HÖSTEN LYSER

Hösten lyser.

Saven drar sig nedåt i trädet och går till vila i marken.

Uppdraget är utfört. Livet är givet.

Klorofyllets förunderliga krafter har omvandlat solljus till löv och blad, fröställningar och pollen, frukter och fröer.

Nu är det dags för vila.

Färgpalett.

Människan förstår inte det längre. Höstterminen har börjat och alla verksamheter är igång. Men inte för naturen.

Jag kan känna av trädens sav i min egen kropp. Jag vill också gå till vila! Höstvila. 

Vi har alltid varit en del av naturen.

Men inte sedan det elektriska ljuset kom.

Då kan vi var uppe hela natten...

Tvingad till vila?

Ösregnen har strömmat över smutsig asfalt och dammiga bilar blev rena. Regnet slog ned smågrenar och löven lade sig i tjocka lager längs vägkanterna.

Dagvattenbrunnarna klarade inte av allt vatten. Sancta Garbish gick då ut i gummistövlar och började städa... 

Här gäller det att öppna upp brunnsgallren så att vattnet inte orsakar översvämning.

Kommunen är inte heller i samklang med natur och väder.

Rensa!

Sedan kom solen.

Ljuset lyste genom gröna och gula lönnlöv och jag tappade andan av oktober månads skönhet.

Den bästa månaden.

Färgkaskadernas månad. 

Klar luft, sköna kvällar med mörker och - vila. Återhämtning.

Och Jesus sa, trött efter dagens undervisning och läkande:

PÅ KVÄLLEN SAMMA DAG SADE HAN TILL DEM:

- LÅT OSS FARA ÖVER TILL ANDRA SIDAN.

Markus 4:35.

Över till andra sidan.

Med en poetisk överföring läser jag detta ord, som en uppmaning till oss att lämna sommarens strand och våga gå in i hösten, på riktigt.

Det är inte farligt.

Det finns redskap att hantera avlövning, kala grenar, känslor som dyker upp, mörker som vill bli använt just till återhämtning...

Kan vi inte sluta med hurtiga tillrop och bara - ta det lugnt?

Följ med över till andra sidan, till andra halvan av året, som är oss givet.

Vi skryter ibland med våra fyra årstider, men tar vi dem på allvar?

Jag älskar hösten. Jag älskar vår natur och vårt land, med dessa växlingar.

Trädens blad lyser för oss. Vi får lära oss av dem.

Låt solen lysa genom ditt liv! Och när Guds ljus får lysa in i oss, då blir vi vackrare...

Genomlyst.

Guldgula hälsningar,

Helene Sture Höstfelt,

- som också kan längta efter "Andra sidan" efter livets slut. Men det tar vi en annan gång!

Där lönnlöven aldrig vissnar.