PREDIKAN Psalt 65:9, 1 Thess 5:16, Luk 17:11, 10 okt 21
LISTERKYRKAN – Tacksägelsedagen, Franciskus, skördegudstjänst
Bön: Käre himmelske Far, tack för att Du känner och älskar oss alla. Du vet vad vi behöver höra nu, låt inte Ditt ord vända tillbaka fåfängt förrän det har verkat i oss, så som Du vill. Amen!
Glädjerop över skördens gåvor, jubel över
tillfrisknandet från sjukdom, och majoritetens miss att visa tacksamhet… detta
är predikans innehåll, där helige Franciskus skall få gestalta evangeliet om
Jesus Kristus åt oss.
SKÖRDENS GÅVOR
Kyrksalen är så vackert smyckad idag. Det är en mycket
gammal sed att tacka Gud för markens gåvor, genom att ge tillbaka delar av
skörden inför altaret.
Men kanske är det bara den som själv har odlat som
förstår vidden av växtkraften och näringen. En skolklass i Ronneby kommun vann
en tävling att slänga så lite mat som möjligt… Slänga mat? Då vet man inte dess
värde… Bordsbönen ”Tack gode Gud för maten, amen” är viktigare än vi kan tro.
Franciskus av Assisi var rikemans-son som levde vid sekelskiftet 11-1200-talet, i
ungdomligt sus och dus. Han drömde om ridderliga härfärder och krigisk ära. Han
misslyckades, kom i fängelse, blev sjuk och genomgick en kris. Han gick in i ett fallfärdigt kapell, där han upplevde
att den korsfäste talade till honom:
- Bygg upp min kyrka.
Jesus hade talat till honom och Franciskus började rent konkret restaurera de dåliga kyrkorna. Men Gud ville något mer med hans liv. Franciskus vacklade mellan sitt gamla leverne och nya.
En dag fick han höra evangeliet från Luks när Jesus sände ut de 72 lärjungarna – samma text som vi hörde om förra söndagen – och det grep honom djupt. Vad som länge i tysthet förberetts i hans själ, bröt den dagen fram i full kraft. Omvändelsen var ett faktum.
Han lämnade sig i Guds och människors hand och gick ut och började predika på gator och torg, om Guds underbara kärlek.
Ja, han var så fylld av kärlek att han vid ett
tillfälle gick fram och kysste en spetälsk… denna sjukdom som smittar vid
direktkontakt.
SPETÄLSKA
Själva ordet ”spetälska” kommer från den tyska
översättningen av bibeln; ”spitalisch” = hospital = den som vårdas på
sjukhus. Grekiskan använder ordet Lepra.
Det är en mycket fruktad sjukdom sedan årtusenden
tillbaka, och finns belagd i Egypten redan 4000 år före vår tideräkning. Spetälska är en kronisk infektion, orsakad av en bakterie, besläktad
med tuberkulos, och har med kroppens immunförsvar att göra.
Bakterien kan angripa huden och deformera ansiktet,
den kan även följa nervtrådarna så att fingrar och tår så småningom ramlar av…
Jag minns som barn i söndagsskolan hur rädd jag var
för detta…
Spetälska spreds i stor omfattning på medeltiden genom
korståg och riddarbedrifter – just det som Franciskus var med om.
Läkarvetenskapen har använt sulfapreparat för att
hejda sjukdomen, annars var det endast isolering och avstånd som hjälpte.
Detta blir en aktuell påminnelse om vår egen tids pandemi, där avstånd är det enda säkra för att inte sprida smittan vidare.
När Jesus var på väg in i en by kom tio spetälska emot
honom, skriver läkaren Lukas i sitt evangelium. De stannade på avstånd… De var avskydda,
socialt traumatiserade, de hade klockor runt halsen för att varna andra att de
var där… Så långt har inte vi gått i vår tid, men vi har ju digitala
kontrollmedel…
De spetälska vet sin plats. Samtidigt har de hört om
Jesus och hans underbara krafter. Deras längtan går inte att hålla tillbaka. De
ville bli friska och accepterade igen!
TILLFRISKNANDET FRÅN SJUKDOM
Vad gör Jesus då? Han säger något märkligt:
- Gå och visa upp er för prästerna… Vad menade han?
Jo, det var nämligen prästerna som avgjorde ifall en person var rituellt ren eller oren, och fick deltaga i kulten eller inte.
Jag gör ännu en djärv jämförelse med vår tid. I
lokaltidningen har vi kunnat läsa om en krog i Karlskrona som kräver vaccinpass
för att få komma in. Samtidigt skriver i kristen dagstidning om faran att inför
något liknande för att få deltaga i gudstjänster… Vaccinpass i kyrkorna
äventyrar religionsfriheten, skriver Sveriges Kristna Råd till regeringen.
Det är rädslan som styr, inte respekten.
Tillbaka till Jesu vandring mot Jerusalem, då han
följde gränsen mellan Samarien och Galileen – alltså det som man bitvis idag
kallar ”Västbanken”. För Lukas är detta en viktig markering - men för oss går den kanske spårlöst förbi - eftersom det egna folket missade att tacka, medan fienden inte gjorde det. Samariern var det goda föredömet.
Medan de sjuka gjorde som Jesus sagt, blev de alla
friska. Ett under hade skett! Deras frimodighet att uttrycka sin längtan hade
gett resultat!
Överlyckliga att åter få träffa sin familj och delta i
samhällslivet glömde de att tacka alla goda gåvors givare. Utom EN – och han
var dessutom utlänning, en samarier som tillhörde judarnas fiender.
UTEBLIVEN TACKSAMHET
Vad beror utebliven tacksamhet på? Låt oss stanna upp
inför de nio som inte tackade.
En var fylld av högmod – det är min rätt att
vara frisk! En var fylld av oro – det är ingen idé att tacka för jag
blir säkert sjuk igen…
En hade upplevt så mycket svek av människor att
han inte hade någon tillit kvar som kunde uttryckas i tacksamhet.
En fjärde var fylld av avund mot de friska att
han var förblindad av mörker, och kunde inte tacka. En femte var stolt
och kunde inte erkänna att han var besegrad av en Gudsman som gett honom hälsan
åter…
En sjätte hade fastnat i vrede och tyckte det
var på tiden att han blev frisk, ett halvt liv hade ju runnit iväg till ingen
nytta. En sjunde plågades av tvång och kunde inte tacka bara för att han
måste… Den åttonde hade levt under hot från sina anhöriga, så han visste
varken fram eller tillbaka hur han skulle göra.
Och den nionde var redan förstörd av bitterhet,
där den onde hade fått honom i sitt grepp så att han inte kunde känna glädje
längre…
Här är nio förlamande känslor som kväver tacksamheten,
och därmed också glädjen. Men till den återvändande mannen sa Jesus:
- Stig upp och gå! Din tro har hjälpt dig! Det var som en uppståndelse till det sociala livet igen! Och det blev som ett löfte om den kommande uppståndelsen vid tidens slut.
Nu riktar Jesus dessa ord till oss. Låt inget yttre
hindra dig från att ta emot glädjen! Låt ingen annan lägga på dig en känsla
eller ok av beteende som inte är ditt! Inuti vet du att du är Guds barn, där
vi alla drabbas av livets hårda motgångar, för att vi skall prövas…
Ingen bitterhet eller högmod ska få utsläcka anden i vårt
hjärta, som det stod i episteln. Den glädjen Herren ger, beror inte på yttre omständigheter!
Utan ”gläd er över att era namn är upptecknade i
himmelen” som Jesus sa i förra söndagens evangelium (Lukas 10:17-20). Så är det, oavsett om vi är friska eller sjuka.
Vid slutet av sin levnad på 1220-talet skrev
Franciskus sin berömda Sol-sång, psalm 23, där han i full tacksamhet vänder
sitt ansikte mot Gud. Han tackar i glädje för Moder Jord, Broder Vind och Syster
Död, där allt tjänar till att prisa Herrens underbara verk ibland oss!
Hur kan han tacka för "Syster Död"?... Jo, när man hört den korsfäste tala och fått livet förvandlat av hans kärlek, då är inte ens döden hotfull eller farlig! Jesus har besegrat även den.
Så får tacksamheten sista ordet som i psalm 261 vers 4:
TACK FÖR ROSORNA VID VÄGEN, TACK FÖR TÖRNET IBLAND DEM.
TACK FÖR RESTA HIMLASTEGEN, TACK FÖR EVIGT TRYGGAT HEM.
TACK FÖR KORS OCH TACK FÖR PLÅGA, TACK FÖR HIMMELSK SALIGHET.
TACK FÖR STRIDENS KLARA LÅGA, TACK FÖR ALLT I EVIGHET!
TACK Allsmäktige Gud att Du håller liv och död i din hand. Förlåt oss när vi vänder oss bort ifrån Dig… Förlåt oss när vi låter mörka känslor förbittra oss, eller gamla upplevelser som bitit sig fast.
Herre hjälp oss så att glädjen kan få flöda fritt igen! Jesus, kom och bär våra bördor... Amen.
Det blev ännu en underbar gudstjänst där många bidrog med sin närvaro, sitt lyssnande, sång och bön. Efteråt var det skördeauktion av markens alla gåvor, tack! Det var många som hade bakat, kokat sylt och plockat äpplen... och vi hade roligt när vi ropade in allt, helst så dyrt som möjligt... ; )
Och vissa marmeladburkar kunde man stå och ät ur med sked, direkt när man kom hem... Rabarber med stjärn-anis... Tacksamma hälsningar från eder predikant,
Helene F Sturefelt, V.D.M.
De PSALMER vi sjöng var: 23, 21, 168
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar