är tänkt att vara giftigt... bara vackert och fullt av gemenskap!
Glädjen var påtaglig att äntligen få samlas och träffas fysiskt igen, efter 1,5 år av distans och pandemi-isolering.
Temat var GLÄDJE och en fråga som fick ta plats var:
- Vem skall vi satsa på i församlingen?
Jag lyssnade intensivt och antecknade det jag hörde. Profeten Sakarja kom till tals:
SÅ SÄGER HERREN:
- ÄNNU EN GÅNG SKALL GAMLA MÄN OCH GAMLA KVINNOR FINNAS PÅ GATORNA I JERUSALEM, VAR OCH EN MED STAV I HANDEN, FÖR SIN HÖGA ÅLDERS SKULL.
OCH STADENS GATOR SKALL VARA FULLA AV POJKAR OCH FLICKOR SOM LEKER DÄR PÅ GATORNA.
SÅ SÄGER HERREN SEBAOT:
- OM ÄN SÅDANT PÅ DEN TIDEN KAN KOMMA ATTTYCKAS ALLTFÖR UNDERBART FÖR KVARLEVAN AV DETTA FOLK, INTE MÅSTE DET VÄL DÄRFÖR TYCKAS ALLTFÖR UNDER OCKSÅ FÖR MIG? SÄGER HERREN SEBAOT.
Sakarja kap 8:4-6.
Våra kristna församlingar är ständigt under påbyggnad.
Det svåra är att veta hur vi skall prioritera när medlemstalet går nedåt.
Nu har vi ryckt Sakarjaordet ur sitt sammanhang, men vi lånar in det i vår situation.
Det som först nämns är att de äldre är ute på gatorna.
Mormor och morfar, farmor och farfar är där, alla med en käpp att stödja sig på för de är så gamla.
Rullatorfolket.
Jag tänker att en kultur som inte tar vara på de äldres erfarenhet är en kultur på väg utför. Vem skall då ge perspektiv bakåt, med riktning framåt?
Och om det är så att den gudstjänstfirande församlingen har en medelålder på 70 år, ska vi inte ta hänsyn till det då?
Skall inte dessa människor få sina andliga behov tillgodosedda?
Jag lyssnade på föredraget med stort intresse och tänkte på ett uttryck jag ofta hört, och som skaver i mig. Det är när man fokuserar på dem som inte är där, och är ledsen för dem som inte har kommit och ber för alla som inte är närvarande....
Men vi då? Jag då? Alla vi som har kommit? Är inte vi viktiga??
Det skall vara större glädje över dem som faktiskt är i kyrkan, än sorg över dem som inte är på plats!
Profeten Sakarja fokuserade inte på att tonåringarna inte var ute på gatorna, eller de unga vuxna.
Nej, han förmedlade ett ord från Herren att det är de äldre som vid denna tidpunkt tar plats!
Rullatorfolket.
Tänk om kyrkan kunde vara platsen som verkligen hyllade mormor och farfar!
Här skall årsrikedom lyftas fram! Här skall vi ta vara på de behov som morfar och farmor behöver.
Vår regionchef lyfte fram en god konsekvens av detta:
- När våra äldre får vara med om Gud i en levande gudstjänst, då blir de så fyllda att de inte kan låta bli att berätta om detta underbara möte med Herren för sina barn och barnbarn!
- Satsa på Mormor!
Det är då barnbarnen också kan komma med! De äldre tar med de yngre.
Det är inte säkert att det är en anställd barnledare som skall "locka hit barnen"...
Det är Mormor som är missionären!
Vi ska lägga mycket tid på att göra våra gudstjänster fyllda av ande och liv.
Det får inte bli så här:
- Har du fått möta Jesus i kyrkan?
- Nä, bara en massa verksamhet...
Min blick letade sig upp i taket, och jag mindes med sorg "Kyrkans Ungdom" som bara höll på med pyssel och klippa och klistra när jag kom från mitt konfirmationsläger, och var uppfylld av bön och lovsång...
Om inte EFS hade funnits där, hade min tro förtvinat.
Men Farmor bad för mig... och jag kom rätt, till slut.
Så får profeten Sakarja ge oss hopp att ta vara på dem som faktiskt kommer till våra möten, och erkänna de äldres behov. När de blir mättade, bjuder de med sig resten av familjen, grannar och vänner...
Det är en god bön att bedja!
Tack till Lennart Albertsson, regionchef, som delade dessa goda tankar om det jag kallar för "rullatorfolket".
Vid anteckningsblocket,
Helene F Sturefelt,
- fotograferande mormor som längtar efter att se barnen leka på gator och torg - och i kyrkan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar